Vad heter kanon i plural?

av **Palindromus** » 2014-04-21 12:24:09

Enligt http://sv.wiktionary.org/wiki/kanon

så får ordet i fallet 1.2 samma form i plural. Innebär det att plural saknas? Man kan alltså inte säga två vackra kanon? Jag valde denna form i min tråd texter-till-mina-kanon-t39750.html ; dock känner jag mig tveksam. "kanoner känns lite klumpigt och vad gäller "kanons" så bildar vi inte plural med -s på svenska såvida inte pluralformen är inlånad från engelskan. I fallet 1.1 med samma uttal föreslås det dock just -er som pluraländelse. Varför är det skillnad här? Att inte lägga till någon ändelse känns för mig lite egendomligt då substantiv som heter samma sak i plural brukar vara neutrala, inte utrala. Det är mina små reflektioner. Vad säger ni?

av **Alien** » 2014-04-21 15:23:00

Det kanske inte känns som ett ord som ska finnas i plural?
"Varje land har sin litteraturkanon" låter korrekt. "Olika länder har sina egna litteraturkanoner" låter fel, rentav komiskt. Just för att "kanoner" antagligen skulle uttalas med betoningen på andra stavelsen.

Kanske enligt (förr i tiden) "en bokhandel, flera boklådor": en kanon, flera måttstockar. Eller omskrivningar.

av **Palindromus** » 2014-04-21 16:06:41

Alien skrev:Det kanske inte känns som ett ord som ska finnas i plural?
"Varje land har sin litteraturkanon" låter korrekt. "Olika länder har sina egna litteraturkanoner" låter fel, rentav komiskt. Just för att "kanoner" antagligen skulle uttalas med betoningen på andra stavelsen.

Kanske enligt (förr i tiden) "en bokhandel, flera boklådor": en kanon, flera måttstockar. Eller omskrivningar.

Haha, ja, det är nog därför man gör den associationen! Och det blir ju komiskt! Jag känner också att det egentligen vore mest logiskt att lägga betoningen på penultiman. Det är där den ligger i grekiskan och i adjektivet "kanonisk" ligger den också mycket riktigt där. Så jag får väl nöja mig med omskrivningar i stil med "kanoniska alster" t.ex. :-)Happy

Av någon anledning fann jag detta samtalsämne kanonroligt! Kanske är vårkänslorna?

av **Palindromus** » 2014-04-21 16:11:27

Man kan även jämföra med andra ord, t.ex. en kantor, flera kantorer vilket inte låter egendomligt.

av **Kvasir** » 2014-04-21 16:16:11

Om jag tolkar SAOB rätt så heter det faktiskt "kanoner" i plural, även om latinska böjning förekom förr.

av **Palindromus** » 2014-04-21 16:25:30

Kvasir skrev:Om jag tolkar SAOB rätt så heter det faktiskt "kanoner" i plural, även om latinska böjning förekom förr.

Med betoningen på andra stavelsen?

Latinsk böjning? "Kanones" alltså?

av **Kvasir** » 2014-04-21 16:32:32

Palindromus skrev:
Kvasir skrev:Om jag tolkar SAOB rätt så heter det faktiskt "kanoner" i plural, även om latinska böjning förekom förr.
Med betoningen på andra stavelsen?

Latinsk böjning? "Kanones" alltså?

Jag vet inte riktigt var betoningen ska ligga. Jag är osäker på hur SAOBs uttalsanvisningar ska tolkas här.

Latinsk plural förefaller ha varit kanones eller t.o.m canones.

Ur SAOB:

KANON ka⁴non, sbst.¹, r. l. m., stundom n. (AFZELIUS Log. 2 (1859; i bet. 3 b), KyrkohÅ 1917, s. 232 (i bet. 4)); i best. anv. utan slutart.; pl. ss. r. l. m. -er kanω⁴ner (BRASK Pufendorf Hist. 402 (1680) , WESTE (1807) , FRIESEN (o. GRAPE) CodArg. 12 (1928; i bet. 2 a)), ss. n. = ( (†) -s Less ChristnRel. 6 (1778; i bet, 4), SvLitTidn. 1819, sp. 463 (i bet. 5)). Anm. 1 ä. tid användes ordet stundom med genomgående lat. böjning. PJGOTHUS Os. 468 (1603: effter then gamla Canonem). SCHRODERUS Os.III. 1:326 (1635: vthi samma Canone). DALIN (1851: canones, pl.). (förr vanl. skrivet ca-)
[jfr dan. o. t. kanon, eng. o. fr. canon, it. canone; av lat. canon, av gr. κανών, rör, rak stång, linje, Iinjal, måttstock, re- gel, förebild, mönster, tabell, förteckning m. m. – Jfr KANONISERA, KANONISK, KANONIST]

av **Palindromus** » 2014-04-21 16:34:43

I min står det på första stavelsen. Det är så jag böjt tidigare också, men alltid tyckt det känts egendomligt. Men vill man göra plural är det nog enda rimliga lösningen. Att inte ha någon ändelse i plural känner inte jag igen som en svensk böjningsform, men det kanske finns?! Och i det här fallet finns det ju särskilda skäl till att inte flytta betoningen, vilket man annars normalt hade gjort, som jag ser det.

av **Palindromus** » 2014-04-21 16:36:35

Okej. Tack! :-)Happy

av **Kvasir** » 2014-04-21 16:37:57

Eftersom de olika betydelserna av kanon i singular har betoningen på olika stavelser så förefaller det logiskt att bevara betoningen i plural, för att bevara skillnaden i betydelse, även om det kan låta lite ovant.

av **HGJ** » 2014-04-21 17:47:09

Kvasir skrev:
Palindromus skrev:
Kvasir skrev:Om jag tolkar SAOB rätt så heter det faktiskt "kanoner" i plural, även om latinska böjning förekom förr.
Med betoningen på andra stavelsen?

Latinsk böjning? "Kanones" alltså?

Jag vet inte riktigt var betoningen ska ligga. Jag är osäker på hur SAOBs uttalsanvisningar ska tolkas här.

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/uttal.shtml

Med siffran 4 menas sådant tryck, som förekommer på första stavelsen i and-en (bestämd form av and),

Alltså betoning på andra stavelsen i formen kanoner.

Kvasir skrev:Latinsk plural förefaller ha varit kanones eller t.o.m canones.

Ja, i nominativ och ackusativ (samt vokativ). Genitivformen var canonum, dativ- och ablativformen canonibus.

http://en.wiktionary.org/wiki/canon#Inflection

Palindromus skrev:Att inte ha någon ändelse i plural känner inte jag igen som en svensk böjningsform, men det kanske finns?!

Enligt det Kvasir citerat ur SAOB förekommer den pluralformen när ordet har neutralt genus (vilket det enligt samma källa "stundom" har).

av **Palindromus** » 2014-04-21 19:44:23

På första stavelsen enligt SAOL 1986 års utgåva.

Hmmm ... Ja, vid neutralt genus förstår jag saken, men ... tja, kanske i ett särskilt sammanhang med särskilt betydelse?! Eller så är det lokala avvikelser?! Vet inte, men ordet var ju maskulint på grekiska och då var det ju naturligt att det fick maskulint genus även på latin. Men om de latinska formerna alltså varit i bruk för bara några hundra år sedan förefaller det mig mest logiskt att det får utral form på svenska. Även om det kan förekomma i neutrum (även om jag personligen tycker det låter konstigt) så hade det knappast vi knappast upplevt några konstigheter om inte substantivet ifråga normalt sett har utralt genus.