Jag sitter här och förvånas över folks enorma intresser för uniformer, som inte intresserar mig nämnvärt. Och plötsligt slår det mig! När jag var barn brukade jag ha boken "Uniformer i färg" på konstant hemlån från biblioteket.


P.S. Jag tror Tibbs drömmer om en kamouflageuniform i olika rosa nyanser.

Kvasir skrev:P.S. Jag tror Tibbs drömmer om en kamouflageuniform i olika rosa nyanser.

Jag misstänker att den kan komma bra till pass om hon vill smyga sig in i hos vissa andra forummedlemmar...

Kristofer skrev:

Kvasir skrev:P.S. Jag tror Tibbs drömmer om en kamouflageuniform i olika rosa nyanser.

Jag misstänker att den kan komma bra till pass om hon vill smyga sig in i hos vissa andra forummedlemmar...

Jo, man undrar ju vad hon planerar, med tanke på intresset för rosafärgade vapen i en annan tråd.

Hehe. Måste vara det jag drömde om...

Lime skrev:Enligt många uniformsfreak är några av världens vackraste uniformer, den tyska svarta SS uniformen och den tsarryska marinuniformen från början av 1900-talet.

SS-uniformen (som lär ha ritats av Hugo Boss, fick jag veta av de välinformerade här på forumet) tycker jag också är svårslagen. Synd bara att de som bar de snygga stövlarna var såna stövlar också.

Den andra har jag inte sett. Har du nån bild?

Inger skrev:Hehe. Måste vara det jag drömde om...

Lime skrev:Enligt många uniformsfreak är några av världens vackraste uniformer, den tyska svarta SS uniformen och den tsarryska marinuniformen från början av 1900-talet.

SS-uniformen (som lär ha ritats av Hugo Boss, fick jag veta av de välinformerade här på forumet) tycker jag också är svårslagen. Synd bara att de som bar de snygga stövlarna var såna stövlar också.

Den andra har jag inte sett. Har du nån bild?

SS unifomen ritades av SS-Oberführer Prof. Dr. Lars Bonne Rasmussen och den grafiske designern Walter Heck, några av uniformerna tillverkades dock av Hugo Boss firma, det var alltså inte han som designat detta stycke skrädderi.
Har letat efter bilder på den gamla ryska marinuniformen på nätet men tyvärr inte hittat några, men jag har sett bilder i böcker och den är väldigt snygg måste jag säga med den karakterisktiska korta jackan med stora knappar på.

Jaha, där ser man. Specialintresse tydligen.

Jag har indianer som special intresse och jag kan inte få nog av dem.
Jag är intresserad av allt som gäller indianer. Just nu skulle jag helst
vilja vara en indian. Jag har sytt riktiga indian kläder i skinn, jag har
fjädrar i håret, jag försöker prata indian språk. Dessutom är jag så
tokig i indianer att jag försöker finna en mening med mitt liv på
indianskt vis. Söka en vision för att få reda på vilket totem djur jag
har. Som sedan kan visa mig den rätta vägen Jag känner mig så vilse,
och med diagnosen AS och alla känslor jag har. Allt känns hopplöst.
Jag vill bara försvinna in i mitt special intresse och glömma resten
av världen.

Hej och välkommen.

Låter som reservat skulle passa dig. Fast jag vet inte om det finns några sådana längre.

I början av 90-talet var jag & exet och hälsade på riktiga indianer som bodde i Sverige ett tag, mitt i skogen nånstans i Sorsele, om jag minns rätt. Vi blev inbjudna till deras stora långhydda (som säkert hade ett annat namn som jag inte minns nu). Det var rätt coolt. Tror tyvärr inte de finns kvar nu.

Min passivitet får mig att vilja börja knarka upp mig till en acceptabel hastighet, näst intill. Varför har jag de vanliga symtomen förutom det som verkligen är karakteristiskt, nämligen sitt intresse? Jag har försökt, det senaste året har jag varit på biblioteket minst en gång per vecka, och det är ändå 2 mil dit. Oftast resulterar det i att jag lämnar tillbaks alla böcker och lånar 5 nya som låter otroligt intressanta. Efter några sidor tröttnar jag totalt, och att börja läsa boken senare är omöjligt. Den känns gammal och ointressant, min starka passion jag erfar i biblioteket för ämnet är borta, och så lämnar jag tillbaks allt efter några dagar. Mina koncentrationssvårigheter är lika omfattande, det är också en av anledningarna att jag inte har ett speciellt intresseområde jag fördjupat mig i. Varför?

Kvasir skrev:P.S. Jag tror Tibbs drömmer om en kamouflageuniform i olika rosa nyanser.

Som kamouflage lär den väl bara funka vid stadsstrider i sugrövmanöverns lägenhet!

[img]http://www.camobedding4kids.com/camocomforters/images/PinkCamo-F.JPG[/img]

rabarb skrev:Min passivitet får mig att vilja börja knarka upp mig till en acceptabel hastighet, näst intill. Varför har jag de vanliga symtomen förutom det som verkligen är karakteristiskt, nämligen sitt intresse? Jag har försökt, det senaste året har jag varit på biblioteket minst en gång per vecka, och det är ändå 2 mil dit. Oftast resulterar det i att jag lämnar tillbaks alla böcker och lånar 5 nya som låter otroligt intressanta. Efter några sidor tröttnar jag totalt, och att börja läsa boken senare är omöjligt. Den känns gammal och ointressant, min starka passion jag erfar i biblioteket för ämnet är borta, och så lämnar jag tillbaks allt efter några dagar. Mina koncentrationssvårigheter är lika omfattande, det är också en av anledningarna att jag inte har ett speciellt intresseområde jag fördjupat mig i. Varför?

För att du är som jag och helst skulle vilja kunna ladda ner allt i hjärnan direkt, utan att behöva gå igenom den sega processen att läsa eländet för att komma åt den relevanta informationen?

Jag känner så väl igen de där rycken. Innan internets dagar kunde jag bli inspirerad av något alldeles för kort och ytligt program på UR och plötsligt bli hysteriskt intresserad av psykologi, filosofi, geologi eller kemi och åka iväg till biblioteket för att låna böcker om detta. Men hur kul var det sen? Gamla mossiga böcker som inte alls motsvarade mina förväntningar eller berättade det jag ville veta (utom geologiböckerna som faktiskt var rätt bra, med mycket bilder som förklarade stenarnas kretslopp).

Specialintressena är också ett problem. Har för många, och alla är lika intressanta just då, när jag får de där spurtarna av inspiration. Sen går det över efter några timmar, dagar eller veckor och kanske inte återkommer förrän efter flera månader eller år.

Känns också som att tiden på något sätt går fortare nu än när man var yngre så man knappt hinner påbörja något så måste man äta, duscha, sova etc och sen när man vaknar nästa dag kanske man är intresserad av något helt annat, eller inget alls.

När jag läste min AS-diagnos blev jag konfunderad. Min fd psykiatriker som nu blivit neuropsykiatriker (hur hade hon hunnit det?) ville kanske få mig att passa in i AS eftersom jag inte passat så bra in i någon annan uniform tidigare?

Det stod att jag hade: MONOTONA, RIGIDA INTRESSEN SOM ATT SKRIVA LÅTAR OCH TA HAND OM HEMLÖSA.

???????????????????????????????????????????????????????????????????????

Hur definieras monotoni: att hitta på nya melodier och nya texter, livet igenom. Har inte en massa låtskrivare hållit på hela livet med att komponera? Är det monotont att slåss för de mänskliga rättigheterna praktiskt, konkret, skriva i tidningen, söka skapa opinion, göra skrivelser till myndigheterna samt servera husrum och mat?

Vaddå specialintressen? Mozart, Picasso, Evert Taube - tja de var ju helt sjuka i huvet allihopa va? tänk vilka rigida intressen de hade!

Inger skrev:För att du är som jag och helst skulle vilja kunna ladda ner allt i hjärnan direkt, utan att behöva gå igenom den sega processen att läsa eländet för att komma åt den relevanta informationen?

Jag känner så väl igen de där rycken. Innan internets dagar kunde jag bli inspirerad av något alldeles för kort och ytligt program på UR och plötsligt bli hysteriskt intresserad av psykologi, filosofi, geologi eller kemi och åka iväg till biblioteket för att låna böcker om detta. Men hur kul var det sen? Gamla mossiga böcker som inte alls motsvarade mina förväntningar eller berättade det jag ville veta (utom geologiböckerna som faktiskt var rätt bra, med mycket bilder som förklarade stenarnas kretslopp).

Specialintressena är också ett problem. Har för många, och alla är lika intressanta just då, när jag får de där spurtarna av inspiration. Sen går det över efter några timmar, dagar eller veckor och kanske inte återkommer förrän efter flera månader eller år.

Mhm, jag förstår och känner igen mig, men hur är det för dig med saker du vet att du gillar? Jag kan krydda tonvis med mat från saltet i mitt svett för att jag blir så ansträngd; jag klarar inte av att koncentrera mig utan tankarna byter riktning. Vad jag vet kan aspergare sitta i flera timmar då de verkligen hittat sitt intresse.

För att inte nämna Mahatma Ghandi, Björn & Benny och tusentals till...

MsTibbs skrev:... där han tog självmord.

där han begick självmord
ELLER
där han tog livet av sig

Vilket som, välj själv, men snälla snälla snälla, blanda inte!

nallen skrev:

MsTibbs skrev:... där han tog självmord.

där han begick självmord
ELLER
där han tog livet av sig

Vilket som, välj själv, men snälla snälla snälla, blanda inte!

Ah, ser att vice språkpolisen hann rycka ut före mig!

Vasse'go!

rabarb skrev:Mhm, jag förstår och känner igen mig, men hur är det för dig med saker du vet att du gillar? Jag kan krydda tonvis med mat från saltet i mitt svett för att jag blir så ansträngd; jag klarar inte av att koncentrera mig utan tankarna byter riktning. Vad jag vet kan aspergare sitta i flera timmar då de verkligen hittat sitt intresse.

Då har du nog ADD också. Och hyperaktiv hjärna.

Jag har inga problem att koncentera mig på sånt som är riktigt, riktigt roligt (som att sortera saker). Jag har t ex suttit här nästan hela dan nu och lyssnat igenom musik och sen sorterat, samtidigt som jag läst och skrivit lite på forumet för att inte bli för otålig medan jag lyssnar. Borde gått och lagt mig för flera timmar sen men jag har svårt att sluta innan jag är klar.

alfapetsmamma skrev:Du borde träffa min kompis som samlade uniformer från WWII och glatt spatserade omkring i. Du kan tänka dig vad blickar han fick... Han är förövrigt det aspigaste jag träffat och jag önskar han kunde söka utredning och slippa söka jobb på fel ställen efteråt osv...

ÅÅÅH!! Vill ha.... Har en kompis som har en SS-hjälm (i stolek för liten för mig), men ha en hel uniform vore grejjer det... *dreggel*

Ni går rätt mycket offtopic.

Charley? skrev:Ni går rätt mycket offtopic.

Eller så besvarar de omedvetet frågan i form av praktiska exempel?

Kvasir skrev:

Charley? skrev:Ni går rätt mycket offtopic.

Eller så besvarar de omedvetet frågan i form av praktiska exempel?

Förvisso.

Det där pratet om att gå off topic så fort man blir lite inspirerad får mig helt avtänd att öht besvara inlägg... ÄR det verkligen så noga?

Jag menar, kan jag inte säga till t ex MsTibbs att jag har en kompis som samlar gamla uniformer, och att de skulle ha en del gemensamt? Det är ju inte VIKTIGT, så att skicka pm om det känns helt fel.. En liten liten utvikning här känns det enda rätta för mig i alla fall.

alfapetsmamma skrev:Det där pratet om att gå off topic så fort man blir lite inspirerad får mig helt avtänd att öht besvara inlägg... ÄR det verkligen så noga?

Frågan är väl om det inte också är mera typiskt för aspergare att gå off topic, kanske? Det är ju inte så märkligt om folk här går igång när en diskussion halkar in på deras intresseområden. Men man kan ju alltid be moderator splitta en tråd, förutsatt OT-ämnet är tillräckligt väl avgränsat från huvuddiskussionen.