svt skrev:Åtta kristna filippinier och en man som beskrevs som dansk filmare lät sig på långfredagen spikas upp på kors norr om Filippinernas huvudstad Manila.

Den blodiga traditionen att iscensätta Jesu korsfästelse inför tusentals åskådare fortlever - trots motstånd inom katolska kyrkan - på landsbygden runt staden San Fernando.

Varje långfredag, tusentals ortsbor och turister flockas till mindre orter i hela Filippinerna, till exempel Pampanga eller Jordanien, för att bevittna korsfästelsen agerade i vad som kallas "Pagtaltal sa Guimaras." Detta senare antagande av Kristi passion omfattar den sista måltiden, gisslande på pelare, bärande av korset, de sju sista orden och korsfästelsen. Som ledde fram till korsfästelsen nytt antagande, kommer tusentals botgörare piska sig i denna frivilliga ritual. Bruket av korsfästelsen i sig är kontroversiellt och inte uppmuntras av kyrkan villiga deltagare har sina palmer spikades till ett kors. I över trettio år korsfästelsen återskapande har ägt rum varje långfredag och slutar vid 3 pm när den person som porträtterar den roll Jesus spikas på korset. Enligt katoliker, är detta också den exakta tidpunkten när Jesus dog.

Jeopardy Lane skrev:Det er litt pussig dette med Kristi lidande på korset. Man får inntrykk av at kun Jesus ble korsfestet, husker det godt fra skolen, men det var jo en vanlig måte å straffe på. Veldig mange ble naglet fast til et kors, Jesus var jo bare en av veldig mange. Hva med alle de andre?

Det var oftast slavar, pirater, landsvägsrövare och förrädare som korsfästes. Avsikten med straffet var att det skulle vara plågsamt och förödmjukande för att avskräcka andra från att begå samma brott.
---
De som hade tur dog efter ett par timmar. För andra kunde det ta upp till fyra dygn. Dödsorsakerna var blodförlust, hjärtstillestånd, ut­torkning eller andningsstopp.
---
Ibland krossade man offrets skenben – inte som ett extra straff, utan för att att hjälpa offret genom att förkorta plågorna. När kroppens tyngd bars upp av armarna slutade personen snabbt att andas. Korsfästning var ett så hårt straff att till och med den romerske retorikern Cicero sade att det var ”det mest onda och motbjudande straffet” som fanns.
När kejsar Konstantin den store år 313 efter Kristus gjorde kristendomen till stats­religion i romarriket avskaffade han samtidigt korsfästningen av respekt för Jesus.