Superhörsel vilket gör att jag störs av alla småljud som är upprepande, och inte klarar av höga ljud

Att jag inte vet hur man ska bete sig, vem man ska fråga, vad man ska fråga, när man ska fråga något på en praktikplats tex, vilket gör att jag känner mig dum i huvudet och det känns som alla tycker jag är konstig och jobbig.
(Men det var innan jag fick min diagnos, så förhoppningsvis kommer det funka bättre i framtiden, både när jag själv förstår varför jag inte "fattar lika bra som alla andra" och att jag förhoppningsvis kommer få ett annat stöd med diagnos)
Just nu har jag ingen aktivitet

Jag har svårt att förstå både skriftliga och muntliga instruktioner, och kan omöjligt komma ihåg allt någon säger om de förklarar flera saker samtidigt

Överanalyserar allt folk säger, och hakar upp mig på kritik och får ångest alldeles för länge

Att vara ensam med en okänd människa är för mig omöjligt, det var därför jag hoppade av körskolan tex för att jag inte klarade av att försöka kontrollera en bil samtidigt som det satt en okänd människa bredvid.
Stressen blev ännu högre, och jag är inte en sån som lär känna okända människor efter ett tag och blir tryggare, jag lär aldrig känna folk och blir aldrig tryggare i någons sällskap.

Har själv insett att jag aldrig kommer kunna läsa klart gymnasiet, eftersom jag varken kan plugga på distans eller i skolan. Jag tycker inte om att fråga lärare om saker, och förstår ändå inte när dom förklarar.
Dessutom fattar jag ingenting av skriftliga skoluppgifter. Kan inte klara av prov, då lärarna skriver om frågorna med andra ord, och då fattar jag plötsligt ingenting fast jag kanske kan svaret egentligen.

Så klart väldigt stresskänslig, känns nästan som jag gått in i någon sorts psykos flera gånger när det blivit för mycket.

Ja, det var väl mina största problem relaterat till jobb/skola och liknande
Sen har jag ju ett stort personligt problem, och det är att jag aldrig haft speciellt många vänner och att jag varit utan vänner i hela mitt nu vuxna liv, eftersom jag inte vet hur man skaffar vänner. Och jag vet som sagt inte hur man kommer nära någon, lär känna någon, jag har ingen aning vad man ska prata om med folk, känner mej bara dum om jag försöker...

Usch vad jobbig jag känner mig.

utanliv skrev:Sen har jag ju ett stort personligt problem, och det är att jag aldrig haft speciellt många vänner och att jag varit utan vänner i hela mitt nu vuxna liv, eftersom jag inte vet hur man skaffar vänner. Och jag vet som sagt inte hur man kommer nära någon, lär känna någon, jag har ingen aning vad man ska prata om med folk, känner mej bara dum om jag försöker...

Usch vad jobbig jag känner mig.

Jag har samma problem som du.

Det verkar som om många är ljudkänsliga, jag är också mer ljudkänslig än dom flesta andra personer jag mött men så länge det inte är jätte hög volym eller höga skramliga ljud eller smällar så går det bra för mej när jag har sovit bra, men när jag har sovit dåligt klarar jag inte mycket ljud utan att det gör ont i öronen och känns jobbigt.

Är det ungefär så för er med eller är ni väldigt ljudkänsliga även efter ni sovit bra några nätter?

Thurizas skrev:

utanliv skrev:Sen har jag ju ett stort personligt problem, och det är att jag aldrig haft speciellt många vänner och att jag varit utan vänner i hela mitt nu vuxna liv, eftersom jag inte vet hur man skaffar vänner. Och jag vet som sagt inte hur man kommer nära någon, lär känna någon, jag har ingen aning vad man ska prata om med folk, känner mej bara dum om jag försöker...

Usch vad jobbig jag känner mig.

Jag har samma problem som du.

Har ni kunnat utvecklas något angående vad som anses som lämpligt beteende i sociala situationer?
Kan ni alltså lära er om man berättar och ger tips ang sånt även om det kanske tar ett tag att lära sej?

utanliv skrev:Usch vad jobbig jag känner mig.

Ja det är det nog många med AS som känner och det bättrar ju inte på ens redan dåliga självkänsla direkt, men man kan försöka tänka att man faktiskt inte rår för att man har en NPF problematik och att är det då dom som inte fattar det så är det ju faktiskt deras problem inte ditt. Nå hoppas saker kan reda upp sig för dig

Jeg er usikker på hvilke av mine problemer som kan relateres til Aspergers syndrom.

Misliker omgang med andre mennesker, da det gjør meg usikker, anspent, sliten og forvirret. Har også store vanskeligheter med samarbeid. (Uføretrygdet.)

Mangel på gledesfølelse.

Vanskelig for å forstå hva andre tenker og føler (spesielt om meg.)

I lange perioder apatisk/passiv, foretar meg ingenting annet enn å sitte og tenke (tungsindig), og nødvendige gjøremål hoper seg opp.

Sårbar for stress.

Ikke nysgjerrig på andre mennesker/de er meg likegyldige. (Er det et problem forresten?)

Vansker med mat eller å spise nok og riktig.

Vansker med å få med meg ting når det går for fort, og vansker med å filtrere riktig når det skjer flere ting på én gang. (Forvirret.)

Vansker med å forstå katten.

Hilser aldri uten å bli hilset på først, og jeg kan bli hilset på først 100 ganger av samme menneske.

Vansker med å gi meg til kjenne, og det har skremt flere som har trodd seg alene.

I perioder redd for å se og/eller høre ting som ikke kan være. (Spøkelser.)

Nærtagende, og vanskelig for å glemme.

Kan bli sint på andre mennesker for bagateller eller ingenting, og slenge ut av meg noe.

Lite selvstendig/voksen.

Största problemet är väl att acceptera AS diagnosen
Fick den för två månader sen och skammen och förnekelsen sitter i fortfarande.

Ljuskänslig, sitter helst i ett mörklagt rum med en liten lampa, ute har jag solbrillor nästan hela tiden, för att avskärma mig lite med antar jag.
Ljudkänslig, pallar inte med när surret från olika ljudkällor blir för många (gah! håll klaffen! )

Luktkänslig (ex. kroppsodörer, andedräkt), konstiga är att jag kan befinna mig på ett reningsverk vid bassänger med folks avföring utan att tycka det är så illa, eller vid sopbilar som stinker.

Problem med massor av maträtter, särskilt grönsaker, klarar inte av saker med konsistens som grönsaker, försöker jag svälja får jag kväljningar, trots att vissa grönsaker som tex paprika luktar fruktansvärt gott.
Alltid fått gliringar av andra om mina matvanor, att man petar det gröna åt sidan utan pardon, det har väl satt sina spår så man har utvecklat social fobi.

Stress gör mig arg och aggressiv.

Socialt är man i ett totalt mörker, från att ha haft hyffsat med barndomsvänner har man typ 1-2 man har kontakt och är vän med i dagsläget.
Känner inget större behov heller, förutom kvinnor då, man kärar ner sig titt som tätt men vågar inte ens prata med dom, särskilt inte nu när man känner sig stämplad som ett psykfall, hur tusan "crackar" man den nyheten till någon och har personen kvar.

ADHD'n gör att man är helt vansinnig om man inte gör nåt mellanåt och AS gör att man har svårt att komma igång och göra det, då sitter man där sen frustrerad och irriterad över att man inte kommer på något intressant som man har lust att göra hehe

Listan kan göras mycket längre tror jag

Välkommen @Sampa, du har hittat hit iaf...

antonius skrev:Välkommen @Sampa, du har hittat hit iaf...

Hehe tackar, kände att det var dags för ett inlägg

Sampa skrev:ADHD'n gör att man är helt vansinnig om man inte gör nåt mellanåt och AS gör att man har svårt att komma igång och göra det, då sitter man där sen frustrerad och irriterad över att man inte kommer på något intressant som man har lust att göra hehe

Så här blir det ofta för mig också! Har visserligen ADD utan H, men har en rastlöshet som är väldigt svår att åtgärda. Rastlös inombords och men förblir passiv. Det är ingen drömkombo direkt...

Sjuckert skrev:

Sampa skrev:ADHD'n gör att man är helt vansinnig om man inte gör nåt mellanåt och AS gör att man har svårt att komma igång och göra det, då sitter man där sen frustrerad och irriterad över att man inte kommer på något intressant som man har lust att göra hehe

Så här blir det ofta för mig också! Har visserligen ADD utan H, men har en rastlöshet som är väldigt svår att åtgärda. Rastlös inombords och men förblir passiv. Det är ingen drömkombo direkt...

Hmm intressant varför förblir du passiv när du är rastlös?

Svårt med struktur, om jag inte ska vara väldigt fyrkantig vilket jag trivs med.
Svårt med social kompentens, vilket mitt jobb kräver.
Svårt med personliga relationer, vilket medverkat till att jag nästan inte har några vänner alls.Dessutom gjort att jag inte har någon kvinna vid min sida.
Ångest över att jag inte ska klara jobbet och över att "min bluff att jag klarar jobbet" ska spricka.
Att jag inte klarar av snabba vändningar i dagens händelser och planering inför dagen.
Att inte bli accepterad för den jag är och att det räcker utmärkt.

Extrema igångsättningsproblem. måste ha boendestöd för att få saker gjorda.
Är stresskänslig och bränner ut mig lätt
Har höst och vinterdepression
Är HSP
Har tinnitus
Är sockerberoende och överviktig
Är troligen på väg att få astma som reagerar på damm. ( Eller egentligen kvalsteravföring som är mer teknikskt rätt)

OCD.

kullan skrev:Är sockerberoende och överviktig

Vad har det med Aspergers och arbetsliv att göra?

mango skrev:Hmm intressant varför förblir du passiv när du är rastlös?

Ja, det undrar jag själv också. Men jag antar att de där igångsättningssvårigheterna som ofta hänger ihop med både AS och ADD spelar in. Det är ett himla liv i skallen, och det liksom kryper i kroppen, men det är som om jag är förlamad. Mentalt förlamad. Otroligt frustrerande.

likeaboxof skrev:
Vad har ni andra som har aspergers för problem som är relaterade till asperger?
Särskillt vad har ni för problem som gör att ni inte kan jobba, alternativt inte kan jobba heltid?

Patienten har inga aktiviteter utöver att gå ut med hunden och orkar inte mer heller.

Så står det i mitt läkarintyg. Och det sammanfattar det hela bra. Extrem trötthet, gör saker mycket långsamt, orkar bara etappvis och behöver vila och ofta tom sova emellan när jag tex städar.

Att göra samma sak på fem dagar som andra gör på en dag är inte uppskattat inom arbetslivet. Ej heller att man sover i fikarummet och på wc. Plus att jag inte förstår instruktioner, varken muntliga eller skriftliga.

Sjuckert skrev:

mango skrev:Hmm intressant varför förblir du passiv när du är rastlös?

Ja, det undrar jag själv också. Men jag antar att de där igångsättningssvårigheterna som ofta hänger ihop med både AS och ADD spelar in. Det är ett himla liv i skallen, och det liksom kryper i kroppen, men det är som om jag är förlamad. Mentalt förlamad. Otroligt frustrerande.

Hmm i see, jag har själv svårt att ta tag i vissa saker, som tex "alldagliga" saker som städning, sedan så beror det även på hur jag mår för tillfället Men annars så är jag en väldigt handels kraftig kvinna. Speciellt om andra behöver hjälp och om jag har tid och lust osv.

Gäller detta även saker du tycker om att göra?
Jag får smått lust att försöka att hitta något som kan "tvinga igång dig" därför frågar jag.
Jag förstår att det är en tröskel man måste kliva över innan man verkligen gör det man måste/vill göra men vad krävs för att just du skall ta dig över den tröskeln och börja göra det du ville?

Rädslan över att vara till besvär

Att sätta gränser för vad som är ok gentemot andra, gentemot mig.

Att inte känna sig som en människa

Egocentrismen

Att min andra hand gör ofrivilliga rörelser och "formationer" när jag använder enbart den andra(någon mer, någon som vet vad det kan vara?)

Rädslan över att inte göra tillräckligt som andra bett om

Jag förstår ofta inte vad folk säger, hänger inte med

Jag är ju ingen riktig asperger, bara asperger light (enligt min definition), så jag har bara mindre problem.

Nå, jag saknar naturlig empati, jag måste förstå varför det är synd om folk. Jag är rätt osocial, jag trivs bäst för mig själv. Sen kan jag lätt bli riktigt otrevlig om jag möter en svinpäls. Sen har jag obegränsat självförtroende, det förvirrar mig i social samvaro att inte andra har det också. Normala människor måste få en massa signaler att de är ok. Sånt är lite bängligt när man är arbetsgivare. Om nån talar om för mig att jag har gjort ett bra jobb, så blir jag fundersam, och undrar vad som gick fel.
Sen ägnar jag en hel del av min arbetstid åt att visa att jag är en helt ofarlig jocke, en nästan trevlig person. Fast rätt obegriplig. Jag har tvingats lära mig vad normala människor behöver höra, och vad man skall lyssna noga efter när det gäller vårt typ och liknande.

Frimodig

mango skrev:

Sjuckert skrev:

mango skrev:Hmm intressant varför förblir du passiv när du är rastlös?

Ja, det undrar jag själv också. Men jag antar att de där igångsättningssvårigheterna som ofta hänger ihop med både AS och ADD spelar in. Det är ett himla liv i skallen, och det liksom kryper i kroppen, men det är som om jag är förlamad. Mentalt förlamad. Otroligt frustrerande.

Hmm i see, jag har själv svårt att ta tag i vissa saker, som tex "alldagliga" saker som städning, sedan så beror det även på hur jag mår för tillfället Men annars så är jag en väldigt handels kraftig kvinna. Speciellt om andra behöver hjälp och om jag har tid och lust osv.

Gäller detta även saker du tycker om att göra?
Jag får smått lust att försöka att hitta något som kan "tvinga igång dig" därför frågar jag.
Jag förstår att det är en tröskel man måste kliva över innan man verkligen gör det man måste/vill göra men vad krävs för att just du skall ta dig över den tröskeln och börja göra det du ville?

Ja, även när jag verkligen vill göra något, men värst är det med tråkiga/mentalt krävande grejer. Viss hjälp får jag av Concerta, men det är ändå väldigt svårt att få något gjort.
Alltså, det finns inget knep eller magiskt tänkande som kan plockas fram vid behov för att tvinga igång mig, min hjärna bara är motsträvig. Jag har prövat alla möjliga strategier genom åren utan att det har blivit lättare, tro mig!
Nå, nu börjar det visst bli off topic...

Jag har många andra problem som inte heller underlättar tillvaron direkt. Är t.ex. väldigt stresskänslig, får ångest av okända situationer, har sociala svårigheter, kan inte filtrera intryck, blir snabbt trött och har värdelös tidsuppfattning.

( Eventuell OT) @sjuckert: Känner också igen det där med att vara rastlös och passiv samtidigt. Ibland känns det som om det finns så motsatta känslor i kroppen att de tar ut varandra och blir till passivitet istället.

Känner igen mig i så mycket i den här tråden. =/

Frimodig skrev:Sen ägnar jag en hel del av min arbetstid åt att visa att jag är en helt ofarlig jocke, en nästan trevlig person. Fast rätt obegriplig. Jag har tvingats lära mig vad normala människor behöver höra, och vad man skall lyssna noga efter när det gäller vårt typ och liknande.

Frimodig

vad menar du att man ska lyssna noga efter när det gäller vår typ?

Maggi skrev:

Frimodig skrev:Sen ägnar jag en hel del av min arbetstid åt att visa att jag är en helt ofarlig jocke, en nästan trevlig person. Fast rätt obegriplig. Jag har tvingats lära mig vad normala människor behöver höra, och vad man skall lyssna noga efter när det gäller vårt typ och liknande.

Frimodig

vad menar du att man ska lyssna noga efter när det gäller vår typ?

Jag menade ungefär att normala människor har en hel del problem med min typ. Jag måste försöka förstå, bejaka dem, och verka lite dum.

De blir väldigt harmoniska om man ger sken av att vara lite dum. Det är en teknik-grej.

Hoppas det går att förstå.

Frimodig