Hej! Jag är ny här men läst på forumet ett tag. Jag är nyfiken på vad ni andra aspies hade för lekar när ni var små? Några speciella lekar ni kommer att tänka på som uttryckte vem du var/är som person och hur du fungerade och hanterade omvärlden? Tänker själv hade jag en låtsasvän rätt länge. Nu tänker jag att det var för att jag ofta hade behov av att vara ensam samtidigt som man inte ville vara ensam ändå och för att jag hade stor fantasi.

Jag är intresserad för jag håller på med en liten skolfilm om hur olika sätt man leker kan vara ett uttryck för vem man är och hur man fungerar som person och hanterar omvärlden. Är väldigt intresserad av psykologi alltså.. Jag har andra saker jag kan berätta också om ni vill men det där med min väldigt närvarande låtsasvän är det som jag tänker på först. Jag hade honom där från jag var 7 till 14 kanske. Sen begravde jag honom bakom huset.

Ha en trevlig förmiddag
chdlw

Jag ritade olika länders flaggor på A4 papper, ett land för varje papper och så spred jag ut dem på golvet. Sedan hade jag en guide jag ritat som visade mellan vilka länder man kunde åka. En del länder var knytpunkter andra var mer perifera. På dessa papper lekte jag sedan tjuv och polis med två leksaksbilar och guiden som hjälp.

Detta lär handlat om 4-5 års åldern kanske.

Sedan lekte man i sandlådan. Det som var häftigt var att bygga långa tunnlar och broar, gärna flera över varandra och helt enkelt komplexa stadsnät. Det och vallgravar fyllda med vatten.

Lego i lekar som mycket liknade RPG tv-spel med levels och köpa utrustning med pengar. Lågstadieålder kanske.

Pil og bue, sprettert, blåserør, strikk...

Fotball, tennisball, gummiball, klinkekuler...

Jag hittade på en jäkla lek som jag kallade "Döda fisken" hahaha. Man var två-tre stycken och en låg på golvet och skulle kräla runt och jaga de andra som fick springa runt haahahahah. Fisken fick dessutom ha en sopborste att slå sina offer på fötterna med. Den som blev tagen fick vara fisk nästa gång. Fan så skev jag var

Det var ikke en leke jeg hadde, men det var en spesiell lek jeg husker som var veldig interessant. Den het `løpende elg` og det var en vinterlek man drev med ute.

Det var veldig enkelt, alt man trenger er en gjeng med barn, snøballer og en vegg. Èn person springer så fort han kan inntill veggen og resten prøver å treffe han med så mange snøballer som mulig. Poenget var å felle denne personen før de kom til enden av veggen, å få de ned på bakken.

It was mayhem! War! Tears and blood. Denne leken skilte guttene fra mennene.

Og alle måtte springe, jeg husker når det var min tur, det var bare å trekke pusten dypt og be en liten bønn, shit was about to happen.

Da jeg var liten klistret vi fast ringeklokkene på blokkene med tyggegummi så det ringte konstant, for vi tenkte at de ikke likte det.

River skrev:Da jeg var liten klistret vi fast ringeklokkene på blokkene med tyggegummi så det ringte konstant, for vi tenkte at de ikke likte det.

Det var nok endel sure folk i de blokkene.

River skrev:Da jeg var liten klistret vi fast ringeklokkene på blokkene med tyggegummi så det ringte konstant, for vi tenkte at de ikke likte det.

Det är knappast att beteckna som lek, det är bus.

Eller lek med ilden.

Tack så mycket för era svar. Kul att läsa Är det någon som haft lekar där man nästan tappar bort verkligheten? Eller som jag en låtsaskompis eller nåt annat med väldigt mycket fantasi?

Finns en tråd någonstans om låtsaskompisar där rätt många berättade att de haft en. Jag är inte en av dem.

DIProgan skrev:Finns en tråd någonstans om låtsaskompisar där rätt många berättade att de haft en. Jag är inte en av dem.

Den här antar jag: har-ni-haft-latsaskompisar-t14101.html

Vet inte om det är en speciell lek, men jag lekte väldigt mycket med my little ponies och använde hela rummet för att göra en särskild värld till dem. En annan grej jag gjorde var att jag målade ansikten på potatisar och lekte med dem trots att jag hade riktigt fina och dyra leksaker.

Jag brukade sitta och måla/teckna/pyssla dagarna i enda!

Och så brukade jag också leka med Barbie! Eller ja, jag klädde på dem, fixade håret och hittade på storys som jag aldrig fann speciellt roliga att leka sen; själva planerandet var leken enligt mig

Hittade på diverse lekar under lågstadiet med tillsammans med två kompisar. Bland annat Gladiatorerna, Lavamonstret och Basketpingis...

När jag var jätteliten brukade jag klättra in i skåp i köket, stänga dörren, och säga att jag for till Hottaheiti. Sen kom mamma alltid och öppnade dörren. När jag bultade på dörren och ville ut.

Frimodig

Jag gjorde likadant. Men valde städskåpet och satte mig ovanpå dammsugaren, som var en rund och ganska hög sådan, och åkte och hälsade på Herr Jolsson.

Statistik.

Kunde som liten sitta och sortera/räkna diverse fysiska saker - som exempelvis leksaker, böcker etc. för nöjes skull. Likaså antalet bokstäver, siffror, meningar etc. i diverse skrifter - om en hittade mönster, medvetet eller omedvetet av författaren/författarinnan var det desto roligare.

Sorterade upp leksaker och annat som jag tyckte om i system - något som min kära mor ansåg vara lite jobbigt när det skulle städas... gissa vem som fick utbrott först. =P

Kartor.

Som ovan. Antingen teckna ned på papper eller skapa i huvudet. Större geografiska kartor av riktiga platser eller rentav egenproduktion. Försökte vara så noga som möjligt, så läste mycket om kartor, geologi och liknande. Än idag är det ett stort intresse, spelar ingen roll egentligen om det är en karta över större region eller lokalsamhälle - eller ritningar... eller grafiska funktioner. Roligt helt enkelt.

Världar.

Fiktiva världar som en skapar själv - avvikelser i historien eller rentav ihop joxxat själv. Hör väl ihop med lekarna kring kartor och rollspel. Gör det än idag - vissa utvecklingar har pågått i flera år, andra har korta tidsperioder, som kvarten innan en börjar arbeta eller så.

Rollspel.

Inte så underligt egentligen. Tillvaron var skit, så skönt "rymma" in i andra världar.

Jag säger bara LEGO, det var ganska nytt när jag var liten och inte som dagen Star Wars prylar, utan det var ganska basic bitar men jag byggde broar, torn, viadukter, borgar, som en helt fixerad galning och fick tokångest när legobitarna tog slut...

Jag brukade leka Polis och röda arme fraktionen.

Flawed skrev:Jag brukade leka Polis och röda arme fraktionen.

Gick den ut på att spränga Västtyska ambassaden i Stockholm?

slackern skrev:

Flawed skrev:Jag brukade leka Polis och röda arme fraktionen.

Gick den ut på att spränga Västtyska ambassaden i Stockholm?

Njaa det var mycket kpist strider med tyska polisen mest .

Jag lekte med mjuka eller plastfigurer. De mjuka hade ofta sin egen personlighet såvida en inte var utlånad åt en kompis som då bestämde hur den skulle bete sig. Plastfigurerna hade varierande personligheter beroende på lek. Kunde leka själv eller tillsammans med någon. Hade även glaskulor (med olika personligheter!) som jag byggde banor för och en vann som klarade banorna bäst.

Sedan har jag med flera kompisar som liten haft låtsaslekar där man var samma person hela tiden så att det blev som en väldigt lång story till sist eftersom man fortsatte leken vid nästa tillfälle. I vissa av dessa lekar hade vi låtsashundar eller låtsashästar. En av dessa lekar som jag minns bäst var när vi var föräldralösa flyktigar från Grekland (Vet inte vart vi fick det ifrån, hästlekarna var ofta inspirerade av böcker vi läst).

Rita och måla var populärt. Sedan hade vi hemgjorda klippdockor som vi hittade på historier med.

När jag var 7 år och inte hade min kompis i min klass lekte jag massa raster att jag var krigsfånge på en ö som var ett berg av snö egentligen. Jag gick bara runt och tittade där ön slutade vilket tycks trist men jag antar att hjärnan skapade innehåll. När jag var lite äldre hittade jag på att jag och en kompis skulle avrättas av klasskamrater för krigsbrott. Min kompis blev rädd på riktigt.

Sedan hade vi en lek som jag tyckte var trist där man ritade en fyrkant och så fick någon vara häst och stå i fyrkanten som var boxen. Ibland fick man komma ut och bli "körd" med hopprep.

Annars hände det att vi hoppade långrep på rasten eller snurrade runt i de mest halsbrytande konsterna på de där ställningarna som var tripp-trapp-trull och en var alltid för hög för barn.

Jag försökte skapa ett nytt språk, jag skrev ned ord på mitt språk och spelade in på en bandspelare, det skulle bli ett språk som bara jag och mina efterkommande skulle kunna. jag försökte tvinga på mina mindre syskon att lära sig det.

Jag var en pojkflicka. Jag tyckte att dockor var skrämmande, lite spöklika. Jag tycker fortfarande att dockor är läskiga. Så för mig var det inomhus: lego, pussel, rita och handarbete och ute: klättra i träd, bygga (kojor, lådbilar). Jag lekte mest med pojkar och kunde inte alls förlika mig med flicklekar som Barbie eller mamma, pappa barn.

Sen älskade jag djur och har nog haft alla de vanliga husdjuren som man kan ha.

Citerat från mig själv i en tidigare tråd:

Min favoritlek var "provpengar". Låter helknäppt, jag vet, men jag skall förklara:
Jag hade en burk med några utländska mynt, bl.a. engelska pund med drottning Elizabeth på. Jag tog fram en bra bilderbok med många människor i...och sedan lade jag helt enkelt pengen med "gamla Bettan" ovanpå personernas huvuden för att se hur hon såg ut i t.ex. Pippis kläder, Askungens balklänning eller vad det nu kunde vara. Det kallade jag för att "prova". Senare vek jag huvudet på pappersdockor eller rev av huvuden på bokmärkesfigurer i stället och "provade" med dem.
Andra barn kunde naturligtvis inte förstå min fascination för detta.

Ja, jag var störd redan då.