Jeopardy Lane skrev:...

vaniljglass med bacon?
no way! Den var ny, aldri hørt om det før.

Ingen aning om det finns särskilt mycket annat folk som provat, men i och med att bacon har sin egen lilla kult i vissa sammanhang så finns det säkert en del.

Fick idén främst från att pommes och glass funkade så bra, och bacon är ju också salt och gott. Det faktum att jag beställde det på mcdonalds var nog bättre än smakupplevelsen i sig ändå, även om det visst smakade helt ok, för att vara från donken. Reaktionen i kassan var helt enkelt ovärderlig

Jeopardy Lane skrev:Jeg har bestandig hatt litt rare matvanor, jeg spiser den samme maten i flere måneder også bytter jeg til noe annet. Akkurat nå er det brød med tomat, men kommer snart til å bytte tror jeg hvis jeg finner noe annet, har spist det i 4 måneder.

Jag föreslår kokt eller stekt lax (eller annan fet fisk som tex makrill) med smör och kokt broccoli eller spenat. Det kan du nog äta flera år utan att få någon som helst brist på näringsämnen. Enkelt, gott och praktiskt!

slackern skrev:

MissN skrev:Jag kan inte äta stekt lök. Konsistensen och hur det knastrar mellan tänderna... Brrrrrr kryper i hela kroppen på mig när jag tänker på det!

Så du kan inte äta löksoppa, pannbiff eller raggmunk?

Löksoppa - nej. Pannbiff - finhackar löken, då går det bra. Raggmunk - Aldrig gjort raggmunk med lök :O

MissN skrev:

slackern skrev:

MissN skrev:Jag kan inte äta stekt lök. Konsistensen och hur det knastrar mellan tänderna... Brrrrrr kryper i hela kroppen på mig när jag tänker på det!

Så du kan inte äta löksoppa, pannbiff eller raggmunk?

Löksoppa - nej. Pannbiff - finhackar löken, då går det bra. Raggmunk - Aldrig gjort raggmunk med lök :O

Aha hade inte heller i lök när grabben var liten men river i det nu för tiden.

slackern skrev:

MissN skrev:

slackern skrev:
Så du kan inte äta löksoppa, pannbiff eller raggmunk?

Löksoppa - nej. Pannbiff - finhackar löken, då går det bra. Raggmunk - Aldrig gjort raggmunk med lök :O

Aha hade inte heller i lök när grabben var liten men river i det nu för tiden.

Det roliga är att fram tills jag var fyra-fem år så tyckte jag om lök. Men en dag kom min jämnåriga granne hem till mig och så skulle mamma bjuda på mat, köttbullar, och han frågade om det var lök i för det åt han inte. Och sedan den dagen åt jag inte heller lök, hahaha.

MissN skrev:

slackern skrev:

MissN skrev:
Löksoppa - nej. Pannbiff - finhackar löken, då går det bra. Raggmunk - Aldrig gjort raggmunk med lök :O

Aha hade inte heller i lök när grabben var liten men river i det nu för tiden.

Det roliga är att fram tills jag var fyra-fem år så tyckte jag om lök. Men en dag kom min jämnåriga granne hem till mig och så skulle mamma bjuda på mat, köttbullar, och han frågade om det var lök i för det åt han inte. Och sedan den dagen åt jag inte heller lök, hahaha.

Barn är så lättpåverkade. Numera älskar min son lök. Bäst tycker han om rödlök.

slackern skrev:

MissN skrev:

slackern skrev:
Aha hade inte heller i lök när grabben var liten men river i det nu för tiden.

Det roliga är att fram tills jag var fyra-fem år så tyckte jag om lök. Men en dag kom min jämnåriga granne hem till mig och så skulle mamma bjuda på mat, köttbullar, och han frågade om det var lök i för det åt han inte. Och sedan den dagen åt jag inte heller lök, hahaha.

Barn är så lättpåverkade. Numera älskar min son lök. Bäst tycker han om rödlök.

Men det är så märkligt att det satt sig så jäkla djupt så det sitter i än.

MissN skrev:

slackern skrev:

MissN skrev:
Det roliga är att fram tills jag var fyra-fem år så tyckte jag om lök. Men en dag kom min jämnåriga granne hem till mig och så skulle mamma bjuda på mat, köttbullar, och han frågade om det var lök i för det åt han inte. Och sedan den dagen åt jag inte heller lök, hahaha.

Barn är så lättpåverkade. Numera älskar min son lök. Bäst tycker han om rödlök.

Men det är så märkligt att det satt sig så jäkla djupt så det sitter i än.

Alltså du har ju skrivit att det är stektlök. Kanske är något med konsistensen den blir ju slemmig på något sätt.

slackern skrev:

MissN skrev:

slackern skrev:
Barn är så lättpåverkade. Numera älskar min son lök. Bäst tycker han om rödlök.

Men det är så märkligt att det satt sig så jäkla djupt så det sitter i än.

Alltså du har ju skrivit att det är stektlök. Kanske är något med konsistensen den blir ju slemmig på något sätt.

och knastrar mellan tänderna

MissN skrev:

slackern skrev:

MissN skrev:
Men det är så märkligt att det satt sig så jäkla djupt så det sitter i än.

Alltså du har ju skrivit att det är stektlök. Kanske är något med konsistensen den blir ju slemmig på något sätt.

och knastrar mellan tänderna

Haha skippa du löken. Funkar det om den är kokt i grytor?

Jag skulle gärna leva på ananas och exotiska frukter och drömma mig bort till paradisöar . Finns ingen annan mat som gör mig lika glad .

En grönsak jag kan äta utan gränser är kokt broccoli . Rösti är en maträtt jag åt i princip nästan varje dag när jag var barn . ( jag är vegan ) .

Jag äter inte enligt tallriksmodellen . Gillar inte smörgåsar .

slackern skrev:

MissN skrev:

slackern skrev:
Alltså du har ju skrivit att det är stektlök. Kanske är något med konsistensen den blir ju slemmig på något sätt.

och knastrar mellan tänderna

Haha skippa du löken. Funkar det om den är kokt i grytor?

Där det inte funkar är: Korvstroganoff, köttfärssås (funkar ibland dock), löksås, stekt lök rätt upp och ner (men karamelliserad går bra)

En del grytor går bra, linsgryta t ex.

Jag vill ha allt väldigt uppdelat, inga grytor, soppor och så. Pastan på en sida av tallriken och t.ex sojakorven på andra sidan. När jag var liten fick olika saker på tallriken inte ens röra vid varandra för då blev dom förstörda och jag kunde inte äta dom. Vet inte varför. Men jag har lyckas vänja mig av med just det ganska väl. Vissa blandningar som t.ex pannkakor, glass och sylt har dock alltid gått helbra att äta... : D

Här har ni något udda: http://www.wildrag.se/havets-bacon/

Jag kan absolut inte äta fettskarvor på kött osv. Det är slemmigt, smakar hemskt och ser konstigt ut. Det gå inte att äta smör som jag ser. Alltså inget smör på mackorna och om det är jag som gör pastan så tar jag absolut inte smör på den.

Jag dricker inte läsk, inte för att det är kolsyrat utan för att blandningen av sött och kolsyra vänder sig i magen på mig. Äter inte ost eftersom det känns svettigt.

Av någon anledning klarar jag av att prova nya maträtter när jag är hemma men så fort jag inte är det blir det ganska svårt för mig att fullt uppskatta en maträtt som jag aldrig ätit hemma.

Nu gillar jag ju inte chips men någon gång ibland så prövar jag för att se om min åsikt ändrats, men jag tycker det är lika äckligt varje gång.
Men något som är ännu mer obehagligt är hur chipsen knastrar och låter i huvudet när man tuggar dem.

Jag är precis tvärtom. Tycker om nästan all mat. Finns vissa saker som jag har svårt för men de få saker jag ogillar är nog färre än hos en NT. Det jag har svårast för är syrlighet som syra i frukt och liknande.

Jag är inte noga när jag lagar mat. Jag pillar aldrig bort fula fläckar om de inte är ovanligt stora eller uppenbarligen lite ruttet, då skär jag bort den åldrade biten. Allt annat sådant får vara kvar. Jag skär inte heller saker i yttepyttebitar som andra gör, utan föredrar större bitar.

Väldigt artificiell mat kan jag ha svårt för med. Om det är fabriksutstämplat i precis samma former om och om igen. Det känns inte som mat då. Mat för mig är oregelbundna, naturliga former.

Det jag nog är udda med är att jag inte behöver hela måltider om jag bara lagar till mig själv. Kan äta bara kött och sedan som nästa mål bara salladsgrönsaker. Ser ingen anledning att ha allt på en gång. Lite som att KS inte brer mackor.

Är det någon mer som lyckats bryta sina begränsande föreställningar/mönster kring mat och gå till att äta så gott som allt i stället? Åt väldigt begränsat som barn, men när jag var runt 18 om jag minns rätt så kom jag till någon sorts insikt om hur onödigt det var att ogilla saker.

Just då åtminstone trodde jag att vad man tyckte om eller ej helt och hållet var saker man hittat på för sig själv utan någon egentlig grund (först senare jag förstod att till exempel saker som olika perception kan spela in). I vilket fall så bestämde jag mig tvärt att jag nu skulle börja tycka om allt, då det ju logiskt sett vore att föredra över att ogilla en massa saker.

Förvånande nog fungerade det och sen dess äter jag nästan allt. Det finns vissa saker jag kan ha lite svårt för konsistensen av, även om jag tycker om smaken, till exempel råa tomater. Men jag äter dem i alla fall av ren envishet. Den enda smak jag kan komma på på rak arm som jag fortfarande inte tycker om är lakrits. Sen finns det också fortfarande en del saker jag varken gillar eller ogillar, men kan äta dem utan problem oavsett.

Har fortfarande mönster för vad jag äter förvisso, då jag skiftade mot att hänga upp mig på kvaliteten på saker istället, men viss framgång var det ju i alla fall


(nu kanske allt detta är på gränsen till off topic, men skulle nog vilja påstå att det är lite udda med detta också )


Edit: Hah, fin timing av kiddie. Stämmer ganska bra på mig med det mesta där. Brukar förvisso oftast försöka göra mer kompletta måltider, då det känns nyttigare att få in mer olika saker så. Men händer när jag är lat att jag exempelvis kan äta en rå broccoli till middag, eller om det finns något mer ork laga till nåt enskilt för sig självt.

Jag har främst väldigt svårt för det där med mättnad och hunger - antingen äter jag inget eller så hetsäter jag tills jag spyr. Antar dock att det mera fAller in under ätstörningsproblematik.

*Jag äter inte kött. Inte av etiska eller miljöskäl utan för att det inte är gott och konsistensen är hemsk. Och lukten utav köttfärs? Ugah.Kyckling och fisk slinker dock ner ibland - bara jag slipper tillaga och rensa.
*Äter inte ost som luktar. Edamer, Gouada och Husshållsost är allt som går hem!
*Äter väldigt enformigt; Har jag hittat något som jag för tillfället gillar kan jag i stort sätt leva på det tills jag byter ut det mot något annat!
*Kan inte improvisera i köket utan måste slaviskt följa reccept med, förresten. Antar att även detta faller in här ^^

Jag ser recept mer som inspiration än något jag egentligen måste göra förutom om jag aldrig har gjort en viss del av det innan och det måste vara vissa proportioner för att bli bra. De flesta recept jag lagar efter är påhittade och jag skulle nog inte kunna skriva ner dem.

Tycker lite synd om dem med matfobier. Verkar väldigt jobbigt. Samtidigt kanske de har fler favoriträtter än jag. Jag har inget jag riktigt längtar efter. Saknar det lite. Minns att när jag var liten hade jag favoriträtter och blev väldigt glad om jag fick dem.

Manveru skrev:Är det någon mer som lyckats bryta sina begränsande föreställningar/mönster kring mat och gå till att äta så gott som allt i stället?

Ja, det har jag nog lyckats med. Inte av samma anledningar som du, utan för att jag var lat och fattig och tacksamt åt allt till slut.

Även då jag lärt mig äta allt, åt jag fruktansvärt ensidigt och dåligt. Samma saker i evigheter, med helt fel näringsfördelning.

Har sedan hört många "variation är bara trams det behövs inte". Men så är det inte alls. Variation är viktigt. Inte för att verka normal eller så, utan för att få all näring. Man behöver olika sammansättningar från olika källor för att få en bra fördelning över tid och inte riskera att äta en råvara som har väldigt mycket av något, och ganska lite av något annat. I vissa fall är det även viktigt att blanda rätt i en och samma måltid för att kunna utnyttja all näring, så därför kan det vara idé att inte är det ena ena gången och det andra nästa. För att komplicera kan det även vara motsatt.

Jag betalar i form av dålig maghälsa nu, för hur jag ätit förr. Förr skrattade jag åt alltihop och tyckte att kcal som kcal. Godis eller kakor eller fuskhalvfabrikat eller äkta råvaror, strunt samma. Nu får jag köra ganska hårt kontrollerad kost med enbart bra råvaror resten av mitt liv, och har inte riktigt kommit igen än från mitt slarvande med maten.

Ja, det kan vara komplicerat. Järn och c-vitamin är bra ihop medan mjölk och järn är dåligt ihop.

Osäker på om jag har några udda matvanor men..
Äter inte potatismos och rotmos p.g.a. att jag ogillar konsistensen, känns liksom som att det växer i munnen, typ.

Råa morötter och knäckebröd har jag svårt att äta, låter så mycket när man äter det.

Sen mitt sätt att äta vissa saker, om det är gröt eller liknande måste jag alltid äta runt och snurrar på tallriken medan jag äter, på smörgåsar måste jag alltid äta kanterna först, även på bröd där det egentligen inte finns kanter, t.ex tekakor.

Om jag äter ett kokt ägg bara som det är så måste jag äta upp vitan först innan jag äter gulan.

Sen det där med marsipantårta, först tar jag av marsipanen, sen äter jag runt vaniljkrämslagret, sen äter jag upp vaniljkrämen, sen marsipanen.

Lillan1979 skrev:Har iofs mycket svårt att äta mat som innehåller smakfärstärkare.

De flesta smakförstärkare kan nog kallas för gift, det är helt otroligt att en del av dem fortfarande är tillåtna.