Hur ska jag göra?! (edit: gravid med pv med AS)

av **sommar** » 2008-07-13 0:39:22

Tack!

Känns bra o.veta att jag kunde vara till lite hjälp. Roligt o. läsa att du tagit ett beslut som känns bra o. som du kan stå för. Lycka till!

av **nallen** » 2008-07-13 0:46:23

Grattis!
Jag tror att du just beslutat att sparka undan benen totalt för honom och att han kanske rätar på sig om 8-10 år. Då är du redan inne på din 3:e karl och har en hel klase kottar, eftersom du har glömt honom om 2 månader.

Den kuren har man smakat.

av **Pontus** » 2008-07-13 0:54:58

nallen skrev:Grattis!
Jag tror att du just beslutat att sparka undan benen totalt för honom och att han kanske rätar på sig om 8-10 år. Då är du redan inne på din 3:e karl och har en hel klase kottar, eftersom du har glömt honom om 2 månader.

Den kuren har man smakat.

Trevlig prognos. ^^

av **Debbido** » 2008-07-13 1:04:46

Sötnosen skrev:Min pojkvän har gjort mig gravid och han har aspergers syndrom! Jag älskar min pojkvän otroligt mycket men är livrädd för att min barn också ska bli sjukt med aspergers och har efter samtal med min läkare och mina föräldrar beslutat mig för att inte behålla barnet! kan inte bära hans barn!

Ja, vilken tragedi! Och du är inte ensam! En tjej med vissa problem möter kille med vissa problem. Man slarvar med skydd. Vissa tjejer tål ju faktiskt inte p-piller och vissa blöder av spiral. Kondomer är inte helt säkra.

Jag har levt med en liknande situation nära mig. Tjejen har nu gjort två aborter på ett år och JAG SÖRJER! Särskilt det andra barnet, som var på gränsen, drygt fyra månader (?). Faktum är att detta har skadat vår relation. Jag tyckte ju om min väninna men också dessa små männiksor som hon dödade därför att hon bedömde att mannens arvsanlag inte var tillräckligt goda.

Välkomna till världen ni ofödda barn, med eller utan armar, med eller utan asperger. Vi är alla här för att lära av varandra, för att ge och ta emot kärlek.

Såg ett TV-program om världens minsta barn, de hade lite fel på kromosomuppsättningen. Föräldrarna åkte jorden runt för att få bästa möjliga behandling för sin minimala son, en knytt med stora svarta ögon. Den kärlek de hade till varandra i den familjen: Amazing!

Den dag vi uppnått full rashygien, kollar upp de ofödda fostren så att de är perfekta, då har syftet med jordelivet förfelats. Alla kan väl älska den som är perfekt, men hur ska vi lära oss älska det som är svagt om svagheten bannlyses?

av **Debbido** » 2008-07-13 1:23:49

PS. Jag HAR förståelse för alla kvinnor som anser sig inte kunna ta hand om sina ofödda barn. Aborterna skjuter i höjden i Sverige. Jag önskar att det fanns gott om stödjande familjer och möjligheter att föda barn även om man själv inte orkar fullt ut.

Min bästa väninna kunde blivit aborterad, men mamman valde att föda och adoptera bort henne. Vilken tur för mig! Världen hade inte varit densamma utan hennes sprudlande sätt att vara!

av **sommar** » 2008-07-13 11:51:31

Självklart är det mkt. trist med abort o. att man slarvar med skydd men Sötnosen varken kan eller ska ta ansvar för sin pojkväns liv o ska inte behöva slita ut sig. Dock hoppas jag du tänkte både en o. två ggr. innan ni blev tilsammans med honom o. hade ett uns om vad AS. kan innebära o. att det oxå är individuellt. Nu menar jag inget ont mot honom men blir man ihop med någon med sjukdom, funktionshinder och/eller problem av något slag krävs det ofta mer av en själv än om man är ihop med en NT. helt utan problem. Sedan kan det säkert även ha sina fördelar o. inte vara ihop med en NT. För & nackdelar med det mesta!

Han har tur som har dig men kan inte kräva allt samtidigt kämpar han säkert på så gott han kan men förstod nog inte att barn inte är lämpligt just nu iaf.

av **Charley?** » 2008-07-13 12:45:10

sommar skrev:Han har tur som har dig men kan inte kräva allt samtidigt kämpar han säkert på så gott han kan men förstod nog inte att barn inte är lämpligt just nu iaf.

Han har tur som "har" en tjej som tycker att han ska flytta hem till sin mamma igen och inte vill föda hans barn. Ja, vilken tur.

av **sugrövmanövern** » 2008-07-13 13:23:52

nallen skrev:Grattis!
Jag tror att du just beslutat att sparka undan benen totalt för honom och att han kanske rätar på sig om 8-10 år. Då är du redan inne på din 3:e karl och har en hel klase kottar, eftersom du har glömt honom om 2 månader.

Den kuren har man smakat.

Bullseye!

Charley? skrev:Han har tur som "har" en tjej som tycker att han ska flytta hem till sin mamma igen och inte vill föda hans barn. Ja, vilken tur.

Bullseye!

Jag är elak, jag vet, men det är den typen av brud jag får intrycket av att du är Sötnosen

. Den typen som nallen beskriver. Du borde göra slut med din pojkvän så ni båda kan leva era liv så som ni önskar. Du kan hitta bättre avelsmaterial, som lever upp till din standard. Han kan hitta någon att bilda familj med. Som nog är bättre avelsmaterial än du

. Sorry, tangentbordsdiarré....

av **sommar** » 2008-07-13 13:25:35

Charley? skrev:
sommar skrev:Han har tur som har dig men kan inte kräva allt samtidigt kämpar han säkert på så gott han kan men förstod nog inte att barn inte är lämpligt just nu iaf.

Han har tur som "har" en tjej som tycker att han ska flytta hem till sin mamma igen och inte vill föda hans barn. Ja, vilken tur.

Jag syftade inte just på det utan på att hon kan hjälpa honom o se vad som är lämpligt nu när han är labil o. visst är det tragiskt men hursomhelst är killen inte i balans vare sig att skaffa barn eller för ett förhållande. Det sistnämda var jag för feg för att skriva i förra inlägget.
Därmed inte sagt att vi med AS. inte kan skaffa barn det beror ju från fall till fall o. vissa perioder livet är det kanske inte lämpligt för att sedan passa bra liksom för NT`s. Tex. för egen del är det inte lämpligt nu men om det är möjligt om några år så ja om jag vill vill säga.

Båda två har begått fel på flera olika sätt o. nu gäller det att reda upp situationen på ett bra sätt. Detta sätt är bra men kanske inte det bästa. Båda två har ett ansvar. Sedan är det trist att hon bestämmer men förstår han inte själv måste ju någon hjälpa o. se vad som behövs.
Tyvärr är kanske det bästa att helt bryta upp. Eftersom ömsesidig förståelse nog saknas o. det är labilt läge men det kanske oxå kan lösa sig genom att vara var för sig en tid o. få proffesiionell hjälp.

av **Charley?** » 2008-07-13 14:22:54

sommar skrev:Jag syftade inte just på det utan på att hon kan hjälpa honom o se vad som är lämpligt nu när han är labil o. visst är det tragiskt men hursomhelst är killen inte i balans vare sig att skaffa barn eller för ett förhållande. Det sistnämda var jag för feg för att skriva i förra inlägget.

Du verkar glömma att vi bara har fått den ena partens version av det hela. Hon påstår att han behöver tas om hand som ett barn, det innebär inte att det är hela sanningen, eller ens sant över huvud taget. Hon kan ha överdrivit hans problem för att få sympatier, eller för att hon själv ser honom som mer störd än vad han egentligen är. Jag tycker inte att vi kan avgöra om han är lämpad till att bli far eller ej grundat på vad hon berättat, det är bara fel. Dessutom får jag inte intrycket av att hon hjälper honom på ett altruistiskt och kärleksfullt sätt, utan att hon snarare ser det som en syssla hon hellre skulle slippa. Det är nog bra att de gör slut.

av **sommar** » 2008-07-13 14:29:54

Jo, det kan jag erkänna samtidigt som många tar parti för honom utan att heller ha hela bilden. Mångahär på forumet vill hjälpa till bl.a. jag vilket är positivt men många ggr. glömmer vi att vi inte har hela bilden, vilket gör att det kan bli fel. Mitt första inlägg till Sötnosen var bra.
Många (dock inte du tror jag) trodde hon var ett troll o. tråden tom. låstes en period för snabbt utan att de hade en aning om hur det var.
Överlag tjänar man ofta på att inte dra förhastade beslut o. att helst inte ge råd förrän man har hela bilden eller iaf. både versionerna.

Att tro att göra slut är det bästa tycker jag är fel då man inte har hela bilden.

av **weasley** » 2008-07-13 14:42:20

Jag tycker fortfarande att situationen är lite väl bisarr.

1) Killen ifråga "måste tas hand om som ett barn".
2) Sötnosen råkar bli gravid.
3) Nu ska Sötnosen abortera eftersom hon inte orkar ta hand om både ett barn och en pojkvän.
4) Detta har Sötnosen kommit fram till i samråd med terapeut.
5) Killen bör, enligt Sötnosen, flytta hem till mamma.

Frågorna hopar sej.

Hur gamla är de inblandade egentligen?

Varför är Sötnosen ihop med någon som, enligt beskrivningen, låter som en lallande fåne?

Varför är det en bra idé att killen flyttar hem till mamma?

Vad gjorde att Sötnosen blev ihop med killen från första början?

Varför är Sötnosen ihop med en person som helst borde bli omhändertagen av sin mamma?

Vad är det för problem Sötnosen har med sin pojkvän? Varför beskrivs han som en lallande fåne?

Varför uppfattas killen som tillräckligt sansad för att ha intimt umgänge med (och ett långvarigt förhållande) men inte tillräckligt sansad för att kunna diskutera med?

Märkligt är vad det är.

av **Charley?** » 2008-07-13 15:12:10

sommar skrev:Att tro att göra slut är det bästa tycker jag är fel då man inte har hela bilden.

Jag grundar detta på att hon inte vill ge honom barn och barn är en av hans största drömmar. Det är rent av elakt av henne att fortsätta vara tillsammans med honom utan att förklara läget för honom.

av **sommar** » 2008-07-13 18:18:33

Charley? skrev:
sommar skrev:Att tro att göra slut är det bästa tycker jag är fel då man inte har hela bilden.

Jag grundar detta på att hon inte vill ge honom barn och barn är en av hans största drömmar. Det är rent av elakt av henne att fortsätta vara tillsammans med honom utan att förklara läget för honom.

Det är sant!

av **nallen** » 2008-07-14 2:43:42

sugrövmanövern skrev:... Du borde göra slut med din pojkvän så ni båda kan leva era liv så som ni önskar. Du kan hitta bättre avelsmaterial, som lever upp till din standard. Han kan hitta någon att bilda familj med.

Bortsett från att många av oss går sönder såpass av att bli dumpade att vi inte har nån chans att hitta någon annan, "vill inte ha något projekt" är en kommentar man fått höra. Så hon kan bereda sig på ett normalt liv, han kan troligen se fram emot ett antal år i ensamhet.

av **Debbido** » 2008-07-14 2:47:26

Det skådespel jag nyligen bevittnat: en kvinna med neuropsykisk problematik blir med barn (varför inte skydda sig?) med en man med psykiskt störning. Hon kommer fram till att HAN är en olämplig pappa, dvs bär felaktiga arvsanlag. Men hon själv då? Hon fortsätter leta efter den bättre avelstjuren, men glömmer att hon inte själv har de bästa arvsanlagen.

Hon inser vid graviditet att hon absolut inte vill ha honom som pappa till sitt barn, aborterar och fortsätter med förhållandet, blir med barn igen, aborterar och fortsätter förhållandet i avvaktan på ett bättre avelsdjur.

Vilket värde har då dessa foster? Inget alls! Man kan väl ganska snabbt komma fram till att jag och du har taskiga arvsanlag, fundera på detta med barn, fatta beslut, handla därefter.

Dessa ofödda barn blir offer för ett veleri som jag inte klarar av att bevittna. Om jag själv hade blivit med barn vid olämplig tidpunkt skulle jag fött och adopterat bort den människan.

Jag visste inte att jag hade AS och min förste man autistiska drag, men att vi var annorlunda. Jag grubblade länge på om vi skulle våga ändå: vi vågade. Det blev ett barn med autistiska/dyslektiska drag och han har varit den största glädjen i mitt liv. I mina ögon är han perfekt och jag har sagt 10000000 gånger: "Du ska vara precis den du är. Gud har skapat dig för speciella uppgifter. Det finns inte det minsta fel på dig. Det finns olika hjärnfunktioner, SKA finnas! Du är underbar!"

av **Sötnosen** » 2008-07-14 6:58:06

Sommar skrev:Jo, det kan jag erkänna samtidigt som många tar parti för honom utan att heller ha hela bilden. Mångahär på forumet vill hjälpa till bl.a. jag vilket är positivt men många ggr. glömmer vi att vi inte har hela bilden, vilket gör att det kan bli fel. Mitt första inlägg till Sötnosen var bra.
Många (dock inte du tror jag) trodde hon var ett troll o. tråden tom. låstes en period för snabbt utan att de hade en aning om hur det var.
Överlag tjänar man ofta på att inte dra förhastade beslut o. att helst inte ge råd förrän man har hela bilden eller iaf. både versionerna.

Att tro att göra slut är det bästa tycker jag är fel då man inte har hela bilden.

Tack, Sommar!!

Ja, det är klart att jag inte gett hela bilden eftersom jag inte tycker att det här är rätt ställe att göra det på. Jag skulle inte tvinga honom flytta hem till sin mamma och göra abort om han bara hade lite småkufisk asperger utan han är ju som dom riktigt omedgörliga aspergarna som skrivit här, det finns bara ett sätt och det är hans och alla andra är hemska onda människor som inte borde existera ens.

Det jag har gjort nu är att avkräva ett ansvar. Vill han inte förändra sig och fortsätta lasta över allt på mig, ja, då är det slut. Då kan han stanna hos mamma och försöka hitta någon annan som han kan köra med då!

Vill han däremot fortsätta ha ett förhållande med mig och bygga ett tvåsamt liv tillsammans, så får faktiskt han börja anstränga sig lika mycket som jag gör för honom. Och kraven är väldigt enkla. Terapi, arbetsterapi, arbetsträning och lite attitydförändring. Sen kan vi börja tala om framtiden igen. Var det inte så dom som är arga nu sa att jag skulle göra? Berätta vad han måste göra och hur? Varför kan inte han bete sig som en normal människa om Alien kan? Har jag inte rätt att kräva det?

Jag tycker också att en del här inte alls tänker på mig och min situation. Ni skulle aldrig begära att en kvinna som inte var med en aspergerkille skulle plåga sig igenom livet för att han ska må bra. Och ni verkar bara vilja få mig att må sämre över mitt beslut för att ni ska må bra. Om det är jag som är självisk, hur själviska är då inte ni?!

Och vem kallar en kvinna på 2000-talet omoralisk rashygienist för att hon vill göra abort?? Flytta tillbaks till 1800-talet där ni hör hemma så kan ni väl gå och skrubba karlarnas skitiga kalsonger och tacksamt bresa på benen om ni vill då. Jag är tre veckor gravid, kan inte på ett ansvarigt sätt föra ett barn till världen och ska inte behöva känna mig som en barnamördare!

Och vem har sagt att jag ska fortsätta vara tillsammans med honom utan att förklara läget för honom? JAG?? Nej! Det har jag inte.

Ni som håller på som värst och inte ens kan bete er som förnuftiga människor, det är ju JÄTTEKONSTIGT att ni inte hittar någon som vill ta emot era glåpord och elakheter. Och kanske ni också borde tänka lite mer på hur ni själva beter er innan ni ställer krav på andra om hur andra ska bete sig.

Jag har redan BESTÄMT mig och vet bäst själv hur MITT eget liv ser ut, det har inte varit ett lätt beslut och är redan tillräckligt skamfullt så som det är, så den här diskussionen är färdig och jag hoppas att moderatorerna kan stänga av kommentarerna innan dom spårar ur alldeles. Tack än en gång till alla som verkligen försökt hjälpa till och förstå och jag hoppas att också ni andra hittar till ett litet ljusare och vänligare ställe i er själva.

av **Charley?** » 2008-07-14 7:24:39

Du kanske skulle tänka lite mer på hur du själv beter dig innan du börjar kräva att andra ska bete sig som du vill. Du säger att ett av dina krav är att han ska gå i terapi, men är du beredd att gå i terapi du också? När ett förhållande har problem så beror det aldrig på enbart den ena parten, så för att terapi ska göra någon skillnad måste ni gå tillsammans.

Du säger att du inte gett hela bilden. Vad du inte verkar förstå är att du inte möjligtvis kan ge hela bilden, eftersom du bara är hälften av personerna i din relation. För att få hela bilden måste din pojkvän få uttrycka sig.

Och nej, du har inte rätt att kräva (ett ord du använder jävligt ofta, och som aldrig bör användas i en parrelation) att han ska bete sig som en "normal människa". Han har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och kommer alltid ha det, och det kommer alltid att påverka hur han agerar. Du kan inte göra honom "normal" genom dina krav.

av **Lilla Gumman** » 2008-07-14 9:01:17

Hej!

Sötnosen skrev:
Sommar skrev:Jo, det kan jag erkänna samtidigt som många tar parti för honom utan att heller ha hela bilden. Mångahär på forumet vill hjälpa till bl.a. jag vilket är positivt men många ggr. glömmer vi att vi inte har hela bilden, vilket gör att det kan bli fel. Mitt första inlägg till Sötnosen var bra.
Många (dock inte du tror jag) trodde hon var ett troll o. tråden tom. låstes en period för snabbt utan att de hade en aning om hur det var.
Överlag tjänar man ofta på att inte dra förhastade beslut o. att helst inte ge råd förrän man har hela bilden eller iaf. både versionerna.

Att tro att göra slut är det bästa tycker jag är fel då man inte har hela bilden.

Tack, Sommar!!

Ja, det är klart att jag inte gett hela bilden eftersom jag inte tycker att det här är rätt ställe att göra det på. Jag skulle inte tvinga honom flytta hem till sin mamma och göra abort om han bara hade lite småkufisk asperger utan han är ju som dom riktigt omedgörliga aspergarna som skrivit här, det finns bara ett sätt och det är hans och alla andra är hemska onda människor som inte borde existera ens.

Det jag har gjort nu är att avkräva ett ansvar. Vill han inte förändra sig och fortsätta lasta över allt på mig, ja, då är det slut. Då kan han stanna hos mamma och försöka hitta någon annan som han kan köra med då!

Vill han däremot fortsätta ha ett förhållande med mig och bygga ett tvåsamt liv tillsammans, så får faktiskt han börja anstränga sig lika mycket som jag gör för honom. Och kraven är väldigt enkla. Terapi, arbetsterapi, arbetsträning och lite attitydförändring. Sen kan vi börja tala om framtiden igen. Var det inte så dom som är arga nu sa att jag skulle göra? Berätta vad han måste göra och hur? Varför kan inte han bete sig som en normal människa om Alien kan? Har jag inte rätt att kräva det?

Jag tycker också att en del här inte alls tänker på mig och min situation. Ni skulle aldrig begära att en kvinna som inte var med en aspergerkille skulle plåga sig igenom livet för att han ska må bra. Och ni verkar bara vilja få mig att må sämre över mitt beslut för att ni ska må bra. Om det är jag som är självisk, hur själviska är då inte ni?!

Och vem kallar en kvinna på 2000-talet omoralisk rashygienist för att hon vill göra abort?? Flytta tillbaks till 1800-talet där ni hör hemma så kan ni väl gå och skrubba karlarnas skitiga kalsonger och tacksamt bresa på benen om ni vill då. Jag är tre veckor gravid, kan inte på ett ansvarigt sätt föra ett barn till världen och ska inte behöva känna mig som en barnamördare!

Och vem har sagt att jag ska fortsätta vara tillsammans med honom utan att förklara läget för honom? JAG?? Nej! Det har jag inte.

Ni som håller på som värst och inte ens kan bete er som förnuftiga människor, det är ju JÄTTEKONSTIGT att ni inte hittar någon som vill ta emot era glåpord och elakheter. Och kanske ni också borde tänka lite mer på hur ni själva beter er innan ni ställer krav på andra om hur andra ska bete sig.

Jag har redan BESTÄMT mig och vet bäst själv hur MITT eget liv ser ut, det har inte varit ett lätt beslut och är redan tillräckligt skamfullt så som det är, så den här diskussionen är färdig och jag hoppas att moderatorerna kan stänga av kommentarerna innan dom spårar ur alldeles. Tack än en gång till alla som verkligen försökt hjälpa till och förstå och jag hoppas att också ni andra hittar till ett litet ljusare och vänligare ställe i er själva.

Jag vill be om ursäkt, ifall jag varit för hård i nåt annat inlägg. Det är klart att man kan göra abort, om man känner att man inte klarar av att ha barn. Det är så klart bättre att göra abort, än att man föder ett barn vars pappa och mamma inte klarar av att ta hand om det. I fortsättningen ska jag inte lägga mig i sådana här diskussioner, för jag är frälst och har helt andra värderingar än en som inte är frälst. Men vi stryker den religiösa biten.

Dock tycker jag att din pojkvän har ett ansvar. Han borde jobba på sin AS. Om han älskar dig borde han gå och prata med en psykolog och börja arbetsträna eller skaffa praktik. Han måste ordna upp sitt liv. Kanske måste han äta antidepressiv medicin för att orka ta tag i sitt liv. Inte vet jag. Men något måste till. Är han inte beredd att förändra livet, då är det så. Men då kommer han aldrig att kunna skaffa ett varaktigt förhållande.

Hälsningar

Lilla Gumman

av **weasley** » 2008-07-14 12:42:44

Lilla Gumman skrev:Dock tycker jag att din pojkvän har ett ansvar. Han borde jobba på sin AS. Om han älskar dig borde han gå och prata med en psykolog och börja arbetsträna eller skaffa praktik. Han måste ordna upp sitt liv. Kanske måste han äta antidepressiv medicin för att orka ta tag i sitt liv. Inte vet jag. Men något måste till. Är han inte beredd att förändra livet, då är det så. Men då kommer han aldrig att kunna skaffa ett varaktigt förhållande.

Ja, det här är ju alldeles kolossalt sant och riktigt. Jag förstår att du, Sötnosen, blir upprörd över abortfrågan, men jag hoppas samtidigt att du förstår att det låter som en så bisarr situation att det är svårt att få grepp om den för oss utomstående.

Jag satt och tänkte på en sak, och om det verkligen är så att din pv har så svår AS som du antyder, så tycker jag att du är en sällsam person som är tillsammans med honom. Även om det ju verkar som om det tar slut nu.

Hoppas du pratar ordentligt med honom.

av **Bjäbbmonstret** » 2008-07-14 17:30:41

Det som stör mig är att beslutet har växt fram "i samråd med terapeut". Jag skulle inte vilja släppa in en professionell i ett sådant viktigt beslut i mitt liv. Men ibland är det kanske nödvändigt?

Sen, Sötnosen, jag förstår att du blir upprörd men frågar du så får du svar. Och det är helt naturligt att folk svarar efter sina egna värderingar och att alla svaren inte är sådana du gillar. Det får du helt enkelt ta och gärna på ett bättre sätt eftersom folk som inte alls har med saken att göra trots allt har engageraty sig för att fundera på ditt personliga problem.

av **nallen** » 2008-07-14 22:17:52

Sötnosen skrev:Det jag har gjort nu är att avkräva ett ansvar. Vill han inte förändra sig och fortsätta lasta över allt på mig, ja, då är det slut. Då kan han stanna hos mamma och försöka hitta någon annan som han kan köra med då!

Jag gissar att han inte "kör med dig" utan att han snarare känner att äntligen har han funnit någon som kan ta hand om dom där otroligt jobbiga sakerna som förr har kostat så mycket att de nästan aldrig blivit gjorda, men kostat omätbara mängder ångest och äckel.

Att försöka tvinga honom att göra såna saker är troligen enbart kontraproduktivt.

Sötnosen skrev:Vill han däremot fortsätta ha ett förhållande med mig och bygga ett tvåsamt liv tillsammans, så får faktiskt han börja anstränga sig lika mycket som jag gör för honom. Och kraven är väldigt enkla. Terapi, arbetsterapi, arbetsträning och lite attitydförändring.

Gissar vidare: antagligen är du det bästa som någonsin hänt honom. Antagligen tycker han att han talat om det för dig eftersom han sa "jag älskar dig" den där gången lite efter påsk 2004.... och inget har ju ändrats sen dess, som han ser det.

(Ja, jag sitter här och projecerar medvetet)

Sötnosen skrev:Jag är tre veckor gravid, kan inte på ett ansvarigt sätt föra ett barn till världen och ska inte behöva känna mig som en barnamördare!

Här gissar jag inte längre, här uttrycker jag min åsikt (som inte på nåt sätt utgör en dom över dig); om du gör abort ÄR du en barnamördare eller kalla det vad du vill. Du har i.s.f släckt ett liv.

Jag är djävligt glad att jag aldrig har försatt mig i situationen att behöva fatta ett sånt beslut, även om det var nervöst några veckor en gång.

av **Sam** » 2008-07-14 23:15:53

Sötnos jag är ingen abort motståndare, men att komma fram till ett beslut är inget som man gör genom att skriva till ett forum som detta. Ingen av oss här inne kan råda dig till verken det ena eller det andra. Detta beslut måste du och din kille ta tillsammans.

Ingen av oss vet hur ert förhållande ser ut, mer än att det är mellan man och kvinna.
Att göra abort för att barnet ev kan få AS, tycker jag är en idiotisk orsak. Vi vet aldrig vilka handikapp ett ev barn kommer att ha eller få.
Många graviditeter är som vilka andra graviditeter som helst, men det går fel vid förlossning eller barnet får cancer eller skadar sig. Så vad vet vi om framtiden.

Väljer man abort så gör man det för att man vet att man inte klarar av att ta hand om ett barn, eller för att man som moder inte klarar av en graviditet av hälsoskäl. Detta beslut är ett beslut som de berörda parterna i ett förhållande ska ta ställning till tillsammans.
Bara för att man har AS så betyder det inte att man kan vara en bra förälder. Själv har jag varit ensamstående med mitt barn enda från början och klarat av det även om det har varit jobbigt.

I ett förhållande handlar det inte om att dela allt lika, utan att uppskatt det som den andra KAN bidra med. När man väljer att vara i ett förhållande så får man nog acceptera att ens partner har sidor som man inte gillar och som ibland avviker från hur det brukar vara.
Är man dessutom ihop med någon som har en diagnos inom NPF så ser förutsättningarna lite annorlunda ut.
Du har själv valt att vara ihop med den här killen. Så något måste det ju vara som du gillar hos honom.

Ibland är det så att vi inte klarar av att göra saker på ert sätt, utan att vi behöver få göra på vårt sätt för att nå samma mål. Kanske är felet att du inte ger honom tillräckligt med utrymme för att göra på sitt sätt, för att kunna dela ansvaret med dig.
Ofta ser vi felen hos den andre, men inte hos oss själva. Hur många ställer sig frågan kunde jag gjort annorlunda för att få det att fungera smidigare.
Men som sagt jag känner ingen av er. Men min känsla är att du är relativt ung. Ditt resonemang känns väldigt omoget i den här frågan.

Sedan är det inte så enkelt att bara gör abort. Tänk om du inte kan få barn längre fram i livet av någon andledning.
Hur kommer det att kännas då?
Hur kommer det att kännas när du ser andra barn som skulle ha varit i samma ålder som ditt ofödda barn?

En abort är inget man glömmer, utan något som man ska leva med resten av sitt liv

av **antikropp** » 2008-07-14 23:18:23

Anledningen till att jag tycker Sötnosen är konstig är inte för att det på något sätt skulle vara hemskt att inte vilja föda ett funktionshindrat barn eller för att jag som kanske är aspie känner mig kränkt på något. Det som gör mig förbannad är den totala ryggradslösheten. Om jag har några som helst problem i mitt förhållande så finns det en person jag snackar med om det och det är min tjej. Jag sitter inte och ringer min morsa, min terapeut eller någon annan och bölar och försöker få det bekräftat att det är ok att göra som jag vill. Jag reder ut det med min tjej. Odla ett par testiklar! (bildligt talat)

Hur ska jag göra?! (edit: gravid med pv med AS)

Re: Hur ska jag göra?!

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in