Konsten att ta emot hjälp

av **harrypotter** » 2008-07-13 1:54:23

Vad exakt är boråsmedellen för något?

Vad skönt det är att läsa era inlägg om just boendestöd och hjälp.
Jag har mått lite dåligt på sista tiden.
På ett sätt är det trevligt att de kommer och hjälper mig för det kan behövas.
Men på ett sätt är det jobbigt.
Mitt hem känns inte längre som mitt hem. Jag känner mig främmande i mitt eget hem.
Det är också svårt att komma på vad de skall göra. Får ni bestämma själva vad de skall göra eller har ni ett schema ni följer?

Sedan är det ju det här med värdighet och intrigitet. Jag har svårt att låta någon som jag inte känner så väl ta hand om mina personliga saker.
Och en del saker vill jag ha gjorda på mitt sätt.
Det värsta tycker jag är när de gör saker på fel sätt så att det tex inte blir rent när de är klara.
Som tex inte skölja ut en trasa så att de bara drar runt smutsen så att det till och med kan bli skitigare än vad det var från början.

i ett sådant läge tycker jag att det kunde varit ogjort. Det får mig till att inte vilja att de skall göra vissa saker.

efter att ha läst era inlägg har jag förstått att ni inte heller tycker att det är lätt och att ni inte heller byter gardiner titt som tätt

skönt att man inte är ensam.

av **Lime** » 2008-07-13 2:13:40

Anastasia skrev:Jag kan bara svara för mig själv, men för mig är det inte så enkelt som ett rent praktiskt problem. Det påverkar min egen syn på mig själv, att bli placerad bland handikappade, för det är en grupp jag inte kan känna någon samhörighet med. Många ser ned på handikappade, även om de inte vill erkänna det själva, så är det så. Många har en daltande, nedlåtande attityd, som är ännu värre att bli utsatt för.

Jag känner också att jag inte har så mycket gemensamt med aspergare, de med svårare asperger som jag stött på innan jag fick min diagnos betedde sig som utvecklingsstörda eller barn, i princip. Det gick inte att föra ett normalt samtal med dem; de var otroligt distanslösa, klängiga och jobbiga i största allmänhet. Alla är inte såna, men det här var den första bilden av asperger jag fick, och den påverkar mig fortfarande. Allt det här får mig att känna mig mindervärdig, vare sig jag vill det eller ej.
På samma sätt mår jag dåligt av att ha en handikappstämpel som får mig
att känna mig ful och smutsig. Även om jag inte skulle berätta om diagnosen för andra, så påverkar det min egen självbild negativt.

Kan hålla med dig till en viss del, jag aktar mig för att tala om min diagnos för oinvigda människor, känner mig lite dubbelbottnad över min AS, tycker inte heller om den handikapp stämpel som den ger och vissa människors reaktioner, lite nedlåtande, ungefär som om man var efterbliven, detta är väldigt jobbigt att bli utsatt för så därför är jag numera hysteriskt noga med vilka jag talar om det för just för att undvika den sociala stigmatisiering som tyvärr kan bli följden.

av **Debbido** » 2008-07-14 1:01:29

Även om jag lärt mig en del om AS det senaste halvåret så fattar jag ändå inte mycket: VARFÖR får man plötsligt LSS "bara" för att man har AS? P g a AS fick jag gratis tandvård???? Jo, jag VET hur man gör när man borstar tänderna. Nej, jag ÄR inte utvecklingsstörd.

Att jag fick grönt tandvårdskort var livsavgörande för mig då min reumatikermedicinering leder till ständiga tandinfektioner. Obehandlad infektion kan leda till protesavstötning och sepsis. MEN min RA gav mig inte den tandvård som är livsuppehållande. Om jag drog ut alla tänderna skulle de förvärkta käkarna braka ihop...

MEN när jag fick AS då öppnades portarna till LSS-himlen, grönt kort och kontaktperson mm. Jag behöver detta mest p g a RA, inte AS.

Jag antar därför att det måste finnas aspergare som inte vet hur man borstar tänderna, hur man klär på sig eller hur man hittar till ICA-affären...eller? Om AS går från 80 - 180 IQ vad har vi då gemensamt?
Vad är det här för en diagnos egentligen? :roll:

Kan man ha en 30-procentig AS eller en 100-procentig AS? :roll:

av **Bjäbbmonstret** » 2008-07-14 1:05:11

Debbido skrev:Även om jag lärt mig en del om AS det senaste halvåret så fattar jag ändå inte mycket: VARFÖR får man plötsligt LSS "bara" för att man har AS? P g a AS fick jag gratis tandvård???? Jo, jag VET hur man gör när man borstar tänderna. Nej, jag ÄR inte utvecklingsstörd.

Livet är obegripligt. Byråkraterna är för roliga. Det är bara att tacka och ta emot så länge det varar!

av **rabarb** » 2008-07-14 1:09:20

Jag behöver ingen hjälp. Min största problematik gäller rädsla inför det okända. Kontakter med myndigheter eller intervjuer kan förstöra mitt förtroende då jag inte vet vad som förväntas av mig och vad jag krävs göra/säga. Utöver det, engångsrädslorna som man kan radera med vana, behöver jag inget.

av **Debbido** » 2008-07-14 1:20:48

Bjäbbmonstret skrev:
Debbido skrev:Även om jag lärt mig en del om AS det senaste halvåret så fattar jag ändå inte mycket: VARFÖR får man plötsligt LSS "bara" för att man har AS? P g a AS fick jag gratis tandvård???? Jo, jag VET hur man gör när man borstar tänderna. Nej, jag ÄR inte utvecklingsstörd.

Livet är obegripligt. Byråkraterna är för roliga. Det är bara att tacka och ta emot så länge det varar!

Ja, och det varar ju inte länge till. Man har ögonen på detta fenomen att allt fler får AS-diagnos och då blir LSS för dyrt, så de jobbar nog redan på att skriva om lagen. "LSS kan den få som har en månad kvar att leva" - det låter väl modernt och fint?

av **Lilla Gumman** » 2008-07-14 8:41:50

Hej!

Debbido skrev:Ja, jag tänkte väl det, att det inte är lätt att funktionshinderstämpla och "hjälpa" intelligenta, självständiga, självtänkande, superindividualiser -som vi ofta är.

Själv drogs jag motvilligt in i hjälpsvängen p g a ledgångsreumatismen, efter 20 år. Det blev då lite hemtjänst-städ. Inte ens det friktionsfritt. En dam ville följa schemat slaviskt. Jag förklarade att jag inte hade orkat plocka upp i sovrummet (Det gör inte DE) men att hon kunde städa ett annat rum i stället.

Då röt hon i: "JAG SKA IN HÄÄÄÄÄR!" I det minimala rummet låg kläder på golvet, blandat med nedfallna printerpapper från min senaste internetresearch, ihopkletat med ostsmörgåsen jag åt medan jag drack en öl och höll på att bli nockad på min Stilnoct, medan jag skissade på en ny insändare, som klibbat fast under ölburken, som rullat in under det dammtäckta sängbordet som dignade under diverse böcker, laserade med hudlotion och lypsyl.

Jag ställde mig i dörröppningen: "DU SKA INTE IN HÄR. DU SKA UT UR MIN LÄGENHET NUUUUU!"

Problemet med hemtjänst är att det krävs att man har gjort en rejäl röjning innan de kan trippa in med dammsugaren och suga på eventuella öppna ytor.

Tja, kommunen bytte ut henne mot någon annan, men ryktet gick ju...

Jag kan berätta mer om mina eskapader i Uddevalla kommun senare, om nån vill höra på. Om bara asperger var mitt problem så skulle jag säkert avstå från "hjälpen".

Det där låter inte kul alls. Jag läser alla dina inlägg Debbido, och tycker att du ska fortsätta skriva om allt som Uddevalla kommin gör, kanske kan vi lära oss ett och annat också. Eller snarare borde DE lära sig hur VI fungerar.

Hälsningar

Lilla Gumman

av **Aspkvinna** » 2008-07-14 11:42:14

rabarb skrev:Jag behöver ingen hjälp. Min största problematik gäller rädsla inför det okända. Kontakter med myndigheter eller intervjuer kan förstöra mitt förtroende då jag inte vet vad som förväntas av mig och vad jag krävs göra/säga. Utöver det, engångsrädslorna som man kan radera med vana, behöver jag inget.

Hjälp kan ju vara olika saker, samtal med en bra psykolog eller liknande, dock inte en "tant", som stöttar dig i din uppbyggnad av självkänsla och konfrontation av rädslor. Man måste ju här i världen inte gör allt ensamen. :wink:

av **Flinta** » 2009-02-07 22:51:15

harrypotter skrev:Sedan är det ju det här med värdighet och intrigitet. Jag har svårt att låta någon som jag inte känner så väl ta hand om mina personliga saker.
Och en del saker vill jag ha gjorda på mitt sätt.
Det värsta tycker jag är när de gör saker på fel sätt så att det tex inte blir rent när de är klara.
Som tex inte skölja ut en trasa så att de bara drar runt smutsen så att det till och med kan bli skitigare än vad det var från början. i ett sådant läge tycker jag att det kunde varit ogjort. Det får mig till att inte vilja att de skall göra vissa saker.

Hur hanterar Du den stressen?

av **MsTibbs** » 2009-02-07 22:59:47

Ta emot hjälp är inte svårt sålänge den är självvald. Om någon försöker tvinga på en något, även om det vore något bra, blir det värre av enkla äcklandet att påtvingas något.

av **Ella82** » 2009-02-08 13:28:10

Aspkvinna skrev:Hjälp kan ju vara olika saker, samtal med en bra psykolog eller liknande, dock inte en "tant"

Vad menar du med "tant"?
Kan inte medelålders kvinnor vara bra psykologer?

av **alfapetsmamma** » 2009-02-08 13:30:58

Ella82 skrev:
Aspkvinna skrev:Hjälp kan ju vara olika saker, samtal med en bra psykolog eller liknande, dock inte en "tant"

Vad menar du med "tant"?
Kan inte medelålders kvinnor vara bra psykologer?

Tant är ett begrepp här, det betyder inte kvinnor i övre medelåldern längre, det betyder ungefär Möjligtvis välvillig men självrättfärdig och i varierande grad nedlåtande dam (eller man) med majoritetsnormativ inställning till neurotypiskhetens allenarådande överlägsenhet, gärna i avsaknad av kunskap om vad aspighet eller bokstavighet innebär eller kan innebära för förmågor, resurser, styrkor osv.

alltså, nån som t ex kan säga "När man har Asperger har man svårt att förstå skillnaden på privat och offentligt. Då kanske man inte begriper att det inte är okej att masturbera i en park." <--- autentiskt exempel.

Rätta mig om jag förstått det fel, ni som myntat det eller hört det fler gånger.

av **Miche** » 2009-02-22 12:28:36

Inger skrev:Tidigare i livet kom jag ö h t inte på tanken att man skulle kunna be om, och få, hjälp. Utom med att lyfta tunga saker eller starthjälp när batteriet laddat ur, där har jag inte haft några problem att be nån på gatan ge mig ett handtag.

Jag kan ha skitsvårt för att be om hjälp i sådana situationer, speciellt av okända.

En kväll fick jag inte igång bilen när jag skulle hem (nu är det så med min bil att om den inte startar på första försöket, så kan det ta skitlång tid innan den startar med startkablar, men det brukar gå bra att bogsera igång den). Jag hade tyvärr parkerat med fronten in mot en snödriva, så innan jag kunde komma åt batteriet med startkablar så blev jag tvungen att försöka vända på bilen. Inte lätt med en massa snö på marken, och när jag väl stod så att man kunde komma åt med kablarna, så tog det mig minst en halvtimme att spana in någon som jag vågade be om hjälp...

Efter några minuters malande med startkablar hade de inte lust längre, så de drog och jag stod där igen, försökte ringa några bekanta som bodde inte alltför långt bort (fan vad svårt det är att ringa och fråga om hjälp) innan jag fick tag på en som kunde dra bilen.

Det tog mer än två timmar (i kylan) innan jag lyckades komma hem...

Usch, hatar att jag inte är bättre på sånt!

Konsten att ta emot hjälp

Be om hjälp

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in