Långt och djupt, men troligen läsvärt...


Behöver hjälp, tips och råd, samt även höra hur ni hade gjort och reagerat i följande....

Mått dåligt mer eller mindre hela livet, men aldrig gett upp. Tar examen från universitet 2006 och får icke-kvalificerade jobb till Januari 2008, mitt mående försämras i takt med arbetslös och i Maj 2008 ansluter mig till sjukvården för att få hjälp att bli bättre.... (trodde jag....)

Det tar nästan 8 månader från det att jag blev sjukskriven, tills att jag ens får någon som helst hjälp och då blir jag inskrivit i något program där det handlar om att finna "nya yrken i livet"... Jag visste vad jag ville jobba med, hade läst 5år och var tämligen nyexad vid detta läget, men ändå sätter de mig i detta program. 2008 var jag 30år. Tiden går och hösten 2010 så ska det anlitas en expert att finna en passande praktikplats till mig.... I samma veva så får jag en diagnos mot autism (testa själv vara utan jobb i 3år, i ensamhet, så kan nog de flesta få en sådan diagnos...), men okej, jag har lite svårt med det sociala, som en följd av mobbing och utanförskap.

Det hittas ingen praktikplats till mig och tiden går vidare.... Hösten 2012 så ber jag om att få vara på ett ställe, där AF säger att det alls inte är möjligt att vara (för företaget ej tar emot...) och då ringer jag stället själv och får praktik. Vid det tillfället så har jag varit utan jobb och sysselsättning i 4 1/2år och börjar så sakta på 25%, men stegar upp , så i December är jag uppe i motsvarande 75%....., praktikperioden tar slut.

Jag finner ett eget jobb, ett riktigt jobb, med riktig lön... De får lönebidrag för mig, jag är där i 6 månader. Det funkar väl inte så bra, har kontakt med både af och fk under tiden, berättar hur jag stundtals blir behandlad dåligt och de bara vänder ryggen och säger att det inte är deras ansvar, att det är på facket... (företaget var inte fackligt anslutet). Tyvärr så mådde jag i slutet så dåligt att jag grät och mådde skit, så jag fick sluta där...

Förra året, Juni, så hade vi ytterligare ett möte, trots jag jobbat i nästan ett år, så tycker af och fk att nu har jag minsann fått så många chanser och det har lagts så mycket resurser på mig, så nu finns inget kvar för mig att göra..., mer än att söka sjukersättning (förtidspension). Jag blev givetvis förvånad över deras agerande, då jag verkligen vid detta tillfället borde ha varit värd att satsas på, inte minst då jag nyss arbetat och dessutom heltid.... , men man gör den bedömningen iallafall.

Vill inte bli sjukpensionerad och efter mycket kraft och energi som blivit omsatt, så finner jag ett jobb på 50% och över tjat, så får stället lönebidrag för mig.... Börjar hösten 2013 och det är bara jag som är anställd där, men vi skrev papper med AF och det var sysslor som var stimulerande för mig, jag tyckte om detta och jag trivdes någorlunda bra. Chefen hattade fram och tillbaka, men jag tog det ganska så ok. Jag jobbade väldigt mycket och han sa att jag var tvungen att jobba mer än 50%, för annars skulle han vara tvungen att stänga stället (butik).... Så jag hade nästan 200 timmar övertid förra året och början av detta året, som jag fick ta ut saker från butiken som "lön", motsvarande en lägre timlön än när jag jobbade vitt... , men jag ville inte svika han, jag ville verkligen visa vad jag gick för och därför blev det så.

Vid årsskiftet går jag upp till 75%, men så anställs en annan, som helt sonika tar över alla mina uppgifter, allt som jag har gjort ska nu denna nya göra, och jag får inte göra det längre, för det behövs bara "en person" som gör dessa sysslorna. Jag blev inte erbjuden 100% tjänst, utan detta gick över till den nya direkt..., trots jag hade alla färdigheter som behövdes. Detta gör att jag blir förvisad att stå på samma ställe, göra samma sak, vid min egen dator (ställets dator användes av den andra, så jag hade med min egen). Detta gjorde att jag mådde sämre och sämre, men jag kämpade på. Då det jag gjorde, lika väl kunde göras hemifrån, så fick jag jobba hemifrån 2 dagar i veckan och på stället 2 dagar...

4 dagar innan min provanställning går ut, så kommer chefen på att han inte kan ha mig kvar, då det kostar han för mycket (jag kostade runt 10 tkr i månaden, den nya kostade runt 40 tkr i månaden....), DESSUTOM så har mitt jobb som jag gjort på stället, gjort att omsättningen nästan ökat på ett halvår.... men ändå så fick jag sluta.... Behöver jag tillägga att jag mår mycket dåligt, blivit djupt kränkt och totalt utnyttjad....


Andra akten... nu börjar problemen.....


Nu fick jag vara hemma de återstående två veckorna med lön (brukar vara kottym vid uppsägning), han sa att jag inte behövde komma dit och där fanns inget för mig att göra.... Nu såg jag häromdagen att jag har fått felaktig lön under 2014, jag har fått 2014 lön, men då han får lönebidrag så ska han följa kollektivavtalet, som säger att jag ska ha en annan lön för 2014. Jag hör av mig till han, säger att jag vill ha retroaktivt den lön som jag har fått för lite, vilket ju inte är mer än rätt?? , varvid han svarar med att jag kan fara och flyga, det ska han minsann inte göra...

Han vägrar dessutom att skriva ett arbetsintyg (krav för att få A-kassa), han har inte heller skrivit något avskedspapper skriftligt till mig.....

Nu är jag kanske korkad, men jag vänder mig till af, då det är de som har betalat ut lönebidrag, så borde det kanske ligga i deras intresse att dels hjälpa mig och dels se till så att det gått rätt till, med tanke på att de gett han en massa pengar.... Nu vänder af mig ryggen, detta är inte deras bord, det är något jag ska ta med facket... Ett företag med en anställd är inte anslutet till kollektivavtal och jag således inte med i facket..... Jag skriver även till facket och de är ju inte intresserade av att hjälpa mig då jag inte är med där.....


Af och Fk tycker dessutom definitivt att jag skall söka förtidspension nu, eftersom nu borde jag väl fatta att jag inte kan klara ett arbete (de lägger alltså detta på mig, att han anställer en ny, att han utnyttjar mig, att jag blir förvisad att inte göra något, att han säger upp mig 4 dagar innan provanställning går ut, att jag mår dåligt av hand behandling, de lägger de på mig, att jag har lättare autism....).....


De kommer inte att bistå med hjälp vad gäller arbetsplatsens beteende mot mig, jag kommer inte få någon retroaktiv lön (frågan är om jag ens får lön alls...), och de kommer inte heller hjälpa mig att finna någon lämplig arbetsplats..., givetvis så pekar de mina misslyckande på mig.....


Så om ni vill hjälpa mig, så hade det verkligen betytt allt. Jag mår mycket dåligt och jag har lagt ner så mycket energi och kraft på det mesta i livet, alltid varit ensam, ingen kärlek eller vänner, knappt pengar, men har ändå inte gett upp, men nu är jag väldigt nära att göra det, att inte bry mig längre....

Vad hade ni gjort?


Ps. Medicin, psykolog etc, allt det är uttömt , det jag behöver är acceptans, kärlek, jobb, sysselsättning, dock helt nöjd med enbart jobb. Ds

Moderator Gripandekylig - flyttade tråden från avd. Aspergare och vården med "skugga" då diskussionen främst berör arbetsrelaterade frågor men även vårdfrågor
Moderator Alien: Ändrade rubriken något

Önskar att jag kunde hjälpa dig men har nog inget att komma med.
Läste iaf. och tycker att det låter mycket märkligt att den senaste arbetsgivaren får/kan agera så här utan att någon (myndighetsperson?) kan göra något åt det.
Ett arbetsgivarintyg och någon sorts skriftliga referenser är väl det minsta man kan begära?

Ang. FK och förtidspension så tycker jag nog att du ska stå på dig. Vill du inte så vill du inte. Det måste väl finnas andra utvägar?
Har du varit på Misa eller annan liknande aktör som ska hjälpa folk med vår problematik ut på arbetsmarknaden?
(Inte för att jag är alls förtjust i deras (Misas ex.) förhållningssätt/arbetsmetod med långa praktikperioder som ev. ska leda till arbete vilket mest verkar förlama hela arbetsmarknaden med eviga praktikplatser och färre riktiga jobb, vilket ju gynnar arbetsgivare men inte arbetstagare.)

Välkommen till forumet!

Beundrar din vilja och kämparglöd!
Har du funderat på eget företag?
Ge inte upp ävenom det känna hopplöst just nu, du är trött!
inte så konstigt. Fortsätt skriva här, du är bra på att skriva också.
Du verkar ha många tillgångar!!

Hej,

jag skriver bara lite kort nu, hinner inte så mycket nu. Men jag förstår att du mår dåligt, det låter som om du har blivit utnyttjad. Tyvärr så tror jag att några arbetsgivare har satt det i system att anställa folk med lönebidrag och utnyttja dem. De räknar iskallt med att dessa människor inte kan klaga sedan, eller snarare att de bara kan påstå att personen inte funkade.

Mitt tips är att göra som jag gjort: Hitta något jobb och tala inte om att du har någon diagnos. Kanske vila upp dig lite först och sedan gå och kolla såna jobb där de alltid behöver folk. Fast... egentligen bör du ju kolla först sånt som du har pluggat. Vad har du pluggat för något, vad tog du examen i? Kanske kan du skicka brev till företag som anställer respektive och erbjuda att göra praktik först? Jag vet inte hur arbetsförmedlingen gör när det gäller akademiker, jag har bara sett hur de gjort när det gäller min son som inte har studerat. Han fick ju förstås göra praktik i vad som helst. Men du bör väl också kunna kräva att de ska hjälpa dig hitta något passande din utbildning?

Toblerone skrev: Men du bör väl också kunna kräva att de ska hjälpa dig hitta något passande din utbildning?

Arbetsförmedlingen är väl generellt rätt dåliga på just det där med matchande. Skulle själv eventuellt få hjälpa att hitta arbetsgivare för praktik eller anställning med lönebidrag av en sådan där SIUX person till exempel, men tyvärr hade hon inga kontakter inom den typen av bransch jag har intresse för och är utbildad till att jobba i. Är väl oftast jobb inom till exempel industri, städ, lager och eventuellt IT som brukar vara aktuellt att kunna bli hjälpt med, men faller man utanför standardbranscherna eller ska vara anställd av kommun eller landsting brukar det vara rätt kört enligt egen erfarenhet.

Tack för ditt inlägg, intressant men sorglig läsning. Jag känner igen mig i mycket, men har inte varit inne i svängen lika länge som du varit.

Jag är övertygad om att om man gör saker man tycker är roliga/trevliga så tänker man mindre på arbetslösheten och de tankarna blir färre och mindre.

Jag fick en praktik. Jag blev mycket nonchalant hanterad där, ingen vägledning, Chefen sa att jag inte gjort något som någon annan inte kunnat göra bättre.

Jag berättade om det här på ett ställe där många haft praktik av olika orsaker. En kvinna vände sig till mig och sa ”Välkommen till oss som genomgått praktiktraumat”. Som praktikant blir man ofta (inte alltid) behandlad som om man är något lägre stående, man får de sämsta arbetsuppgifterna, ofta nedlåtande kommentarer, sällan uppskattning och mycket sällan ett fast jobb efter praktiken, oavsett vad arbetsgivaren sagt från början. Praktikanten har ofta så låg status att det väcker upp vanliga människors sämsta sidor. Min AF handläggare gjorde sig onåbar. Han svarar bara på mail har han sagt, men han gjorde inte ens det.

Du vill absolut ha ett jobb, så tänker jag också. I desperation gick jag till ett informationsmöte hos Taxi, där det i Stockholm alltid finns jobb (låg lön). Jag mailade AF-handläggaren och fråga om de kunde bidra till utbildningen (kostar ca 10.000). Jag fick ett väldigt surt svar tillbaka att om jag hoppar på taxiutbildningen kommer jag inte få något mer hjälp från AF. Nu har jag faktiskt fått lite extra hjälp. Jag hoppas det kan leda någonstans.

Du mår mycket dåligt av att inte ha ett riktigt jobb! Du ska nog försöka minska den stress som arbetslösheten leder till. Du får inte låta den ta all energi. Jag har jobbat lite som volontär, går på möten med andra som har diagnosen, det har betytt mycket för mig att få de ”sociala bitarna”. Jag försöker ta upp mitt gamla hästintresse och lånar en häst en gång i veckan. Jag går skrivarkurs. När jag verkligen kommer in i skrivandet försvinner både tid och rum. Men visst känns det hopplöst ibland

LILITH_ skrev:Läste iaf. och tycker att det låter mycket märkligt att den senaste arbetsgivaren får/kan agera så här utan att någon (myndighetsperson?) kan göra något åt det.
Ett arbetsgivarintyg och någon sorts skriftliga referenser är väl det minsta man kan begära?

Arbetsgivare kan strunta i sånt utan att det går att göra ett skit åt det. Det finns inget sätt idag att svartlista dem så att andra kan få reda på hur förbannat illa de beter sig.

Min sambo hade en sån arbetsgivare och jag försökte göra en hel del för att varna andra bl.a. genom att försöka ge honom usla betyg på sajter där man kan värdera arbetsgivare men genom att de endast tar emot betyg för enskilda företag är det kört eftersom han har flera företag med enbart en eller ytterst få anställda i varje företag och de accepterar endast betyg för de företag där man varit anställd...

Kanske dags att skapa en egen sajt?

Blir så arg när jag läser sånt här. Att folk har mage till att bete sig så och att ingen har vett på att göra något åt det. Svartlistning över företag som tar in praktikanter utan att de får jobb efteråt hade verkligen varit något!

På mitt senaste jobb var jag lageranställd. Ändå fick jag fler och fler städuppgifter (som självklart ingen berättat om innan). Just den biten gjorde att jag kände mig utnyttjad. Men inte nog med det! En av de anställda på kontoret (två systrar) hade med sin hund till jobbet ibland. När den löpte fick jag städa upp detta med en gammal handduk och vrida ur den utan handskar i vasken. Hunden var inte ens där för att vakta!

De hade inte vett på att ha koll på om t.ex. väskor skulle packas i kartonger eller påsar när de skulle skickas till kunder. När jag påpekade att de sagt olika tyckte de att jag försökte skapa konflikter och att bara jag hade gjort fel.

Aldrig kunde de tänka sig att prova mina förslag. Enkla grejer som att t.ex. ha små kartonger med beställningar uppradade på ett bord istället för på golvet gick minsann inte för sig! Roligast av allt var att chefen införde mina förslag några veckor senare. Kanske dags att lyssna på strukturerade Miss Asperger, eller?

De ville även avskeda mig p.g.a. personliga skäl trots att chefen i detta skede berättat om att det råder arbetsbrist där (som jag redan märkt innan och blivit orolig över min arbetssituation).

Enda segern var väl att Snorkfröken (hon med löpande hunden) inte hade startat värmefläkten på lagret som var svinkallt. Påpekade lugnt att "det var varmt och skönt där borta" och direkt började hon gaffla om att larmet gått (som sitter precis bredvid värmefläkten)... Jag gick iväg med en kundvagn fylld av skor som skulle packas upp. Kom sedan på att jag kunde hämta alla kartonger med grejer som ska upp på lagret, så hinner det bli varmare. Direkt var hon på mig igen och undrade hur jag hade kunnat packa upp så fort. Gav då min logiska förklaring kring värmen. Hon fortsatte käbbla trots att den uppgiften egentligen stod först på dagordningen. Jag sa att jag inte orkade höra mer. Hon bara fortsatte och fortsatte. Tillslut fick jag nog och gapade "Men din snorkiga fitta, håll käften! Shut the fuck up! Vad är det du inte fattar?!". Nästa anställda kom en kvart senare och sa att jag skulle hem. Chefen skulle ändra papper och skriva arbetsbrist som avskedsanledning istället för personliga skäl, så tänkte inte bli av med en spänn till. Gick vidare till lagret, började packa och blev senare hemkörd av chefen. Nu till segern. Fick vara hemma mina sista två veckor med full lön! In your face, Snorkfröken!!!

Chefen var ju också ett kapitel för sig. Han visste att jag hade hobbyverksamhet som massör och ville boka tid för sig. Tänkte att han kunde vara en bra kund då han tränar på gym och kan ha fler kontakter. Får direkt efter ett sms om att han ganska nyligen gjort slut med sin tjej och att det kan bli "fel på nåt sätt". Svarade inte på det. Ville bara ha mina papper ifyllda. Vi var själva ute på lagret och direkt skulle han ta upp massagen. Lossades som att det kan bli konstigt när han varit min chef och att jag "förstår". När han släppt av mig hemma får jag ett nytt sms. Där skrev han att han kan tänka sig massage, men att jag då blir masserad tillbaka. Svarade att jag bara masserar för pengar och inte har behov av massage. Fick då tillbaka "Lugnt med massagen. Bara lite sugen på dig, hehe. Men då ses vi kanske ute nån gång då, ha det". Ska en chef bete sig så mot en nyligen avskedad eller sin personal?!

Tyvärr är det så här samhället ser ut idag och jag kan bara beklaga att även du drabbats.

Om du följer AF's och FK's linje det vill säga söker ersättning istället så är det inget som säger att du måste ge upp att få ett jobb men du kan få tid att återhämta dig i lugn och ro. Om du har diagnos så du tillhör LSS så kan du få hjälp via daglig verksamhet att hitta ett jobb.

Jag vet att många har dåliga erfarenheter därifrån men långtifrån alla. Inte jag. Lagen säger att du har rätt till ett sysselsättning som är helt och hållet anpassad efter dig. Eftersom du får pengar varje månad kan du ju i lugn och ro fundera på vad du vill göra och gå vidare därifrån. Finns ju dom som fått superjobb på ambassader och liknande.

Ge inte upp men låt din kropp få vila lite. Låter definitivt som du behöver det. Hur länge kan bara du avgöra. Lycka till!!!

Miche skrev:

LILITH_ skrev:Läste iaf. och tycker att det låter mycket märkligt att den senaste arbetsgivaren får/kan agera så här utan att någon (myndighetsperson?) kan göra något åt det.
Ett arbetsgivarintyg och någon sorts skriftliga referenser är väl det minsta man kan begära?

Arbetsgivare kan strunta I sånt utan att det går att göra ett skit åt det. Det finns inget sätt idag att svartlista dem så att andra kan få reda på hur förbannat illa de beter sig.

Min sambo hade en sån arbetsgivare och jag försökte göra en hel del för att varna andra bl.a. genom att försöka ge honom usla betyg på sajter där man kan värdera arbetsgivare men genom att de endast tar emot betyg för enskilda företag är det kört eftersom han har flera företag med enbart en eller ytterst få anställda i varje företag och de accepterar endast betyg för de företag där man varit anställd...

Dette er litt off-topic, jeg så det med arbeidsgivere. Det verste eksempelet jeg har var en sjef jeg hadde engang, han var en ubehagelig type men det var ikke problemet. Problemet var at han var involvert i en slags pyramide spill/Ponzi-svindel, og han vervet nye medlemmer ved å nesten tvinge oss ansatte til å bli medlemmer. Også fikk han penger for å verve oss. Og dette var en bedrift med stor gjennomtrekk, nye folk kom og gikk hele tiden så han hadde tilgang til ferske ofre hele tiden.

Så i hver eneste lunsj pause så kom denne tosken med skjemaer og papirer og prøvde å overbevise oss ansatte om hvor mye vi kunne tjene. Det kostet 5000.- bare for å bli medlem!! Jeg og flere andre betalte, jeg visste at det var tull men jeg turde ikke annet, jeg var ikke så flink til å si nei og jeg ville gjerne beholde jobben. Han var jo tross alt sjefen min. For en type det var, man of the year.

Hej, jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg

Här kommer en bit ur lagtexten paragraf 47: från Lag(1997:238)

Ansökan om ersättning
47 § En ansökan om ersättning ges in till och prövas av arbetslöshetskassan. Den sökande ska lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans eller hennes rätt till ersättning. Sökanden ska intyga på heder och samvete att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga samt anmäla ändrade förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning.
Till ansökan ska bifogas ett intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes rätt till ersättning. Om det medför stora svårigheter för sökanden att skaffa ett intyg, får han eller hon styrka uppgifterna på något annat sätt. Arbetsgivaren ska på begäran utfärda intyget på en särskild blankett.
Intyg och övriga uppgifter ska förvaras bland kassans handlingar. Lag (2013:152).

Du kan skriva ett skriftligt brev, där du begär att få ett arbetsgivarintyg enligt paragraf 47 arbetslöshetsförsäkring. Skriv att om du inte får ditt intyg så kommer du att vända dig till domstol där han som arbetsgivare får betala vite.

När det gäller felaktig lön, så vet jag inte riktigt hur du menar att din lön blev felaktig. Det är anställningsavtalet som gäller, den lönen som ni skrev på. Du ska även ha rätt till lagstadgad semesterersättning. Är det så att ni skrev på ett avtal och att arbetsgivaren lyckades få ut en annan ersättning för dig så är det mellan honom och AMS. Om det är så att du har ett kontrakt där det står klart och tydligt vilken lön så kan du kan du gå till kronofogden. Du har en fordran enligt avtal! Skriv ett brev där du uppmanar den tidigare arbetsgivaren att betala ut din fordran. Nämn inte i brevet att du ska gå till kronofogden, utan skriv en deadline (en skälig) och att om utebliven betalning sker så tänker du vidta rättsliga åtgärder. Då är det bara att skicka in till kronofogden, du har även rätt till ränta.

Jag förstår att du inte är med i facket, men det brukar finnas olika organisationer som man kan vända sig till. Om det behövs så kanske jag kan försöka leta upp några, jag hinner inte nu före påsk eftersom jag åker iväg.

STOR KRAM och lycka till!

PS, jag tycker att du är duktigt som har fixat jobb själv och att du är väldigt bra på att skriva,

Det var väldigt intressant men sorgligt att läsa om hur du har blivit behandlad.
Du verkar vara en riktig kämpe! Härligt!

När jag läser om dina problem och om att olika instanser har vänt dig ryggen trots att du VILL och KAN ha ett arbete gör mig besviken.
Jag är inte så bra på detta med myndigheter och var man ska vända sig så jag kommer att bidra med en ganska drastisk men eventuellt effektiv idé om inget annat fungerar.

Skriv till tidningarna och berätta.

Nu kanske många här, inklusive du tänker .. men hon är ju helt tossig den där alixha! tidningarna!?
Ja, det är så ibland att myndigheter behöver lite mediala påtryckningar för att inse att dom har fel och du har rätt. Du både kan och vill jobba, det är ju regeringens dröm!
Du är jätteduktig på att skriva så där har du en stor fördel.

Jag hoppas så klart att det löser sig innan du behöver åka på mediakarusellen.

Våga stå på dig, ge inte upp!

alixha skrev:Du både kan och vill jobba, det är ju regeringens dröm!

Regeringens dröm är att installera sin ideologi och att göra villiga löneslavar tillgängliga för sina vänner.

GladLedsen skrev:I samma veva så får jag en diagnos mot autism (testa själv vara utan jobb i 3år, i ensamhet, så kan nog de flesta få en sådan diagnos...)

Exakt!

Jag tycker det är helt för jävligt att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bemöter dig på det sätt de gör och att de försöker inbilla dig att du inte klarar ett jobb och uppmuntra dig att söka sjukpension går dessutom helt stick i stäv mot den sittande regeringens så kallade "arbetslinje". Egentligen borde du skriva till dem (regeringen alltså) om detta, men de lär väl å andra sidan i vanlig ordning bara ignorera alla erfarenheter som motsäger den bild de vill måla upp av sig själva, så det är nog bättre att i så fall vända sig till massmedia, som någon här föreslog. Om du uppger namnet på den arbetsgivare som utnyttjade dig (du nämnde att det var en butik), så kanske det går att ordna någon sorts bojkott... Det ska inte löna sig att utnyttja arbetskraft så.

Vad är det för typ av jobb du vill ha? Skulle det kunna finnas någon möjlighet att starta eget företag? Ibland verkar det som att det är den enda utvägen om man av olika skäl har svårt att sälja in sig själv på den tuffa arbetsmarknad vi har idag.

Men jag måste bara varna, eftersom någon här tipsade om Misa, vänd dig för guds skull inte till dem! De tjänar väldigt mycket mer pengar på att hålla dig i arbetslöshet (12-13 tusen i månaden för deltagare på LSS, men de kan max få 5000 för dig om du får jobb, och det bara om du och arbetsförmedlingen går med på att de ska vara ditt personliga biträde på arbetsplatsen), än på att få dig i arbete, varför de kommer att göra allt de kan för att motarbeta dig i ditt mål att få ett riktigt jobb och bli självförsörjande. Så låt dig inte luras av dem eller likasinnade. Du kan inte lita på någonting de säger och de är experter på att manipulera. Dessutom är de anställda djupt okunniga/amatörmässiga och de verkar sätta i system att utnyttja (sätter ofta och gärna deltagare i praktik hos sig själva på obegränsad tid, utan att bry sig ett dyft om att ta reda på vad deltagaren själv kan tänkas få ut, eller ha för nytta, av ett sådant upplägg), mobba, isolera och på andra sätt missbruka sin makt över sina deltagare på ett närmast sekteristiskt sätt, så efter allt du varit med om redan nu, är det verkligen det sista du behöver. Du verkar som att du har kämparglöd, och trots alla motgångar har du inte gett upp, eller förlorat tron på att du faktiskt klarar av ett riktigt jobb. Men börjar du på Misa, kommer de att arbeta hårt för att du ska göra just det, för då blir du nämligen mycket lättare för dem att hantera.

Jag skulle av samma anledning vara väldigt försiktig med att förlita mig även på andra dagliga verksamheter som utlovar sina deltagare att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden. Funderar du (eller någon annan här) ändå på att göra detta så råder jag dig (er) till att noga kolla upp dem innan, försök få reda på hur mycket de tjänar på att få er i jobb, respektive hålla er i arbetslöshet. Det borde inte vara hemliga siffror.

Ja, det var det jag hade att säga om det.

Har tyvärr inte så många råd på vad du kan göra, förutom att söka kontakt med och stöd hos personer som befinner sig i liknande situationer eller har liknande kompetenser och intresseområden (bäst är ju om du kan hitta folk i bägge de två kategorierna och om det skulle vara möjligt för er att starta något eget tillsammans, men det är naturligtvis många "om" där), för vare sig det leder till jobb eller inte så brukar man, enligt min erfarenhet, bli starkare av att finna positiva grupptillhörigheter med personer som befinner sig i samma båt och jobbar mot samma mål. Men det är naturligtvis mycket lättare sagt än gjort. Det är också därför jag frågar dig om vad du har för utbildning, kompetenser och intresseområden, för det kan ju eventuellt vara möjligt för dig att finna någon form av sådan grupp (eller enstaka personer, det kan vara upplyftande nog) här på forumet.

malplacee skrev:...
Men jag måste bara varna, eftersom någon här tipsade om Misa, vänd dig för guds skull inte till dem! De tjänar väldigt mycket mer pengar på att hålla dig i arbetslöshet (12-13 tusen i månaden för deltagare på LSS, men de kan max få 5000 för dig om du får jobb, och det bara om du och arbetsförmedlingen går med på att de ska vara ditt personliga biträde på arbetsplatsen), än på att få dig i arbete, varför de kommer att göra allt de kan för att motarbeta dig i ditt mål att få ett riktigt jobb och bli självförsörjande. Så låt dig inte luras av dem eller likasinnade. Du kan inte lita på någonting de säger och de är experter på att manipulera. Dessutom är de anställda djupt okunniga/amatörmässiga och de verkar sätta i system att utnyttja (sätter ofta och gärna deltagare i praktik hos sig själva på obegränsad tid, utan att bry sig ett dyft om att ta reda på vad deltagaren själv kan tänkas få ut, eller ha för nytta, av ett sådant upplägg), mobba, isolera och på andra sätt missbruka sin makt över sina deltagare på ett närmast sekteristiskt sätt, så efter allt du varit med om redan nu, är det verkligen det sista du behöver. Du verkar som att du har kämparglöd, och trots alla motgångar har du inte gett upp, eller förlorat tron på att du faktiskt klarar av ett riktigt jobb. Men börjar du på Misa, kommer de att arbeta hårt för att du ska göra just det, för då blir du nämligen mycket lättare för dem att hantera.

Jag skulle av samma anledning vara väldigt försiktig med att förlita mig även på andra dagliga verksamheter som utlovar sina deltagare att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden. Funderar du (eller någon annan här) ändå på att göra detta så råder jag dig (er) till att noga kolla upp dem innan, försök få reda på hur mycket de tjänar på att få er i jobb, respektive hålla er i arbetslöshet. Det borde inte vara hemliga siffror.

Det var jag som skrev om Misa (men med en brasklapp om just deras arbetssätt och tvivelaktiga försök att få ut folk i praktik fast ur synvinkeln att praktik oftast inte leder någon vart).
Skulle du kunna skriva det här i någon tråd om just Misa eller starta en ny tråd om ämnet?

Väldigt intressant om det stämmer ens det minsta. Jag har fått samma intryck av det lilla som jag vet om Misa nämligen men har inget konkret att gå på.

Dessutom känns hela det här projektet med att få ut folk i praktik som väldigt missriktat. Det utnyttjas av arbetsgivarna och ser bra ut på pappret men för den enskilda arbetstagaren leder det inte ut ur ett utanförskap, förutom i väldigt få fall, verkar det som.

Om det dessutom är som du beskriver, att de här företagen som dykt upp som svampar ur marken under sista åren med ambition att "hjälpa" folk tillbaka till arbetslivet (de är ju rätt många aktörer på marknaden nu med liknande agenda) i första hand ser till egen vinning - och vilket vinstdrivande företag skulle inte det - så måste ju det uppmärksammas. Det har blivit en hel pengaindustri av det. Staten betalar!

Det finns en särskild tråd om Misa, erfarenheter-av-misa-t15558.html

Vad har du tagit examern i GladLedsen?

LILITH_ skrev:Önskar att jag kunde hjälpa dig men har nog inget att komma med.
Läste iaf. och tycker att det låter mycket märkligt att den senaste arbetsgivaren får/kan agera så här utan att någon (myndighetsperson?) kan göra något åt det.
Ett arbetsgivarintyg och någon sorts skriftliga referenser är väl det minsta man kan begära?

Ang. FK och förtidspension så tycker jag nog att du ska stå på dig. Vill du inte så vill du inte. Det måste väl finnas andra utvägar?
Har du varit på Misa eller annan liknande aktör som ska hjälpa folk med vår problematik ut på arbetsmarknaden?
(Inte för att jag är alls förtjust i deras (Misas ex.) förhållningssätt/arbetsmetod med långa praktikperioder som ev. ska leda till arbete vilket mest verkar förlama hela arbetsmarknaden med eviga praktikplatser och färre riktiga jobb, vilket ju gynnar arbetsgivare men inte arbetstagare.)

Välkommen till forumet!

Hej där.
Jag tycker du hade mycket att komma med, tack så mycket. Har ej testat det där MISA. Vill ej förtidspension och så, men tydligen så är alla resurser uttömda, så det finns inget mer att göra.....

Maggi skrev:Beundrar din vilja och kämparglöd!
Har du funderat på eget företag?
Ge inte upp ävenom det känna hopplöst just nu, du är trött!
inte så konstigt. Fortsätt skriva här, du är bra på att skriva också.
Du verkar ha många tillgångar!!

Tack för fina ord och komplimanger, det stärker mycket. Har funderat på eget ftg, men detta har tagit så mycket kraft och energi, så nu är jag mest uppgiven. Lever rätt så ensamt kärlekslöst liv utan vänner, även innan, så detta tog priset. Är ledsen och gråter, totalt utan mening känns det som:(

Toblerone skrev:Hej,

jag skriver bara lite kort nu, hinner inte så mycket nu. Men jag förstår att du mår dåligt, det låter som om du har blivit utnyttjad. Tyvärr så tror jag att några arbetsgivare har satt det i system att anställa folk med lönebidrag och utnyttja dem. De räknar iskallt med att dessa människor inte kan klaga sedan, eller snarare att de bara kan påstå att personen inte funkade.

Mitt tips är att göra som jag gjort: Hitta något jobb och tala inte om att du har någon diagnos. Kanske vila upp dig lite först och sedan gå och kolla såna jobb där de alltid behöver folk. Fast... egentligen bör du ju kolla först sånt som du har pluggat. Vad har du pluggat för något, vad tog du examen i? Kanske kan du skicka brev till företag som anställer respektive och erbjuda att göra praktik först? Jag vet inte hur arbetsförmedlingen gör när det gäller akademiker, jag har bara sett hur de gjort när det gäller min son som inte har studerat. Han fick ju förstås göra praktik i vad som helst. Men du bör väl också kunna kräva att de ska hjälpa dig hitta något passande din utbildning?

Tack för att du skrivit och kommenterat. Jag är Civilekonom företagsekonomi, dock 8år sedan jag tog examen, det bliv inte som jag hade tänkt mig helt enkelt och känns otroligt jobbigt och meningslöst det mesta:( Har kontaktat över 500 företag genom åren, inte ens ha mig där gratis är de intresserade av..., det känns, speciellt eftersom det är så jag blivit bemött och behandlad större delen av livet även med vänner kärlek etc. De anser att de gjort vad de kan, deras resurser är uttömda och ja, vad ska man säga...

jojomamma skrev:Tack för ditt inlägg, intressant men sorglig läsning. Jag känner igen mig i mycket, men har inte varit inne i svängen lika länge som du varit.

Jag är övertygad om att om man gör saker man tycker är roliga/trevliga så tänker man mindre på arbetslösheten och de tankarna blir färre och mindre.

Jag fick en praktik. Jag blev mycket nonchalant hanterad där, ingen vägledning, Chefen sa att jag inte gjort något som någon annan inte kunnat göra bättre.

Jag berättade om det här på ett ställe där många haft praktik av olika orsaker. En kvinna vände sig till mig och sa ”Välkommen till oss som genomgått praktiktraumat”. Som praktikant blir man ofta (inte alltid) behandlad som om man är något lägre stående, man får de sämsta arbetsuppgifterna, ofta nedlåtande kommentarer, sällan uppskattning och mycket sällan ett fast jobb efter praktiken, oavsett vad arbetsgivaren sagt från början. Praktikanten har ofta så låg status att det väcker upp vanliga människors sämsta sidor. Min AF handläggare gjorde sig onåbar. Han svarar bara på mail har han sagt, men han gjorde inte ens det.

Du vill absolut ha ett jobb, så tänker jag också. I desperation gick jag till ett informationsmöte hos Taxi, där det i Stockholm alltid finns jobb (låg lön). Jag mailade AF-handläggaren och fråga om de kunde bidra till utbildningen (kostar ca 10.000). Jag fick ett väldigt surt svar tillbaka att om jag hoppar på taxiutbildningen kommer jag inte få något mer hjälp från AF. Nu har jag faktiskt fått lite extra hjälp. Jag hoppas det kan leda någonstans.

Du mår mycket dåligt av att inte ha ett riktigt jobb! Du ska nog försöka minska den stress som arbetslösheten leder till. Du får inte låta den ta all energi. Jag har jobbat lite som volontär, går på möten med andra som har diagnosen, det har betytt mycket för mig att få de ”sociala bitarna”. Jag försöker ta upp mitt gamla hästintresse och lånar en häst en gång i veckan. Jag går skrivarkurs. När jag verkligen kommer in i skrivandet försvinner både tid och rum. Men visst känns det hopplöst ibland

Hej och tack för fint skrivit ovan. Känner att detta som nu hänt tog knäcken och under alla mina år som idiotförklarad, så var detta droppen helt enkelt:( Blir bara så ledsen, inte så här jag varken drömde om trodde eller önskade mitt liv att bli, men men...

plåtmonster skrev:Kanske dags att skapa en egen sajt?

Är inne på dessa tankar, har dock varken ork kunskap eller energi att dra i det själv..., men vill någon hjälpa till, så gärna. Har redan domännamn ordnat.

Tiblan skrev:Tyvärr är det så här samhället ser ut idag och jag kan bara beklaga att även du drabbats.

Om du följer AF's och FK's linje det vill säga söker ersättning istället så är det inget som säger att du måste ge upp att få ett jobb men du kan få tid att återhämta dig i lugn och ro. Om du har diagnos så du tillhör LSS så kan du få hjälp via daglig verksamhet att hitta ett jobb.

Jag vet att många har dåliga erfarenheter därifrån men långtifrån alla. Inte jag. Lagen säger att du har rätt till ett sysselsättning som är helt och hållet anpassad efter dig. Eftersom du får pengar varje månad kan du ju i lugn och ro fundera på vad du vill göra och gå vidare därifrån. Finns ju dom som fått superjobb på ambassader och liknande.

Ge inte upp men låt din kropp få vila lite. Låter definitivt som du behöver det. Hur länge kan bara du avgöra. Lycka till!!!

Min kropp har fått vila för mycket, allt för länge, troligen det som är mitt problem, understimulerad och uttråkad av livet i helhet:( Känner inte heller att jag vill söka sådan ersättning men blir mer eller mindre tvingad till det, för jag mår för dåligt för att dra i allting än en gång, helt själv, det blir liksom för mycket energi på att försöka bli accepterad som normal människa, så när det väl sedan gäller, så är jag så utmattad och trött.

hustomten skrev:Hej, jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg

Här kommer en bit ur lagtexten paragraf 47: från Lag(1997:238)

Ansökan om ersättning
47 § En ansökan om ersättning ges in till och prövas av arbetslöshetskassan. Den sökande ska lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans eller hennes rätt till ersättning. Sökanden ska intyga på heder och samvete att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga samt anmäla ändrade förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning.
Till ansökan ska bifogas ett intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes rätt till ersättning. Om det medför stora svårigheter för sökanden att skaffa ett intyg, får han eller hon styrka uppgifterna på något annat sätt. Arbetsgivaren ska på begäran utfärda intyget på en särskild blankett.
Intyg och övriga uppgifter ska förvaras bland kassans handlingar. Lag (2013:152).

Du kan skriva ett skriftligt brev, där du begär att få ett arbetsgivarintyg enligt paragraf 47 arbetslöshetsförsäkring. Skriv att om du inte får ditt intyg så kommer du att vända dig till domstol där han som arbetsgivare får betala vite.

När det gäller felaktig lön, så vet jag inte riktigt hur du menar att din lön blev felaktig. Det är anställningsavtalet som gäller, den lönen som ni skrev på. Du ska även ha rätt till lagstadgad semesterersättning. Är det så att ni skrev på ett avtal och att arbetsgivaren lyckades få ut en annan ersättning för dig så är det mellan honom och AMS. Om det är så att du har ett kontrakt där det står klart och tydligt vilken lön så kan du kan du gå till kronofogden. Du har en fordran enligt avtal! Skriv ett brev där du uppmanar den tidigare arbetsgivaren att betala ut din fordran. Nämn inte i brevet att du ska gå till kronofogden, utan skriv en deadline (en skälig) och att om utebliven betalning sker så tänker du vidta rättsliga åtgärder. Då är det bara att skicka in till kronofogden, du har även rätt till ränta.

Jag förstår att du inte är med i facket, men det brukar finnas olika organisationer som man kan vända sig till. Om det behövs så kanske jag kan försöka leta upp några, jag hinner inte nu före påsk eftersom jag åker iväg.

STOR KRAM och lycka till!

PS, jag tycker att du är duktigt som har fixat jobb själv och att du är väldigt bra på att skriva,

Tack för Ps och fina komplimanger. Jag tar gärna mot hjälp som kan fås, om det är inom det spåret som jag kan hantera så att säga. domstol och hela den biten är väldigt mycket jobb och kraft som skall läggas, än en gång sådant som jag borde fått hjälp med från af direkt, men istället får jag dra i detta själv och jag orkar inte mer, är helt tom nu. Det med "fel lön" är helt enkelt så att när jag började där, Oktober 2013, så fick jag en lön som var baserad på 2013 års kollektivavtal, för mig så råder det rätt logiskt att när 2014 års kollektivavtal sedan infinner sig 2014, så skall jag få den lönen som är enligt 2014 års kollektivavtal. Jag hade faktiskt i ärlighetens namn missat när jag skrev arbetsintyget (idioten till chef gjorde ju inte ens det, så jag fick själv skriva mitt eget arbetsgivarintyg som det räckte med att han skrev under, allt för att göra det bekvämt för han....), men det arbetsgivarintyget visar 2013 års kollektivavtalade lön, medan det är 2014 och då visste jag inte att den hade ändrats, något som jag sedan förstod och därmed menar på att jag har rätt att få retroaktivt för 2014 samt ett arbetsintyg baserat på 2014 års kollektivavtalade lön. Det är Detta arbetsintyg som han vägrar att skriva på, trots jag gjort det lätt åt han, bara för han att skriva under...

alixha skrev:Det var väldigt intressant men sorgligt att läsa om hur du har blivit behandlad.
Du verkar vara en riktig kämpe! Härligt!

När jag läser om dina problem och om att olika instanser har vänt dig ryggen trots att du VILL och KAN ha ett arbete gör mig besviken.
Jag är inte så bra på detta med myndigheter och var man ska vända sig så jag kommer att bidra med en ganska drastisk men eventuellt effektiv idé om inget annat fungerar.

Skriv till tidningarna och berätta.

Nu kanske många här, inklusive du tänker .. men hon är ju helt tossig den där alixha! tidningarna!?
Ja, det är så ibland att myndigheter behöver lite mediala påtryckningar för att inse att dom har fel och du har rätt. Du både kan och vill jobba, det är ju regeringens dröm!
Du är jätteduktig på att skriva så där har du en stor fördel.

Jag hoppas så klart att det löser sig innan du behöver åka på mediakarusellen.

Våga stå på dig, ge inte upp!

Har skrivit till flertalet tidningar, men ingen har ens svarat, vilket förvånar mig, eftersom jag tycker det borde kunna ligga i deras intresse att kavla ut när arbetsförmedlingen indirekt skapar sina egna klienter genom att behandla de så som de gör, så ska det krävas mycket för att man ska klara sig genom, många som mår bra från början som inte klarar det, hur ska man då klara det när man mår skit från början OCH DE ÄR MEDVETNA OM DET, MEN GÖR ÄNDÅ INGET...

malplacee skrev:

GladLedsen skrev:I samma veva så får jag en diagnos mot autism (testa själv vara utan jobb i 3år, i ensamhet, så kan nog de flesta få en sådan diagnos...)

Exakt!

Jag tycker det är helt för jävligt att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bemöter dig på det sätt de gör och att de försöker inbilla dig att du inte klarar ett jobb och uppmuntra dig att söka sjukpension går dessutom helt stick i stäv mot den sittande regeringens så kallade "arbetslinje". Egentligen borde du skriva till dem (regeringen alltså) om detta, men de lär väl å andra sidan i vanlig ordning bara ignorera alla erfarenheter som motsäger den bild de vill måla upp av sig själva, så det är nog bättre att i så fall vända sig till massmedia, som någon här föreslog. Om du uppger namnet på den arbetsgivare som utnyttjade dig (du nämnde att det var en butik), så kanske det går att ordna någon sorts bojkott... Det ska inte löna sig att utnyttja arbetskraft så.

Vad är det för typ av jobb du vill ha? Skulle det kunna finnas någon möjlighet att starta eget företag? Ibland verkar det som att det är den enda utvägen om man av olika skäl har svårt att sälja in sig själv på den tuffa arbetsmarknad vi har idag.

Men jag måste bara varna, eftersom någon här tipsade om Misa, vänd dig för guds skull inte till dem! De tjänar väldigt mycket mer pengar på att hålla dig i arbetslöshet (12-13 tusen i månaden för deltagare på LSS, men de kan max få 5000 för dig om du får jobb, och det bara om du och arbetsförmedlingen går med på att de ska vara ditt personliga biträde på arbetsplatsen), än på att få dig i arbete, varför de kommer att göra allt de kan för att motarbeta dig i ditt mål att få ett riktigt jobb och bli självförsörjande. Så låt dig inte luras av dem eller likasinnade. Du kan inte lita på någonting de säger och de är experter på att manipulera. Dessutom är de anställda djupt okunniga/amatörmässiga och de verkar sätta i system att utnyttja (sätter ofta och gärna deltagare i praktik hos sig själva på obegränsad tid, utan att bry sig ett dyft om att ta reda på vad deltagaren själv kan tänkas få ut, eller ha för nytta, av ett sådant upplägg), mobba, isolera och på andra sätt missbruka sin makt över sina deltagare på ett närmast sekteristiskt sätt, så efter allt du varit med om redan nu, är det verkligen det sista du behöver. Du verkar som att du har kämparglöd, och trots alla motgångar har du inte gett upp, eller förlorat tron på att du faktiskt klarar av ett riktigt jobb. Men börjar du på Misa, kommer de att arbeta hårt för att du ska göra just det, för då blir du nämligen mycket lättare för dem att hantera.

Jag skulle av samma anledning vara väldigt försiktig med att förlita mig även på andra dagliga verksamheter som utlovar sina deltagare att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden. Funderar du (eller någon annan här) ändå på att göra detta så råder jag dig (er) till att noga kolla upp dem innan, försök få reda på hur mycket de tjänar på att få er i jobb, respektive hålla er i arbetslöshet. Det borde inte vara hemliga siffror.

Ja, det var det jag hade att säga om det.

Har tyvärr inte så många råd på vad du kan göra, förutom att söka kontakt med och stöd hos personer som befinner sig i liknande situationer eller har liknande kompetenser och intresseområden (bäst är ju om du kan hitta folk i bägge de två kategorierna och om det skulle vara möjligt för er att starta något eget tillsammans, men det är naturligtvis många "om" där), för vare sig det leder till jobb eller inte så brukar man, enligt min erfarenhet, bli starkare av att finna positiva grupptillhörigheter med personer som befinner sig i samma båt och jobbar mot samma mål. Men det är naturligtvis mycket lättare sagt än gjort. Det är också därför jag frågar dig om vad du har för utbildning, kompetenser och intresseområden, för det kan ju eventuellt vara möjligt för dig att finna någon form av sådan grupp (eller enstaka personer, det kan vara upplyftande nog) här på forumet.

Inte testat MISA, vad gäller LSS så blev jag inte beviljad detta, dock så berör det mig inte negativt, utan snarare positivt, eftersom hans beslut i princip gick ut på att han tyckte att det var skam att vården satt diagnos på mig, samt att han tyckte att det var långt under min förmåga att behöva få ta LSS, han såg en större potential än så och jag vet inte, men jag känner ändå att det gav lite positivt även om jag inte fick LSS.....

ullstrumpan skrev:Vad har du tagit examern i GladLedsen?

Civilekonom, företagsekonomi, 2006...., som dock känns väldigt förlegad nu.... MEN när jag blev inskriven första gången hos af, Maj 2008, så hade jag en tämligen färsk utbildning, där jag dessutom hade haft jobb nästan hela tiden sedan 2006, istället så drar det ut på tiden ett år, sedan blir jag satta i en massa projekt totalt meningslösa och tidsfördriv.

Det verkar som någon pusselbit saknas om man som 30-årig civilekonom i företagsekonomi inte får jobb? berättar du om autismdiagnos mm vid intervju?
Fick höra av en installatör att denne lyckats skaffa jobb genom vänner som låtsades vara tidigare chefer och ljög om arbetsreferenser..

Det jag kan tänka mig annars är om man ser utländsk ut, ger ett konstigt uttryck med kroppspråk, svaga referenser, har examen från liten högskola osv.

Det borde finnas en ombudsman för alla arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade.

Ett alternativ är ett försöka få kontakt med ett personligt ombud: http://www.personligtombud.se/

Någon som kan hjälpa dig att få vad du har rätt till, arbetsgivarintyg och rätt lön.

Sedan kan det vara skönt att få prata med andra som upplevt liknande saker. Finns det några träffar för aspergare där du bor?

Slutligen så är det en tröst för ett tigerhjärta att många blivit illa behandlade av sin arbetsgivare och mår dåligt av det, man behöver inte ens ha någon diagnos för det: http://nyttjobb-metoder.se/5-tips-dig-s ... pa-jobbet/

Bara en liten varning, min sambo försökte i en liknande situation få ett personligt ombud men det resulterade i panikattack eftersom ombudet på första mötet behandlade henne som om hon var gravt utvecklingsstörd (Asperger är knappast en grav utvecklingsstörning) så om du ska träffa ett personligt ombud, ta med dig någon som kan föra dina talan och få personen ifråga och ge dig möjlighet att föra din talan (jag hade tyvärr förhinder till min sambos möte, annars hade ombudet verkligen fått höra sanningen).