Jag går 1a året på gymnasiet. Har haft hög frånvaro nu och även på högstadiet då jag inte orkar helt enkelt. Jag är inte bekväm i skolan, jag är mest ensam och jag hamnar efter pga att jag sällan är där. Idag när jag gick dit för första gången på en vecka ca så tog det bara stop och jag var helt hundra på att jag aldrig skulle fixa det här. Jag har läst om de som blivit "utbrända" för att de kämpar så med att försöka klara av skolan...vill inte riskera att bli det heller.

Jag har läst om en del som har fått plugga på distans men vet inte om det måste vara en speciell skola då eller om det går att ordna med den jag går på nu. Pratade med syv idag och hon skulle kolla upp det. Ett stort mål i mitt liv är att ta studenten eftersom inget av mina syskon har gjort det och jag vet hur gärna mamma vill se mig ta studenten och jag vill såklart också uppleva det, känns som att jag kommer ångra mig hela livet annars. Och det har jag ju också fått bekräftat av de som hoppat av, att det känns så. Hur har ni andra gjort??



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Här känner jag mig manad att svara eftersom jag undervisar elever som har såna svårigheter. Det är sant att du kommer att ångra dig, om du inte går gymnasiet. Det är nästan ett måste nuförtiden, annars får man det jobbigt.

Jag tycker du ska försöka hitta ett gymnasium som funkar för dig. Det finns gymnasieskolor som kan passa. Var bor du nånstans? I Stockholmsområdet vet jag några skolor. Om du har svårt att komma iväg, så kan man också fundera om det finns nån slags internatsskola. Fördelen är ju att du inte har långt, kan gå halva dagar eller del av dagarna och kan kolla av med lärarna när du jobbar på egen hand. Du är inte långt ifrån helt enkelt.

Förresten, vad är det som gör att du inte är bekväm i skolan? Om det är det sociala som är jobbigt, så tror jag att du skulle trivas i en Aspergerklass. Då är man ju bara några stycken och allt är anpassad. Jag har sett såna klasser som fungerat bra och där eleverna har trivts. Går du på ett vanligt gymnasieprogram nu? Vilket?

Jag bor redan vid skolan jag går på men det fungerar ändå inte. Bor i Rättvik i Dalarna. Det som inte känns bekvämt är klassen, miljön och en del saker som måste göras, i grupp t.ex. Jag har gått i liten grupp i 9an där det var de med min diagnos och det gick bra men jag skulle inte kunna tänka mig att göra det på den här skolan, inte alls nu på gymnasienivå tror jag heller. Nu går jag en vanlig klass, det största problemet är ju att jag inte går till skolan och det har de försökt att hjälpa mig med med massa olika metoder då jag bodde på behandlingshem men det går bara inte. Frånvaro kanske 70%

Varför inte ta ett sabbatsår och fundera igenom situationen, under tiden tar du hjälp av ex.vis SYO och undersöker andra möjligheter eller om du ska börja igen på samma skola.

Vill få skolan klar såfort som möjligt

Är det motivationen som är problemet? Dvs. allt skolarbete känns bara pest och du kan inte förmå dig att sätta igång? Har du även ADD/ADHD? Om det är motivationen så är det ju lite knepigt, då måste du ju hitta något som får dig att vilja fixa det här.

Du går i vanlig klass nu och det är grupparbeten och sånt som du har svårt för? Liten grupp vore bättre. Finns det alternativ? Kolla vilka alternativ som finns. I princip tycker jag också att det är bäst att göra skolan klart så fort som möjligt, men om du inte går dit - hur ska det funka? Men jag vet inte heller om ett sabbatsår skulle hjälpa. Det är en tanke, men det är inte säkert att det passar dig.

Känner du att du helt enkelt inte orkar gå i skolan på heltid? Det går säkert att fixa så du kan ta det i långsammare takt, men då tar det ju längre tid tills du är klar. Hur vore det med att göra en del i eget arbete? Kanske så att du kan vara hemma nån dag i veckan. Eller har kortare dagar, om det fungerar bättre. Men då måste man ju anpassa ganska mycket. Om du har en konkret idé vad som skulle funka bäst, så kan SYV hjälpa dig bäst.

Mitt sätt att hantera både grundskolan och gymnasiet var att se betygen som intressanta. Sen vilket ämne det var spelade ingen större roll. Gick ju självklart ännu lättare i de ämnen som var intressanta även privat.

Jag hade väldigt hög press på mig själv. Visste jag att jag kunde så fanns det ingen annan väg. Oavsett om det innebar att plugga hela natten inför ett prov. Kan jag så SKA jag! Fick ofantligt dåligt samvete om jag inte gjorde mitt bästa, gick på alla lektioner o.s.v.

Ett annat tips är att plugga till de saker man snart har prov och inlämningar i på övriga lektioner (om man inte behöver mycket hjälp av läraren). Lättare att arbeta under tidspress ibland, och att vara i sin egen värld. Dessutom ser det ut som att man jobbar på bra under lektionerna.

Gick ut med 13 MVG, 14 VG och 5 G, så det funkade definitivt för mig!

M.v.h. Angelica