Koboshi skrev:Det är inte kostförändringen i sig själv som är problemet utan att man tänker sig att det är problemet i stället för att göra en utredning. Alltså att man i stället för att göra en utredning av problemen säger att kosten är problemet. Först en utredning så att personen får stabilitet i sin situation sedan kan man testa med ändrad kost, yoga eller alternativmedicin. Nu finns det en attityd hos många att alla problem runt ADHD skulle försvinna om man la om kosten och då har det blivit första alternativet - att lägga om kosten - i stället för att göra en NPF-utredning.

Men vad är det då du argumenterar med mig om hela tiden, jag har ju skrivit så många gånger i denna tråd att problemet som jag ser det (och som Dr. Saul ser det som jag uppfattat det) är just att man inte alltid/ofta utreder tillräckligt noggrant för att undersöka eventuella andra orsaker och förklaringar till ADHD symtom.

Koboshi skrev:Mitt exempel med typ-1 diabetes visar på att det skulle vara som om man där sa att gå ut och gå så försvinner symptomen - som när man nu säger att ADHD beror på kost eller dålig syn eller något annat. Att kost förbättrar vid diabetes typ 2 (ålder) ser jag på pappa så det vet jag men det kräver att en diagnos är fastställd.

Tycker din jämförelse med typ-1 diabetes inte passar eftersom den typen av diabetes går att fastställa korrekt på ett säkert objektivt sätt. Jag tycker det verkar som att du missförstår, man kan absolut pröva olika metoder hos olika individer för att försöka lindra eller bota ADHD symtom, varför inte, det gör man ju vid andra tillstånd, sjukdomar och besvär också. Jag förstår inte ditt motstånd och hur du resonerar om detta.

Wine skrev:

Koboshi skrev:Det är inte kostförändringen i sig själv som är problemet utan att man tänker sig att det är problemet i stället för att göra en utredning. Alltså att man i stället för att göra en utredning av problemen säger att kosten är problemet. Först en utredning så att personen får stabilitet i sin situation sedan kan man testa med ändrad kost, yoga eller alternativmedicin. Nu finns det en attityd hos många att alla problem runt ADHD skulle försvinna om man la om kosten och då har det blivit första alternativet - att lägga om kosten - i stället för att göra en NPF-utredning.

1) Men vad är det då du argumenterar med mig om hela tiden, jag har ju skrivit så många gånger i denna tråd att problemet som jag ser det (och som Dr. Saul ser det som jag uppfattat det) är just att man inte alltid/ofta utreder tillräckligt noggrant för att undersöka eventuella andra orsaker och förklaringar till ADHD symtom.

Koboshi skrev:Mitt exempel med typ-1 diabetes visar på att det skulle vara som om man där sa att gå ut och gå så försvinner symptomen - som när man nu säger att ADHD beror på kost eller dålig syn eller något annat. Att kost förbättrar vid diabetes typ 2 (ålder) ser jag på pappa så det vet jag men det kräver att en diagnos är fastställd.

2) Tycker din jämförelse med typ-1 diabetes inte passar eftersom den typen av diabetes går att fastställa korrekt på ett säkert objektivt sätt. Jag tycker det verkar som att du missförstår, man kan absolut pröva olika metoder hos olika individer för att försöka lindra eller bota ADHD symtom, varför inte, det gör man ju vid andra tillstånd, sjukdomar och besvär också. Jag förstår inte ditt motstånd och hur du resonerar om detta.

1) Om man läser vad som är länkat så står det att Dr. Saul uttryckligen skriver "ADHD - finns inte". Om han menar att ordentliga utredningar saknas så är den annan sak. Om du menar att ordentliga utredningar saknas kunde du ju ha skrivit det från början och inte börjat tjata om att ADHD beror på dålig kost.

2) Precis. Att säga att ADHD beror på dålig kost, dålig syn, dålig hörsel eller liknade är som att säga att diabetes typ-1 beror på för lite motion. Sakerna kan inverka men här inte svaret.

Koboshi skrev:Det är inte kostförändringen i sig själv som är problemet utan att man tänker sig att det är problemet i stället för att göra en utredning. Alltså att man i stället för att göra en utredning av problemen säger att kosten är problemet. Först en utredning så att personen får stabilitet i sin situation sedan kan man testa med ändrad kost, yoga eller alternativmedicin. Nu finns det en attityd hos många att alla problem runt ADHD skulle försvinna om man la om kosten och då har det blivit första alternativet - att lägga om kosten - i stället för att göra en NPF-utredning.

Tvärtom säger jag. Kostomläggning borde ingå i utredningen, för att utesluta differentialdiagnoser (heter det så?).

Wine skrev:Sedan är det ju också så att det är mer ansträngande att lägga om kosten, det kräver en hel del engagemang vilket du också har skrivit och vilket jag också vet då jag själv har lagt om kosten till LCHF. Det är ju betydligt enklare att bara be en läkare om ett recept. Sedan tror jag tyvärr att läkemedelsindustrin är en stor del av problemet då de är så aggressiva i sin marknadsföring av läkemedel.

Ja det skulle ju varit betydligt enklare om den kosthållning som ansågs normal i samhället var typ paleo (är väl det som ligger närmst).

Kimmelie skrev:

Koboshi skrev:Det är inte kostförändringen i sig själv som är problemet utan att man tänker sig att det är problemet i stället för att göra en utredning. Alltså att man i stället för att göra en utredning av problemen säger att kosten är problemet. Först en utredning så att personen får stabilitet i sin situation sedan kan man testa med ändrad kost, yoga eller alternativmedicin. Nu finns det en attityd hos många att alla problem runt ADHD skulle försvinna om man la om kosten och då har det blivit första alternativet - att lägga om kosten - i stället för att göra en NPF-utredning.

Tvärtom säger jag. Kostomläggning borde ingå i utredningen, för att utesluta differentialdiagnoser (heter det så?).

Jag förstår att du tycker det, men det lär de ju inte göra. För att det är alldeles för jobbigt och också för osäkert. Dels så skulle man kanske behöva ett ännu mera detaljerat sätt att kartlägga symptomen för att sen kunna kolla om de försvinner, så som man gör när man sätter in medicin. Det är ju ett senare steg, dvs. behandling.

Men framför allt - hur ska man genomföra en kostomställning? Hemma? Man kan inte lita på det. Jag har själv sett hur svårt det är att se till att barnet inte äter annat. På sjukhus? Vad tror du det kostar att ha 5 % av svenska barn på sjukhus i flera veckor bara för att testa kostomställning. Man gör ju inte sånt om det inte finns stark misstanke att det kan vara till nytta. Och det finns det inte i nuläget. Man har ju tagit bort andra saker också som kostar. EEG gör man inte längre. Och det är mycket billigare. Och om man skulle göra en PET-scan (vad heter det nu på svenska?), så skulle man ju få ganska mycket info. Men det kostar några tusen, så man gör inte det.

En kostomläggning hemma är en bagatell jämfört med att få det i skola och barnomsorg.

Tyvärr. Oavsett allt annat så brukar man må betydligt bättre på många sätt av det, inte minst de med ADHD-symptom.

Kimmelie skrev:Jag förstår inte din attityd. Varför denna motvilja mot koständring? Nu syftar jag inte bara på dig, utan på många, även från andra sammanhang. Det har gjorts forskning på kosten och ADHD. Visserligen ett väldigt litet urval, men en klar majoritet blev av med alla eller de flesta symptom genom kostomläggningen.

Jag håller med Koboshi där. Det går inte att satsa på flera saker ibland. Om man experimenterar för mycket med barn som redan har ADHD, då blir de så mycket snurrigare. Det vet jag även av personlig erfarenhet. Och om det inte finns någon teori som verkligen är lovande, utan man måste prova ett dussin olika - då är det inte realistisk. Och du måste ha perioder emellan då det är "som vanligt" så att du överhuvudtaget vet vilka symptom barnet har i normalfall. Och då pågår detta över flera år och det är några viktiga år för ett barn. De kan inte ha osäkerhet och experimenterande över flera år. Några månader - okej.

Moderator Alien: Kompletterade citatet så det framgår vem som citeras.

Titti skrev:En kostomläggning hemma är en bagatell jämfört med att få det i skola och barnomsorg.

Tyvärr. Oavsett allt annat så brukar man må betydligt bättre på många sätt av det, inte minst de med ADHD-symptom.

En bagatell är det inte heller! Jag har gjort det och det var svårt nog att hela tiden ha koll på att han inte äter något annat hos någon kompis. Jag gjorde förstås det på något lov. VIlket också är knepigt, för då ser man inte hur barnet fungerar i skolan.

Skadar inte att man äter bättre. Dvs mindre socker mindre tillsatser. Men om man börjar sätta barn på LCHF är något fel tror jag. Det är en extremdiet och vill man ta de hälsoriskerna tycker jag man ska vara vuxen.

Titti skrev:En kostomläggning hemma är en bagatell jämfört med att få det i skola och barnomsorg.

Tyvärr. Oavsett allt annat så brukar man må betydligt bättre på många sätt av det, inte minst de med ADHD-symptom.

Kanske skulle behövas lagstiftas om att all skolmat ska vara glutenfri, för alla barn. Och att det ska räcka med att föräldrarna pratar med skolpersonalen och säger att de vill prova att utesluta vissa livsmedel för att se om symptom barnet lider av försvinner...

Jag tycker det.. tycks ganska uppenbart att folk är väldigt olika, även om de äter samma mat. Men om man kan fungera bättre med rätt kost bör man ju välja det, innan man tar risken att bli förgiftad av nån läkemedelslobbys slarvande.

elle skrev:

Kimmelie skrev:

Wine skrev:Resultaten visar också att ett betydande antal ADHD fall kan vara inbillning - hos både barn/ungdomar, deras föräldrar och lärare. Ju mer vi tror på ADHD, ju mer ser vi av det, och ju mer behandlar vi barn med potentiellt farliga läkemedel utan att övervaka dem för farliga effekter och biverkningar av läkemedelsbehandlingen

Ang detta och placebo: Jag kan bara tala för mig själv, och har inga, varken mer eller mindre trovärdiga, länkar att backa upp det med. Men i mitt fall var det i alla fall så att gluten (+ vissa närbesläktade proteiner) gjorde att jag blev helt nerdrogad. Det var verkligt, inte inbillning. På det problemet fanns det alltså 2 alternativa lösningar:
1) Amfetamin, för att motverka opiateffekten från gliadinet (glutenet)
2) Sluta tillföra gluten, och därmed inte bli nerdrogad och därför inte heller behöva amfetamin för att motverka det.

Är inte vete beroendeframkallande ? Jag kan rekommendera boken Brödberoende . Hur vete gör dig tjock . skriven av en amerikansk kardiolog minns inte namnet . Jag blir sjuk av gluten och veteprodukter .

Kan vara kardiologen William Davis' bok Wheat Belly (originaltitel, har inte kollat svenska titeln) du menar. Annars finns det många andra, bl a neurologen David Perlmutter bok Grain Brain. Båda böckerna bästsäljare i USA.

Koboshi skrev:Så de problem jag med fler här inne har haft sedan barndom finns inte?

Uh.. jag tycker det är ganska uppenbart, som jag skrev ovan, att folk är olika, vissa har ADHD, vissa är aspies, vissa är trevliga andra otrevliga osv. Det beror säkert på både neurologi/biologiskt arv, och socialt arv och vanor osv. Jag försökte inte argumentera emot nånting särskilt alls, och förstår inte riktigt varför du tolkade det så. Om jag äter saker med glutamat får jag definitivt ADHD-symtom, om jag äter socker blir jag jag ostabil i humöret och svajig med orken och koncentrationen, om jag röker nikotin funkar mitt minne och koncentrationsförmåga lite bättre osv. Allt som funkar funkar, vill man bli bättre får man testa sig fram, men att helt förändra eller fixa sin neurologi är nog svårt eller rentav omöjligt.

Jag är i alla fall inte för stolt för att erkänna att jag haft fel!

Kimmelie skrev:Som jag skrivit om tidigare, jag har ADHD-diagnos och har ätit Amfetamin (dvs riktigt amfetamin, det som är absolut svårast att få, svårare än Metamina!) i flera år. Tidigare när jag såg såna här diskussioner såg jag rött, för bara tanken på att klara mig utan medicin var outhärdlig. Jag var en vandrande katastrof, rena kaoset i huvudet. ALLA de symptomen är borta sen jag la om kosten i julas! Det enda som är kvar är min aspergerpersonlighet. Jag äter alltså ingen medicin heller längre, och jag mår mycket bättre nu än jag förut gjorde med medicin.

Det här tar jag tillbaka. Min ADHD har inte alls försvunnit, det var bara önsketänkande och förnekelse... Visst blev symptomen mycket bättre efter kostomläggningen, men det är inte samma sak som att alla symptom försvann så att jag inte hade ADHD längre.

Det funkade bra en begränsad tid, när mitt liv var i balans, ingen stress, bra rutiner och allting bara rullade på. Så länge jag tålde att dricka 3 muggar kaffe om dan hade jag i alla fall lite koncentrationsförmåga. (Att jämföra med hur det var precis innan kostomläggningen är inte relevant, eftersom medicinen nästan slutat fungera!)

Sen hände en del saker jag inte hade kontroll över, och jag blev utsatt för enorm stress. Jag kunde inte dricka kaffe längre pga min överkänsliga mage, så där försvann den koncentrationsförmågan. Det har jag under den här tiden bortförklarat för mig själv med att jag hittat nya intressen, och inte längre var intresserad av linux och programmering...

Men det värsta var ändå impulshandlingarna... Utan att gå in på en massa detaljer, så kan jag bara säga att sista veckan spårade det ur och blev rena vansinnet, som höll på att ruinera mig. Till slut en kväll när jag inte kunde somna, så plötsligt var det som att jag vaknade upp och insåg vad fan jag höll på med, och tvingades då erkänna för mig själv att min ADHD har inte alls försvunnit.

Jag hade inget annat val än att börja med medicin igen. Jag är en fara för mig själv utan amfetaminet. Påminn mig om det, om jag nån gång i framtiden säger att jag vill sluta med medicinen igen...

Så härmed anser jag det definitivt bevisat att: ADHD finns, det är medfött, genetiskt och obotligt. Och att jag har det! (Konstigt nog har jag haft tvivel om det...)

Oj. Låter väldigt jobbigt. Hoppas du mår bättre nu.

Nu känner jag mig mest omskakad, som en avtändning... (Jag har alltså inte nyttjat droger eller nåt sånt, bara extremt mycket fruktsocker, och nu gått tillbaka till lchf.) Vågar knappt köpa ens sånt jag behöver, för jag har hetsköpt så mycket så jag är rädd att inte kunna avgöra vad jag faktiskt behöver, och vad som bara är impulser... Måste typ lära känna mig själv på nytt, men jag tror jag väntar med det tills jag kommit upp i rätt dos på medicinen, så jag vet att det är mitt "fungerande jag" jag lär känna...

Äter lägsta dosen på amfetaminet nu, och väntar på att trappa upp. Men jag vet ju att det kommer att bli bra när jag kommer upp i rätt dos.

Kimmelie skrev:Jag är i alla fall inte för stolt för att erkänna att jag haft fel!

Kimmelie skrev:Som jag skrivit om tidigare, jag har ADHD-diagnos och har ätit Amfetamin (dvs riktigt amfetamin, det som är absolut svårast att få, svårare än Metamina!) i flera år. Tidigare när jag såg såna här diskussioner såg jag rött, för bara tanken på att klara mig utan medicin var outhärdlig. Jag var en vandrande katastrof, rena kaoset i huvudet. ALLA de symptomen är borta sen jag la om kosten i julas! Det enda som är kvar är min aspergerpersonlighet. Jag äter alltså ingen medicin heller längre, och jag mår mycket bättre nu än jag förut gjorde med medicin.

Det här tar jag tillbaka. Min ADHD har inte alls försvunnit, det var bara önsketänkande och förnekelse... Visst blev symptomen mycket bättre efter kostomläggningen, men det är inte samma sak som att alla symptom försvann så att jag inte hade ADHD längre.

Det funkade bra en begränsad tid, när mitt liv var i balans, ingen stress, bra rutiner och allting bara rullade på. Så länge jag tålde att dricka 3 muggar kaffe om dan hade jag i alla fall lite koncentrationsförmåga. (Att jämföra med hur det var precis innan kostomläggningen är inte relevant, eftersom medicinen nästan slutat fungera!)

Sen hände en del saker jag inte hade kontroll över, och jag blev utsatt för enorm stress. Jag kunde inte dricka kaffe längre pga min överkänsliga mage, så där försvann den koncentrationsförmågan. Det har jag under den här tiden bortförklarat för mig själv med att jag hittat nya intressen, och inte längre var intresserad av linux och programmering...

Men det värsta var ändå impulshandlingarna... Utan att gå in på en massa detaljer, så kan jag bara säga att sista veckan spårade det ur och blev rena vansinnet, som höll på att ruinera mig. Till slut en kväll när jag inte kunde somna, så plötsligt var det som att jag vaknade upp och insåg vad fan jag höll på med, och tvingades då erkänna för mig själv att min ADHD har inte alls försvunnit.

Jag hade inget annat val än att börja med medicin igen. Jag är en fara för mig själv utan amfetaminet. Påminn mig om det, om jag nån gång i framtiden säger att jag vill sluta med medicinen igen...

Så härmed anser jag det definitivt bevisat att: ADHD finns, det är medfött, genetiskt och obotligt. Och att jag har det! (Konstigt nog har jag haft tvivel om det...)

Det är naturligtvis lätt att intala sig en sådan sak när det finns en massa oseriösa människor som som fanatiskt hävdar att allt beror på kosten.
Det är samma fenomen som gör att healing fungerar ..ett tag.
Självsuggestion,grupptryck,placeboeffekt.