Hittat bra stämningsdagbok för dem som vill ha:
http://www.psykiatriinfo.se/upload/bipolarutbildning/Bipolar/pdf/Mood%20Diary.pdf

Den första arbetsteorin i mitt fall var faktiskt bipolär sjukdom.

Sedan så visade det sig att humörsvängningarna var sekundära, dvs en effekt av något helt annat.

Har stora funderingar på om jag även är bipolär och att det är ärvt från mor min.

För verkligen ena veckan befinner jag mig mitt i en slags domedag och i nästa vecka känns det som jag funnit himlen på jorden och detta har pågått sen tonåren. Har fått intensivare känslor vid "uppsvingen" och sen varit som kall och hård vid dessa domedagar.

Man missbedömer lätt sig själv som THE ALMIGHTY vid uppsvingen och i nästa så duger man inte till någonting.

T o m jag själv har funnit detta märkligt då ingen annan med AS man pratat med tycks lida av detta ...

Psykologi är tämligen intressant.

Jag ska utredas för just denna kombination. Har i nuläget diagnosen ADD men finns misstanke om att det är AS och Bipolär sjukdom som skapar mina ADD-symptom.

MissN skrev:Jag ska utredas för just denna kombination. Har i nuläget diagnosen ADD men finns misstanke om att det är AS och Bipolär sjukdom som skapar mina ADD-symptom.

Jag har upplevt (inte nu längre) att min då diagnostiserade ADHD (och utåtagerande) blev tog överhanden då jag blev manisk men min autism tog överhanden då jag blev deprimerad. Jag har dock oftast haft längre perioder mellan jämfört med de ninegirl beskriver, det har rört som om flera veckor till flera månader. Oftast har dock de maniska perioderna varit betydligt mycket kortare än de depressiva.

Miche skrev:

MissN skrev:Jag ska utredas för just denna kombination. Har i nuläget diagnosen ADD men finns misstanke om att det är AS och Bipolär sjukdom som skapar mina ADD-symptom.

Jag har upplevt (inte nu längre) att min då diagnostiserade ADHD (och utåtagerande) blev tog överhanden då jag blev manisk men min autism tog överhanden då jag blev deprimerad. Jag har dock oftast haft längre perioder mellan jämfört med de ninegirl beskriver, det har rört som om flera veckor till flera månader. Oftast har dock de maniska perioderna varit betydligt mycket kortare än de depressiva.

Samma här! Min cykel är typ;

Januari-Mars: Depression - ångest, panikångest, introvert, asocial, snöar in på ämnen, svarar inte i telefonen, disträ, trött. Piss helt enkelt.

April-Maj: Hypomani - Det är det tillståndet jag trivs bäst i. Jag är kreativ, social, lite koncentrationssvårigheter, vågar svara i telefonen, lite mer impulsiv - när jag är deprimerad måste jag förbereda mig mentalt för något i flera veckor och knackar någon på för spontanfika så blir det kaos i huvudet. Men när jag är hypomanisk så kan jag bjuda hem folk spontant och vilja hitta på saker. Blir kontaktsökande och vill hitta nya vänner och sånt.

Maj-Augusti: Under den här perioden är jag nog normal på riktigt tror jag för är varken neråt eller uppåt, men mot slutet av augusti börjar jag deppa.

September-Oktober: Återkommande kortare maniska episoder som varar i några dagar upp till en vecka - Speedad och känner mig hög. Blir kontaktsökande (sexuellt framförallt), avslutar förhållanden, storhetsvansinne, lättirriterad , ofokuserad, impulsiv, kan bli elak. Hatar den här perioderna efter jag haft den, när jag väl är manisk så mår jag ju jättebra men efteråt när jag insett hur hemskt jag betett mig så skäms jag så fruktansvärt.

Sen dippar jag lite i november, blir "normal" igen, ibland kan det komma en kortare mani men huvudsakligen normal och sen i januari börjar karusellen om.

Jag känner igen mig väldigt väl i din beskrivning. Det är vanligt bland aspergare att man uppfyller kriterierna även för hypomani, jag skulle dock tro att det är rejält under 50% som gör det, jag är i alla fall en av dem.
Pratade med min psykolog om det och han frågade mig om jag ville bli medicinerad. Då sa jag nej och då sa han att jag inte ska ha en hypomanidiagnos.
Mina intensiva perioder är så djupt rotade i min personlighet, de är en del av den excentriska person som jag är. Jag vill inte medicinera bort mig själv, dessutom vill jag inte få en sänkt kognitiv förmåga vilket oftast är en biverkning av mediciner för BPS 2.

Jag älskar hypomanin skulle aldrig vilja medicinera bort det men just depressionerna och maniska biten skulle jag vilja vara utan. :/

MissN skrev:Jag älskar hypomanin skulle aldrig vilja medicinera bort det men just depressionerna och maniska biten skulle jag vilja vara utan. :/

Vad är hypomani ut mani? Om du vill bli av med den maniska biten så vill du ju bli av med hypomanin eller?

Måste ha missat denna tråd, mycket vanlig och intressant kombination. Enligt Gillberg finns det många studier som tyder på ett starkt samband. Mig tog det fyra år att få papper på diagnosen AS efter att jag själv ställt den, och långt senare fyra år att få papper på diagnosen bipolär 2 efter att jag själv ställt den med märkliga motargument från läkare, bl a "Du har ju redan en diagnos." !!

Miche skrev:Jag har upplevt (inte nu längre) att min då diagnostiserade ADHD (och utåtagerande) blev tog överhanden då jag blev manisk men min autism tog överhanden då jag blev deprimerad. Jag har dock oftast haft längre perioder mellan jämfört med de ninegirl beskriver, det har rört som om flera veckor till flera månader. Oftast har dock de maniska perioderna varit betydligt mycket kortare än de depressiva.

Känner igen mig i det här.

Jag har kommit in i en hypomanisk episod nu, händer nästan alltid när vårsolen kommer. Känns alltid bra i början men om det blir för galet (paranoia och supersvällt ego) är det inte kul längre. Jag försöker hålla nivån.

KourosGould skrev:

MissN skrev:Jag älskar hypomanin skulle aldrig vilja medicinera bort det men just depressionerna och maniska biten skulle jag vilja vara utan. :/

Vad är hypomani ut mani? Om du vill bli av med den maniska biten så vill du ju bli av med hypomanin eller?

Under hypomanin så spårar jag inte ur till skillnad från när jag är manisk för då blir allt bara pannkaka.

Hypomani kan vara specialintressen. Ibland.

MsTibbs skrev:Hypomani kan vara specialintressen. Ibland.

Vad är hypomani egentligen?

Kattmamma skrev:

MsTibbs skrev:Hypomani kan vara specialintressen. Ibland.

Vad är hypomani egentligen?

Jag tror att det bara är när man är uppvarvad typ. När man är manisk tror jag att man är psykotisk?

Tack Slackern!

Problemet med hypomani, förutom mer eller mindre rastlöshet, brukar vara att man ger allt så länge det går, utnyttjar alla sina resurser och när det plötsligt tar slut så faller man ner i en depression för att hjärnan inte orkar längre utan måste stänga av valda delar för att inte ta skada. Man gör alltså inga dumma saker för att man är hypoman, hävdar någon det så är det nog mani de haft utan att det upptäckts.

Mani är när kontrollen släpper och man mer eller mindre förlorar omdömet, ekonomisk ruin är en vanlig konsekvens.

Psykos kan det bli om det går ännu längre. Man behöver alltså inte vara psykotisk för att man är mano-depressiv, trots att det förr talades mycket om "mano-depressiv psykos".

Men i vid mening kan även depression sägas vara psykotisk eftersom verklighetsuppfattningen är i hög grad påverkad - och hur skulle den kunna vara opåverkad när delar av hjärnan som hanterar sammanhang och värde helt enkelt stängts av? Det man ska vara på sin vakt mot ("Psykos!!") är dock bara föreställningen att livet saknar värde - den beror nämligen helt och hållet på hjärnans tillfälliga oförmåga och inte alls på verkligheten. Vi är bara så vana vid att använda hjärnan för att bedöma verkligheten.

Då har jag nog haft hypomani!
Jobbat stenhårt, skött hem, barn, och inte klarat av att unna sig att koppla av.
Och endast sovit 4 timmar en längre tid för att man inte fått någon ro.
Och sedan har man dundrat in i väggen och är där fortfarande .
Nu förstår jag! Tack!

Jag har BIP 1, har haft diagnosen i över 20 år. Vad jag har lärt mig är att man aldrig har regelrätta manier eller manisk psykos om man har BIP 2. Bip 2 får hypomana perioder som inte övergår i vansinne, även om man kan ställa till det för sig ordentligt under en hypoman period. Får man manier eller manisk psykos blir man omdiagnostiserad till BIP 1.

Jag har också hört att BIP 2 har längre och flera depressioner än vad vi BIP 1:or har.

Jag är pro mediciner. Jag får bl.a. neuroleptika som antagligen skulle kunna däcka en psykotisk oxe, det funkar bra på mig (förutom vikten som ständigt ökar). Jag har inte haft några skov, vare sig uppåt eller nedåt på sådär sex år.

Jag brukar säga, lite på skoj, lite på allvar: Släng bipacksedeln och gör som doktorn säger.

Jag har aldrig prata med läkare om vad som är primärt. AS diagnosen fick jag för sådär tre år sedan. Det belyste en del problem jag råkat in i. Om jag får skov av den bipolära sjukdomen är det mycket mer allvarligt än något AS-diagnosen kan hitta på.

Nån här som fått BIP-liknande bieffekter av att äta antidepressiva? Finns nåt som heter BIP 4, vilket dock svenska läkare inte håller med om verkar det som.

http://www.webmd.com/bipolar-disorder/guide/bipolar-spectrum-categories
Bipolar IV, identified by manic or hypomanic episodes that occur only after taking antidepressant medications

Min fråga är, bör sådan isåfall behandlas med livslång medicin såsom BIP2 etc, eller är det månntro nåt som är jobbigast första tiden men blir bättre?

Jag blev väldigt hypoman efter att ha följt läkarens ordination att höja sertralin till 150 mg/dygn. Tre månader senare damp jag ner ordentligt för första gången sedan jag började med sertralin tio år tidigare! Och ett par veckor senare begrep jag äntligen att jag har bipolär sjukdom (typ 2) vilket tog ytterligare fyra år att få bekräftat av vården som enträget avfärdade det totalt trots att det var klockrent - det lär var snarare regel än undantag för patienter med typ 2...

gadas skrev:Jag blev väldigt hypoman efter att ha följt läkarens ordination att höja sertralin till 150 mg/dygn. Tre månader senare damp jag ner ordentligt för första gången sedan jag började med sertralin tio år tidigare! Och ett par veckor senare begrep jag äntligen att jag har bipolär sjukdom (typ 2) vilket tog ytterligare fyra år att få bekräftat av vården som enträget avfärdade det totalt trots att det var klockrent - det lär var snarare regel än undantag för patienter med typ 2...

Det är verkligen skit för den som är bipolär, aldrig är manisk eller ens får hyppomani och mår skit hela livet men aldrig får någon hjälp.

Psykiatrin har att välja mellan schizofreni och bipolär sjukdom. Hur svårt kan det vara.