Jämställdheten i skolan
40 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Jämställdheten i skolan
Alien skrev:elle skrev:Alien skrev:
Som denna tjej berättar:
Självömkan hjälper ingen att bli jämställd . Först är man tyst när man ska svara och sen beklagar man sig i tidningar . Det är inte första gången jag läser något liknande .
Det är säkert inte de tystaste tjejerna som vågar yttra sig i tidningarna. Har du tänkt på att de kan vara solidariska med de tysta och rädda tjejerna? Eller är det också fel?
Se även denna artikel: http://www.lararnasnyheter.se/alfa/2014 ... owa-mig-sa
Intressant artikel . Men vad gör kvinnan ? Hon reser sig , skakar på huvudet och går ut . Alltså det är hennes reaktion på att bli bemött på det kränkande sättet . Man blir stumt förvånad .
Jämställdheten i skolan
Det är en bild. Det händer inte vuxna människor, eftersom det finns regler hur man ska bete sig inom arbetslivet.
Däremot händer det bland eleverna, och då ser man hur skevt resonemanget är. Så det Molloy bevittnat hände inte i lärarrummet utan i korridoren.
Det är förstås enklast för lärare och rektor att rycka på axlarna "de menar inget illa, de växer ifrån det". Så slipper de konfrontera killarna och deras föräldrar, sånt är ju jobbbigt. Och flickorna lär sig att de inte har rätt till sin kropp och integritet, de får finna sig i det.
Däremot händer det bland eleverna, och då ser man hur skevt resonemanget är. Så det Molloy bevittnat hände inte i lärarrummet utan i korridoren.
http://www.lararnasnyheter.se/alfa/2014 ... owa-mig-saLärarnas Nyheter skrev:Tycker du att rektorns påstående ”men du vet hur det är, pojkar är pojkar” legitimerar handlingen att en tonårspojke trycker en flickas huvud mot sitt skrev och säger ”blowa mig”? Ska åldersskillnaden spela roll i en skola vars uppdrag är att verka för jämställdhet mellan könen?
För det förekommer på fler skolor än den jag besökte. Om ett sådant beteende under flera år sanktionerats av skolans ledning, varför ska då pojkarna inte tro att de är i sin fulla rätt att trycka sina kvinnliga klasskamraters huvuden mot sina skrev och säga ”blowa mig”? Och hur ska eleverna tränas i ett kritiskt tänkande som innebär att de kan se skillnaden mellan ett sexövergrepp och en överslätande förklaring om att förövarna ”inte menade något illa?”
Det är förstås enklast för lärare och rektor att rycka på axlarna "de menar inget illa, de växer ifrån det". Så slipper de konfrontera killarna och deras föräldrar, sånt är ju jobbbigt. Och flickorna lär sig att de inte har rätt till sin kropp och integritet, de får finna sig i det.
Jämställdheten i skolan
Alien skrev:Det är säkert inte de tystaste tjejerna som vågar yttra sig i tidningarna. Har du tänkt på att de kan vara solidariska med de tysta och rädda tjejerna? Eller är det också fel?
Om de vill vara så solidariska varför reagerar de inte direkt när det gäller ? En fråga .
Jämställdheten i skolan
Det vet vi ju inte om de gör. Eller om de fått höra om det i efterhand. Jag tycker faktiskt det är ovidkommande.
Varför ifrågasätta de som kritiserar ett missförhållande i tidningar? Varför kräva att det är tjejerna som ska agera, som om det vore deras fel och deras ansvar? Är det inte killarnas fel som utsätter tjejerna för sexuella trakasserier? Och lärarnas och rektors ansvar att stoppa det?
I den mån killar blir sexuellt trakasserade av tjejer så ska det förstås också stoppas. Men jag vill se bevis på att det är vanligare el lika vanligt som det motsatta, innan jag tror på det.
Varför ifrågasätta de som kritiserar ett missförhållande i tidningar? Varför kräva att det är tjejerna som ska agera, som om det vore deras fel och deras ansvar? Är det inte killarnas fel som utsätter tjejerna för sexuella trakasserier? Och lärarnas och rektors ansvar att stoppa det?
I den mån killar blir sexuellt trakasserade av tjejer så ska det förstås också stoppas. Men jag vill se bevis på att det är vanligare el lika vanligt som det motsatta, innan jag tror på det.
Jämställdheten i skolan
Delvis handlar det om jämställdhet, delvis är det ett mobbingproblem.
Som vanligt tycker jag man ska ta itu med hårdhandskarna och inte flumma.
En rektor som bagatelliserar problemen med "pojkar är pojkar" etc är en dålig rektor.
Vad skulle han säga om att själv bli behandlad på det sätt Alien beskrivit?
Som vanligt tycker jag man ska ta itu med hårdhandskarna och inte flumma.
En rektor som bagatelliserar problemen med "pojkar är pojkar" etc är en dålig rektor.
Vad skulle han säga om att själv bli behandlad på det sätt Alien beskrivit?
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Jämställdheten i skolan
Bump!
Moggy har tyvärr lämnat oss, men fler tycker som han, så därför svarar jag.
Och varför är det löjligt, ju just för att kvinnor och tjejer ses som lägre stående. En gång sågs det som omöjligt att kvinnor skulle gå i byxor. Idag är det självklart. Men att män skulle gå i kjol, det vore ju att sänka sig. Vad som är "normalt" resp "löjligt" är helt beroende på tid och kultur.
Men vem anser att skottar i kilt ser löjliga ut? Ingen kvinna som sett serien Outlander tycker att Jamie ser omanlig och löjlig ut i sin kilt.
Jag hittade en gammal skrift Språk och kön i skolpraktiken (redigerad av Jan Einarsson) och började fundera på vad som ändrats i skolan. Har det blivit bättre, är det likadant el (gud förbjude) blivit sämre? Därav denna återupplivning.
Moggy har tyvärr lämnat oss, men fler tycker som han, så därför svarar jag.
Moggy skrev:Tjejer kan klä sig i byxor utan att det är nåt konstigt med det.
En kille som klär ut sig i kjol..det funkar inte och kommer bara se löjligt ut.
Och varför är det löjligt, ju just för att kvinnor och tjejer ses som lägre stående. En gång sågs det som omöjligt att kvinnor skulle gå i byxor. Idag är det självklart. Men att män skulle gå i kjol, det vore ju att sänka sig. Vad som är "normalt" resp "löjligt" är helt beroende på tid och kultur.
Men vem anser att skottar i kilt ser löjliga ut? Ingen kvinna som sett serien Outlander tycker att Jamie ser omanlig och löjlig ut i sin kilt.
Jag hittade en gammal skrift Språk och kön i skolpraktiken (redigerad av Jan Einarsson) och började fundera på vad som ändrats i skolan. Har det blivit bättre, är det likadant el (gud förbjude) blivit sämre? Därav denna återupplivning.
Jämställdheten i skolan
Den uppsats jag fann intressantast var "Men killarna är så sura på oss..." Om ett lärorikt försök med varannan-fråge-metoden, av Gunilla Molloy.
En god vän som lyssnat på hennes lektioner påpekade att hon behandlade pojkarna och flickorna olika.
"Ja, du är mer uppmuntrande mot killarna, du lyssnar mer på dem, ger dem fler frågor, mer utrymme."
Detta gällde förstås inte bara Molloy utan många flera lärare.
Molloy förde då statistik och såg att pojkarna fick två tredjedelar av tiden och frågorna. Fick de inte frågor, så svarade de ändå och de avbröt ofta flickorna. Hon tillät det och flickorna protesterade inte.
"Så jag började fördela frågorna växelvis, pojke flicka, pojke, flicka, avbröt pojkarna , när de tog ordet från flickorna och återförde dem till den nya ordningen, gav flickorna längre tid att tänka efter, använde den auktoritet jag alltid haft i klassrummet men så sällan brytt mig om att använda i detta syfte. En viss osäkerhet spred sig i klassen, naturligtvis."
Jag funderar på om lärare kanske borde vara mer auktoritära i klassrummet och inte låte eleverna bestämma för mycket. Det senare leder till att de tuffaste och självsäkraste pratar mest. De blyga och osäkra säger inget, om inte läraren ser till det.
Snart uppvaktades Molloy av en delegation av fyra bistra killar. Varför låter hon flickorna få alla frågor.
"- Alla?
- Ja, de allra flesta i alla fall!
- Jag tror ni får ungefär hälften var.
- De får många fler! De pratar hela tiden!
Nästa lektion förde en av de bistra delegaterna statistik över min utfrågningsteknik. ---
När lektionen var slut rusade de flesta killarna ram till hans bänk. Ett svagt mummel, som snart stegrades, bröt ut."
Han kallades för Fjäskis, eftersom hans resultat var motsatt mot vad de andra redan "visste".
Nästa lektion förde två pojkar statistik och kom förstås till samma resultat.
"Snart kom en ny och bistrare delegation. De krävde att varje fråga som en tjej inte kunde besvara skulle gå till en kille. Om hon satt och tvekade, då skulle en kille ha rätt att ta över."
När inte läraren gjorde som de ville tog killarna saken i egna händer.
"Nä, jag kan inte. Kan du Pelle?"
De vann ju inte fler frågor, men de vann tid. Så nu hade killarna återigen två tredjedelar av tiden.
En god vän som lyssnat på hennes lektioner påpekade att hon behandlade pojkarna och flickorna olika.
"Ja, du är mer uppmuntrande mot killarna, du lyssnar mer på dem, ger dem fler frågor, mer utrymme."
Detta gällde förstås inte bara Molloy utan många flera lärare.
Molloy förde då statistik och såg att pojkarna fick två tredjedelar av tiden och frågorna. Fick de inte frågor, så svarade de ändå och de avbröt ofta flickorna. Hon tillät det och flickorna protesterade inte.
"Så jag började fördela frågorna växelvis, pojke flicka, pojke, flicka, avbröt pojkarna , när de tog ordet från flickorna och återförde dem till den nya ordningen, gav flickorna längre tid att tänka efter, använde den auktoritet jag alltid haft i klassrummet men så sällan brytt mig om att använda i detta syfte. En viss osäkerhet spred sig i klassen, naturligtvis."
Jag funderar på om lärare kanske borde vara mer auktoritära i klassrummet och inte låte eleverna bestämma för mycket. Det senare leder till att de tuffaste och självsäkraste pratar mest. De blyga och osäkra säger inget, om inte läraren ser till det.
Snart uppvaktades Molloy av en delegation av fyra bistra killar. Varför låter hon flickorna få alla frågor.
"- Alla?
- Ja, de allra flesta i alla fall!
- Jag tror ni får ungefär hälften var.
- De får många fler! De pratar hela tiden!
Nästa lektion förde en av de bistra delegaterna statistik över min utfrågningsteknik. ---
När lektionen var slut rusade de flesta killarna ram till hans bänk. Ett svagt mummel, som snart stegrades, bröt ut."
Han kallades för Fjäskis, eftersom hans resultat var motsatt mot vad de andra redan "visste".
Nästa lektion förde två pojkar statistik och kom förstås till samma resultat.
"Snart kom en ny och bistrare delegation. De krävde att varje fråga som en tjej inte kunde besvara skulle gå till en kille. Om hon satt och tvekade, då skulle en kille ha rätt att ta över."
När inte läraren gjorde som de ville tog killarna saken i egna händer.
"Nä, jag kan inte. Kan du Pelle?"
De vann ju inte fler frågor, men de vann tid. Så nu hade killarna återigen två tredjedelar av tiden.
Jämställdheten i skolan
Alien citerar ett 10 år gammalt inlägg, viktigt att påpeka då transgender ökat enormt sedan dess.
Det tror jag inte, det låter som en teori hopkokad av feminister, utan input av män. För det är väl män du avser med "ses"?
Jag tycker vid första titten att en skotte ser löjlig ut i sin kilt. Men jag vänjer mig fort, skottar med kilt är inte så ovanligt.
Män med kjol är ovanligare. Män med kjol tillhör ofta en minoritet som många anser löjlig, och de styr ofta ut sig för mycket, vilket jag tycker ser löjligt ut. Om de klär sig med lite smak vänjer jag mig säkert.
För mig har det alltså inget att göra med hur jag värderar kvinnan.
Alien skrev:Bump!Moggy skrev:Tjejer kan klä sig i byxor utan att det är nåt konstigt med det.
En kille som klär ut sig i kjol..det funkar inte och kommer bara se löjligt ut.
Och varför är det löjligt, ju just för att kvinnor och tjejer ses som lägre stående.
Det tror jag inte, det låter som en teori hopkokad av feminister, utan input av män. För det är väl män du avser med "ses"?
Alien skrev:En gång sågs det som omöjligt att kvinnor skulle gå i byxor. Idag är det självklart. Men att män skulle gå i kjol, det vore ju att sänka sig. Vad som är "normalt" resp "löjligt" är helt beroende på tid och kultur.
Men vem anser att skottar i kilt ser löjliga ut? Ingen kvinna som sett serien Outlander tycker att Jamie ser omanlig och löjlig ut i sin kilt.
Jag tycker vid första titten att en skotte ser löjlig ut i sin kilt. Men jag vänjer mig fort, skottar med kilt är inte så ovanligt.
Män med kjol är ovanligare. Män med kjol tillhör ofta en minoritet som många anser löjlig, och de styr ofta ut sig för mycket, vilket jag tycker ser löjligt ut. Om de klär sig med lite smak vänjer jag mig säkert.
För mig har det alltså inget att göra med hur jag värderar kvinnan.
Jämställdheten i skolan
Mem varför kan kvinnor klä sig i allehanda manliga kläder inkl uniformer men män inte motsvarande kvinnliga? Det är givetvis för att män i kjol "sänker sig". Det förstod redan tjejerna som intervjuades för tio år sedan. Det är ju därför en del ondgör sig över män i rosa skjorta också.
Inte förrän bägge könen anses lika mycket värda så kommer det att inte längre anses löjligt med män i kjol.
Det är samma princip med mansnamn som blivit kvinnonamn i USA. En tjej kan få ett pojknamn och då ses det som tufft och "starkt". Men när tillräckligt många flickor fått detta namn törs man inte ge namnet till pojkar längre, för då ses det som "feminint". Dvs en pojke blir sänkt med ett flicknamn, en flicka blir förhöjd med ett pojknamn.
Schweizaren som vann årets ESC hade på sig en skär kjol. Men eftersom han identifierar sig som "icke binär" så var det förstås en avsiktlig poäng.
Inte förrän bägge könen anses lika mycket värda så kommer det att inte längre anses löjligt med män i kjol.
Det är samma princip med mansnamn som blivit kvinnonamn i USA. En tjej kan få ett pojknamn och då ses det som tufft och "starkt". Men när tillräckligt många flickor fått detta namn törs man inte ge namnet till pojkar längre, för då ses det som "feminint". Dvs en pojke blir sänkt med ett flicknamn, en flicka blir förhöjd med ett pojknamn.
Schweizaren som vann årets ESC hade på sig en skär kjol. Men eftersom han identifierar sig som "icke binär" så var det förstås en avsiktlig poäng.
Jämställdheten i skolan
Alien skrev:Mem varför kan kvinnor klä sig i allehanda manliga kläder inkl uniformer men män inte motsvarande kvinnliga? Det är givetvis för att män i kjol "sänker sig". Det förstod redan tjejerna som intervjuades för tio år sedan. Det är ju därför en del ondgör sig över män i rosa skjorta också.
Inte förrän bägge könen anses lika mycket värda så kommer det att inte längre anses löjligt med män i kjol.
Brydde du dig inte alls om mitt svar?
Du tar vad tjejer sa för 10 år sen som bevis på hur män tänker idag.
Vad var det för tjejer? Var och av vem intervjuades de? Hur ställdes frågan?
Jämställdheten i skolan
Alien skrev:Inte förrän bägge könen anses lika mycket värda så kommer det att inte längre anses löjligt med män i kjol.
Könen är nog värda lika mycket, men jag tycker det blir lite överdrivet när man forsöker tvinga allt att vara exakt likadant. Det här med att män bär smink och kvinnokläder är inte naturligt, det är något som vissa människor försöker tvinga att bli vanligt. Det sker inte organiskt, det är väldigt konstruerat.
Vi är inte exakt likadana, könen är ganska olika. Det är stora skillnader mellan män och kvinnor. Män kan bära klänningar om de vill, men det ser konstigt ut och andra män kommer att skratta åt dem. Det är bara så det är. Jag tycker inte att det har något med jämställdhet eller värde att göra. Män i kjol är löjligt och könen är lika mycket värda. Kjol är feminint och det ser bra ut på kvinnor. Men på män ser det bara löjligt ut. Det ser inte bra ut. Om jag tog på mig en kjol och gick runt i den skulle alla, inklusive hela min familj, skratta ihjäl sig.
Alien skrev:Schweizaren som vann årets ESC hade på sig en skär kjol.
Och han såg ju väldigt löjlig ut. Jag förstår inte varför någon vill göra sig själv till ett skämt inför miljontals människor, som han gjorde. Kanske tror han att han är progressiv och modern, men han bara ser ut och beter sig som ett skämt.
Jämställdheten i skolan
Dagobert skrev:Alien skrev:Mem varför kan kvinnor klä sig i allehanda manliga kläder inkl uniformer men män inte motsvarande kvinnliga? Det är givetvis för att män i kjol "sänker sig". Det förstod redan tjejerna som intervjuades för tio år sedan. Det är ju därför en del ondgör sig över män i rosa skjorta också.
Inte förrän bägge könen anses lika mycket värda så kommer det att inte längre anses löjligt med män i kjol.
Brydde du dig inte alls om mitt svar?
Du tar vad tjejer sa för 10 år sen som bevis på hur män tänker idag.
Vad var det för tjejer? Var och av vem intervjuades de? Hur ställdes frågan?
Tyvärr tycks män idag tänka likadant, se bara på Skogkatts svar.
Jag undrar om jämställdheten i skolan gått framåt el inte. Kanske framåt på vissa sätt, bakåt på andra.
De tjejer som citerades gick i nionde klass. Några frågor står inte utan det står att diskussionen utgår från en enkätundersökning:
https://unt.se/nyheter/osthammar/artike ... n/r05ppz9jVi pratar om resultaten från enkätundersökningen Liv och hälsa ung, som genomförs i länet vartannat år med alla elever i årskurs 7 och 9 samt i gymnasiets årskurs 2. Bland annat visar resultaten för år 2013 att pojkar i högre utsträckning mår bra och trivs i skolan, medan tjejer oftare upplever otrygghet och mår sämre i högstadiet.
Jämställdheten i skolan
Alien skrev:Tyvärr tycks män idag tänka likadant, se bara på Skogkatts svar.
Hur har du det med läsförståelsen?
Både Skogkatt och jag skriver att det för oss inte har med kvinnans värde att göra.
Edit: för oss
Jämställdheten i skolan
Det är klart att det har med kvinnors underordning att göra.
Att kvinnor bar byxor ansågs skandalöst och säkert löjligt också en gång. Vilket visar att vad som är "normalt" har ändrats. Det är inte gudagivet för evigt. Att män sminkar sig är inget nytt men de kanske gör det så det inte syns. (En del kvinnor sminkar sig också så det ser naturligt ut.)
Att kjolar på män är löjligt är just för att det överlägsna könet inte ska klä sig som det underlägsna (om de inte uppträder som drag queens och då är det just för att roa). Men män har haft kjol- och klänningliknande kläder i andra tider och än idag i andra kulturer. Så det beror helt på kulturen och tiden, det är inget som är hugget i sten.
Förutom kilten så finns andra kjolliknande plagg som bärs av män: lungi, sarong, izaar. I det forna Egypten bar män shendyt vid jakt och av militärer.
Det är ingen som försöker tvinga män att bära kjol, reaktionen är bara ett symtom på hur viktigt det fortfarande är för pojkar och män att distansera sig från flckor och kvinnor. Det var ett tillfälligt experiment under skolans genusvecka:
Jag skulle inte tro att det är lika big deal idag. (Men här på Af tycks männen vara mer konservativa.)
Tänk på 70-talet blev det vanligt med långt hår på unga män, särskilt på rockmusiker. Men att män ska ha kort hår är heller inget som är hugget i sten sedan urminnes tider.
Men det är klart att det är bekvämt att kunna se på kläder och frisyr vem som är kvinna och vem som är man. Det kanske är svårt att se det annars?
Att kvinnor bar byxor ansågs skandalöst och säkert löjligt också en gång. Vilket visar att vad som är "normalt" har ändrats. Det är inte gudagivet för evigt. Att män sminkar sig är inget nytt men de kanske gör det så det inte syns. (En del kvinnor sminkar sig också så det ser naturligt ut.)
Att kjolar på män är löjligt är just för att det överlägsna könet inte ska klä sig som det underlägsna (om de inte uppträder som drag queens och då är det just för att roa). Men män har haft kjol- och klänningliknande kläder i andra tider och än idag i andra kulturer. Så det beror helt på kulturen och tiden, det är inget som är hugget i sten.
Förutom kilten så finns andra kjolliknande plagg som bärs av män: lungi, sarong, izaar. I det forna Egypten bar män shendyt vid jakt och av militärer.
Det är ingen som försöker tvinga män att bära kjol, reaktionen är bara ett symtom på hur viktigt det fortfarande är för pojkar och män att distansera sig från flckor och kvinnor. Det var ett tillfälligt experiment under skolans genusvecka:
https://unt.se/nyheter/osthammar/artike ... n/r05ppz9jPå Österbyskolan hade man för en tid sedan en genusvecka. För att komma igång med diskussioner om vad som anses manligt respektive kvinnligt fick tjejerna i uppdrag att på något sätt klä sig som killarna brukar göra, och vice versa.Spoiler: visa
– För en kille är det fel att gå ner till tjejernas nivå. Det har alltid varit så, säger Emma Palmqvist.
Jag skulle inte tro att det är lika big deal idag. (Men här på Af tycks männen vara mer konservativa.)
Tänk på 70-talet blev det vanligt med långt hår på unga män, särskilt på rockmusiker. Men att män ska ha kort hår är heller inget som är hugget i sten sedan urminnes tider.
Men det är klart att det är bekvämt att kunna se på kläder och frisyr vem som är kvinna och vem som är man. Det kanske är svårt att se det annars?
Jämställdheten i skolan
För att återgå till Gunilla Molloys experiment att införa rättvisa mellan pojkar och flickor i klassen så uppskattade och beundrade Molloy killarnas sätt att göra motstånd.
"Fortfaranade kunde jag inte annat än uppskatta deras offensiva hållning, dragen och motdragen. De engagerade sig för vad de uppfattade som sin 'rätt'. Men det gjorde också jag.
---
Och jag hade sett hur killarna inom loppet av en vecka tappat fotfästet, format strateger, bildat enhetsfronter och återerövrat sina postioner. Se där den goda nyttan av träning i lagidrotter och omklädningsrummens taktiksnack!"
Men nuförtiden så spelar också flickorna fotboll och lär sig taktik.
Det är ju inte den tillfrågade killen som bestämmer vem som får frågan om han själv inte kan svara. Det är ju läraren.
"Jag tog tillbaka mitt initiativ som utfrågare och strukturerade lektionerna lite stramare än vad jag brukade."
Men nu visade det sig att tjejerna i klassen inte uppskattade att få lika många frågor som killarna. De var inte intresserade av rättvisa, de var intresserade av att behaga killarna. Och det insåg killarna.
"Nästa delegation föste den traditionella gisslan framför sig. Hon verkade lite nervös, men också mäkta belåten."
Belåten över killarnas uppmärksamhet, antar jag.
"- Det är många tjejer i klassen som inte tycker att de har fått för lite frågor, sa en av killarna och knuffade på tjejen. Hon nickade instämmande och höll ett litet tal som gick ut på att ingen hade tyckt att något var fel innan, tvärtom, så hade det faktiskt varit mycket bättre stämning förr, eller hur? Tyckte inte jag det också?
O, oss emellan - låt oss bevara harmonin, släta över motsättningarna, och framför allt, låt oss inte ha olika uppfattningar. Hela hennes hållnng andades detta budskap, så skickligt sm bara en naturbeaåvning förmr.
- Ingen annan lärare gör som du, säger hon till slut."
Fler tjejer solidariserade sig med killarna:
"- Den som är mest begåvad ska ha flest frågor. Det handlar ju inte om killar eller tjejer utan om vilken personlighet man är."
Ett konstigt argument tycker jag. Alla ska ha frågor inte bara de duktigaste. Hur ska annars de mindre duktiga utvecklas om de får slöa bort sin tid, säkra på att aldrig få några frågor?
Men nu saboterade tjejerna Molloy öpppet. Under lektionerna svarade de:
"Nä, jag vet inte. Du kan ge den till Kalle/Pelle/Olle osv."
"Under den här tiden, som var de sista månaderna på våren i 9:an, kom också en del flickor och söke upp mg. Inte i grupp och med i förväg genomtänkta strategier. Utan två och två, med vädjanden och beklagnden. De var inte så att de tycke att något var mitt fel, nejdå, absolut inte.
De började nästan alltid med kasta små köttstycken åt mig, som ett lejon man måste mata innan man kan komma lite närmare. - Lektionerna var så intressanta, jag var absolut ders bästa lärare ... men ... kunde vi ändå inte ha det som förr? För nu var killarna så sura på dem.
- Hur visar dom det? frågade jag.
- Ja, de pratar inte med oss längre, klagade tjejerna.
Med tanke på vad jag hört att killarna brukade säga till de här tjejerna, skulle jag ju hellre se det om en välgärning att slippa bli tilltalad av dem."
Men för femtonåriga tjejer är det tydligen livsviktigt att bli uppmärksammad av killarna, även om de blir det i form av förolämpningar. Däremot tycktes killarna inte vara lika beroende av att behaga tjejerna. Eller så visste de att de fick tjejernas uppmärksamhet ändå. Ack, det är svårt för att ett feministhjärta att läsa om dessa pojktokiga tjejer som kastar bort sina rättigheter för en grynvälling (dvs killarnas uppmärksamhet).
"Men när killarna, alla de olika delegationerna, väl hade försäkrat sig om att deras betyg inte var i fara, släppte de också ifrån sig sin noggranna bevaknng.
---
Men inte så de 'nästan duktigaste' flickorna. De som redan hade så mycket: tillräckligt höga betyg, pojkarnas, lärarnas och föräldrrnas uppskattning - de fortsatte att ansätta mig.
Låt oss återgå till det gamla, till det normala, löd deras bön."
Molloy ville inte återgå till det gamla men inte heller ville hon att hennes elever skulle må dåligt.
Jag tänker att ibland får man ge eleverna det de behöver, inte det de vill ha. Fast vad gör man om alla flickor påstår sig inte kunna svara på frågorna, då måste ju pojkarna få svara?
När det gäller betyg är det inte bara resultaten på skrivningarna som gäller utan även hur aktiv man är på lektionerna. En sak som kan få en att avstå från att svara är de hånskratt man möts av från killarna om man svarar fel.
Det som slår en idag är hur aktiva och måna om sina betyg killarna var. Idag skulle en del av dem dels komma för sent till lektionen, dels prata och bråka så att de förstörde för hela klassen. Om de kunde avstå från att sabotera lektionen skulle läraren med glädje gett dem alla frågorna. Men nu skulle de inte kunnat svara på dem. Idag har väl lärarna fullt sjå med att se till att varken de själva el andra elever blir misshandlade.
Det som Gunilla Molloy skrev tidigare om sexuella trakasserier är väl däremot minst lika vanligt.
"Fortfaranade kunde jag inte annat än uppskatta deras offensiva hållning, dragen och motdragen. De engagerade sig för vad de uppfattade som sin 'rätt'. Men det gjorde också jag.
---
Och jag hade sett hur killarna inom loppet av en vecka tappat fotfästet, format strateger, bildat enhetsfronter och återerövrat sina postioner. Se där den goda nyttan av träning i lagidrotter och omklädningsrummens taktiksnack!"
Men nuförtiden så spelar också flickorna fotboll och lär sig taktik.
Det är ju inte den tillfrågade killen som bestämmer vem som får frågan om han själv inte kan svara. Det är ju läraren.
"Jag tog tillbaka mitt initiativ som utfrågare och strukturerade lektionerna lite stramare än vad jag brukade."
Men nu visade det sig att tjejerna i klassen inte uppskattade att få lika många frågor som killarna. De var inte intresserade av rättvisa, de var intresserade av att behaga killarna. Och det insåg killarna.
"Nästa delegation föste den traditionella gisslan framför sig. Hon verkade lite nervös, men också mäkta belåten."
Belåten över killarnas uppmärksamhet, antar jag.
"- Det är många tjejer i klassen som inte tycker att de har fått för lite frågor, sa en av killarna och knuffade på tjejen. Hon nickade instämmande och höll ett litet tal som gick ut på att ingen hade tyckt att något var fel innan, tvärtom, så hade det faktiskt varit mycket bättre stämning förr, eller hur? Tyckte inte jag det också?
O, oss emellan - låt oss bevara harmonin, släta över motsättningarna, och framför allt, låt oss inte ha olika uppfattningar. Hela hennes hållnng andades detta budskap, så skickligt sm bara en naturbeaåvning förmr.
- Ingen annan lärare gör som du, säger hon till slut."
Fler tjejer solidariserade sig med killarna:
"- Den som är mest begåvad ska ha flest frågor. Det handlar ju inte om killar eller tjejer utan om vilken personlighet man är."
Ett konstigt argument tycker jag. Alla ska ha frågor inte bara de duktigaste. Hur ska annars de mindre duktiga utvecklas om de får slöa bort sin tid, säkra på att aldrig få några frågor?
Men nu saboterade tjejerna Molloy öpppet. Under lektionerna svarade de:
"Nä, jag vet inte. Du kan ge den till Kalle/Pelle/Olle osv."
"Under den här tiden, som var de sista månaderna på våren i 9:an, kom också en del flickor och söke upp mg. Inte i grupp och med i förväg genomtänkta strategier. Utan två och två, med vädjanden och beklagnden. De var inte så att de tycke att något var mitt fel, nejdå, absolut inte.
De började nästan alltid med kasta små köttstycken åt mig, som ett lejon man måste mata innan man kan komma lite närmare. - Lektionerna var så intressanta, jag var absolut ders bästa lärare ... men ... kunde vi ändå inte ha det som förr? För nu var killarna så sura på dem.
- Hur visar dom det? frågade jag.
- Ja, de pratar inte med oss längre, klagade tjejerna.
Med tanke på vad jag hört att killarna brukade säga till de här tjejerna, skulle jag ju hellre se det om en välgärning att slippa bli tilltalad av dem."
Men för femtonåriga tjejer är det tydligen livsviktigt att bli uppmärksammad av killarna, även om de blir det i form av förolämpningar. Däremot tycktes killarna inte vara lika beroende av att behaga tjejerna. Eller så visste de att de fick tjejernas uppmärksamhet ändå. Ack, det är svårt för att ett feministhjärta att läsa om dessa pojktokiga tjejer som kastar bort sina rättigheter för en grynvälling (dvs killarnas uppmärksamhet).
"Men när killarna, alla de olika delegationerna, väl hade försäkrat sig om att deras betyg inte var i fara, släppte de också ifrån sig sin noggranna bevaknng.
---
Men inte så de 'nästan duktigaste' flickorna. De som redan hade så mycket: tillräckligt höga betyg, pojkarnas, lärarnas och föräldrrnas uppskattning - de fortsatte att ansätta mig.
Låt oss återgå till det gamla, till det normala, löd deras bön."
Molloy ville inte återgå till det gamla men inte heller ville hon att hennes elever skulle må dåligt.
Jag tänker att ibland får man ge eleverna det de behöver, inte det de vill ha. Fast vad gör man om alla flickor påstår sig inte kunna svara på frågorna, då måste ju pojkarna få svara?
När det gäller betyg är det inte bara resultaten på skrivningarna som gäller utan även hur aktiv man är på lektionerna. En sak som kan få en att avstå från att svara är de hånskratt man möts av från killarna om man svarar fel.
Det som slår en idag är hur aktiva och måna om sina betyg killarna var. Idag skulle en del av dem dels komma för sent till lektionen, dels prata och bråka så att de förstörde för hela klassen. Om de kunde avstå från att sabotera lektionen skulle läraren med glädje gett dem alla frågorna. Men nu skulle de inte kunnat svara på dem. Idag har väl lärarna fullt sjå med att se till att varken de själva el andra elever blir misshandlade.
Det som Gunilla Molloy skrev tidigare om sexuella trakasserier är väl däremot minst lika vanligt.
Jämställdheten i skolan
Jag citerade tidigare ur Lärarnas Nyheter men de tycks inte finnas kvar. Men debattartikeln av Gunilla Molloy finns även i Nyheter24:
Men eftersom det är så vanligt så har det blivit normaliserat. Tror knappast killarna bryr sig om någon kvinnlig lärare skulle säga åt dem, snarare får väl läraren då utstå sexistiska och kränkande svar.
En manlig lärare skulle kunna gripa tag i killen och trycka upp honom mot ett skåp i korridoren. Fast då skulle han kunna bli avskedad med omedelbar verkan av rektor. Även om läraren får rätt i Arbetsdomstolen och skadestånd, så får han inte tillbaka jobbet. Och inte något nytt jobb heller, andra skolor ser väl honom som en bråkmakare. (Se t ex https://www.dn.se/sverige/paul-anvande- ... n-800-000/)
https://nyheter24.se/debatt/765037-blow ... sitt-skrevNyheter24 20 Mar 2014 skrev:Lärare måste våga se kränkningar – och agera!
---
Tycker du att rektorns påstående ”men du vet hur det är, pojkar är pojkar” legitimerar handlingen att en tonårspojke trycker en flickas huvud mot sitt skrev och säger ”blowa mig”? Ska åldersskillnaden spela roll i en skola vars uppdrag är att verka för jämställdhet mellan könen?
Ett annat av skolans uppdrag är att ”aktivt motverka diskriminering och kränkande behandling av enskilda individer”. Ett tredje uppdrag är att fostra eleverna i kritiskt tänkande. Det är rektors uppgift att se till att hennes personal gestaltar skolans uppdrag i sin undervisning. Att inte följa läroplanen är tjänstefel. Den rektor som accepterar sexuella övergrepp på sin skola är därför inte lämplig på sin tjänst och bör avgå.
---
Men eftersom det är så vanligt så har det blivit normaliserat. Tror knappast killarna bryr sig om någon kvinnlig lärare skulle säga åt dem, snarare får väl läraren då utstå sexistiska och kränkande svar.
En manlig lärare skulle kunna gripa tag i killen och trycka upp honom mot ett skåp i korridoren. Fast då skulle han kunna bli avskedad med omedelbar verkan av rektor. Även om läraren får rätt i Arbetsdomstolen och skadestånd, så får han inte tillbaka jobbet. Och inte något nytt jobb heller, andra skolor ser väl honom som en bråkmakare. (Se t ex https://www.dn.se/sverige/paul-anvande- ... n-800-000/)