Ge dem en chans åtminstone, kanske kontakten kan bli tätare när det nya året börjar.

Titta på nätet om de har någon information, hur bra de är kan nog tyvärr bero lite på vilket landsting man tillhör.

Stockholms Läns Landsting har till exempel en bra sida med mycket information
http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/

Här i Nyköping har de kurser i vardagssamtal och liknande aktiviteter

Så ge dem en chans och skulle det visa sig att de inte är till någon större hjälp kan ni ju avsluta kontakten.

Det är ju på personnivå mina problem låg,
hade jag fått kuratorn som egentligen jobbade
på barn så hade det nog funkat mycket bättre.

Bastuper skrev:Jag hade en kurator som jag ville skulle stötta mig
i att komma igång med studier eller annat, men hon
fick inte stötta - hon fick inte stötta men hon
fick hjälpa mig med papper och ansökningar.

Lite märkligt det där, men hoppas det går bra
för er, har haft o göra med hab sen ja va typ
nyfödd till för kanske 4 år sen.

Jag upplever att det är en form av begreppsförvirring här.

Jag läser att du inte fick stöttning från din kurator men också att hen sedan stöttade dig i att skriva ansökningar. Vad jag tolkar i din text är att du hade en önskan om att ni gemensamt (eller bara hen) skulle satt er ner och; tagit reda på dina intressen, sökt möjliga mål, hittat lämpliga vägar och sedan hjälpt dig att ansöka. Har jag tolkat dig rätt?

Om jag tolkat dig rätt så borde kuratorn som ett led i sin stöttning hänvisat dig till en studie- och yrkesvägledare som hade kunnat hjälpa dig med den första biten. Socionomer generellt kan vara bra på att utröna sådana saker men en kurator på habiliteringen är det sannolikt inte.

Levande skrev:

Bastuper skrev:Jag hade en kurator som jag ville skulle stötta mig
i att komma igång med studier eller annat, men hon
fick inte stötta - hon fick inte stötta men hon
fick hjälpa mig med papper och ansökningar.

Lite märkligt det där, men hoppas det går bra
för er, har haft o göra med hab sen ja va typ
nyfödd till för kanske 4 år sen.

Jag upplever att det är en form av begreppsförvirring här.

Jag läser att du inte fick stöttning från din kurator men också att hen sedan stöttade dig i att skriva ansökningar. Vad jag tolkar i din text är att du hade en önskan om att ni gemensamt (eller bara hen) skulle satt er ner och; tagit reda på dina intressen, sökt möjliga mål, hittat lämpliga vägar och sedan hjälpt dig att ansöka. Har jag tolkat dig rätt?

Om jag tolkat dig rätt så borde kuratorn som ett led i sin stöttning hänvisat dig till en studie- och yrkesvägledare som hade kunnat hjälpa dig med den första biten. Socionomer generellt kan vara bra på att utröna sådana saker men en kurator på habiliteringen är det sannolikt inte.

Kuratorer är socionomer.

Schmetterling skrev:

Levande skrev:

Bastuper skrev:Jag hade en kurator som jag ville skulle stötta mig
i att komma igång med studier eller annat, men hon
fick inte stötta - hon fick inte stötta men hon
fick hjälpa mig med papper och ansökningar.

Lite märkligt det där, men hoppas det går bra
för er, har haft o göra med hab sen ja va typ
nyfödd till för kanske 4 år sen.

Jag upplever att det är en form av begreppsförvirring här.

Jag läser att du inte fick stöttning från din kurator men också att hen sedan stöttade dig i att skriva ansökningar. Vad jag tolkar i din text är att du hade en önskan om att ni gemensamt (eller bara hen) skulle satt er ner och; tagit reda på dina intressen, sökt möjliga mål, hittat lämpliga vägar och sedan hjälpt dig att ansöka. Har jag tolkat dig rätt?

Om jag tolkat dig rätt så borde kuratorn som ett led i sin stöttning hänvisat dig till en studie- och yrkesvägledare som hade kunnat hjälpa dig med den första biten. Socionomer generellt kan vara bra på att utröna sådana saker men en kurator på habiliteringen är det sannolikt inte.

Kuratorer är socionomer.

Inte nödvändigtvis. Det finns kuratorer som är beteendevetare också. I vissa fall har till och med psykologer blivit anställda som kuratorer. Hursomhelst så ingår inte studie- och yrkesvägledning i socionomutbildningen utan om en socionom har den kompetensen så är det något de skaffat sig vid sidan om arbetet eller i en tjänst som socionom riktad mot arbetslivsfrågor. En kurator har inte den yrkesbeskrivningen och har därför sannolikt inte heller tillägnat sig den kompetensen i sitt arbete som kurator.

Ofta får man vara väldigt tydlig med vilken hjälp man vill ha, hab är inte så bra på initiativ. Säg att ni vill träffas oftare och be om information, de ska ha gjort en handlingsplan för er. Om inte så ska ni kräva en så att mål och delmål samt handlingsplan blir tydlig över minst en halvårsperiod.

Inom Östergötlands läns Landstimg får man betala en patientavgift för att träffa någon på Hab. Har man endast sjukersättning kanske man inte har råd att träffa nån då. Det har inte jag i alla fall. I Dalarna är besöket hos hab gratis utan patientavgift.

kullan skrev:Inom Östergötlands läns Landstimg får man betala en patientavgift för att träffa någon på Hab.

det var märkligt
i Stockholms Läns Landsting är det gratis att besöka hab

ullstrumpan skrev:

kullan skrev:Inom Östergötlands läns Landstimg får man betala en patientavgift för att träffa någon på Hab.

det var märkligt
i Stockholms Läns Landsting är det gratis att besöka hab

Ja och jag nämnde det för arbetsterapeuten och hon ansåg att det var ännu märkligare att det var gratis.

Goda råd i vardagen. Här kommer ett som är riktigt bra.

Stå bredbent och lite framåtlutad för att få bättre balans på buss eller tunnelbana.

http://www.habilitering.nu/gn/export/do ... gsstod.pdf

jag undrar också vilken hjälp folk har fått från habilitering, jag funderade på att starta en tråd men det känns kanske onödigt eftersom det reda finns diskussioner om det lite här och var

Sedan jag fick min aspergerdiagnos vägrar den vanliga psykvården att hjälpa mig och hänvisar mig till habilitering, är det någon med problem som depressioner och suicidtankar som tycker att de har fått hjälp? Jag förstår verkligen inte vad de skulle kunna göra för mig

Denki skrev:jag undrar också vilken hjälp folk har fått från habilitering, jag funderade på att starta en tråd men det känns kanske onödigt eftersom det reda finns diskussioner om det lite här och var

Sedan jag fick min aspergerdiagnos vägrar den vanliga psykvården att hjälpa mig och hänvisar mig till habilitering, är det någon med problem som depressioner och suicidtankar som tycker att de har fått hjälp? Jag förstår verkligen inte vad de skulle kunna göra för mig

Jag har aspergerdiagnos och återkommande djupa depressioner, och ingen kontakt med psykvården men däremot med min vårdcentral. Jag tycker att det funkar bra.

Däremot låter det skumt att hänvisa dig till habiliteringen. En depression är inte ett funktionshinder utan en sjukdom (även om den orsakas/förvärras av ett funktionshinder) och därför ligger behandling av depressioner förmodligen inte inom habiliteringens kompetensområde.

I din situation så skulle du iofs kunna vända dig till habiliteringen och förklara vad du har för problem. Även om de kanske inte kan behandla din depression så kan de förmodligen hjälpa dig att få hjälp på annat håll. (psykiatrin eller vårdcentralen t.ex.)

*Tyvärr har vi inte rättighet att stötta dig*
*Vi får inte göra sånt*

Är vad jag fick höra av min kurator
-jag hade efterfrågat stöd för att orka med t.ex, studier,
att t.ex, starta en förening o.s.v.


En bra habb lyssnar och ger ett bra stöd.
Hoppas ni har mer tur än mig.

Gafsan skrev:

Denki skrev:jag undrar också vilken hjälp folk har fått från habilitering, jag funderade på att starta en tråd men det känns kanske onödigt eftersom det reda finns diskussioner om det lite här och var

Jag har fått väldigt lite hjälp från habiliteringen (en 4-gångers träffgrupp med aspergare, till psykologhjälp fick jag blankt nej)och ingen hjälp alls från LSS i kommunen. Både tyckte jag är alldeles för högfungerande baserat på att ha träffat mig samt det faktum att jag har arbetat förut och är gift med två barn.

Denki skrev:Sedan jag fick min aspergerdiagnos vägrar den vanliga psykvården att hjälpa mig och hänvisar mig till habilitering, är det någon med problem som depressioner och suicidtankar som tycker att de har fått hjälp? Jag förstår verkligen inte vad de skulle kunna göra för mig

Det är nog det normala att psyk hänvisar till hab när man fått diagnos. Sedan är det en annan sak ifall det verkligen är bäst för individen. Jag har också fått uppfattningen att hab varken vill eller har mycket att erbjuda mig. Jag är helt enkelt väldigt ensam i min diagnos, en diagnos som jag efter 1,5 år inte kommit i närheten av att börjaa ha kommit tillfreds med. Tack och lov ger mig detta forum mycket stöd och bollplank att bolla med.

Gafsan skrev:Jag har aspergerdiagnos och återkommande djupa depressioner, och ingen kontakt med psykvården men däremot med min vårdcentral. Jag tycker att det funkar bra.

Varför funkar det bra? Har du fått en typ "hus-psykolog/psykiater?"

Gafsan skrev:Däremot låter det skumt att hänvisa dig till habiliteringen. En depression är inte ett funktionshinder utan en sjukdom (även om den orsakas/förvärras av ett funktionshinder) och därför ligger behandling av depressioner förmodligen inte inom habiliteringens kompetensområde.

Helt rätt. Första instans är alltid primärvården, nästa borde vara psyk. Däremot borde båda dessa ha bättre ett samarbete med hab.

Gafsan skrev:I din situation så skulle du iofs kunna vända dig till habiliteringen och förklara vad du har för problem. Även om de kanske inte kan behandla din depression så kan de förmodligen hjälpa dig att få hjälp på annat håll. (psykiatrin eller vårdcentralen t.ex.)

Ja, ifall hab har kunniga psykologer inom asperger-relaterad depression (om det nu finns någonting sådant). Riktigt djupa kliniska depressioner kan bara behandlas med medicin och då är det vården som gäller. För personer som har huvudet över vattenytan så kan KBT och liknande terapi vara lämplig. Ibland har hab KBT-kunniga terapeuer.

barracuber skrev:

Gafsan skrev:Jag har aspergerdiagnos och återkommande djupa depressioner, och ingen kontakt med psykvården men däremot med min vårdcentral. Jag tycker att det funkar bra.

Varför funkar det bra? Har du fått en typ "hus-psykolog/psykiater?"

Nej, men jag känner inte något behov av att ha kontinuerlig kontakt med psykolog/psykiater. En någotsånär kompetent allmänläkare brukar räcka bra (det jag har behov av är medicinering och någon gång sjukskrivning). Det är inte alltid samma, men det gör inget. Oftast är det någon vettig läkare man får träffa och när det inte är det så brukar det gå att säga att man vill träffa någon annan nästa gång det är aktuellt.

barracuber skrev:Det är nog det normala att psyk hänvisar till hab när man fått diagnos.

I mitt fall frågade psyk (som faktiskt var de som gjorde utredningen eftersom grundfrågeställningen rörde ADHD och inte AS) om jag ville ha fortsatt kontakt med dem eller om jag ville vända mig till vårdcentralen. Jag tyckte att det kändes vettigare att gå till vårdcentralen.

Vad man kan förvänta sej? ja ja hade en psykolog lång tid som var fördjävligt oproffsionell så vet inte vad jag ska säga? fattade ingenting.. men vad fan? snacka om att man ska gå och köpa sej fikabröd sen gå hem och äta upp det...det är ju skrattretande..tro att det är lösning på det hela.. jag känner mej då inte dum nu det kan jag lova!

Jag har blivit remitterad till habiliteringen och jag undrar vad de egentligen kan göra och hjälpa till med. Har ni några erfarenheter och exempel?

Jag har frågat en massa men får bara "vaga" svar om att det beror på vad jag behöver/vill ha hjälp med eller att jag ska fundera på vad jag vill ha hjälp med osv. Jag tycker det är väldigt svårt att svara på när jag inte förstår vad det är för hjälp de kan erbjuda och på vilka sätt.

Det enda jag vet är att jag erbjuds att träffa en arbetsterapeut för att jobba med vardagsrutiner och sådant som inte fungerar men jag vet inte hur de gör detta / på vilka sätt man ska arbeta med det. Exempel på hur de arbetar med att hjälpa en hitta fungerande rutiner t.ex.?

Jag blir förvirrad. Vad kan man få hjälp med där och HUR?
Psykiatern sa att jag kunde googla LSS om jag ville veta mer om det men punkterna i LSS säger mig ingenting om vad man kan få eller göra genom hab och definitivt inget om HUR det görs.

Jag är jättetacksam om ni vill dela med er av specifika exempel och erfarenheter.

Inte ett skit, sitter o påstår att p.g.a. regler
kan dom inte hjälpa en, sen bjuder dom in sin chef
som ska säga samma sak.

Men då skolan efterfrågar deras hjälp är dom med på noterna.

Jag och en arbetsterapeut träffades ett par gånger på habiliteringen och arbetade fram ett schema för vardagsrutinerna, städa, diska, betala räkningar, gå isäng, stiga upp. Vardagar och helger. Följer det just nu inte alls för att jag är lite deprimerad och satsar all social energi och "vanlig" energi på jobbet då jag varit nära att bli av med det. Samma sak med LSS egentligen, fått bostöd där. Träffade dem och gick igenom vad jag ville ha hjälp med, vardagsrutiner. De ringer och väcker mig 7 varje vardag och skall komma över på helgerna ett par timmar för att få igång min städning osv. och få ut mig på en promenad lör-sön. Men jag har hittills tackat nej till helgerna pga det jag nämnde tidigare. Känns nu som att det blir så i helgen också. Kanske har haft tur att träffa på rätt människor på habiliteringen och LSS på en gång i jämförelse med andras erfarenheter på forumet.

AlterEgo skrev:Jag har blivit remitterad till habiliteringen och jag undrar vad de egentligen kan göra och hjälpa till med. Har ni några erfarenheter och exempel?

Jag har frågat en massa men får bara "vaga" svar om att det beror på vad jag behöver/vill ha hjälp med eller att jag ska fundera på vad jag vill ha hjälp med osv. Jag tycker det är väldigt svårt att svara på när jag inte förstår vad det är för hjälp de kan erbjuda och på vilka sätt.

Det enda jag vet är att jag erbjuds att träffa en arbetsterapeut för att jobba med vardagsrutiner och sådant som inte fungerar men jag vet inte hur de gör detta / på vilka sätt man ska arbeta med det. Exempel på hur de arbetar med att hjälpa en hitta fungerande rutiner t.ex.?

Jag blir förvirrad. Vad kan man få hjälp med där och HUR?
Psykiatern sa att jag kunde googla LSS om jag ville veta mer om det men punkterna i LSS säger mig ingenting om vad man kan få eller göra genom hab och definitivt inget om HUR det görs.

Jag är jättetacksam om ni vill dela med er av specifika exempel och erfarenheter.

Det kan vara allt från hjälpa till med strukturera upp vardagsrutiner, stöd vid samtal med myndigheter, pepp-samtal, vägledande samtal kring struktur, ordning och framtid, arbetsstöd, hjälp med att prova ut och ansöka om diverse hjälpmedel, informationsträffar, hjälp med ansöka om insatser som faller under LSS (hjälpmedel, bostadsanpassningar, ekonomiska bidrag till diverse etc), sjukgymnastik, perceptionsträning etcetc...

Beror helt enkelt hurdant funktionsnedsättningarna en har uttrycker sig - dvs - väldigt individuellt. Oftast har en inledande samtal/informationsträffar, kan vara 2-3 ggr, där det förklaras vad de gör och hurdan en är.

Jag har använt Vuxenhab. för snacka av mig - det har fungerat mycket bättre än med kuratorer på vårdcentraler. Sedan för informationsträff, bedömning och vägledning. De jag har träffat har varit duktiga. Framför allt ärliga.

Vägledande samtal om struktur för framtid fick inte min
kurator ge, det var mot reglerna.....sen bröt jag med
den myndigheten.

Nu ska ja söka kontakt med habb Västerås o se om man kan
få nått stöd där, eller bra skapa en kontakt iallafall.

Dom sitter och väntar på ett läkarutlåtande från mig just nu.
Sen kan dom gå igenom vem jag är och avgöra om jag är ett "fall" för dom.

Hej ! För mig har habiliteringen varit bra, har fått låna en Handi som jag fick ha hemma för att komma ihåg aktiviteter som att ej glömma ta min medicin, komma ihåg läkarbesök och få min vardag att flyta bättre. Fick mitt bolltäcke via hab.

En liten bandspelare eller?