earlydayminer skrev:Vi tar över ett land!

Trots alla våra goda sidar så tvivlar jag ärligt talat på att vi skulle klara att sköta ett land ensamma. Det krävs nog lite mera förmåga att samarbeta och göra vad som behövs istället för vad som är intressant, misstänker jag.

Låt oss nöja oss med att göra vad vi kan för att vara en tillgång för de länder vi lever i.

Kvasir skrev:

earlydayminer skrev:Vi tar över ett land!

Trots alla våra goda sidar så tvivlar jag ärligt talat på att vi skulle klara att sköta ett land ensamma. Det krävs nog lite mera förmåga att samarbeta och göra vad som behövs istället för vad som är intressant, misstänker jag.

Låt oss nöja oss med att göra vad vi kan för att vara en tillgång för de länder vi lever i.

Du har så rätt.

earlydayminer skrev:Du har så rätt.

Det vet jag inte. Det skulle nog behöva testas empirisk för att uttala sig om, men för egen del tror jag inte jag vill delta i experimentet, av misstanke om att det inte skulle gå så bra.

Men undrar om det finns länder med fler än statistiskt medelvärde och hur det märks?

Kvasir skrev:Låt oss nöja oss med att göra vad vi kan för att vara en tillgång för de länder vi lever i.

Det var rätt sagt, uhm.. Bra sagt är mer korrekt.

Kvasir skrev:Det vet jag inte. Det skulle nog behöva testas empirisk för att uttala sig om, men för egen del tror jag inte jag vill delta i experimentet, av misstanke om att det inte skulle gå så bra.

Det vill faktiskt inte jag heller. Säg mig du vise man, hur tänker man normala tankar?

earlydayminer skrev: Säg mig du vise man, hur tänker man normala tankar?

Antingen utgår du från AS-normalitet, och då tänker du förmodligen redan normala tankar. Eller så utgår du från NT-normalitet, och då kanske du inte vill tänka normala tankar.

Kvasir skrev:då kanske du inte vill tänka normala tankar.

**LOL**

Bra inlägg på förra sidan förresten, Kvasir. Du slog huvudet på spiken (märkligt talesätt egentligen) med din analys om normalitetens svårbedömda konst och hur något betraktas som normalt och inte.

weasley skrev:Du slog huvudet på spiken (märkligt talesätt egentligen)

Nja, det syftar väl bara på att man träffar rätt och faktiskt slår hammaren på spikhuvudet och inte slår träffar bredvid (t.ex. på fingret). Men det låter märkligt om man inte tänker på spikhuvuden.

Kvasir

Visst, men erkänn att det, som det står, mycket väl kan tolkas som HUVUDET, dvs kolan, skallen, bollen, roten! ;-D

weasley skrev:Kvasir

Visst, men erkänn att det, som det står, mycket väl kan tolkas som HUVUDET, dvs kolan, skallen, bollen, roten! ;-D

Absolut, och jag vet inte om jag själv insåg vad det syftade på förrän någon gång uppe i vuxen ålder. Väldigt många uttryck och fraser tar man bara till sig utan att analysera.

Jag är i stort sett negativ mot alla ideer som inte är mina egna. Jag är konstig mot människor som lyssnar på dålig musik eller tycker om dåliga filmer. Jag är (som jag tror andra uppfattar mig) hånfull mot människor med dumma åsikter. Speciellt mot min andra kompis, jag har kanske 3 stycken. Bekantskapen kom tack vare ett gemensamt intresse. Nu delar jag inte längre dessa intressen med dessa människor och då umgås jag inte med dem.

Och completely out of the blue, så att säga;
I morse hade jag den mest otrevliga tanken. Jag sprang så fort jag kunde mot ett tåg, hoppa upp med böjda knän i luften och skalla lokets front. Jag vred typ "kameran" så den var snett ovanifrån. Såg hur jag flög bakåt, och landade en bra bit framför tåget och nacken gick av. Ryggraden åkte en bit under stenarna som ligger vid spåret och kotorna krossades. Jag såg hur tåget sen kom och körde över mig. Det är egentligen en sjukt detaljerad bild jag har i huvudet men jag undviker att skriva det.

Sjukt normalt?

Nu på senare tid har jag lyckats använda varje rum jag befinner mig i som en filmstudio. Jag skapar världens absolut sjukaste fantasifilmer. Jag kan zooma in råsnabbt och fokusera mig på ett dammkorn i hörnen. Som om det bevisar något? Hehe, det var inte mitt bästa exempel.

De visuella tankesättet är helt superb. Det känns som om att jag är i en film hela tiden. Bilder och ljud skapas till varje känsla, varje tanke. Min hjärna är, jag vet inte.. Jag har ingen utbildning alls, jag gick inte ens ur nian p.g.a. en massa bekymmer. Jag är så dåligt påläst att jag inte vet vad som är fel eller vad som är rätt, vad det är jag har inom mig. Allt jag vet och allt jag kan har jag in princip lärt mig själv. Men jag kunde skriva och så innan skolan ändå.

Åh, varför låter jag bara förvirrad och konstig? Nej, inte för att jag är förvirrad och konstig jag har allting klarlagt i mitt huvud.

Är det normalt? Kolla min text. Allt jag tänker sätter igång någonting annat som sätter igång någonting annat och det blir hundra saker i en text om ETT ÄMNE. Jag skulle förmodligen kunna skriva uppsats om allt jag skrivit om jag inte vore rädd för att reta upp medlemmarna.

Äntligen är jag inte alltför OT. Men jag är inte nöjd förens det är perfekt.

Ursäkta om jag är lite rörig. För några år sedan så förändrades jag väldigt mycket. Så allting kom på en och samma gång. Jag tror inte att jag kan sammanfatta det jag vill säga speciellt bra än!

Är det någon av er, som inte är min hjärna, som kan se någonting? Jag kan behöva lite hjälp från någon utomstående. Som inte är en psykiater.

Jag ber om hjälp, det händer kanske 5 gånger (högst) varje år. Bränn mig inte på bål.
Hjälp mig att göra det udda lite mer "normalt" udda.

early

Jag tycker det låter coolt det du beskriver. Händer det bara sådär fem ggr per år tycker jag inte du ska bekymra dej.

Kvasir skrev:

earlydayminer skrev:Vi tar över ett land!

Trots alla våra goda sidar så tvivlar jag ärligt talat på att vi skulle klara att sköta ett land ensamma. Det krävs nog lite mera förmåga att samarbeta och göra vad som behövs istället för vad som är intressant, misstänker jag.

Låt oss nöja oss med att göra vad vi kan för att vara en tillgång för de länder vi lever i.

Å andra sidan, förlåt om jag ältar upp detta OT, så skulle det vara ett roligt tankeexperiment. Antag att alla aspergare skickas till en fullt beboelig planet någonstans och blir alltså tvungna att samarbeta, bygga upp enfungerande tillvaro, samhällssystem, infrastruktur etc.. en ny civilisation etc... Plotta utfallet... olika tänkbara scenarion, hur skulle problem tacklas, hur skulle aspiesarna anpassa sig till det förhållandet etc... Galet tankeexperiment? Ointressant?...

weasley skrev:Du slog huvudet på spiken (märkligt talesätt egentligen)

Ajsomfan!

uniqueNr5 skrev:Å andra sidan, förlåt om jag ältar upp detta OT, så skulle det vara ett roligt tankeexperiment. Antag att alla aspergare skickas till en fullt beboelig planet någonstans och blir alltså tvungna att samarbeta, bygga upp enfungerande tillvaro, samhällssystem, infrastruktur etc.. en ny civilisation etc... Plotta utfallet... olika tänkbara scenarion, hur skulle problem tacklas, hur skulle aspiesarna anpassa sig till det förhållandet etc... Galet tankeexperiment? Ointressant?...

Det kan ju faktiskt tänkas vara så att det faktiskt skulle fungera om vi fick göra allt helt på våra villkor utan att NT lägger sig. Vi kanske skulle bygga upp ett samhälle som faktiskt fungerade, men på ett helt annat sätt. Jag misstänker dock fortfarande att vi skulle behöva andra som arbetskraft för att för många av oss sitter och filosoferar över djupa problem istället för att se till att samhället flyter.

Kvasir skrev:

uniqueNr5 skrev:Å andra sidan, förlåt om jag ältar upp detta OT, så skulle det vara ett roligt tankeexperiment. Antag att alla aspergare skickas till en fullt beboelig planet någonstans och blir alltså tvungna att samarbeta, bygga upp enfungerande tillvaro, samhällssystem, infrastruktur etc.. en ny civilisation etc... Plotta utfallet... olika tänkbara scenarion, hur skulle problem tacklas, hur skulle aspiesarna anpassa sig till det förhållandet etc... Galet tankeexperiment? Ointressant?...

Det kan ju faktiskt tänkas vara så att det faktiskt skulle fungera om vi fick göra allt helt på våra villkor utan att NT lägger sig. Vi kanske skulle bygga upp ett samhälle som faktiskt fungerade, men på ett helt annat sätt. Jag misstänker dock fortfarande att vi skulle behöva andra som arbetskraft för att för många av oss sitter och filosoferar över djupa problem istället för att se till att samhället flyter.

Åandra sidan finns det ju de som verkar trivas med enformiga monotona uppgifter och en spridning i styrkor och intresseområden. Kansske man också skulle bli tvungen att effektisera och bortrationalisera många onödiga arbetsuppgifter här och där och istället ersätta den med avancerad teknologi...
Har du läst "datormaskinen" med Hannes Alfvén (nobelpristagaren i Fysik)? Den kanske skulle ge idéer. Det skulle definitivt bli vissa svårigheter. Men skulle det vara kört?...
Jag är lite för lat för att begrubbla det ingående men men...

Kvasir skrev:Vi kanske skulle bygga upp ett samhälle som faktiskt fungerade, men på ett helt annat sätt. Jag misstänker dock fortfarande att vi skulle behöva andra som arbetskraft för att för många av oss sitter och filosoferar över djupa problem istället för att se till att samhället flyter.

Nu hjälper jag till att skutta OT... jag ger mej själv en liten uppläxning i hyfs och tänkte därefter bara inflika att det KANSKE inte skulle vara så illa ändå. Jag menar, bara här på forumet finns det ju fantastiska förmågor!

Det finns alltså så himla stor variation på vad man tycker är spännande att jag inte har det minsta tvivel om att det någonstans sitter en fantastisk men alldeles för lite uppskattad skomakare, urmakare, målare, trädsgårdsodlare etc. Dessa skulle i den Nya Världen få större uppmärksamhet för sina konster och på det viset kunna hjälpa till att få världen att gå runt. Om ni fattar hur jag menar.

Men nu får vi alla se till att hamna ON topic igen, annars swooshar jag in det här i en av de trådar som har med ämnet att göra.

Att jag ber någon om hjälp/råd händer kanske 5 gånger per år.

Nåja, det jag skrev var tydligen alldeles för obegripligt.

Kvasir skrev:Anastasia och andra som har övertolkat (tror jag) weasley och kanske även mig. Vad jag, och gissar jag även weasley, menar är i första hand att normalitet kan vara ett relativt begrepp. Det måste inte finnas en enda norm som är den rätta och som gäller för hela flocken. Som ensam, och speciellt som odiagnosticerad, aspergare är det väldigt lätt att känna sig väldigt onormal och utanför och konstig och oförstådd av hela världen. När man sedan hittar hit, med eller utan diagnos, så träffar man plötsligt en massa andra människor som är ungefär som man själv på många avgörande punkter.

Jag kanske har övertolkat lite, men jag tycker ändå att ni verkar se allting för mycket i svart och vitt, som om världen bara är uppdelad i AS och NT. Jag känner mig inte alls hemma i "aspergergemenskapen", jag har aldrig kunnat känna tillhörighet till en grupp och det är inget som ändrats i.o.m diagnosen. För mig innebar diagnosen bara att jag kände ett ännu större utanförskap och utestängning från resten av mänskligheten. Jag kände mig förpliktigad att umgås med aspergare, men tyvärr tyckte jag en stor del av de jag träffade i olika aspergergrupper bara var barnsliga och allmänt jobbiga, och inte alls lika mig. Jag kan inte relatera till någon, så är det.

Anastasia skrev:Jag kanske har övertolkat lite, men jag tycker ändå att ni verkar se allting för mycket i svart och vitt, som om världen bara är uppdelad i AS och NT. Jag känner mig inte alls hemma i "aspergergemenskapen", jag har aldrig kunnat känna tillhörighet till en grupp och det är inget som ändrats i.o.m diagnosen. För mig innebar diagnosen bara att jag kände ett ännu större utanförskap och utestängning från resten av mänskligheten. Jag kände mig förpliktigad att umgås med aspergare, men tyvärr tyckte jag en stor del av de jag träffade i olika aspergergrupper bara var barnsliga och allmänt jobbiga, och inte alls lika mig. Jag kan inte relatera till någon, så är det.

Många gånger gör vi medvetet en överdriven skillnad på AS och NT, för att ställa saker på sin spets, vilket kan göra diskussioner klarare och också göra att man förstår sig själv på ett klarare sätt. Om man försöker spalta upp i övergeneraliseringar på det sättet så är det också lättare att se den stora diffusa gråzon som ligger däremellan. Måste man ta ställning till ett klart påstående om hur AS är så kanske man konstaterar att, nja, riktigt så är det väl ändå inte i mitt fall. På motsvarande sätt konstaterar man snabbt att givetvis inte alla NT är så som generaliseringarna säger. Och som jag brukar säga, om vi inte ansåg att det fanns en skillnad (hur skarp eller diffus denna än är) vad skulle vi då ha ett AS-forum för? Det skulle ju inte ha något berättigande.

I ditt fall kanske du känner att du hör hemma mera i en gråzon än att du är ganska tydligt NT eller AS, och då kan det säkert vara extra förvirrande. Men se då generaliseringarna av AS resp. NT som något att ta ställning till och försöka se vilka drag hos dig som passar in var, så kanske du i slutändan får en lite bättre förståelse för dig själv.

Kvasir skrev:I ditt fall kanske du känner att du hör hemma mera i en gråzon än att du är ganska tydligt NT eller AS, och då kan det säkert vara extra förvirrande. Men se då generaliseringarna av AS resp. NT som något att ta ställning till och försöka se vilka drag hos dig som passar in var, så kanske du i slutändan får en lite bättre förståelse för dig själv.

Ja, mentalt och kommunikationsmässigt är jag nog mittemellan AS och NT, då jag intuitivt oftast kan förstå hur båda fungerar. Samtidigt är jag ganska autistisk på andra sätt, som t:ex att jag inte är så intresserad av relationer och inte har lyckats skapa en fungerande tillvaro, trots att jag förstår andra bra. Det verkar, paradoxalt nog, som om de som är "aspigare" än jag klarar sig bättre då de lättare kan känna sig hemma i "aspergervärlden" och acceptera en identitet som aspergare. Jag är väldigt medveten om min omvärld, och känner mig kränkt då jag blir reducerad till en diagnos och inte behandlad som den jag är. Antagligen är det lättare för de som inte bryr sig så mycket och inte kan känna av hur andra ser på dem. Jag kan redan förstå mig själv bra, men har svårt att göra mig förstådd och lita på andra. I praktiken hjälper min självinsikt mig alltså inte så mycket, då jag känner ett så stort utanförskap och hat ifrån andra att jag inte alls vill ha med samhället att göra.

earlydayminer skrev:/.../ Jag skulle förmodligen kunna skriva uppsats om allt jag skrivit om jag inte vore rädd för att reta upp medlemmarna. /.../

Men för sjutton, Earlydayminer, skriv uppsats! Här finns ju till och med en avdelning för artiklar! Där kan ingen anklaga dig för att bli för lång eller OT!

Bra saker skriver du alltsomoftast, men det du skriver när du kommer igång och börjar "veckla in" dig och bli kreativ och visuell - eller personlig och gripande - är ju rena njutningen för både tanke och känsla!
Kanske kan göra sakerna gentemot omvärlden litet klarare för dig själv också, att få ut dem på skärmen?

earlydayminer skrev:/.../ Nåja, det jag skrev var tydligen alldeles för obegripligt.

Nej du! (Gå inte efter knäppskallarna ... eller efter att ingen av de vettiga som läser kommer på något vettigt att svara - så är det också ofta, tyvärr...)

early!

Skriv uppsats! Jag vill läsa!

Plus att du inte får ge upp bara för att vi kanske inte begriper första gången du skriver. Se det som så att du har haft alla dina år på dej att försöka formulera dina tankar, medan andra kanske bara haft tjugo minuter på att sätta sej in i dem. Alltså kan det ta några inlägg innan alla frågetecken blivit pigga utropstecken.

PS Zombie - du har varit saknad!

Ok, lite personliga reflektioner kring ett intressant inlägg.

Anastasia skrev:Ja, mentalt och kommunikationsmässigt är jag nog mittemellan AS och NT, då jag intuitivt oftast kan förstå hur båda fungerar. Samtidigt är jag ganska autistisk på andra sätt, som t:ex att jag inte är så intresserad av relationer och inte har lyckats skapa en fungerande tillvaro, trots att jag förstår andra bra.

Jag tycker jag förstår andra bra. Fast jag begriper inte mycket av det många håller på med.

Skämt åsido så är det ju inte förståelsen av andra som är problemet, problemet kan vara att uppfatta NÄR man ska visa den förståelsen och inte.

Anastasia skrev: Det verkar, paradoxalt nog, som om de som är "aspigare" än jag klarar sig bättre då de lättare kan känna sig hemma i "aspergervärlden" och acceptera en identitet som aspergare.

Det där känner jag inte alls igen. Man är ju den man är. Oavsett vad det nu kan kallas.

Anastasia skrev:Jag är väldigt medveten om min omvärld, och känner mig kränkt då jag blir reducerad till en diagnos och inte behandlad som den jag är.

Det är klart du känner dej illa till mods i den situationen! Det är ju som att tro att man är förståndshandikappad bara för att man sitter i rullstol... typ. Jag tror nog de flesta, iaf på det här forumet, håller med dej där.

Anastasia skrev:Antagligen är det lättare för de som inte bryr sig så mycket och inte kan känna av hur andra ser på dem.

Här tror jag inte jag hänger med. Att man inte bryr sej så mycket är inte samma sak som att man inte känner av hur andra ser på en. Jag hade massa problem i de übersociala tonåren med det där eftersom jag kände hur andra såg på mej men jag hade inte en susning om VARFÖR - en anledning så god som någon att skaffa sej nojor o dyl.
Däremot bryr jag mej mindre och mindre om det ju fler år som går. Jag resonerar lite som att "ok, nu är jag tillräckligt gammal för att göra min grej och inte bry mej om vad Folk tycker". Men klart som sjutton att jag fortfarande KÄNNER att de har åsikter!

Anastasia skrev:Jag kan redan förstå mig själv bra, men har svårt att göra mig förstådd och lita på andra. I praktiken hjälper min självinsikt mig alltså inte så mycket, då jag känner ett så stort utanförskap och hat ifrån andra att jag inte alls vill ha med samhället att göra.

Här tycker jag du vimsar lite. Du börjar med att konstatera att du intuitivt förstår alla människor. Här skriver du att du förstår dej själv men har svårt att bli förstådd och att du känner ett utanförskap (och hat? varför HAT?). Jag får inte ihop det i mitt huvud att du skulle känna utanförskap trots att du enligt uppgift förstår omvärlden intuitivt.
Vad för slags utanförskap menar du? Vad är det du förstår intuitivt? Hur kan du ha svårt att bli förstådd trots att du intuitivt förstår andra?