han har under hela mitt liv och forsatt, att påpeka mina fel, han brukar rabbla i flera minuter om alla mina svagheter, han säger det med avsky i blicken och rösten, han låter arg. nästan så att han vill slå mig.

varför gör han så? gör han rätt i det? faktum är att han faktiskt har rätt, men jag blir ledsen när han säger det. känner mig helt tom och värdelös.

(vet inte om tråden är i rätt forum-del)



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Aspergare och vården.

Nej, han gör inte rätt. En förälder ska uppmuntra och berömma (när det är befogat) och definitivt inte racka ner i tid och otid.

Konstruktiv kritik är en sak men det verkar inte vara det din far håller på med.

-Be gubben dämpa sig om han inte behärskar normalt hyfs.

När han drar igång tröskverket kan du också kontra lugnt med saker som

'när ska du säga sånt jag inte redan vet'

'är du klar snart, livet är kort'

'vänta ett slag så hämtar jag anteckningsblocket'

'säg till när du har nåt relevant att upplysa mig om'

'jag har inte tid just nu, jag har en sufflé i ugnen som kräver min uppmärksamhet'

Nei, han gjør noe feil. Men, hvor gammel er du? Og har du spurt hva han vil du skal gjøre?

Disse tingene kan være veldig vanskelig, foreldre vil gjerne at barna skal gjøre det bra, både for barnas og sin egen skyld, og noen takler det dårlig når barna ikke lever opp til forventningene de har. En ting som er fort gjort å glemme, foreldre er helt vanlige mennesker med egne problemer.

har han rätt så vet du väl om "felen" innan så säg till att han är en idiot som upprepar sånt som ni redan vet om. Se till att ha ett vuxet vittne i närheten också. Kanske han gör bort sig grovt.

Gå därifrån när han börjar. Beblanda dig inte med skit. Låtsas som du inte hör.

Är du under 18 och bor fortfarande hemma? Vänd dig till skolsköterskan/kuratorn alternativt ungdomsmottagning - kontakta även sociala myndigheter.

Är du över 18 och bor fortfarande hemma? Vänd dig till ungdomsmottagning, kontakta kommunens socialkontor om möjlighet till eget boende. Nu framgår det inte riktigt hurdan han är, dock får jag en känsla att det är rätt problematiskt. Trakasserier och misshandel behöver inte vara i fysisk form, polisanmälan kan göras likväl.

Är du över 18 och har egen bostad? Skit i gubben helt och hållet.

Snackar du med någon om detta? Finns kurator på mottagningar/vårdcentraler alternativt mansjour.

Är det saklig kritik, så kan en ändå säga det på annat sätt - måhända är det inte bra för någon av er att ha umgänge med varandra om det bara neggas.

Nej, din far gör inte rätt.

Men jag tror det kan vara vanligt att föräldrar med odiagnosticerad AS gör så. De vill att barnet ska uppfylla alla samhällets krav och känner sig tvingade att se till att det blir så. Och hittar inget bättre sätt än att tjata, som om de trodde att om de tjatade tillräckligt så gör barnet som man säger till slut.

Men eftersom man inte kan bli sådan som föräldern vill och uppfylla alla krav, så känner man som du skriver värdelös. Man blir antingen ledsen och uppgiven el rasande på föräldern som utsätter en för psykisk misshandel.

Jag håller med andra om att du borde få komma bort från din far. Han vill kanske ditt bästa men han åstadkommer det värsta.