Väntar barn. Känns otroligt konstigt att bara skriva det. Även om jag hunnit en bra bit och magen är stor, har jag inte tagit in det. Har under många år inte vågat skaffa barn pga mina udda egenskaper. Nu när jag sen ett år har självdiagnosticerat mig med en AS personlighet (tillsammans med en kunnig psykiatriker) har jag fått ny förståelse för mina problem och gett det en chans. Dock kom det positiva beskedet något snabbare än jag tänkt mig kanske. Är lite äldre och tänkte att det skulle ta ett tag, inte gå på första försöket. Undrar om det finna andra blivande mammor som jag kan dela erfarenheten med. Det finns mycket tankar och funderingar och rädslor kvar i mig.

Irmelie skrev:Väntar barn. Känns otroligt konstigt att bara skriva det. Även om jag hunnit en bra bit och magen är stor, har jag inte tagit in det. Har under många år inte vågat skaffa barn pga mina udda egenskaper. Nu när jag sen ett år har självdiagnosticerat mig med en AS personlighet (tillsammans med en kunnig psykiatriker) har jag fått ny förståelse för mina problem och gett det en chans. Dock kom det positiva beskedet något snabbare än jag tänkt mig kanske. Är lite äldre och tänkte att det skulle ta ett tag, inte gå på första försöket. Undrar om det finna andra blivande mammor som jag kan dela erfarenheten med. Det finns mycket tankar och funderingar och rädslor kvar i mig.

Grattis till att du ska ha barn!

Ja, grattis Irmelie.

Själv är jag pappa till två underbara tonårsbarn.

Zirre skrev:

Irmelie skrev:Väntar barn. Känns otroligt konstigt att bara skriva det. Även om jag hunnit en bra bit och magen är stor, har jag inte tagit in det. Har under många år inte vågat skaffa barn pga mina udda egenskaper. Nu när jag sen ett år har självdiagnosticerat mig med en AS personlighet (tillsammans med en kunnig psykiatriker) har jag fått ny förståelse för mina problem och gett det en chans. Dock kom det positiva beskedet något snabbare än jag tänkt mig kanske. Är lite äldre och tänkte att det skulle ta ett tag, inte gå på första försöket. Undrar om det finna andra blivande mammor som jag kan dela erfarenheten med. Det finns mycket tankar och funderingar och rädslor kvar i mig.

Grattis till att du ska ha barn!

Grattis

Vill bara meddela att trots rullstol, skrämselskott och beordrad sängvila i v34 så fick jag gå hela graviditeten och fick en liten flicka i slutet av maj. Inget jag kommer att göra om, men är så glad att hon finns och att hon är vår

Grattis tramsmaja, så skönt att allt gick bra!

Grattis, tramsmaja! Härligt att höra att det slutade gott!

Tack ska ni ha!

Grattis!

Jag e pappa till två underbara pojkar på 9 och 7år

Grattis!
Jag är glad att jag för egen del slipper vara i den situationen.

Jag ska ha bebis den 12/Januari -14. Lite svårt att greppa mentalt för mig. Ett liv, i MIG, som ska ut?! hur då liksom? Sedan är jag ett kontrollfreak, och det stör mig att jag inte kan styra det hela som jag vill. Har varit deppig under graviditet, har bl.a inte kunnat pole dansat som jag älskar, suttit mycket vid datorn… Det har ju blivit ett stort avbrott i rutiner på alla sätt och vis.

Lonya skrev:Jag ska ha bebis den 12/Januari -14. Lite svårt att greppa mentalt för mig. Ett liv, i MIG, som ska ut?! hur då liksom? Sedan är jag ett kontrollfreak, och det stör mig att jag inte kan styra det hela som jag vill. Har varit deppig under graviditet, har bl.a inte kunnat pole dansat som jag älskar, suttit mycket vid datorn… Det har ju blivit ett stort avbrott i rutiner på alla sätt och vis.

Grattis hopas att allt går bra. Har också ett januari barn. Jag kommer ihåg att jag och exet var oroliga för att han skulle födas på fel sida utav nyår. Vi tänkte det är bäst om han är född tidigt på året istället för sent.

slackern skrev:

Lonya skrev:Jag ska ha bebis den 12/Januari -14. Lite svårt att greppa mentalt för mig. Ett liv, i MIG, som ska ut?! hur då liksom? Sedan är jag ett kontrollfreak, och det stör mig att jag inte kan styra det hela som jag vill. Har varit deppig under graviditet, har bl.a inte kunnat pole dansat som jag älskar, suttit mycket vid datorn… Det har ju blivit ett stort avbrott i rutiner på alla sätt och vis.

Grattis hopas att allt går bra. Har också ett januari barn. Jag kommer ihåg att jag och exet var oroliga för att han skulle födas på fel sida utav nyår. Vi tänkte det är bäst om han är född tidigt på året istället för sent.

Ååh, hihi! EXAKT så tänker vi med, tack, go du e!

Lonya - hoppas allt gick bra och att det blev på rätt sida nyår

Lonya skrev:Jag ska ha bebis den 12/Januari -14. Lite svårt att greppa mentalt för mig. Ett liv, i MIG, som ska ut?! hur då liksom? Sedan är jag ett kontrollfreak, och det stör mig att jag inte kan styra det hela som jag vill. Har varit deppig under graviditet, har bl.a inte kunnat pole dansat som jag älskar, suttit mycket vid datorn… Det har ju blivit ett stort avbrott i rutiner på alla sätt och vis.

Åh hoppas allt går /gått bra och att omställningen till ett liv med ett litet barn går bra

Fattar inte hur ni andra vågar föda barn vaginalt; jag fick ett planerat snitt. Fick det beviljat vecka 12 (vanligtvis får man börja diskutera det i vecka 30).

I'm special.

Sheyen skrev:Fattar inte hur ni andra vågar föda barn vaginalt; jag fick ett planerat snitt. Fick det beviljat vecka 12 (vanligtvis får man börja diskutera det i vecka 30).

I'm special.

Jag kan istället inte förstå hur man vågar sprätta upp mage, livmoder och allt. Det verkar tusen gånger läskigare haha.

MissN skrev:

Sheyen skrev:Fattar inte hur ni andra vågar föda barn vaginalt; jag fick ett planerat snitt. Fick det beviljat vecka 12 (vanligtvis får man börja diskutera det i vecka 30).

I'm special.

Jag kan istället inte förstå hur man vågar sprätta upp mage, livmoder och allt. Det verkar tusen gånger läskigare haha.

Förlossningsrädsla handlar ju inte bara om de fysiska riskerna med en förlossning, utan huvudsakligen är det en rädsla för hur man själv kommer att hantera det hela. En fullt naturlig rädsla, skulle jag säga. Jag har fött ett barn och nu har jag steriliserat mig, är glad att aldrig genomlida en förlossning igen. Eller småbarnsår. Mitt barn är underbart och skänker massvis med glädje, och det första året var det rätt lätt, men det är krävande att vara mamma när man själv har massa konstigheter i huvudet. Tror autister generellt gör bäst i att avstå från barn, men har full förståelse för att man inte förstår det förrän man själv har barn.

Det hjälper ju dock om man har ett starkt socialt skyddsnät. Jag är ensamstående, pappan har varannan helg. All släkt bor på andra sidan landet och jag har bara lite barnomsorg. Det blir man rätt sliten av.

Abbreviation skrev:

MissN skrev:

Sheyen skrev:Fattar inte hur ni andra vågar föda barn vaginalt; jag fick ett planerat snitt. Fick det beviljat vecka 12 (vanligtvis får man börja diskutera det i vecka 30).

I'm special.

Jag kan istället inte förstå hur man vågar sprätta upp mage, livmoder och allt. Det verkar tusen gånger läskigare haha.

Förlossningsrädsla handlar ju inte bara om de fysiska riskerna med en förlossning, utan huvudsakligen är det en rädsla för hur man själv kommer att hantera det hela. En fullt naturlig rädsla, skulle jag säga. Jag har fött ett barn och nu har jag steriliserat mig, är glad att aldrig genomlida en förlossning igen. Eller småbarnsår. Mitt barn är underbart och skänker massvis med glädje, och det första året var det rätt lätt, men det är krävande att vara mamma när man själv har massa konstigheter i huvudet. Tror autister generellt gör bäst i att avstå från barn, men har full förståelse för att man inte förstår det förrän man själv har barn.

Det hjälper ju dock om man har ett starkt socialt skyddsnät. Jag är ensamstående, pappan har varannan helg. All släkt bor på andra sidan landet och jag har bara lite barnomsorg. Det blir man rätt sliten av.

Förstår bara inte hur man kan vara rädd för något man inte vet hur det kommer vara. Varför inte bara lita på sin kropp,i min värld så är det bara att släppa kontrollen och låta kroppen göra det den är skapt att göra.

Har man dock redan haft en jobbig förlossning tidigare kan jag förstå att man jagar upp sig.

Det finns otroligt stora risker med att föda barn.
Ivårt land så pratas det inte öppet om förlossningsskador, men faktum är att många kvinnor får stora besvär efter vaginala förlossningar.
Många kvinnor kan inte ens återgå till arbetslivet efter förlossning, för att skadorna var för stora ,
dessutom finns det alltid en risk för syrebrist hos barnet vid naturliga förlossningar.

I USA är istället kejsarsnitt det vanligaste sättet att föda barn på därför att där sätter man säkerheten i första rummet, främst på grund av deras privata försäkringssystem som tvingar sjukhusen att sätta säkerheten främst, de är oroliga att bli stämda om mamman och/eller barnet skadas vid förlossning,

Det mest säkraste sättet att föda barn på är ett planerat kejsarsnitt eftersom det är övervakat från första stund, och både läkare och barnmorska är på plats från början,
Kejsarsnitt minimerar risken för förlossningsskador hos kvinnan, och är också säkert för barnet. Därför är planerade kejsarsnitt det vanligaste sättet att föda barn på i länder där man tvingas ta privata sjukförsäkringar för att täcka de medicinska kostnaderna.

MissN skrev:Förstår bara inte hur man kan vara rädd för något man inte vet hur det kommer vara. Varför inte bara lita på sin kropp,i min värld så är det bara att släppa kontrollen och låta kroppen göra det den är skapt att göra.

Tyvärr så funkar det inte på det viset,
Om man har bestämt sig för att föda sitt barn vaginalt så måste man nog ligga i hårdträning från tidigt skede,
Då måste du börja träna, magmuskler, och muskler runt bäckenbotten måste vara starka i tid för förlossningen, samt är det viktigt att du övar på andningsteknik,
"Det är VM i förlossning, " som du ska tänka om du vill föda vaginalt, Ju mer vältränad du är, ju större chans att det blir en lyckad förlossning,

Kommer du dit otränad och oförberedd, är risken mycket stor att du får en jobbig och ansträngande förlossning med stor risk för skador.

Hur gärna vi än vill tro det så är vi faktiskt inte skapta för att föda barn, bara för för att man är till kvinna.
Innan den moderna sjukvården kom så var förlossning den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, och i u-länderna är det fortfarande förlossning som dödar flest kvinnor varje år.

ullstrumpan skrev:

MissN skrev:Förstår bara inte hur man kan vara rädd för något man inte vet hur det kommer vara. Varför inte bara lita på sin kropp,i min värld så är det bara att släppa kontrollen och låta kroppen göra det den är skapt att göra.

Tyvärr så funkar det inte på det viset,
Om man har bestämt sig för att föda sitt barn vaginalt så måste man nog ligga i hårdträning från tidigt skede,
Då måste du börja träna, magmuskler, och muskler runt bäckenbotten måste vara starka i tid för förlossningen, samt är det viktigt att du övar på andningsteknik,
"Det är VM i förlossning, " som du ska tänka om du vill föda vaginalt, Ju mer vältränad du är, ju större chans att det blir en lyckad förlossning,

Kommer du dit otränad och oförberedd, är risken mycket stor att du får en jobbig och ansträngande förlossning med stor risk för skador.

Hur gärna vi än vill tro det så är vi faktiskt inte skapta för att föda barn, bara för för att man är till kvinna.
Innan den moderna sjukvården kom så var förlossning den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, och i u-länderna är det fortfarande förlossning som dödar flest kvinnor varje år.

Folk oroar sig för mycket över det som är naturligt och jag tror det är där det blir fel. Jag tror inte stenålderskvinnorna ägnade sig åt muskelbyggande inför förlossning.

Det är nog inte själva förlossningen som dödar i U-länderna utan bristande hygien.

MissN skrev:

ullstrumpan skrev:

MissN skrev:Förstår bara inte hur man kan vara rädd för något man inte vet hur det kommer vara. Varför inte bara lita på sin kropp,i min värld så är det bara att släppa kontrollen och låta kroppen göra det den är skapt att göra.

Tyvärr så funkar det inte på det viset,
Om man har bestämt sig för att föda sitt barn vaginalt så måste man nog ligga i hårdträning från tidigt skede,
Då måste du börja träna, magmuskler, och muskler runt bäckenbotten måste vara starka i tid för förlossningen, samt är det viktigt att du övar på andningsteknik,
"Det är VM i förlossning, " som du ska tänka om du vill föda vaginalt, Ju mer vältränad du är, ju större chans att det blir en lyckad förlossning,

Kommer du dit otränad och oförberedd, är risken mycket stor att du får en jobbig och ansträngande förlossning med stor risk för skador.

Hur gärna vi än vill tro det så är vi faktiskt inte skapta för att föda barn, bara för för att man är till kvinna.
Innan den moderna sjukvården kom så var förlossning den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, och i u-länderna är det fortfarande förlossning som dödar flest kvinnor varje år.

Folk oroar sig för mycket över det som är naturligt och jag tror det är där det blir fel. Jag tror inte stenålderskvinnorna ägnade sig åt muskelbyggande inför förlossning.

Det är nog inte själva förlossningen som dödar i U-länderna utan bristande hygien.

När mitt ex födde vår son sprack hon upp rätt rejält. Men både hon och sonen är friska och krya.

Jag har fött fem barn utan större svårigheter. Faktum är att jag aldrig ens övervägde att föda annat än vaginalt. Första gången var naturligtvis svårast eftersom jag inte visste vad som väntade.

Osäkerhet och rädsla är det som är svårast vid en förlossning, enligt min erfarenhet. Om man vet vad som sker och inte blir rädd utan litar på att det blir bra och går väl gör det oftast det.

Visst kan det gå tokigt. Tredje gången övervägde jag att föda hemma men idag är jag tacksam att jag inte valde det. I så fall hade det bara blivit tre barn för min del och jag hade inte kunnat skriva detta till er.