Hej,

Jag är 28 år och genomgår just nu en stor period av förändring i mitt liv då ett 8 år långt förhållande tagit slut. Jag är just nu mottaglig för att ändra på mig (något jag inte vart på många år) och försöker därav ta in så mycket "självhjälp"sinformation som jag kan.

Jag har tyvärr blivit nästan helt socialt isolerad och känner enbart ett fåtal ytligt som jag träffar på jobbet ibland och kanske på någon event så där ca en gång om året. Jag känner stort behov av social kontakt nu när exet är borta och det känns väldigt tomt i mitt liv. Samtidigt som för mycket social kontakt känns jättetungt.

Jag behöver träffa nytt folk men jag har fruktansvärd oro över nya situationer och nya människor och har väldigt svårt att prata med människor jag inte känner än.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha råd på böcker, dokumentärer eller liknande från folk som upplevt samma situation och hur de kom igenom den eller om ni kanske själva har egna erferenheter att berätta om som kunde hjälpa.
Någon bra bok om asperger som är skriven av någon som har diagnosen själv hade också vart väldigt intressant.

Tackar för att du tog dig tid att läsa!

Mitt tips till dig är att bara kör ditt race, älska dig själv och gör det du känner för och ta för dig i livet, bry dig inte så mycket, följ alla lagar och var så snäll som möjligt, bara kör på, neurotypiska får köra på, varför inte du?

Om du har möjlighet kan du prova att gå på några av de utanonserade träffarna på forumet.

Gå in på chatten

Beror lite på om du kan hantera sociala sammankomster i IRL.

cc33314 skrev:Mitt tips till dig är att bara kör ditt race, älska dig själv och gör det du känner för och ta för dig i livet, bry dig inte så mycket, följ alla lagar och var så snäll som möjligt, bara kör på, neurotypiska får köra på, varför inte du?

Jo det är ju det man får höra för det mesta. Att man ska vara sig själv osv. Jag förstår logiken i det... då drar man ju till sig folk som är mer lik en själv, visst. Det är bra. Men jag har märkt att ute i den riktiga världen så går alla omkring med en mask eller skal och man vet inte vilka folk är förens de öppnar upp lite och de gör de inte om man inte följer de rådande sociala normerna, iaf till viss nivå.
Allting är ju relativt och i spektrum snarare än absolut. Men om jag kunde förstå mer hur andra aspergerare hanterar sociala situationer så tror jag det hade hjälpt mig att bygga självförtroende och kanske kunna våga prova att vara mer med främmande människor. Därav denna tråd.

Älskar jag mig själv? Nej, inte än. Men jag jobbar på det, aktivt! Detta är en del av det arbetet.

Zirre skrev:Om du har möjlighet kan du prova att gå på några av de utanonserade träffarna på forumet.

Det är en bra idé och något jag borde försöka... När jag byggt upp modet lite. Just nu känns det som en omöjlighet och det vill jag överkomma.

tobbebot skrev:

Zirre skrev:Om du har möjlighet kan du prova att gå på några av de utanonserade träffarna på forumet.

Det är en bra idé och något jag borde försöka... När jag byggt upp modet lite. Just nu känns det som en omöjlighet och det vill jag överkomma.

Det är en väldigt bra idé, om du går på en diskussionsträff (tyvärr är de flesta bara i Stockholm, jag vet inte var du bor) kan du första gångerna bara lyssna och behöver inte tala om vem du är, det är en väldigt bra träfform för de som behöver få mod att komma vidare.

Nästa träff är den 8/4 (om jag räknat rätt) så du har gott om tid på dig att planera och samla mod (den följande fyra veckor senare).

Den här länken kan du använda för att hitta gamla diskussionsgrupper (och när nästa annonseras kommer länken att fungera även till den), du kan även hitta träffar som passar dig där du bor i metatråden.

tobbebot skrev:Men jag har märkt att ute i den riktiga världen så går alla omkring med en mask eller skal och man vet inte vilka folk är förens de öppnar upp lite och de gör de inte om man inte följer de rådande sociala normerna, iaf till viss nivå.

Någon som har insikter att dela med sig i detta?

Alla går inte omkring med en mask, det är ofta de som vill komma upp sig som gör det, människor som är trygga i sig själv går inte omkring med masker.

Det är väldigt många som är osäkra medvetet eller omedvetet. Att förenkla det till att endast de som vill komma upp sig använder mask är att göra det väldigt enkelt för sig.

De som vill komma upp sig har i princip alltid mask, de som är trygga använder ingen mask, sen finns det massor däremellan...

Så om en person som är homosexuell har en mask av heterosexualitet så vill denna per automatik komma sig upp? man kanske helt enkelt vill lägga sin tid på annat än att hantera värdevilsna grupper?

Du missuppfattar mig grovt... Jag orkar inte förklara när du tar till sådana extrema exempel.

Det finns många fler aspekter på masker än hierarkiklättring.

plåtmonster skrev:Så om en person som är homosexuell har en mask av heterosexualitet så vill denna per automatik komma sig upp? man kanske helt enkelt vill lägga sin tid på annat än att hantera värdevilsna grupper?

off topic: "värdevilsna grupper" - bra begrepp!!

Miche skrev:Det är en väldigt bra idé, om du går på en diskussionsträff (tyvärr är de flesta bara i Stockholm, jag vet inte var du bor) kan du första gångerna bara lyssna och behöver inte tala om vem du är, det är en väldigt bra träfform för de som behöver få mod att komma vidare.

Tackar för tipsen. Jag bor i Göteborg så det är det som gäller isof. Ska kolla mera där men jag vågar inte riktigt tro på att det är något jag skulle våga göra än. Vill bygga upp mitt självförtroende till åtminstonne en sån basic nivå att jag vågar göra sånt och sen kanske kan säga några ord till en annan människa.
Att komma över detta är mitt stora problem och även fast jag gjort detta några gånger förut så har inte oron eller rädslan försvunnit, snarare blivit värre. Behöver metoder, tips, tekniker, lösningar på denna ständiga sociala utstängdhet och oro.

Jag trodde det var något de flesta med Asperger upplevde men jag kanske har fel. Det verkar som ni inte tycker det är så farligt.
Men det är ju jättebra för er del att ni kommit dit isof. Starkt! Hur tog ni er dit? (Se nu lurade jag er tillbaks till utgångspunkten :p)

Man kan ju också gå på en träff och bara vara s.a.s. Det finns inget som säger att man måste prata med andra. Sen när man är nöjd så kan man gå hem även om man går först eller före sluttid osv.

När man känner sig bekväm i sällskapet kan man börja prata även om det så tar flera gånger.

tobbebot skrev:

Miche skrev:Det är en väldigt bra idé, om du går på en diskussionsträff (tyvärr är de flesta bara i Stockholm, jag vet inte var du bor) kan du första gångerna bara lyssna och behöver inte tala om vem du är, det är en väldigt bra träfform för de som behöver få mod att komma vidare.

Tackar för tipsen. Jag bor i Göteborg så det är det som gäller isof. Ska kolla mera där men jag vågar inte riktigt tro på att det är något jag skulle våga göra än. Vill bygga upp mitt självförtroende till åtminstonne en sån basic nivå att jag vågar göra sånt och sen kanske kan säga några ord till en annan människa.
Att komma över detta är mitt stora problem och även fast jag gjort detta några gånger förut så har inte oron eller rädslan försvunnit, snarare blivit värre. Behöver metoder, tips, tekniker, lösningar på denna ständiga sociala utstängdhet och oro.

Jag trodde det var något de flesta med Asperger upplevde men jag kanske har fel. Det verkar som ni inte tycker det är så farligt.
Men det är ju jättebra för er del att ni kommit dit isof. Starkt! Hur tog ni er dit? (Se nu lurade jag er tillbaks till utgångspunkten :p)

För mig har det hjälpt väldigt mycket bara att hänga här på forumet, framför allt på chatten där kommunikationen är mycket mer avslappnad och personlig. Att dela erfarenheter, känna igen sig i andra, få förståelse och slippa bli sedd som en kuf är guld värt.

Jag har träffat en del forumister, och min erfarenhet är att det är betydligt mindre läskigt och nervöst att umgås med andra aspisar. Man behöver inte låtsas vara något man inte är, man förväntas inte bete sig på ett visst sätt osv; det är enklare, helt enkelt.

Det viktiga främst i sociala sammanhang är att inte tänka så mycket och bara säga vad du tycker och tänker, det fungerar för mig, titta hur bra mitt liv är!!!

Kolla psykologiprogram som dr Phil. Läs den här boken: https://www.adlibris.com/mondo/images/8 ... social.jpg
Dessa har hjälpt mig mycket. Var dessutom så öppen du kan för andras åsikter och kritik, även om det ibland smärtar. Det kan vara mycket lärorikt.

Min metod mot sociala problem:

1. Lev ett försiktigt liv till dom "prejar dig av vägen." Med dina sociala problem.

2. Livskrasch

3. Jag vände mig till Gud och han räddade mig till frimodighet!

4. Lyckades komma igång med lättare jobb, men *utan* Social Fobi!

5. Kraschad andra gången av vårdapparaten, trots goda människor.

6. Lyckade genom gruppboende må hyfsat igen.

7. Fick nu nyligen Aspergerdiagnos.

8. Gå tillbaka till början av livet. Med Asperger, med medicin mot depression, med förklaringen om vad som fångade dig som ung (ateism och nedärvt....), med motmedel mot blygheten.

Och gör gott för andra, om du inte redan gjort det - så får du glädje och frihet i livet!

hej, tobbebot

Böcker av Gunilla Gerland (som har diagnos Aspergers syndrom och som också håller föredrag i ämnet (gjorde i varje fall tidigare) har hjälpt mig massor när det gäller att orka "spräcka bubblan" som ända från det jag var liten hindrat mig från att vara så där socialt utåtriktad som jag gillar att vara.

Den av hennes böcker som gjort mest och starkast intryck på mig har titeln "En riktig människa". Den bör finnas att låna i närmaste bibliotek.

ninegirl skrev:Kolla psykologiprogram som dr Phil.

Dr Phil är en sån där hurtfrisk amerikansk psykolog, om man tittar på honom ska man ha det i åtanke för mycket av det han säger funkar inte här, det kanske funkar i USA (den stora skillnaden är hur moralen funkar här respektive där, visserligen verkar det som om Sverige så sakteliga håller på att importera den amerikanska vidriga dubbelmoralen men ju fler som håller emot desto längre slipper vi skiten).

Håller med geocache om Gunilla Gerland, hon är extremt bra.

Miche skrev:visserligen verkar det som om Sverige så sakteliga håller på att importera den amerikanska vidriga dubbelmoralen men ju fler som håller emot desto längre slipper vi skiten).

Hej Miche!

På ett kyrkligt läger jag var på var det en av de andra deltagarna som sade "allt som slår i USA kommer till Sverige efter tio år" (detta var innan det alls fanns Internet; numera tar det säkert mindre än en kvart...)

(Hoppas det är ok att jag citerade dig?)



Moderator atoms - exekverade en önskan.