Tjo!

Hur funkar det för er att umgås i udda tal?

För ett tag sedan träffade jag en god vän och hans fruga och jag fann en väldig lättnad att umgås med dem. Delvis för vi står varandra nära, och kvinnan är godhjärtad och lugn men också pga att jag agerade som "ett tredje hjul".

Jag är 25 år och har under min uppväxt haft mycket social kontakt. Ofta fick jag be min mor att hitta på ursäkter för att jag skulle kunna vara för mig själv. Då hade jag det lätt att umgås tu man hand men ofta umgicks jag i grupper. Rollspel, släkt, bröder och par. Jag vart den personen som fick reda ut problem mellan kompisar och hamnade kläm med andra partners (något som möjligtvis inte hör till men; mina föräldrar skilde sig när jag liten, har få minnen utav detta och de har haft en bra relation och stöttat varandra. Gräll har dock uppstått och som ett skiljebarn står man ju mitt emellan).
Nåja... Jag vet inte hur mycket diskussionsunderlag tråden bidrar med men det gör mig gott att posta den

Tredje hjulet, juste. Att kunna gå ifrån när man känner fört... Ofta hamnar jag några meter bakom resten utav flocken. Slänger in kommentarer i samtal och blir upprymd när det pratas politik, musik eller annat av intresse.
Jag passar nog bättre som ett husdjur än någons fästman

Ostrangad skrev:Jag passar nog bättre som ett husdjur än någons fästman

Jaa, du vi är nog ofta både det tredje, och det femte hjulet under vagnen, eller kanske helt enkelt "reservhjulet", oss dom slänger in för att ha någon lustigkurre att prata om efteråt, men det får man bjuda på, att dom kommer ihåg en överhuvettaget får man vara glad över, det omvända är trots allt värre att man aldrig får deltaga, men det var kanske inte riktigt det du menade?

Jag trivs gott att kunna välja lite hur mycket jag vill delta då man umgås fler än två. Ibland har jag hamnat i situationer där jag ses som "lustigkurren" men har under åren haft lyckan att träffa på bra folk, och de flesta har varit ganska udda själva.
Nu när jag läste igenom min post lät den väldigt negativ men det är jag ej.

Du verkar ju trivas med att vara "tredje hjulet", så då är det inga problem. Problem blir det ju när man förväntas bara umgås parvis; ingår man inte i ett par blir man inte bjuden.

Lustigt nog såg jag en musikal av Stephen Sondheim i TV nyligen. Den handlade om Robert, den evige ungkarlen som fyllde 35 år. Fyra olika par som å ena sidan försökte övertala honom att gifta sig, å andra sidan visare alla irritationsmoment med att vara gifta. Robert verkade vara en välkommen gäst. En var för för ensamt, två var för tråkigt, att umgås tre stycken var däremot sällskap (company). (Vet inte hur det slutade, om han förblev ungkarl el inte.)

På sätt och vis är jag i tredje hjuletpositionen just nu. Det känns faktiskt helt OK. Inte så mycket press på att umgås längre. Jag har gärna vänner men det är jobbigt om man måste umgås hela tiden.