Smärttålig.
Gillar inte plötsliga skarpa höga ljud såsom smällande ballonger.
Hatar när folk skriker.
Kisar också mycket ute har jag märkt.

Ljud är det värsta.

När min son drar i mig handgripligen och vill att jag ska följa med och titta på något reagerar jag tyvärr med stark ovilja.. låser mig och får halvt panik. Drar undan handen och försöker förklara att han inte ska dra i mig, det räcker att säga till. Känner mig lite rutten som reagerar så. Å andra sidan har jag inget emot att gosa, eller brottas frivilligt osv.. men det är just det "tvingande" som också gör att jag känner fysiskt obehag.

Ljud är det absolut värsta. Sen tycker jag att viss beröring är jobbig med. Om folk till exempel råkar gå in i mig i mataffären eller om något lägger handen lätt på min axel/rygg osv. Eller kläder ibland. Kläderna känns ibland som om de sitter helt fel och då får jag panik. Strumpor är ganska jobbiga. Klarar inte riktigt av när de blir "skrynkliga" när de åker ner. Förstår ni vad jag menar?

Fremmy skrev:

Hörsel: Hatar höga plötsliga ljud och andra ljud som man hör när man är vid datorn.

Kläder: Relativt lösa. Jeans som är stora nog att de inte är tighta men små nog att inte behöva ett skärp till samt en t-shirt+en skjorta/munkjacka som då bärs öppen.

Det värsta ljud jag vet är dammsugare och hårtork. Fullständigt olidligt. Skulle kunna användas som tortyr.

Jag har skärp men tycker det sitter för löst eller för hårt. Kan inte bestämma mig om jag ska ha 4:e eller 5:e hålet.

Om jag har jacka måste den vara knäppt.

ADHD och AS

Ljusintryck: Sticker och gör ont i ögonen från mörker till ljus. Kisar mest hela tiden. Sedan när dag går över till kväll kan det bli ett typ av dunkelt ljus som gör att jag knappt ser något.

Taktila: Illa sittande kläder, kläder som sitter snett. Vissa tvättlappar (den lilla vita som oftast sitter bak i nacken) på kläder kan driva mig till vansinne.

Dofter: Detta är absolut det som är jobbigast, kan få mig att helt mental krascha. Tjocka, kraftfulla dofter är oerhört jobbiga. De värsta är doften av tandsten och den doften som blir när tvättade kläder inte torkat snabbt nog. En typ av bakteriedoft. Äckligaste i hela världen.

Info från en norsk websida: http://innsikt.org/index.asp?id=32151

Fakta

Sensorisk överkänslighet: individer reagerar snabbare, längre eller mer intensivt till sensoriska stimuli där känsligheten i samband med lukt, syn, smak, hörsel, känsel, smärta och balanssystem. Detta är en form av sensorisk bearbetning svårigheter om personen har svårt att känna igen, modulera och tolka stimuli. A. Jean Ayres är känd som en av pionjärerna inom detta område. Sensorisk överkänslighet betraktas inte som en separat diagnos.

Exempel på känsliga överkänslighet och eventuella åtgärder:

Känsel: Plågas eller irriterad av sömmar, etiketter i kläder som berör huden. Ogillar ljus och / eller plötsligt beröring av andra.
Åtgärder: Ta bort etiketter i kläderna, undvika beröring eller röra på ett fast och lugnt sätt.

Ljus: Undviker starkt ljus, kisar av starkt ljus, och verkar vara förvirrad.
Åtgärd: Solglasögon, avskärmning, plats borta från fönster, filtrerande linser.

Ljud: Reagerar på skarpa ljud eller känner att vissa ljud är påträngande eller irriterande.
Åtgärd: Hörlurar med valfri ljudavskärming eller brusreducerande hörselkåpor. Tänk placering i klassrum och arbete. Ta pauser.

Lukt: Reagerar starkt på lukter.
Åtgärd: Ta bort källan, undvika att använda starka dofter som är obehagliga, såsom parfym.

Smak: Undviker vissa livsmedel med en viss substans eller smak. Vissa tål en gradvis introduktion.
Åtgärd: Prata med en dietist för att förhindra undernäring eller under näring.

Balans: reaktion på plötsliga rörelser bakifrån eller foroverlening (?), höjder och instabila ytor.
Åtgärder: Fysisk eller arbetsterapi

Hela artikeln är läsvärd. Man man översätta med google om man tycker norska är svårläst, men det blir lite sisådär. Fick korrigera en del manuellt i denna faktaruta som jag citerar här. Någon annan kanske orkar översätta resten?

Borde vi inte förstå norska utan översättning?

"undernäring eller under näring" ska vara "fel- eller undernäring".

"foroverlening": jag ser för mig hur någon lutar sig över någon?

Alien skrev:Borde vi inte förstå norska utan översättning?

Jo jag tror det. Till och med min son gjorde det när han var 5 år.

Han och jag satt på Tunnelbanan och det satt ett Norskt par mittemot oss och tjejen snackade på som tusan. Min son satt och stirrade på dom som fan och såg ut att tänka väldigt mycket. Så när dom klev av så frågade han.

Pappa vilken dialekt pratade dom?

Jag tror att dom pratade Norska.

Sonen jag tycke att det lät som Skånska.

Jag men förstod du något då?

Sonen med irriterad röst klart jag gjorde dom pratade ju svenska.

Iridia skrev:Balans: reaktion på plötsliga rörelser bakifrån eller foroverlening (?), höjder och instabila ytor.

Alien skrev:"foroverlening": jag ser för mig hur någon lutar sig över någon?

Det står "ved bak- eller foroverlening" vilket jag skulle översätta som "vid bakåt- eller framåtlutning". Inte "bakifrån" alltså.

Aha, tack!

Alien skrev:Borde vi inte förstå norska utan översättning?

Kanske det. Jag har inga problem att förstå talad norska, eller danska för den delen.

Men skriven så blir det betydligt jobbigare att ta sig igenom eftersom jag avkodar på igenkänning av hela ord och inte på ljud. Om de stavningsmässigt inte ser ut som svenska eller engelska så spelar det ingen roll hur lika det låter i tal, det blir ändå för ansträngande att läsa eftersom jag är för ovan och måste stanna upp hela tiden och ljuda mig igenom ord jag blir osäker på och det har jag inte tålamod till eftersom jag är van att läsa snabbt.

Musicus skrev:Det står "ved bak- eller foroverlening" vilket jag skulle översätta som "vid bakåt- eller framåtlutning". Inte "bakifrån" alltså.

Ha, det var väl det jag visste! Min mamma har det symptomet, bland annat, och jag hävdar att det har att göra med samma typ av problematik som jag har, kopplat till perceptionssvårigheter på något sätt. Hon har inte velat höra på det örat, uppfattar det som att jag försöker förringa hennes problem. Som om det skulle vara att förringa något! Jag tycker nog att mina svårigheter är fullt verkliga.

Jag har ganska mycket av denna sensoriska överkänslighet. Skulle nog säga att det hör till det mest handikappande.

Tintomara Ariadne skrev:Jag har ganska mycket av denna sensoriska överkänslighet. Skulle nog säga att det hör till det mest handikappande.

Samma här. Jag klarar inte av normalt ljus eller normal bullernivå. När jag var liten tyckte jag det var obekvämt att över huvud taget ha kläder på mig, och hade därför alltid stora, säckiga kläder som inte kändes så mycket, vilket jag naturligtvis blev retad för.

"bump" ?!

Jag har fått lite sådan överkänslighet, främst när jag duschar, alltså beröring/hudens känslighet. Möjligtvis är mina ögon och hörsel påverkade fortfarande också:

Symtomen noterade jag först för ca 5 år sedan, kanske. Dom kom när jag för första gången provade mirakelmedicinen Abilify. Men medicinen fungerade inte riktigt bra, inte vid andra testen (för 3 år sedan heller). Tyvärr.

Men ingenting känns problematiskt i överkant. Kommer nu inte riktigt ihåg om denna typ av problem förekommer vid schizofreni också (måste kolla det).

/notwoodstock

Känsel: Folk som rör mig utan att jag vill är extremt jobbigt.
Kläder sitter generellt sätt väldigt obekvämt (använder aldrig jeans).
Ligga/sitta på samma material för länge är väldigt jobbigt om jag inte gör något som tar bort tanken på det och desto mjukare desto jobbigare. Sova i sängen är därför väldigt jobbigt.

Ljus: Om det är starkare ljus från sidan än rakt fram är det jobbigt.

Ljud: Inga ljud som är jobbiga i sig, men tar upp allt ljud i omgivningen så jag hör "allt".
Brukar lyssna på musik för att "höra mindre".

Lukt: Starka parfymer kan vara jobbigt.

Smak: Tycker i princip bara om att äta samma sak och har svårt för att äta något om jag inte vet hur det smakar och om jag inte gillar det.

Balans: Inga problem.

Ljus: ett speciellt soldisljus känns jobbigt, blir trött i ögonen
Lysrör, särskilt när jag är trött
Frånvaron av solljus gör mig låg

ljud: människor som babblar oavbrutet och entonigt på bussen t ex
Fläktljud, ventilationsljud
Biltrafik, motorvägsbrus
Skrikiga ungar

lukt: ( mkt överkänslig) parfymer, doftljus, mögel, svett, smuts,

Känsel: åtsittande kläder, jeans, tvättlappar, höga klackar, acrylmaterial, bh (tar av så fort jag kommer hem)

Smak: känner om något är för gammalt direkt
balans: har bra balans

Ljus:
- Vill ha alla lampor i huset tända på max. Mina föräldrar brukade reta mig för det när jag bodde hemma, de sa alltid "det märks när du är i huset för då står alla lampor på".
- Fixar inte "mysbelysning" om jag behöver koncentrera mig på fler än en sak samtidigt, t ex om jag inte är själv eller om jag äter. Om jag bara ska se en film kan jag ha det lite nersläckt men då får jag ljuset från tv/datorn som hjälper lite.
- En till intressant grej med ljus är att jag bytte arbetsuppgifter för ett halvår sen, från att ha jobbat i ett öppet kontorslandskap med jättemycket ljus (dock också jättemycket folk, en massa spring o hets, hög ljudnivå) så flyttade jag in i ett eget rum. Och själva nackdelen med mitt nuvarande jobb är att jag MÅSTE sitta i ett helt nersläckt rum bortsett från ett litet lysrör mot ena väggen. I början var det jättesvårt och jag kom på mig själv med att tända av ren reflex o sen några timmar senare inse att det var tänt och släckte och fick göra om en massa saker. Men tack och lov har jag med tiden faktiskt börjat vänja mig vid det och fördelarna väger upp eftersom jag kan sitta själv, lyssna på svinhög musik om jag vill, inte behöva se en massa folk eller vara social

Ljud:
- Något som jag haft hela livet och som mina syskon älskade att utsätta mig för är att jag inte klarar av ljudet av när andra äter. Det kvittar i princip hur det låter, men vissa personer är extremt jobbiga. Detta ledde till flertalet psykbryt pga att mina bröder satt och smackade eller lät jättemycket medan de åt, sörplade och höll på. Mina föräldrar tyckte jag var tramsig och att "du låter ju med när du äter", "du måste vänja dig" etc. Vi hade enligt mig jobbiga rutiner att vi som familj alltid åt ihop. Det är väl bra kanske på nått vis men dessa stunder på dagen tog så mycket ork och energi av mig för jag mådde så fruktansvärt kasst av dessa ljud. Den enda gången det kan funka är om man inte gör nått samtidigt, då kan jag lite diskret låtsas att jag lutar huvudet mot handen och trycka in ett finger i det örat som är närmast den som äter, men då får jag säga "va?" rätt mycket eftersom jag inte hör allt de säger om de inte pratar väldigt högt.
- Samma sak när jag den enda gången skulle ge mig på högskoleprovet och jag "förföljdes" av en kille som åt äpplen under skrivningarna. Man fick ju inte lyssna på mp3 heller, så ni kan ju gissa hur bra mitt prov gick... Om jag gör det nån gång igen så ska jag ha med öronproppar.
- Förutom folk som äter så fixar jag inte cafeer eller typ uteställen där de dunkar på musik. Jag kan inte för mitt liv förstå HUR folk kan tycka det är trevligt. Det är få situationer som ger mig så mycket panikkänslor som hög dånande basmusik när jag är med andra. Det slutar alltid med att jag går iväg och står själv, och inte behöver ta in några andra intryck än den brakande musiken. Oftast går jag ut och ser om jag kan hitta nån annan själ som inte heller gillar hög musik, o riskerar att bli stående bland rökarna.

Lukt: Har nog enormt dåligt luktsinne. Folk reagerar jämt på lukter före mig. Det känns lite som att jag aldrig använder lukten alls faktiskt. Det ska väldigt mycket till innan jag känner nått. T ex satt jag breve en piss-stinkande alkis på en bänk på T-centralen en gång, folk (som höll sig typ 3 meter ifrån) stirrade på mig som idioter o jag fattade inte grejen. Hade nog suttit där en halvtimme innan jag måste ha andats in med näsan eller nått o DÅ kände jag.

Känsel: Inga problem med att folk rör vid mig, men jag har områden på kroppen som jag blir helt paralyserad av om nån tar där. Har alltid haft jättesvårt med t ex sex, de går bara om jag är svinpackad o väck i skallen. O typ kroppsvisitering eller vad det heter på flygplatser, det är sjukt obehagligt när de ska känna på benen o under armarna.

Smak: Inget särskilt. Var ihop med en kille förr som bara kunde äta pasta, ris, vitt bröd, kyckling och biff. Absolut ingenting annat, inga kryddor eller såser eller så. Jag äter nog mest samma saker hela tiden tror jag, är inte direkt experimentell. För det mesta äter jag nästan ingenting alls, för jag blir trött på tanken att behöva äta att jag hellre skiter i det.

Balans: Inget, förutom att jag är klumpig.

Ljud är värst ja. Mycket surr i bakgrunden samtidigt som någon konverserar med en om nonsens och så en bil som plötsligt tjuter med sitt tutande från ingenstans.... som avlöses av en expedit med läskiga frågor om man nu mot all förmodan väljer att fly in i en affär.... Huvva... the horror...the horror!........

Sen har vi beröring. Folk som kladdar in i det oändliga. Folk jag inte vill ha någon som helst överdriven beröring av. Folk som visar vänlighet genom att röra en stup i kvarten (ok ibland med jämna mellanrum, men inte varje gång man ses bara för att dem råkar trivas med att göra så!). En kram hej. En kram hejdå. Sen utöver det är ofta otäckt (om det inte är ens partner of course).

Ljus är jobbigt i början när solen börjar titta fram, men där tror jag inte vi är direkt ensamma. Jag menar solen gömmer sig hälften av året, allas ögon lär ju chockas när den tittar fram igen.

Kläder. Ja. Kläder. Älskar bomullstyg och manchester. Dock anses ju manschester oftast som töntigt och fult.... jag orkar inte med töntstämpel igen (hade det massor som barn, it's enough for me).

Dofter kan vara pain in the ass. Särskilt okristligt tidigt på morgonen då (oftast) kvinnor hällt hela parfymflaskan över sig. Jag svär, jag vet att det är för en god sak, men när min kropp inte vaknat helt och inte huvudet heller, så är den inte heller redo att insupa sådan stark doft. Jag är inte alls långt ifrån spykänslor, på riktigt.

Ljud och ljus. Beröring utan att jag är förberedd på det är fruktansvärt. Extremt känslig när det kommer till kläder. Får inte skava det minsta även det mjukaste jeansen kan vara för sträva för mig. Allergisk mot sömmar speciellt på strumpor. Kragar som sitter åt för mycket kring halsen. V krage är att föredra.

Hörsel: Metalliska ljud som bestickskrammel. Ljudet av gummi (svårt att förklara men knarrande på något sätt). Om jag råkar dra tänderna mot varandra så kan det bli något konstigt ljud och detta är de värsta av alla ljud jag har svårt för, mår riktigt dåligt när det inträffar vilket lyckligtsvis är väldigt sällan. Men blir ångestfylld, nervös och måste göra något för att glömma det så fort som möjligt när det sker. Brrrr.

Syn: Har svårt för såna blåa utebelysningar som finns,klarar inte av att titta på dem för känns som jag ska bli galen haha. Vissa nyanser av lila gör mig fysiskt illamående.

Lukt: Lukten av läder i skoaffärer, hatar skoaffärer. Lukten av spolarvätska kräks jag nästan av. Rengöringsmedelshyllan i affären gör kaos med min hjärna, för starka dofter och för mycket olika.

Känsel: Själva "trampdynan" under stortån får ingen röra, knappt jag själv! Bara tanken på att någon ska röra där gör mig ängslig. Tröjor har jag svårt för också för känner mig instängd på något sätt. Ju tjockare en tröja är, ju värre.

Är säkert hundrasjuttioelva saker till.

Skarpt ljud, ljus, buller, kraftiga rörelser, kaotiska miljöer, folkmassor osv stressar mig.

Jag har speciellt problem med höga ljud. När föräldrarna skriker på varandra, när morsan skriker på mina småsyskon, när småsyskonen smäller i dörrar, alla plötsliga ljud. Jag gillar att lyssna på hög musik men det känns mer som om det är på mina villkor då och jag vet vad som skall komma. Var speciellt rädd på High Chaparall när jag var ung när de sköt med pistolerna i luften, har inte varit där sedan dess just pga detta även om jag bor 1km bort.

En annan sak jag märkt är att jag får någon slags irritation av nytvättade kläder/sänglakan ibland. Inte alltid, men ibland. Det svider inte, det kittlar inte, men någonting mitt emellan de två. Det blir lite rött dessutom. Är endast på bröstkorgen och över skulderbladen. Någon som vet om det har med aspie att göra eller som känner igen sig i det? Fruktansvärt irriterande, kan dock vara allergi mot parfym men å andra sidan har jag aldrig problem av att spruta på mig parfym.

Plötsliga ljud gör att jag rycker till. Jag kan också känna fysiskt som en våg från hjärtat ner mot magen.

Om någon plötsligt säger något till mig så förstår jag inte orden. Blir bara ljud i huvudet.

Absolut inget åtsittande om halsen.

Dålig balans. Hela mitt liv har jag haft lätt för att ramla.