Nu på lunchen såg jag en reklam om ett öl: En perfekt sport-öl. Och genast rättade jag det i huvudet till Ett perfekt sport-öl men så tänkte jag "en öl - ölen? ett öl - ölet?" Så min fråga blir är det rätt att säga ett perfekt sport-öl eller är det riktigt med en perfekt sport-öl?

Har jag med fler sagt fel?

"Ett öl" syftar på en öltyp eller ölsort. "En öl" syftar på en specifk mängd öl, ett glas, en flaska etc

Då är det rätta att säga ett perfekt sport-öl för det är sorten reklamen syftade på.

Här förklaras det ganska bra: http://www.svenskaolframjandet.se/node/2598

I Svensk Ordbok av Sture Allén m fl sägs också att det normala är 'ölet', 'ett öl', 'ett gott öl' syftande på drycken, men att det om enstaka glas, flaska etc därav heter 'en öl'.

Zirre skrev:Man säger ju inte ett läsk om man menar en läsktyp eller läsksort så hur går Kvasirs inlägg ihop?

Man hanterar uppenbarligen öl och läsk på olika sätt i språket.

När det gäller öl är det vanligt med uttryck som:
"Ett ljust öl av pilsnertyp"
"Ett överjäst belgiskt öl"

Däremot beställer man "en öl" eller köper "en burk öl".


Edit: Zirre postade sitt senaste inlägg medan jag skrev detta.

Vem har sagt att språk måste vara logiska?

Jag blev lite fundersam när jag upptäckte något ord på Engelska vars pluralform betydde något helt annat än singulariset.

Svenskan har ju det här med t.ex Bokhandel - Boklådor. Klart hmmm...

Försök att förklara en och ett för en invandrad.
Fick frågan en gång när man använder vilken respektive vilket men jag kom inte på någon bra förklaring.

Jag har fått lära mig att "ett" aldrig används om människor - så när som på tre undantag: Ett barn, ett fruntimmer och ett statsråd. I övrigt finns det väl inga regler för när man säger en och när man säger ett.

Kahlokatt skrev:Jag har fått lära mig att "ett" aldrig används om människor - så när som på tre undantag: Ett barn, ett fruntimmer och ett statsråd. I övrigt finns det väl inga regler för när man säger en och när man säger ett.

Ett syskon, ett barnbarn.

Kahlokatt skrev:Jag har fått lära mig att "ett" aldrig används om människor - så när som på tre undantag: Ett barn, ett fruntimmer och ett statsråd. I övrigt finns det väl inga regler för när man säger en och när man säger ett.

Måste finnas fler ett monster blir ju ett och inte en, och en människa kan ju kallas för monster.

Ett köksbiträde.

Ett byoriginal. Ett pucko.

Ett dumhuvud.

Ett fruntimmer

slackern skrev:Ett fruntimmer

Är med i mitt exempel.

slackern skrev:Ett fruntimmer

Redan sagt.

Ett gäng.

Kahlokatt skrev:

slackern skrev:Ett fruntimmer

Är med i mitt exempel.

Ber om ursäkt, slarvigt utav mig.

Ett spån

Zirre skrev:

slackern skrev:Ett fruntimmer

Redan sagt.

Ett gäng.

Fast pluralformer tror jag inte räknas.

Ett gäng fler gäng.

Kahlokatt skrev:Jag har fått lära mig att "ett" aldrig används om människor - så när som på tre undantag: Ett barn, ett fruntimmer och ett statsråd. I övrigt finns det väl inga regler för när man säger en och när man säger ett.

Det finns nog några till, på rak arm kommer jag på ett befäl, ett hovrättsråd (iofs. gäller det väl alla -råd), ett överhuvud (också av olika slag).

Zirre skrev:Ett gäng fler gäng.

Jag menar att ett gäng består av flera personer.

Zirre skrev:Försök att förklara en och ett för en invandrad.
Fick frågan en gång när man använder vilken respektive vilket men jag kom inte på någon bra förklaring.

I många språk skiljer man på bestämd form beroende på om det är maskulinum, feminimun m.fl. former vilket motsvaras i svenskan av ett barn och barnet respektive en människa och människan.

Jag skulle vilja ha en öl tack. Men det ska vara ett mörkt öl. Min kompis vill ha en kaffe, om ni har ett rättvisemärkt kaffe. Jag beställde en pommes frites med, min kompis tog dock ett pommes frites av mig.

I mitt "modersmål" heter det en finger, en klöver, en paraply, en paket, en apelsin (självklart!), en kreatur, en skrutt.