Är det någon mer som skjuter upp sådant som verkar tråkigt el besvärligt? Trots att det slutar med stress och oro?

Nu kommer det en bok för alla oss: Dansa på deadlline.

DN Insidan skrev:Du är inte ensam. Men bara lugn, nu finns hjälp att få. En bok som kommer ut om tre veckor innehåller nämligen en rad tips för alla ”uppskjutare”.

Studenten som väntar med att plugga till natten inför den viktiga tentan trots vetskapen om att resultatet därmed blir sämre. Mamman och pappan som hela tiden skjuter upp renoveringen av hallen, trots att de varje morgon med stigande irritation försöker hitta barnens mössor och vantar i all röra. Eller en reporter här på DN som in i det längsta väntar med att skriva klart artikeln till morgondagens tidning, trots att tiden för att kolla stavning och faktafel då blir minimal.

Psykologen Alexander Rozental och journalisten Lina Wennersten har intresserat sig för uppskjutandets psykologi i flera år, och inom kort utkommer deras bok ”Dansa på deadline”. I den försöker de förklara varför en del alltid tycks vänta med att utföra viktiga uppgifter, trots att de riskerar att må sämre.

http://www.dn.se/insidan/att-skjuta-upp ... vanligare/

Det känns lite skämmigt, som ett tecken på dålig karaktär el lättja. Men kanske är det nedlagt i våra gener.

Ja, varför agerar då en del på det här sättet? Varför skjuter allt fler upp viktiga uppgifter så länge de kan, det vill säga prokrastinerar?

Enligt Alexander Rozental och Lina Wennersten kan beteendet spåras långt tillbaka i människans utveckling. I ”Dansa på deadline” berättar de att i vår tidiga historia var det särskilt viktigt att undvika allt som kunde vara farligt för oss. Ångest och andra kroppsliga reaktioner har därför som ursprungligt syfte att signalera fara.

– I dag kan vi känna ångest även inför det som inte hotar våra liv, till exempel inför svåra uppgifter där vi tvivlar på om vi verkligen räcker till. Att skjuta upp det vi ska göra är då en helt naturlig reaktion. Men när man får mer ångest av att skjuta upp något än av att faktiskt ta itu med det, kan det vara dags att söka hjälp, säger Alexander Rozental.

Jag har varit så'n länge. Jag blev nyfiken på om det kan hänga ihop med Asperger.

När jag var ung, så hade jag bra med roliga saker för mig, sysselsatte mig själv. Men vissa saker fanns bara i drömmarnas värld, planering och förhoppningar som aldrig blev något.

Läxor hade vi i högstadiet och senare. Jag läste mina läxor på rasterna, det hade kanske varit bättre för framtiden att plugga mer ordentligt.

Framförallt, så blev mitt liv i övre tonåring lite för slött, jag "orkade inte" med normal studieansträngning, klarade dom med den insats som det råkade bli. Mitt specialintresse och läsning slukade all tid i stället. Själv kallar jag detta kanske bara för hobby, Science Fiction kanske också var specialintresse för mig!

Så vid 24 års ålder så var jag redan "kvaddad för livet". I dag så har jag bättre förstånd för varför.

Bl.a så hade jag inte så många olika kompisar under studieåren - förstod inte helt vad som hände. Nu först börjar jag få lite kontakt med vissa från förr i tiden - jag var nog "skyddad" från tjejer och mer normala saker, så jag blev "frälst" i stället. Evigt liv är viktigare än hela mitt vanliga, faktiskt av Gud generöst givna liv!

Min mamma brukade säga att vi var "sena" som människor - bytte från vinterjackan i Juni och dylikt.

Mest var jag nog lite långsamt utbränd, men hade dock glädjeämnen ända tills jag blev akut psykiskt sjuk.

Jag har kanske glömt mer av vilka saker som vi sköt på. Får grunna mer...

/notwoodstock

Läste också artikeln. Ökande problem i vårt distraherande och komplexa samhälle.

För igenkännare så forskas det om prokrastinering bl a i Kanada. Här är infoportalen för en forskargrupp (sajten ser gammaldags ut men innehållet är suveränt).

Procrastination Research Group Home Page

Forskningschefen och psykologen Timothy Pychyl har en väldigt bra blogg och podcast. Podcasten är extra intressant om man gillar vetenskap och psykologi.

Alien skrev:Är det någon mer som skjuter upp sådant som verkar tråkigt el besvärligt? Trots att det slutar med stress och oro?

När jag var yngre så tror jag att jag har åtminstone gjort det en eller två gånger, är inte säker, eftersom mitt minne sviktar. Jag vet att mina föräldrar, och för det mesta min pappa, har skjutit upp vissa saker som te.x hemrenoveringen och tapetseringen som i slutänden gjorde så att jag började hata min pappa när han blev full en gång för mycket.

Ännu en bok om uppskjutarsjukan, Kom till skott:

Psykologen och författaren Görel Kristina Näslund har under flera år intresserat sig för det här ämnet. Själv brukar hon komma i tid till möten, men har brukat skjuta på saker som träning och bokföring.

I sin bok ”Kom till skott” (Kärnhuset) skriver hon att människor kan delas in i tre grupper: Den som inte skjuter på något alls, de som skjuter på ett och annat samt de som skjuter på mycket. De senare kan få problem med studier, arbete och socialt liv.

http://www.dn.se/insidan/kom-till-ratta ... utarvanor/

En studie vid Stockholms universitet om självhjälp på nätet:

En grupp försöksperosner fick möjlighet till självhjälp med psykologstöd på nätet under tio veckor, medan en annan bara fick självhjälp. En kontrollgrupp erbjöds möjlighet till fördröjd behandling, det vill säga placerades på en väntelista.

Resultaten visade på säkerhetsställda skillnader mellan dem som hade kontakt med psykolog och dem som fick stanna kvar på väntelistan. Lika intressant är att det gick bra även för dem som fick arbeta med sina svårigheter på egen hand. ("Självhjälp på nätet gav resultat")

Det är väll en del utav problematiken med exekutiva funktioner?

Tycker att det låter som ett lyxproblem att skjuta upp saker lite så länge man får något gjort över huvud taget! Sen tycker jag inte man ska stressa själv Att skjuta upp saker kan ibland vara ambitiösa personers enda sätt att unna sig återhämtning och vilar man inte blir man sjuk.

Skjuter man upp så mycket som möjligt finns det en chans att någon annan gör uppgiften istället

En forskningsrapport visar på ett samband mellan prokrastrinering och impulsivitet. Jag är inte alls förvånad.

Procrastination linked to genetics

"Varför göra idag det du kan skjuta upp till imorgon."

Sorgligt nog är jag prokastinatör av stora mått. Det blev inte bättre efter min utbrändhet. Dock har jag lärt mig att det är bättre att göra saker på en gång. Men det händer inte varje gång. =D