Hej!

Jag har ätit Sertralin (SSRI, antidepressiva) sedan 17 december 2012. För ca 6 veckor sedan började vi trappa ner på dem. Jag tog 100mg dagligen, och i dagsläget tar jag 50mg.

Saken är den att jag har extrem ångest. Den är otroligt stark. Jag har haft ångest medans jag ätit Sertralinet också, men just nu så ökar min ångest bara mer och mer.

De satte in mig på Sertralinet då läkarna bedömde att jag vara deprimerad och att det fanns suicidrisk. I dagsläget skulle jag inte säga att jag är deprimerad, utan mitt problem är min ångest.

Jag har haft ångest så länge jag kan minnas, och i mitt fall (och många andras kan jag tänka mig) så hänger det kanske ihop med min AS diagnos. Jag känner av ångesten hela tiden, men det är när jag är runt människor som det blir svårare att ignorera den.

Jag upplever inte att Sertralinet har hjälpt mig med ångesten. Och jag känner att det finns saker som jag vill göra, men som jag inte "kan" p.g.a. ångesten.
Exempel på det är;
1. Jag kan knappt äta lunch i skolan. På en månad kan jag följa med till matsalen 1-3 gånger. Detta p.g.a. att jag får ångest och panik av att vara runt alla människor där.
2. Ibland kan jag inte gå till skolan öht. Brukar vara hemma minst 1 dag varje vecka.
3. Jag vill verkligen börja gymma och/eller simma. Men får ångest och panik över att gå till gym och/eller simhallar, och gömmer mig tillslut på en toalett för att döda tid, och sedan byta om och springa hem.

Jag ska till min läkare på BUP nu på onsdag, och jag vet inte om jag ska fråga om jag kan prova ett annat SSRI preparat, eller om jag ska prova något SNRI preparat, eller om jag ska fråga om ångestdämpande (Bensodiazepiner).

Jag känner att det inte är någon idé att höja upp Sertralinet igen, då jag aldrig upplevt att den har hjälp mot ångesten. Men jag är även rädd för att fråga om att prova något annat, då jag känner mig väldigt larvig och försöker säga till mig själv att "bara bita ihop och stänga av alla känslor". Men det funkar inte riktigt...

Någon här som också har mycket ångest? Hur gör du isf för att tackla den? Tar du någon form av medicin, eller biter du ihop?

Tror ni det skulle det vara värt för mig att fråga läkare om annan medicin än just Sertralin, eller ska jag låtsas som att allt går bra?

Kan även tillägga att jag har gått på KBT om ångest och om sömn, men det hjälpte mig absolut ingenting.

Ni får gärna svara här, eller skicka ett PM till mig om ni känner er bekvämare med det.

Tack på förhand!

M.v.h.
FrizzleBird

FrizzleBird skrev:Tror ni det skulle det vara värt för mig att fråga läkare om annan medicin än just Sertralin, eller ska jag låtsas som att allt går bra?

Ja du borde ta upp det med din läkare, naturligtvis. Du beskriver ju att det går så långt att ångesten faktiskt påverkar hur du lever: att den inte bara är någonting du känner utan att den styr delar av ditt agerande i livet. Det är allvarligt och då ska man behandla den med samtalsterapi och medicinering. Det är ju de antidepressiva SSRI, SNRI, NaSSA m.fl. som man använder även för att lindra ångestproblem, men även Buspiron. Meningen är ju att de ska ge en mer permanent bättring efter lång tids användning.

Tillfälligt kan man ju även lindra ångesten med andra mediciner som maskerar symptomen. Det första preparat läkare brukar skriva ut är Atarax som är en antihistamin med svagt ångestdämpande effekt som främst lugnar ned fysiologiska effekter av ångest. Därefter brukar man få testa några fler antihistaminer: de s.k. fentiazinderivaten Theralen och Lergigan. De fungerar likt Atarax men i regel upplevs de starkare. Först därefter brukar bensodiazepinpreparaten bli aktuella.

Man ska dock vara försiktig med bensodiazepiner då de är beroendeframkallande. Man kan ge sig värre ångest än man hade tidigare av att använda de medicinerna vårdslöst: för ofta eller i för hög dos helt enkelt. Även Lyrica fungerar på ett liknande sätt och även den utvecklar man tolerans mot. Dessa mediciner brukar dock vara väldigt effektiva som ångestdämpare och man kan verkligen känna sig helad om man äter en sådan tablett vid svår ångest. Det är dock viktigt att respektera beroendeframkallande substanser.

FrizzleBird skrev:Kan även tillägga att jag har gått på KBT om ångest och om sömn, men det hjälpte mig absolut ingenting.

Det finns andra former av terapi att testa om inte KBT fungerade. Man kan ju även testa KBT med andra psykologer om det kanske blev overksamt för att ni inte fungerade väl tillsammans. Det är nog lämpligt att du ber om att få en samtalskontakt vid BUP som kan vara en kurator eller en psykolog som du kan diskutera dina ångestproblem med lite oftare. Du kan då fylla i formulär och skatta ångestnivån kanske varje vecka för att se om du lyckas behandla den.

Vidare ska man ju alltid äta, sova och träna rätt så om du behöver hjälp med någon av de komponenterna kan du be din läkare om att få komma i kontakt med en kostrådgivare eller en sjukgymnast eller kanske att få göra en sömnutredning.

Så ja, ta upp detta med din läkare och be i vart fall om att få en samtalskontakt och överväg medicinering. För mig hjälper den antidepressiva medicinen Voxra lite, men alla fungerar olika. Du ska dock inte behöva känna så som du känner idag; att gömma sig från ångestframkallande aktiviteter är inte rätt och så hämmad ska man inte behöva vara.

FrizzleBird skrev:
Någon här som också har mycket ångest? Hur gör du isf för att tackla den? Tar du någon form av medicin, eller biter du ihop?

Jag tar Buspiron mot ångest och depression. Den funkar mot den gnagande ångesten men inte mot panikångest. Vid panikångest tar jag Stesolid eller väntar ut det.

Tack båda två för svaren! Uppskattar det verkligen

Jag ska ju som sagt till BUP på onsdag, tillsammans med min mamma. Så jag ska försöka att kläcka ur mig hur jag känner, för jag brukar alltid vifta bort ångesten inför andra (särskilt min mamma) då jag är rädd för hur de ska reagera.

Om de skulle ge mig något beroende framkallande medel så är jag ändå rätt lugn, då jag är väldigt emot missbruk, och då jag har bett min mamma att hon har hand om mina mediciner och lägger fram den dosen jag ska ta, just för att minska risken att börja missbruka något (äter Concerta som är beroendeframkallande). Men självklart finns det ju en rädsla och vaksamhet hos mig också, då jag vet att det finns en risk att man blir beroende.

Men jag ska se till att försöka prata med dom, och se vad vi kan komma fram till. Jag ringde även BUP nu i veckan och bad om att få kontakt med psykologen jag gick till förut igen, så väntar på en kallelse till honom just nu, vilket känns skönt

FrizzleBird skrev:Någon här som också har mycket ångest? Hur gör du isf för att tackla den? Tar du någon form av medicin, eller biter du ihop?

Motion är ju bra, men om du har svårt för att vara på gym etc, så varför inte ute i det fria ist, cykla, jogga mm, om du bor i närheten av något eljusspår är det ju förträffligt. Kolla om någon granne har en hund som ändå behöver komma ut och röra sig lite.

Det är klart, har nämnt det tidigare, men sex är ångestdämpande.

Mat, choklad och glass, det funkar med, men är förödande för figuren såklart

antonius skrev:
Motion är ju bra, men om du har svårt för att vara på gym etc, så varför inte ute i det fria ist, cykla, jogga mm, om du bor i närheten av något eljusspår är det ju förträffligt.

Ja motion glömde jag skriva. Jag mår bättre sen jag började gå en promenad varje dag. Ibland bara 500 meter men det verkar fungera ändå.

Jag har Sobril som hjälper mig med min ångest, jag tycker dom fungerar bra!
Jag har även Sertralin och Lithionit så jag vet inte om Sobrilen gör hela jobbet själv men jag vet att jag lugnar ner mig fortare och kan tänka lite mer logiskt när jag tar en Sobril vid ångest.

Personligen så biter jag inte ihop, det går inte.
Jag brukar krypa ihop och lägga mig under köksbordet.
Superb självkontroll!

Jag behöver min ångestdämpande medicin helt enkelt för att jag inte har hittat något annat (än) som kan lindra/ta bort min ångest.

Beskriv dina problem för läkaren som du beskrev dom ovan så tror jag säkert att du kan få något mot din ångest! Atarax och Theralen fungerade inte alls för mig men det är väldigt olika! Bäst för mig har varit Sobril.

+ samtalskontakter/terapi.
Lycka till!

Sertralin brukar fungera även mot ångest och inte bara "dämpande" som benso. Men vad det än är för medicin så bör den bara användas som ett stöd under tiden man vänjer sig av med sitt ångestbeteende.
Jag har också gått på KBT utan att det hjälpte ett dugg. Problemet är nog att det ska gå så fort och att man är särskilt trög att ta till sig nya saker när man har ångest. Om 65 % blir hjälpta av fem tillfällen av KBT så grattis, men jag vet att resterande 35 % också kan bli inte bara "hjälpta" utan helt "återställda" - men det tar TID.
I grund och botten handlar det om att förstå vad ångest är och vad som händer i kroppen, för det är där det händer.

Öka sertralindosen och ta det så lugnt du kan, känn kärlek.

Jag äter Iktorivil mot ångest, o den försvinner helt. Tidigare hade jag Xanor som var snäppet bättre, men jag nöjer mig med Iktorivil, då den är mindre beroendeframkallande. Har även haft Temesta som också var bra, men den är rätt ovanlig idag. Sobril och Stesolid hjälper också.

Nackdelen med dessa mediciner är att man blir beroende och tolerant mot de. O läkarna är inte särskilt glada i att skriva ut dessa.

Men jag har ätit 4 mg Iktorivil dagligen i ca 11 år, utan att bli tolerant. Beroende är jag dock.

KBT hjälper inte alla och det är inte alla som är mottagliga för KBT. All terapi förutsätter att man får ner ångestnivån såpass mycket att man kan ta till sig terapin. Annars funkar bara möjligtvis stödsamtal. KBT förutsätter dessutom ett antal tankegångar som man måste åtminstone provisoriskt acceptera för att kunna pröva, man behöver tilltro till de idéer som det bygger på och också en viss tilltro till terapeuten. Vidare måste terapin framskrida i en takt som är tillräckligt långsam för att inte öka ångesten för mycket, och tillräckligt snabb och långvarig för att ge resultat. Och så måste amibitionsnivån stämma med den situation man för närvarande är i. Förutsättningen är nog också att man blir bättre på att tolka sina egna känslor, och vad som triggar panik för att man ska kunna förebygga den. Kan man inte det så måste man nog lära sig tolka mönstren först, om det går.

cc33314 skrev:Öka sertralindosen och ta det så lugnt du kan, känn kärlek.

Om jag överhuvudtaget äter antidepressiv medicin, spelar ingen roll vilken sort, så kan jag inte känna sann kärlek. Kan bara känna det med så lite mediciner i kroppen som möjligt. Men det är jag det, alla är olika.

Okej, försök bara att ta det lugnt och försök släppa alla tankar och bara glid genom livet...

Jag äter två olika SNRI och det hjälper mot min ångest som var väldigt extrem innan.

Får fortfarande ångest ibland, då brukar jag smörja med tigerbalsam på andningsområdena, det hjälper faktiskt bättre än väntat. Känns lättare att andas.

Sen jag la av med antidepressiv medicin så har jag endast lindrig ångest emellanåt. Med andra ord så har jag dragit slutsatsen att dessa mediciner skapar mer ångest än de lindrar.

marcooleo skrev:Sen jag la av med antidepressiv medicin så har jag endast lindrig ångest emellanåt. Med andra ord så har jag dragit slutsatsen att dessa mediciner skapar mer ångest än de lindrar.

Du åt alltså medicin mot depression och inte mot ångest? Alla reagerar olika. Jag får svår ångest utan SNRI.

Jag tror att KBT funkar för alla, men det kan ta en hiskelig tid innan det får genomslag beroende på problematiken.

KBT går att använda på sig själv så även om KBT-tillfällena är slut så kan man sakteliga använda metoderna man lärt sig på sig själv i den takt man själv känner fungerar. Det gäller bara att närma sig problemet tillräckligt långsamt så man själv känner att det fungerar och låta hjärnan få den tid den behöver för att bygga de nya synapser som behövs för att hantera situationen som ursprungligen var anledningen till att man sökte KBT (eller om man ens söker, det går att utföra KBT utan någon annan som medverkar).

VIsst, metoderna som ingår i KBT kan nog vara till hjälp för de flesta dock inte alla.

En förutsättning att personen inte är drabbad av för mycket yttre stressorer för att klara av att jobba med sina inre.

Det förutsätter också en rimlig nivå på ångest och andra störningar som koncentrationförmåga och vakenhetsgrad för att man ska kunna ta till sig ny information.

Så även om en person i princip skulle kunna vara mottaglig för KBT är det inte säkert att det är rätt tidpunkt.

Vidare tror jag inte KBT är en tillräcklig hjälp för alla och att det kan vara riskabelt att använda om det också föreligger andra problem än de som KBT kan förväntas hjälpa mot.

Självklart är det så, KBT är inte en universalmetod men jag tror att alla kan vara hjälpta av någon form av KBT gentemot rätt saker vid rätt tidpunkt.

Jag löser mina problem genom att ge mig själv en enorm mängd kärlek!

Jag provade sertralin förut men bytte till lyrica och flouxetin. Har inte märkt någon skillnad alls och har hur mycket ångest som helst. Jag åt aldrig heller lunch i skolan utan sprang hem och åt under lunchen. Men berätta det du känner om medicinen och om dina förslag. Inte ska du behöva bita ihop, du är modig, det ska du veta!

kapuni skrev:

marcooleo skrev:Sen jag la av med antidepressiv medicin så har jag endast lindrig ångest emellanåt. Med andra ord så har jag dragit slutsatsen att dessa mediciner skapar mer ångest än de lindrar.

Du åt alltså medicin mot depression och inte mot ångest? Alla reagerar olika. Jag får svår ångest utan SNRI.

kapuni skrev:

marcooleo skrev:Sen jag la av med antidepressiv medicin så har jag endast lindrig ångest emellanåt. Med andra ord så har jag dragit slutsatsen att dessa mediciner skapar mer ångest än de lindrar.

Du åt alltså medicin mot depression och inte mot ångest? Alla reagerar olika. Jag får svår ångest utan SNRI.

Ångest är den största problematiken, depression den minsta, jag känner mig oerhört nedstämd emellanåt, men det är sällan jag får riktiga djupa depressioner. Hittills har ingen antidepressiv medicin lindrat ångest bara maskerat den något, och i situationer där jag är känslig så kommer den med dunder och brak. Dessutom stressar dessa mediciner min kropp, känner myrkrypningar som aldrig försvinner med tiden, de höjer min stressnivå och därmed närmare ribban för utlösande av ångest. Just nu har jag ingen medicin alls förutom Iktorivil, det var meningen läkaren skulle ordna en medicin till mig i fredags, men jag antar att det inte var så akut då sköterskan sa att jag fick en telefontid nästa fredag....Så nu får det bli Lyrica fram till dess, höjer humöret och energin, men tyvärr så skapar den lite oro för mig så jag får kombinera den med Iktorivil, då funkar det, men så kan jag inte ha det i längden.

FrizzleBird skrev:Någon här som också har mycket ångest?

Ja. Panikångest inklusive hälsoångest.

FrizzleBird skrev:Hur gör du isf för att tackla den?

Tränar, läser om problemen samt terapeutisk behandling och medicinerar.

FrizzleBird skrev:Tar du någon form av medicin, eller biter du ihop?

Äter 50mg sertralin samt 2mg alprazolam depot per dag.

FrizzleBird skrev:Tror ni det skulle det vara värt för mig att fråga läkare om annan medicin än just Sertralin, eller ska jag låtsas som att allt går bra?

Det är alltid värt att rådfråga läkare och du ska aldrig låtsas något.

---

Eftersom jag behandlas med bensodiazepin alprazolam (xanor) så kan jag en del om det. Det är en bra medicin mot ångest. Den mest effektiva jag provat och jag har provat några olika bensodiazepiner. Vill dock påpeka att det finns en viss risk att det slutar i missbruk, en definitiv risk för tillvänjning vid långvarigt bruk.

Alprazolam, låg dos vid behov (!), är ofta till hjälp vid insättning av andra mediciner som t ex SSRI, vid behandling under kortare perioder eller t ex vid stark tandläkarskräck, inför operation osv. Det är dock vanligare att diazepam (stesolid) används som lugnande inför de sistnämnda.

Klonazepam (iktorivil) och diazepam (stesolid) används ofta när man t ex har/haft krampanfall som utsättningsproblem hos t ex missbrukare. Personligen kände jag mig inte mindre ångestfylld, men avslappnad p g a dess muskelavslappnade verkan. Alprazolam är mer ångestdämpande, men inte muskelavslappnade.

Det är viktigt att förstå vad dessa substanser gör och allvaret i att börja använda sig av bensodiazepiner. Det är ingen dans på rosor att sluta efter man ätit varje dag i månader eller år, det är viktigt att förstå det. Det är viktigt att man har en läkare som förstår medicinerna och som kontrollerar ens användande regelbundet.

Under våren 2013 gick jag ner från 3mg under 4 månader och efter 52 dagar fri från bensodiazepiner så fick jag vad jag i efterhand fastslagit var en extrem rebound effect efter en kväll av lite vindrickande. Ångesten var extremt svår att hantera, svårare än jag någonsin haft, och ambulansen kom då jag blev livrädd att jag skulle dö. Första gången jag haft ambulansen hos mig, men jag var totalt tvärsäker.

Jag var på akuten 3 gånger och kollade mage, puls, kroppspulsådern, binjurarna etc. Allting var normalt, men min vilopuls var på 70-80 och höjdes till 120-130 så fort jag rörde mig. Fick stora problem med magen, grå avföring, hög magsyreproduktion, mycket dålig aptit. Förlorade över 5kg på 2 veckor. Kunde inte sova mer än 1 timme per natt, så jag åt lergigan och theralen för att bli trött på dagarna så jag kunde sova lite och sova bort min rädsla. Låg i soffan och såg på The Big Bang Theory om och om igen, rörde mig maximalt 2 timmar per dag. I slutet av den jobbiga perioden så hyperventilerade jag och höll andan i 10 sekunder för att sedan ta korta, djupa andetag och hade mycket extraslag i hjärtat (troligtvis p g a dåligt ätande, hyperventilation, abnormal andning och hög stress).

Så fort jag påbörjade behandling med alprazolam igen så försvann samtliga problem över en natt.

Det är viktigt att förstå bensodiazepinernas fullständiga funktion och hur det kan bli om man inte är försiktig, noggrann och har en plan med läkare/beroendeenhet.

---

Terapi är absolut bäst mot ångestproblematik som är relaterade till panikångest, hälsoångest, social fobi och liknande ångesttillstånd. Många är nämligen i grund och botten relaterade och fungerar i regel på liknande sätt, vilket är varför KBT slagit fram som främsta behandlingsform. Ångest är ingen känsla, det är ett tillstånd. Ofta behandlas ångesttillstånd av "enklare" karaktär (t ex social fobi, panikångest) med KBT i samband med SSRI.

Det har påpekats att det inte är en universallösning som fungerar för alla. Detta påstående är sant, men ofta används det i syfte att degradera dess effektivitet. Ofta av individer som genomgått behandlingen utan att uppnå önskat resultat eller av individer som inte förstår dess bredd och olika former av KBT, som t ex ACT. Jag har gått KBT för både sociala svårigheter och för panikångest samt hälsoångest. KBT som behandlingsform av sociala svårigheterna/svårigheter att ringa myndigheter var effektiv, medan den var mindre effektiv vid behandling av panikångest samt hälsoångest. Det är enkla principer som grundar KBT och p g a detta kan det lätt bli att generaliserat och behandlingen kan bli ganska förenklad.

Först och främst är det viktigt att kartlägga tankar, känslor och när ångesten är närvarande. Efter det brukar man analysera det man kommit fram till, sedan försöker man få den behandlade att själv förstå problematiken och komma fram till slutsatserna på egen hand. Detta är problematiskt vid behandling om behandlingsformen är förenklad, om den behandlade har NPF eller mycket svårt ångestproblematik eller t ex substansproblematik.

Det är viktigt att terapin är planerad och kartlagd efter individens perspektiv, inte utifrån den generella uppfattningen av problematiken. Om den behandlade har NPF (som t ex autismspektrumtillstånd) är det viktigt att behandlaren förstår den problematik och utifrån den kunskapen vara mycket flexibel i sitt sätt att arbeta med KBT. Det finns trots allt en kognitiv nedsättning hos individer med NPF, det blir då genast till viss del ineffektivt att ha en generell kognitiv mall att gå efter vid behandlingen.

Det är essentiellt att den behandlade är fullständigt motiverad, hängiven och får en individuell behandling. Det är lika viktigt att man själv läser om problematiken och att informationen man tar del av är djup, korrekt, förståelig och skriven av professionella med hög kompetens och kunskap inom området. Alltså skall man undvika information skriven av självutnämnda experter inom området eller av någon som bara läste någon enstaka kurs i ämnet.