Från vänskap. Det er umulig for meg å hoppe rett inn i et forhold, det må komme naturlig utifra et vennskap og det tar litt tid.

Jag skulle, för att ha fått en tjej:

1) Vilja mött någon värd att ha relation med, som klarar mina egenheter.

2) Och detta i >25 årsåldern, när man var lite äldre. Nu är det för sent.

3) Helst vetat om min Asperger, jag visste aldrig hur man gjorde för att träffa nå'n tjej. Så jag kraschade.

4) Hon skulle ha varit tillräckligt nära idealbilden för att tycke skulle kunna uppstå. Mörk.

5) Men alltså, för att komma till frågan:

Jag har haft några lite förälskelser i livet, utan att bry mig mer om någon tjej, så att jag var nyfiken på henne.

Och jag tror:

1) Det måste finnas tillräcklig grund för en relation från början - man kan inte tvinga/chansa/bygga på intet. Så jag har aldrig träffat nå'n nära idealet - en akademiker, kanske.

2) Man måste ha chans att inte, som i mitt fall, ha Social Fobi som stoppade mig tills jag var för gammal.

3) Kyrkor är perfekta platser att hitta någon snäll, intressant person. Men jag var kraschad, inte relationssökare där.

4) Om jag väl hade en relation med någon så att tycke uppstått, så tror jag resten skulle funkat, om inte jag haft Asperger, Social Fobi och lite Panikångest tills jag blev för gammal för nå't vettigt.

5) För man kan nog utveckla relationen, växa ihop, om man kan klarar relationer, båda två. Annars är det ju pyrt.

6) Men jag ser nutiden som alltför många ytliga relationer, som förstör år för människor och barnplanerna för kvinnor. Man hade faktiskt nytta av förlovningar förr - man *måste* på något sätt bestämma sig om man skall gå vidare med sin relation. Inte upptäcka efteråt att 'allt' går åt skogen.

7) Jag tror gemensam bas är guld. För mig, kyrkan, men tyvärr så var tiden 15 år innan jag blev kristen. Möjligtvis skulle en kurskamrat ha blivit bra, men icke då i mitt liv, som det utvecklade sig; sen AS diagnos bl.a

8 ) Pratgladhet är det som jag själv nuförtiden bygger de relationer jag har på - jag är mer intressant än förr, trots min extrema schizofreni - jag har rätt god koll på den.

9) Slutligen så kan jag med mina trassligheter tyvärr inte sköta ens de relationer som jag har. Jag behöver gå ifrån och lugna ner mig och alla kontakter glöms bort och ensam är inte alltid stark...

10) Allts så får jag vara nöjd utan någon livsrelation, mitt liv orkade inte med nå'n.

/notwoodstock

Själv så ser jag ingen skillnad på vänskapsrelation och kärleksrelation, för jag kan inte dela upp det i antingen eller som många verkar göra. Jag behandlar alla likadant och pratar med alla på samma sätt oavsett hur mycket jag känner att jag gillar någon, och den enda skillnaden är nog att jag blir mer entusiastiskt och så ju mer jag känner att jag gillar någon. Och hur mycket jag gillar någon brukar jag för det mesta känna nästan direkt.

När det gäller relationer/vänner alltså, personer som jag vet vilka de är men aldrig vare sej pratat/träffat privat räknar jag ju inte som vänner, utan de räknar jag som typ ytligt bekanta.

Men det är hursomhelst väldigt svårt för mej att hitta vänner som passar mej. För det första så tror jag inte någon riktigt skulle kunna förstå vem jag egentligen var ens om de både träffade och pratade med mej dagligen i flera år i sträck. Ingen som har verkat gjort det hittills iaf. Dessutom så finns det inte så många som till exempel skulle tycka det vore en rolig idé att typ spontant åka till nån helt okänd plats utan packning och gå vilse i skogen samtidigt som det började regna och sen somna under ett träd, men för mej vore det bland det roligaste man skulle kunna hitta på. Samtidigt som jag ändå inte brukar göra så eftersom jag inte tycker det vore roligt utan sällskap, vilket ju blir en skarp kontrast mellan självständighet och osjälvständighet, samtidigt, så jag hamnar typ mittemellan på det sättet när det gäller en massa saker och passar inte riktigt in någonstans, och har en lika mycket teoretisk som reell personlighet.

För all del att det finns en massa o lära sig o blabla. men det finns inget självändamål i att det inte klickar direkt och sedan inte bara fortsätter på samma sätt. Frågan är väl ungefär om man litar på sin intuition eller ej... ibland?

Cyan skrev:Själv så ser jag ingen skillnad på vänskapsrelation och kärleksrelation

Samma här. I grunden tror jag det beror på att vänskap inte finns i min beteenderepetoar, och att det blivit associerat med det som ligger närmast till hands (bonding / attachment, vad det nu heter på svenska).

Jag vill att tjejen tar initiativ och att hon är tydlig och att hon inte läser in ett avvisande innan jag avvisat henne...

gadas skrev:Jag vill att tjejen tar initiativ [...]

Recept på ett misslyckande???

Miche skrev:

gadas skrev:Jag vill att tjejen tar initiativ [...]

Recept på ett misslyckande???

Undergiven?

Nej, vill inte ha sex med mina vänner eller inleda något förhållande med dem, det skulle ju riskera att förstöra vår relation totalt och jag betraktar dem nästan som familjemedlemmar. En del av dem ska finnas med resten av mitt liv, hoppas jag.
I en del fall står de ju mig faktiskt närmare än min familj. Sedan har det väl hänt att det funnits en attraktion men att det inte blivit något och sedan har vi blivit vänner efter det, men aldrig det omvända.
Jag har dock en tjejkompis som efter fem års platonisk vänskapsrelation efter en resa till New York med en killkompis blev ihop efteråt och som idag är gifta och har ett barn. Men det är inte så vanligt och det finns säkert många som är "hemmablinda".
Men för min del, lite flirtar eller inviter måste det finnas i början. Men jag är singel, så lyssna inte på mig…

Dette er litt off-topic, men jeg tenkte jeg kunne dele alt jeg har lært om kvinner i løpet av 30 år, kanskje det kan være til hjelp for noen andre menn, det kan være vanskelig for oss å forstå dem. Så her er all kunnskap jeg har plukket opp, alt jeg har lært om dem i løpet av de siste 30 årene:

Miche skrev:

gadas skrev:Jag vill att tjejen tar initiativ [...]

Recept på ett misslyckande???

Tycker mig sett i en annan omröstning också, att det finns fler killar som vill att tjejen ska ta initiativet/ragga/uppvakta: killar-hur-vill-ni-dejta-omrostning-t12554.html

Ifrån vänskap skulle nog vara det ideella, jag har aldrig sett ett hälsosamt förhållande uppstå utifrån mina kamrater när de blivit uppraggade,raggat.

Hur jag vill att en relation utvecklas?
Om det handlar om brudar: målgång.