Jag äter Venlafaxin depåkapslar 75 mg på morgonen och 150 mg på kvällen.

Jag kan inte svälja tabletter/kapslar så jag tar isär kapslarna och sväljer endast innehållet. Lite jobbigt när man varje gång får förklara för apotekspersonalen att det inte går med vilket fabrikat som helst, kapslarna har olika sorters innehåll, korn, minitabletter och ibland större tabletter i kapseln, och de kan inte svara på hur de är inuti så då får jag be om att få känna själv och skaka på medicinen för att känna efter om det låter som att det är små korn i eller inte..

Jaja hur som helst, vid insättningen fick jag biverkningar som hjärtklappning och hög puls, konstiga pupiller, svårt att kissa, muntorrhet, darrhänt, konstiga drömmar, stela muskler i knän och nacke, "hög-känsla", en aning problem med koordinationen.
Jag var inlagd på sluten psykiatri under första veckorna vilket kändes skönt med tanke på alla biverkningar.

Nuvarande biverkningar efter ett år med Venlafaxin är
Nattliga svettningar, blir väldigt lätt varm/svettig om dagarna också.
Om jag skadar mig blöder jag lättare och har lätt för att få blåmärken.
Något darrhänt
Behöver inte kissa så ofta
I bland känns det som att ögonen inte hänger med hjärnan (vet inte hur jag kan förklara det bättre)
Konstiga drömmar
Något svårare med koordinationen
Ibland stelhet i knän och nacke.
Snabbt hjärta, ligger på ca 90 slag/min

Kanske ska tillägga att jag även äter Mirtazapin 30 mg på kvällen, vilket gör att jag sover bättre än någonsin (som en normal människa). Enda biverkningen med Mirtazapin är att jag blir väldigt sugen på något gott precis när jag har tagit tabletten, vilket bara är bra för min del eftersom jag har undervikt.

Även om det är en hel del biverkningar från Venlafaxin fortfarande så måste jag säga att jag mår bättre än någonsin. Min ångest är obetydlig och jag känner mig mycket mer lättare i sinnet plus att jag inte är så trött (kanske har att göra med att jag sover desto djupare om natten).


Jag äter de här medicinerna främst pga ångest.

Hej,

Jag har blivit erbjuden olika typer av psykofarmaka sedan i mars då jag blev diagnosticerad med depression samt diverse ångeststörningar (jag har egentligen haft dem sedan jag var barn men har inte sökt hjälp tidigare). Jag tackade dock nej eftersom jag inte vågade prova dem. Fick atarax som jag provade men det hjälpte inte alls mot min ångest. Däremot hjälpte de mig att sova. Tog dem inte regelbundet så de tog inte slut förrän igår. Ringde min psykiatriker idag och efter ett ca 13 minuter långt telefonsamtal övertalade han mig att gå till apoteket och hämta ut antidepressiva i form av Venlafaxin. Det är tänkt att jag ska ta 75 mg/dag.

Nu sitter jag här och är allmänt jätteorolig (of course). Jag visste redan när jag sa "ok" till min psykiatriker att jag kanske inte skulle våga prova medicinen. Har några frågor:

- Är det vanligt att gå upp i vikt av Venlafaxin? Min depression har redan gjort så att jag gått upp en del och jag är nu lite smått överviktigt (vilket får mig att känna mig ännu sämre).
- Kan min personlighet förändras av medicinen? Jag är rädd att jag ska bli "någon annan" och att jag ska förlora mitt sätt att tänka samt det som gör mig till den jag är. Förstår ni vad jag menar?

Utöver det jag nämnde ovan så är jag också rädd för andra biverkningar samt förändringar. Detta kommer att låta jättedumt men eftersom jag inte kommer ihåg hur det känns att inte vara konstant deprimerad och/eller fylld med ångest så är jag orolig för hur mitt liv kommer att vara när jag inte känner så. Jag är även orolig för att folk inom psykiatrin ska överge mig om jag börjar ta mediciner och kanske mår lite bättre. Kan det hända? Jag har gått och mått dåligt i över 10 år utan att berätta om det för någon. Har inte bearbetat saker och ting än och jag tror inte jag fixar det själv.

Dessutom har jag svårt att acceptera att jag ska behöva ta mediciner för att kunna fungera "normalt". Det känns skrämmande att jag ska ta mediciner som förändrar saker i hjärnan och samtidigt rubbar andra system i kroppen. Det är som att medicinen fixar ett problem på bekostnad av något annat. Det skrämmer mig lite.

Vet inte hur jag ska göra riktigt.

Några tankar? Hur har ni som provat Venlafaxin upplevt det?

Tack för hjälpen.



Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämne.

Venlafaxin är ett av de SSRI-preparat som jag inte upplevde som mer än en i mängden. Den gav inget särskilt utöver de vanliga effekterna som ett aningen stabilare känsloliv (åt det likgiltiga hållet, men exkluderat in- och utsättningssymptom som kan göra mig hypomanisk och väldigt ångestfylld), minskad libido och blodtrycksfall. Vad gäller viktuppgång så märkte jag alltså inte av det särskilt, men å andra sidan har jag svårt för att gå upp i vikt. (De enda psykofarmaka som har ändrat min aptit så pass mycket att den orsakat viktuppgång är Seroquel, Mirtazapin, Lyrica och Zyprexa.)

Du kommer förmodligen att tänka lite annorlunda om medicinen antingen får en önskad eller oönskad effekt på dig, och diverse insättningssymptom är vanliga när man börjar behandla med just SSRI-preparat, men det kanske är för det bättre om du mår dåligt i ditt aktuella tillstånd. Känslor är väl en form av tankar, eller åtminstone vad som präglar ens tankar, och om du mår på ett visst sätt så tänker du nog annorlunda till skillnad mot hur du tänker i andra affektiva tillstånd. Sen kan du ju alltid avbryta behandlingen om du märker att den verkar stjälpa dig mer än den hjälper.

Nåväl, glöm inte bort att detta är mina oprofessionella tankar kring detta. Venlafaxin använda jag kring år 2010 under en väldigt diffus period i mitt liv, så minnena är inte de starkaste.

ajemen skrev:Venlafaxin är ett av de SSRI-preparat

Det är ett SNRI-prepart, alltså serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Och anses vara snäppet effektivare om inte SSRI ger önskad verkan.

kapuni skrev:

ajemen skrev:Venlafaxin är ett av de SSRI-preparat

Det är ett SNRI-prepart, alltså serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Och anses vara snäppet effektivare om inte SSRI ger önskad verkan.

Ok, tänkte att det kanske var så men orkade inte kolla upp det. Som tur är spelar det ingen roll om det är SSRI eller SNRI vad gäller min upplevelse av läkemedlet.

Jag äter Velnlafaxin och Mirtazapin mot depression och ångest, precis som trådskaparen så har jag haft det sedan jag var barn.
Jag fick först Atarax mot ångest, vilket inte hjälpte, blev mest trött. Sedan fick jag Mirtazapin och den hjälpte i tre månader sedan kom min ångest tillbaka. Efter ett tag fick jag kombinationen Mirtazapin och Venlafaxin och det har hjälpt mig väldigt bra. Jag brukar få höra av mina olika läkare att just den kombinationen hjälper många.

Jag tror inte du behöver vara orolig för att bli annorlunda. Du kommer antagligen bli lättare till sinnet och förhoppningsvis blir ångesten bättre också. Håll ut i början, då du kan känna dig extra likgiltig eller andra biverkningar som illamående men det är bara tillfälligt. Ge det ett par veckor. För mig är biverkningarna som sitter kvar att jag blir väldigt lätt svettig. Något som jag märkt av är att mitt minne blivit något sämre, vilket är typiskt antidepressiv medicin. Jag tror det har att göra med att man inte grubblar lika mycket på saker och det leder till att man inte lägger energi på att minnas allt som man gjorde innan.
Min (lilla) viktökning (som iofs var bra för mig) beror på Mirtazapin och inte Venlafaxin. Jag tror inte det är så vanligt vid Venlafaxin.

Jag startade med 75 mg Venlafaxin och sedan så ökar man tills man uppnår önskad effekt. Jag äter nu 225 mg Venlafaxin och 30 mg Mirtazapin och mår bra.

Tack för svaren, ajemen och kapuni.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. På något sätt känns det som att det skulle kännas mycket bättre om jag kunde "besegra" allt detta genom terapi och så. Utan mediciner. Man hinner dock må helt åt helvete innan terapin fungerar. Jag har klarat mig utan mediciner i över 10 år men saker och ting blir bara värre så jag vet inte vad jag ska göra.

Är Venlafaxin verkligen en bra medicin att börja med? Läste en del om den under gårdagen och det låter som den är oerhört jobbig att sluta med.

Detta kanske är en dum fråga (jag har ingen erfarenhet) men kan man bli bra av antidepressiva? Jag menar, kan man ta medicinen ett tag och sedan vara "frisk" när man slutar eller skjuter man mest upp problemen?

Neutrino skrev:Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. På något sätt känns det som att det skulle kännas mycket bättre om jag kunde "besegra" allt detta genom terapi och så. Utan mediciner.

Det är en dygdig inställning, men frågan är vad som är bäst. Om du tror att du klarar av det utan hjälp av medicinering så tycker jag absolut att du bör försöka att gå den vägen, men ibland kan depressioner och ångest göra en så pass handlingsförlamad att det kanske inte är ett realistiskt tillvägagångssätt. Diskutera detta med din läkare och försök att tolka henoms intentioner. (En del verkar bara vilja skjuta problemen, a.k.a. patienterna, åt sidan genom att kemiskt lobotomera dom och sen bara bocka av att bieffekterna inte är för besvärliga.)

Neutrino skrev:Är Venlafaxin verkligen en bra medicin att börja med?

Vet ej då jag inte har utbildat mig inom farmakologi, men det är en av de vanligare medicinerna att behandla depression och ångest med. Cipralex (escitalopram) är väl Rolls Roycen av antidepressiva och är nog den vanligaste medicinen att börja med.

Neutrino skrev:kan man bli bra av antidepressiva? Jag menar, kan man ta medicinen ett tag och sedan vara "frisk" när man slutar eller skjuter man mest upp problemen?

Som en del psykiatriker har förklarat för mig så har syftet för min del varit att ha det som ett stöd, men att den egentliga behandlingen innebär att jag själv, med hjälp av psykvården, måste göra en förändring och genomgå samtalsterapi etc. Om du inte försöker att behandla dina sjukdomar på annat sätt än genom att medicinera bort dom så är det vanligt att man åter insjuknar efter att ha trappat ur medicineringen.

Det beror på så många faktorer. För mig räddar venlafaxin livet varje dag, för en del funkar det inte alls.

Jag blev zombie av allt annat jag testat. Den här gör mig vaken och håller depressionen i schack.

Prova. Bara på det sättet kan du veta om det funkar för dig. Om det gäller terapi, så kan det vara så att du blir mer mottaglig och får ut mer av den med hjälp av medicinen. Som deprimerad blir man "inkapslad" och hjälpen kan ha svårt att nå fram. Att vara "duktig" tjänar inget syfte här.
Som sagt, ingen medicin passar alla, men det du kan göra är att testa.

Var försiktig med doseringen bara. Man körde upp till maxdos på mig och fick mig manisk. Den har väll utöver det rätt otrevliga bieffekter. Dom jag uplevde var främst svettningar.
Utsättningssymtomen är väldigt jobbiga med, man blir jättedeppig och vill verkligen dö, får skakningar, extrem ångest och stötliknande sensationer i huvudet.

Så vad du än gör missa inte en dos!

Jag är väldigt glad i Venlafaxin. Har nog ätit de i ca 10 år (med vissa uppehåll för att testa andra mediciner). Det senaste 1,5 åren har jag legat på maxdos, 375 mg. Men i FASS står det att den dosen bara får användas i max 2 veckor. Jag äter de mot depression.

Har som sagt velat prova andra mediciner ibland (det var Aurorix och Fluoxetin), men har alltid gått tillbaka till Venlafaxin. Ett tag hade jag Mirtazapin tillsammans med Venlafaxinet. Mirtazapinet var ganska svårt att sluta med.

Har försökt gå ner till 300 mg, men då blir jag tjurig, arg och deprimerad. Enda jobbiga biverkningen är att jag svettas mycket.

Har använt Effexor för 8-10 år sen(?). Började också med 75mg, trappade upp efter ett tag till 225-300mg. Funkade väl hyfsat, kapade toppar och dalar i måendet så jag var inte så deprimerad. Däremot så blev allt samma samma och jag tenderade att bli likgiltig. Glömde jag en dos så märkte jag det snart genom att det gick som elchocker/blixtar genom hjärnan.
Likadant när jag trappade ut medicinen, det tog kanske 10 dagar innan de biverkningarna avtog. De första dagarna när jag precis hade trappat ut den sista tabletten var inte roliga alls.

Märkte inte av någon direkt viktökning.

Neutrino skrev:Detta kanske är en dum fråga (jag har ingen erfarenhet) men kan man bli bra av antidepressiva? Jag menar, kan man ta medicinen ett tag och sedan vara "frisk" när man slutar eller skjuter man mest upp problemen?

För min del så kommer mina symptom tillbaka om jag slutar, eftersom min depression och ångest är kronisk. För vissa människor kan det räcka att medicineras under en period och sedan sluta och må bra efter behandling. Det beror på vilken sorts depression man har tror jag.

Glömde, jag har aldrig gått upp i vikt av Venlafaxin, så som jag gjort av Mirtazapin, Zyprexa, Risperdal & Seroquel.

Har inte haft den själv men tycker att du ska försöka få tag på läkaren och fråga honom om det du undrar över. Du har PM.

Jag åt venlafaxin i några år, minns inte hur länge, 4-5 kanske. den gav mig ökad ångest, vaknade med en tyngd i kroppen som var svår att bli av med. Till slut började jag trappa ner jättesakta och slutade ta den, då minskade ångesten. Hade i stort sett inga nedtrappningsbesvär, bara pyttelite yrsel.

Men sånt där är ju individuellt, man måste prova själv för att kunna veta om medicinen hjälper en.

Det är på följande vis. Nyligen fick jag Venlafaxin för första gången. Jag fick börja på 37,5 mg för att efter en vecka öka mot 75 mg och vidare. Dock upplevde jag efter bara en liten ynka 37,5 mg:are tre påtagliga biverkningar.

- Huvudvärk (övergående men från cirka 2 timmar efter intag till 5 timmar efter intag.
- Illamående (följde samma tid som huvudvärken)
- Sexuella biverkningar (ej erektil dysfunktion men retsamt nog de övriga varianterna)

Jag vet att detta bara är mina första upplevelser efter blott 1 tablett men jag oroar mig för den tredje ovan listade biverkningen. Vore det, tror ni, möjligt att bara utifrån detta klena och statistiskt osäkra underlag be om att få byta Venlafaxinet mot Valdoxan som jag är mer intresserad av? Eller bör jag kanske fortsätta med Venlafaxinet därför att biverkningarna går över med tiden?

I övrigt äter jag Voxra och har tidigare ätit Mirtazapin och Sertralin.

Voxra och Venlafaxin kan krocka, eftersom de båda reglerar noradrenalinet.

För mig tog det nån månad innan jag fick ordning på biverkningarna.

Venlafaxine är det värsta giftet jag någonsin ätit och är inget jag skulle gå till mina värsta fiender. Min hjärna blev så galet påverkad.
Spydde, huvudvärk, ingen sexlust, illamående, men det värsta var de välkända stötarna. Jag kallade dem för "vobbel" för det var så det lät i öronen. Jag slutade bry mig som omvärlden och var totalt avtrubbad. Världen kändes totalt verklig. Jag fick ingen hjälp att sluta med skiten men lyckades trappa ner på egen hand i flera flera månader genom att plocka ut fler och fler korn ur kapslarna. Nu när jag slutat med alla mediciner, som jag naivt knaprade år ut och år in, så känner jag mig mer mänsklig än någonsin. Jag är väldigt övertygad om att antidepressiva ÄR gift. Skulle hellre dö än att stoppa något liknande i munnen igen.

Alla gör ju dock sina egna val med deras liv och kroppar och behöver ju inte reagerat lika hårt som jag på just venlafaxine. Hoppas ni som äter det fixar att lägga av när ni väl vill.

Triangel skrev:Venlafaxine är det värsta giftet jag någonsin ätit och är inget jag skulle gå till mina värsta fiender. Min hjärna blev så galet påverkad.
Spydde, huvudvärk, ingen sexlust, illamående, men det värsta var de välkända stötarna. Jag kallade dem för "vobbel" för det var så det lät i öronen. Jag slutade bry mig som omvärlden och var totalt avtrubbad. Världen kändes totalt verklig. Jag fick ingen hjälp att sluta med skiten men lyckades trappa ner på egen hand i flera flera månader genom att plocka ut fler och fler korn ur kapslarna. Nu när jag slutat med alla mediciner, som jag naivt knaprade år ut och år in, så känner jag mig mer mänsklig än någonsin. Jag är väldigt övertygad om att antidepressiva ÄR gift. Skulle hellre dö än att stoppa något liknande i munnen igen.

Alla gör ju dock sina egna val med deras liv och kroppar och behöver ju inte reagerat lika hårt som jag på just venlafaxine. Hoppas ni som äter det fixar att lägga av när ni väl vill.

Och alla reagerar olika. Jag har inte haft någon av de biverkningar du beskriver.

Flia skrev:

Triangel skrev:Venlafaxine är det värsta giftet jag någonsin ätit och är inget jag skulle gå till mina värsta fiender. Min hjärna blev så galet påverkad.
Spydde, huvudvärk, ingen sexlust, illamående, men det värsta var de välkända stötarna. Jag kallade dem för "vobbel" för det var så det lät i öronen. Jag slutade bry mig som omvärlden och var totalt avtrubbad. Världen kändes totalt verklig. Jag fick ingen hjälp att sluta med skiten men lyckades trappa ner på egen hand i flera flera månader genom att plocka ut fler och fler korn ur kapslarna. Nu när jag slutat med alla mediciner, som jag naivt knaprade år ut och år in, så känner jag mig mer mänsklig än någonsin. Jag är väldigt övertygad om att antidepressiva ÄR gift. Skulle hellre dö än att stoppa något liknande i munnen igen.

Alla gör ju dock sina egna val med deras liv och kroppar och behöver ju inte reagerat lika hårt som jag på just venlafaxine. Hoppas ni som äter det fixar att lägga av när ni väl vill.

Och alla reagerar olika. Jag har inte haft någon av de biverkningar du beskriver.

Jag citerar mig själv "Alla gör ju dock sina egna val med deras liv och kroppar och behöver ju inte reagerat lika hårt som jag på just venlafaxine". Okej?