herregud säger jag bara!

Var på sista utredningsmötet idag hos min psykolog och skulle få veta om hon anser att jag har AS eller inte. ja då får jag fylla i sån't där formulär för mitt mående: MADRS. och det visar såklart skyhöga poäng då jag dragit med en långvarig depression på över ett år. då säger hon att hon inte får sätta en diagnos i dagsläget för att jag är deprimerad även om jag uppfyller alla kriterier för diagnosen!!

Jag lider av bipolär sjukdom och 90% av mitt liv består av depressioner sen jag var 7 år. inte har det hindrat mig från att fått väldigt bra betyg i skolan exempelvis, så varför skulle det göra någon skillnad på det här viset? och det här testet borde jag väl fått INNAN vi gjorde utredningen??!!!

är det någon annan som råkat ut för samma sak?

men psykologen verkar inte tycka att det är någon vits att göra utredning egentligen då det inte går att göra något åt problemet. men JAG vill bara veta! har blivit mobbad hela min uppväxt och känt mig utanför hela mitt liv, JAG tycker iaf att det gör skillnad.

Låter som det är något som leder till pappersarbeten för psykologen, som gör att hon inte vill sätta diagnos på dig, utan försöker få dig nöjd med att enbart ha bipolär som diagnos och vetskapen om att du troligen har AS också.

Jag själv utredes både för ADD/ADHD och AS, men de satte bara diagnos på AS och sa att jag har kriterierna för ADD också, men de sätter ingen diagnos för det.

Får du något emot din bipolär, ex Litium, för då kan du ju komma i bättre sinnesro och göra ett nytt försök till diagnos.

Något sådant visste jag inte fanns. Jag ifrågasatte om testet verkligen skulle vara rättvisande eftersom jag var så trög i skallen pga depression och de ansåg att jomenvisst det stämmer. Kändes lite dumt. Samtidigt är jag rätt tacksam för deras dumhet. Annars hade jag alrig fått diagnosen.

Låter som en helt sjuk och bortslösad utredning om de anser att depressionen spelar så stor roll. Har de det kriteriet ska ju naturligtvis depressionstestet göras först. Allt annat är idioti, slöseri med din tid och dessutom andras tid, de som väntar på utredning.

Nu är ju testen dokumenterade, kanske kan du kräva en annan testpsykolog som tar denna dokumentation och går igenom? Någon som inte är en idiot?

Lunaria skrev:varför skulle det göra någon skillnad på det här viset?

Vissa av de symptom man uppvisar vid depression kan likna de vid Asperger. Det är därför bäst att göra den neuropsykiatriska utredningen när man är frisk från depression. Dock brukar det inte vara omöjligt att utreda sig även under pågående depression; det är snarast vanligt att patienten glider in i den psykiatriska vården p.g.a. depressionsproblematik och därefter undersöker sig vidare.

Lunaria skrev:då får jag fylla i sån't där formulär för mitt mående: MADRS. och det visar såklart skyhöga poäng då jag dragit med en långvarig depression på över ett år. då säger hon att hon inte får sätta en diagnos i dagsläget för att jag är deprimerad även om jag uppfyller alla kriterier för diagnosen

Maxpoängen i MADRS är 54 poäng; jag brukar under de senaste åren ligga kring 44. Under de två Aspergerutredningar jag har gjort som båda har visat på diagnosen har jag haft liknande poäng och hela tiden även haft diagnosen egentlig depression. Detta har inte hindrat mig att utredas.

Visst spelar kanske anamnesen stor roll med hur man varit som barn och kanske även hur släktingar fungerar, så om inte AS-diagnosen är helt tydlig förstår jag att man kan känna sig osäker på att sätta en Aspergerdiagnos på någon som är deprimerad. Det stämmer dock inte att det vore omöjligt.

Lunaria skrev:det här testet borde jag väl fått INNAN vi gjorde utredningen?

Ja MADRS borde du be om att få göra varje gång du träffar vårdpersonal inom psykiatrin eftersom du lider av bipolär sjukdom och ofta har varit deprimerad. Det är ju intressant att föra en graf över ditt mående och då kan sådana verktyg ge ett hum om hur din sinnesstämning förändras över tiden.

ICD-10 F84.5 Asperger's Syndrome skrev:D. The disorder is not attributable to the other varieties of pervasive developmental disorder; schizotypal disorder (F21); simple schizophrenia (F20.6); reactive and disinhibited attachment disorder of childhood (F94.1 and .2); obsessional personality disorder (F60.5); obsessive-compulsive disorder (F42).

http://www.who.int/classifications/icd/en/GRNBOOK.pdf

D.v.s. problemen ska enligt diagnoskriterierna inte gå att förklara med någon annan av de diagnoserna som radas upp där. Det står inte att Asperger inte kan ställas hos någon med depression. Tvärtom är det ganska vanligt att personer med AS även utvecklar andra svårigheter (ibland men inte nödvändigtvis alltid) relaterade till diagnosen så som ångest- eller depressionsproblematik.

De borde gå att separera depressionen från AS. Kanske svårare om man levt med depression väldigt länge men har man det kan de ju inte kräva en depressionsfri period, då får man kanske vänta i evigheter.

Jag kommer inte på så många saker i depression som liknar AS. Båda kan ju ge iniativbesvär iofs. Men jag har inte ens själv lyckats lura ut vad som är vad hos mig. Det kommer nog från båda hållen. En sak jag vet jag gjorde och de påpekade sedan, var att jag tänkte efter rätt mycket innan jag svarade på frågor. Vid depression kan ju detta hända för att man är trött i huvudet liksom, men hade det blivit ett problem hade de kunnat fråga mig om jag brukar göra så oberoende av mående och då hade jag fått medge att det inte var humörbaserat utan jag brukar nog göra så.

Jag hade tur, var i habitualtillstånd vid utredningen AS/ADHD. Men sen kom depressionen, medicin, inläggning... suck.

SoulPain skrev:Låter som det är något som leder till pappersarbeten för psykologen, som gör att hon inte vill sätta diagnos på dig, utan försöker få dig nöjd med att enbart ha bipolär som diagnos och vetskapen om att du troligen har AS också.

Jag själv utredes både för ADD/ADHD och AS, men de satte bara diagnos på AS och sa att jag har kriterierna för ADD också, men de sätter ingen diagnos för det.

Får du något emot din bipolär, ex Litium, för då kan du ju komma i bättre sinnesro och göra ett nytt försök till diagnos.

Nä det är väl det största problemet. hon inser att jag är suicid o behöver hjälp med läkemedel, men läkaren ifråga förstår inte ens att jag är deppig så hur ska det gå ihop . men det är samma sak att jag lider av svår sjukhusfobi vilket ställer till det på psykiatrin då jag nästan går ner i botten när jag är där. men psykologen säger att det inte är en psykologisk diagnos så därför får jag ingen hjälp med det heller. hur jag än gör, så känns det som att jag snurrar runt i ett ekorrhjul på det stället..

kiddie skrev:Något sådant visste jag inte fanns. Jag ifrågasatte om testet verkligen skulle vara rättvisande eftersom jag var så trög i skallen pga depression och de ansåg att jomenvisst det stämmer. Kändes lite dumt. Samtidigt är jag rätt tacksam för deras dumhet. Annars hade jag alrig fått diagnosen.

Nu är ju testen dokumenterade, kanske kan du kräva en annan testpsykolog som tar denna dokumentation och går igenom? Någon som inte är en idiot?

ja du ska nog vara tacksam för att de var så dumma. jo jag har begärt om remiss till annan psykiatrisk mottagning. nu läste jag nyss en tråd om att Uppsala inte är så värst bra det heller, men det kan ju iaf inte vara sämre än det här .

Gripandekylig skrev:Vissa av de symptom man uppvisar vid depression kan likna de vid Asperger. Det är därför bäst att göra den neuropsykiatriska utredningen när man är frisk från depression. Dock brukar det inte vara omöjligt att utreda sig även under pågående depression; det är snarast vanligt att patienten glider in i den psykiatriska vården p.g.a. depressionsproblematik och därefter undersöker sig vidare.

Visst spelar kanske anamnesen stor roll med hur man varit som barn och kanske även hur släktingar fungerar, så om inte AS-diagnosen är helt tydlig förstår jag att man kan känna sig osäker på att sätta en Aspergerdiagnos på någon som är deprimerad. Det stämmer dock inte att det vore omöjligt.

Ja MADRS borde du be om att få göra varje gång du träffar vårdpersonal inom psykiatrin eftersom du lider av bipolär sjukdom och ofta har varit deprimerad. Det är ju intressant att föra en graf över ditt mående och då kan sådana verktyg ge ett hum om hur din sinnesstämning förändras över tiden.

D.v.s. problemen ska enligt diagnoskriterierna inte gå att förklara med någon annan av de diagnoserna som radas upp där. Det står inte att Asperger inte kan ställas hos någon med depression. Tvärtom är det ganska vanligt att personer med AS även utvecklar andra svårigheter (ibland men inte nödvändigtvis alltid) relaterade till diagnosen så som ångest- eller depressionsproblematik.

tack för ditt svar. eftersom jag går deprimerad så långa perioder så tycker jag också att det inte borde spela någon större roll. min läkare hade ju verkligen behövt ge mig sån't här formulär för han förstår ingenting. medan min psykolog säger att jag är suicid så konstaterar läkaren "men så djupt deprimerad kan du inte vara nu". och det blir som att sätta tunghäfta på mig med ett sådant påstående. och när jag säger detta till psykologen så säger hon att det är för att jag är intellektuellt begåvad. fan, jag skulle vara mer dum ointelligent. jag för nu ett eget protokoll via en app på mobilen som heter emoods för att mäta mitt mående varje dag. det är rätt så vettig grej. för jag blir bara mer deppig över att fylla i ett sådant MADRS-formulär...
det jag tycker är konstigt är att psykologen inte ställt några frågor om hur min övriga släkt fungerar. hon har allmänt inte ställt så mycket frågor om hur jag fungerar idag och det klagade hon på mig att hon inte fått reda på det. ja men det är väl inte så konstigt när hon mest har ställt frågor om hur jag fungerade som barn??!! så jag skrev en 7 sidor lång text och gav till henne igår. dessutom börjar jag ifrågasätta hennes kompetens. hon sa att aspergare ofta stirrar andra i ögonen (!!!). eeh, inte barnens pappa som har en tydlig AS-diagnos stirrar andra människor i ögonen! jag är dessutom tjej så jag frågade henne om hon tog med det i sina beräkningar. jag känner faktiskt ingen med AS som stirrar på andra. inte ens min son gör det med sin autism.

kiddie skrev:De borde gå att separera depressionen från AS. Kanske svårare om man levt med depression väldigt länge men har man det kan de ju inte kräva en depressionsfri period, då får man kanske vänta i evigheter.

Jag kommer inte på så många saker i depression som liknar AS. Båda kan ju ge iniativbesvär iofs. Men jag har inte ens själv lyckats lura ut vad som är vad hos mig. Det kommer nog från båda hållen. En sak jag vet jag gjorde och de påpekade sedan, var att jag tänkte efter rätt mycket innan jag svarade på frågor. Vid depression kan ju detta hända för att man är trött i huvudet liksom, men hade det blivit ett problem hade de kunnat fråga mig om jag brukar göra så oberoende av mående och då hade jag fått medge att det inte var humörbaserat utan jag brukar nog göra så.

ja men precis, jag förstår hur du är. jag känner allmänt att jag behöver mycket tid på mig att svara på frågor. hade jag fått frågorna på ett papper dagen före så hade det ju varit mycket mer annorlunda. jag har alltid haft svårt att uttrycka mig i skrift jämfört med i tal. kanske blir något mer seg pga mitt mående, men inte mycket. dock sa jag till henne att jag fick MVG på nationella provet i svenska B i gymnasiet en vecka efter att jag försökte ta mitt liv. så jag tror knappast att mitt mående påverkar resultatet i detta heller . och min sociala fobi, det kan ju antingen bero på bipolär sjukdom eller AS. men det är ju hennes jobb att reda ut den biten!

MsTibbs skrev:Jag hade tur, var i habitualtillstånd vid utredningen AS/ADHD. Men sen kom depressionen, medicin, inläggning... suck.

usch va tungt . men tur som sagt att du hann få det. jag vet inte hur min depression kommer te sig. jag hoppas mitt mående ska vända, men allt kämpande i motvind på psykiatrin gör mig sämre...

Lunaria skrev:Nä det är väl det största problemet. hon inser att jag är suicid o behöver hjälp med läkemedel, men läkaren ifråga förstår inte ens att jag är deppig så hur ska det gå ihop . men det är samma sak att jag lider av svår sjukhusfobi vilket ställer till det på psykiatrin då jag nästan går ner i botten när jag är där. men psykologen säger att det inte är en psykologisk diagnos så därför får jag ingen hjälp med det heller. hur jag än gör, så känns det som att jag snurrar runt i ett ekorrhjul på det stället..

Jag har (på pappret iaf) 3 olika typer av hjälp, för det psykiska, AS och för det kroppsliga. Det blir fan alltid problem. Blir det någon form av hjälpinsats ska den begränsas till den del av mig som är just den diagnosen. De tycker att jag ska dela mig i tre delar, typ. Jag har t ex blivit tillsagd att jag måste sluta ha AS för att få hjälp med det fysiska. Err, ja Poff nu är AS borta en stund!

Sedan fattar jag inte vad det är med läkarna att inte förstå sig på depression, att den kan se olika ut. Till och med för dem som inte har AS. Den tiden jag var deprimerad tog det flera år att övertyga min psykiater för hon hade en enda bild om hur depression såg ut och jag levde inte upp till den.

kiddie skrev:
Jag har (på pappret iaf) 3 olika typer av hjälp, för det psykiska, AS och för det kroppsliga. Det blir fan alltid problem. Blir det någon form av hjälpinsats ska den begränsas till den del av mig som är just den diagnosen. De tycker att jag ska dela mig i tre delar, typ. Jag har t ex blivit tillsagd att jag måste sluta ha AS för att få hjälp med det fysiska. Err, ja Poff nu är AS borta en stund!

Sedan fattar jag inte vad det är med läkarna att inte kan förstå sig på depression, att den kan se olika ut. Till och med för dem som inte har AS. Den tiden jag var deprimerad tog det flera år att övertyga min psykiater för hon hade en enda bild om hur depression såg ut och jag levde inte upp till den.

sluta ha AS, hur skulle det gå till menade de??

ja men precis så där känner jag också, depressioner kan se väldigt olika ut. jag lider av bipolär sjukdom, AS och fibromyalgi. och vad som hör med vad är ju en bra fråga. men varför kan de inte se till helheten för?? jag hade helst velat att min husläkare hade samarbetat med psykiatern för att hitta rätt behandling för mig. men nej då. här ska man själv sitta och leta efter behandlingar.

nu går jag på smärthanteringskurs för min fibro och då är en psykolog med där o hon vart chockad över hur jag blivit behandlad på psykiatrin så hon ska fixa så jag får hjälp med min sjukhusfobi hos privat psykolog. jag hade kunnat krama om henne ordentligt när hon sa så . varför ska man inte kunna få hjälp med sina problem för. troligen ligger PTSD bakom min sjukhusfobi dessutom och eftersom jag inser att jag lär besöka vården x antal gånger resten av livet så behöver jag få hjälp med denna biten.

men jag inser ju att jag troligen aldrig kommer till att få AS på papper . jag hade liksom detta året på mig att reda ut min egen hälsa och jag har inte tid med fler utredningar. jag vill börja leva. blir inte rik av att gå på en massa möten..

Lunaria skrev:Jag lider av bipolär sjukdom och 90% av mitt liv består av depressioner sen jag var 7 år. inte har det hindrat mig från att fått väldigt bra betyg i skolan exempelvis,

hur lyckades du få bra betyg i skolan trots depressioner? Gjorde inte depressionerna att du blev sämra på at studera, komma ihåg saker, lösa arbetsuppgifter, och framförallt ha energi att prestera?

Lunaria skrev: men psykologen verkar inte tycka att det är någon vits att göra utredning egentligen då det inte går att göra något åt problemet. men JAG vill bara veta! har blivit mobbad hela min uppväxt och känt mig utanför hela mitt liv, JAG tycker iaf att det gör skillnad.

Jo, det brukar göra skillnad för känslan att få diagnos, skillnad för självkänslan,
Men jag blir förvånad, för har man en bipolär sjukdom, brukar man inte få utredas för asperger, eftersom då anses den bipolära sjukdomen ta överhanden,
Kan det vara så attt din psykolog har missat det, och när hon sen kom på det, kan hon inte erkänna att hon gjort fel, utan måste hitta på nån annan anledning som t.ex depression, för att du inte ska få din diagnos

ullstrumpan skrev: hur lyckades du få bra betyg i skolan trots depressioner? Gjorde inte depressionerna att du blev sämra på at studera, komma ihåg saker, lösa arbetsuppgifter, och framförallt ha energi att prestera?

Jo, det brukar göra skillnad för känslan att få diagnos, skillnad för självkänslan,
Men jag blir förvånad, för har man en bipolär sjukdom, brukar man inte få utredas för asperger, eftersom då anses den bipolära sjukdomen ta överhanden,
Kan det vara så attt din psykolog har missat det, och när hon sen kom på det, kan hon inte erkänna att hon gjort fel, utan måste hitta på nån annan anledning som t.ex depression, för att du inte ska få din diagnos

Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades få bra betyg i skolan. en vecka efter att jag försökte ta mitt liv så skrev jag nationella provet i svenska B och fick MVG. samma sak några veckor efter att min mamma dog så skulle vi ha muntlig tenta som jag fick VG+ på. jag vet inte hur det gått till ärligt talat. men hemma däremot kollapsade jag totalt, var ständigt trött och orkeslös, inne i min egen bubbla. pluggade för att stänga ute omvärlden. tror det kan vara mina aspergerdrag som gjorde att jag fixade det. fastän jag inte ville leva så fanns det ingen anledning att ge upp mina studier. var bara en kort period som jag mådde så dåligt att jag tappade förmågan att studera för då fick jag minnesluckor. och hur man än vill prestera så är det omöjligt att hänga med då. men jag pratade då med min mentor så alla prov sköts upp under någon månad...

om det är så att man inte borde utredas för AS när man har bipolär sjukdom så har både läkaren och psykologen gjort fel. fast när jag pratade med habiliteringen (min son står skriven där) så sa de att samsjuklighet inte är ovanligt. så jag vet inte riktigt hur man ska tänka kring detta. tragiskt är det iaf för jag hade liksom kunnat lägga energin på andra saker och det gjorde mig mer deppig att inte få diagnosen på papper när jag kunde fått det. jag sökte ju till psykiatrin i första hand för att utredas för AS. sen av en ren slump via ett formulär upptäcktes det att jag har bipolär sjukdom..

Helt snett om det är sant. Man kan ju vara jätteaspig även om man har BP. Ska man då inte få den diagnosen? Verkar inte rättvist alls... Om man har båda så är det väl ett större handikapp än bara ha en sak, men man ska låtsas att man är lika välfungerande som om man har endast en? Eller hur menar de?

Tycker också att det låter väldigt skumt. Jag har AS, ADD och dystymi. Men den första diagnosen jag fick var depression.

Iom att min depression, eller långvariga depressiva episoder inte svarade på behandling väcktes frågan om det låg något annat i bakgrunden, vilket föranledde NPU.

Psykologer är bland de mest opsykologiska människor jag träffat.

kiddie skrev:Helt snett om det är sant.

Det är inte sant.

kiddie skrev:Helt snett om det är sant. Man kan ju vara jätteaspig även om man har BP. Ska man då inte få den diagnosen? Verkar inte rättvist alls... Om man har båda så är det väl ett större handikapp än bara ha en sak, men man ska låtsas att man är lika välfungerande som om man har endast en? Eller hur menar de?

Ja men precis, jag tycker det verkar idiotiskt. och hela tiden kommenterar psykologen att den bipolära sjukdomen verkar tyngst. hur f*n kan hon veta egentligen?? problemet är väl att jag lyckats låtsas vara ganska välfungerande genom alla år. inte ens de som träffar mig första gången förstår vilken jäkla enorm social fobi jag har och hur jag hela tiden försöker kompensera för mina brister. idag var det likadant. satt med en ny person från AF och hon sa att jag verkar jättesocial. näpp, det finns en anledning till varför jag älskar sociala medier för; jag slipper träffa människor IRL. vad jävla jobbigt det är. man ska hela tiden tänka på vad man säger, låtsas titta folk i ögonen, framförallt komma ihåg vad de säger samt säga några egna artiga fraser. och allt det här går hem för jag har förstått någonstans att det är så här man borde bete sig även om jag personligen tycker det är helt idiotiskt med artiga fraser och kallprat. kom till saken känner jag ofta . jag mår skit och så ska man säga att man mår bra för folk vill egentligen inte veta sanningen. jaja, mitt hem däremot ser ut som ett bombnedslag efter 6 möten denna vecka. säger väl det mesta om min härdsmälta . och det har enbart med mina aspiedrag att göra, inte min bipolära sjukdom...

så nej, jag tycker det är väldigt orättvist. dock får jag liksom tunghäfta när jag är hos henne .

Asperger76 skrev:Tycker också att det låter väldigt skumt. Jag har AS, ADD och dystymi. Men den första diagnosen jag fick var depression.

Iom att min depression, eller långvariga depressiva episoder inte svarade på behandling väcktes frågan om det låg något annat i bakgrunden, vilket föranledde NPU.

oj då, ja då verkar det ju ännu mer konstigt att inte jag kan få diagnosen när du fått det!!

gadas skrev:Psykologer är bland de mest opsykologiska människor jag träffat.

håller med dig. alltså min psykolog vet jag inte vilket UFO hon landat med. hon är så himla distanserad att man börjar fundera på om hon har några känslor. jag vet inte...men usch!