Ni som går på lönebidrag, har ni ett funktionshinder som motsvarar lönebidraget? Eller har ni typ 50% lönebidrag trots att ni utför 95% av jobbet felfritt - kanske rent av bättre än en fullt frisk?

Jag var nära att få lönebidrag för ett par år sen men det kändes inte bra eftersom jag inte hade någon svårighet att utföra det aktuella jobbet. Men man kanske bara är korkad som inte tar för sig?


Blev erbjuden ett nytt jobb igår. De har inte råd att anställa någon utan bidrag så det lutar åt svartjobb.

Fråga experterna

GP: Locket på från Le Pain Français

Le Pain Français är en framgångssaga. Men att succén är byggd på lönebidrag vill bröderna Samuelsson inte prata om.

lepainfrancais.se: Sanningen om Le Pain Français

genom arbetsmarknadspolitiskt lönebidrag. Detta har skapat ”otillbörlig konkurrens”. På så vis skulle företagets framgång vara byggd på statligt stöd.

Har ingen erfarenhet men Lönebidragsanställning har hyfsade anställningsvillkor i förhållande till andra åtgärder man kan hamna i och även hyfsad ersättning. Det som kan vara haken är nog att man kan hamna på en arbetsplats där de inte ser en som fullvärdig. I den händelse att jag fick en diagnos av något slag och skulle bli betraktad som funktionshindrad skulle jag dock mycket väl överväga att gå på lönebidrag på rätt ställe. Vad det gäller att utföra arbetet så handlar det ju inte alltid bara om det utan om en massa socialt tjosan runtomkring och hur man uppfattas av folk samt hur självgående man kan vara.

Jag har och har haft lönebidrag och jag kan säga att jag skulle inte ha jobb om inte lönebidraget fanns inte så mycket för att jag jobba lite långsammar utan mer för att arbetsgivarna annars inte skulle ha råd.

Jag tror att man lurar sig själv om man "fuskar" med lönebidrag.

För att i ett längre perspektiv är det viktigare hur den sociala arbetsmiljön funkar än hur många % felfria produkter enskilda individer levererar i det första kortsiktiga skedet, om man har ordentligt med AS behöver alla parter lägga tid och resurser på att lära sig och anpassa sig och arbetsplatsen om det ska vara långsiktigt hållbart och lönsamt.


Något som alla borde reflektera över, framför allt vi, är att en genomsnittlig neurotypisk heltidsarbetare använder typ 30-40% av sin "energikapacitet" på sitt arbete och 60-70% på fritidsintressen, familj och vänner, sommarstugor hobbys föreningsliv politik osv.

Vi har lätt för att gå igång och överproducera när vi hittar saker vi gillar och är bra på, men det går oftast ut över annat, och andra.


Jag tycker att det är logiskt och rimligt att tänka att en funktionshindrad person bara ska behöva investera fysisk och psykisk energi som motsvarar energin som andra på arbetsplatsen investerar.

Jag är helt övertygad om att dom flesta arbetsplatser skulle må bra av och tjäna på att investera i anpassning och utbildning om autism för om vi får koncentrera vår energi på det vi är bäst på och får hjälp med det vi har svårt för kan vi bli oslagbara,Dessutom tror jag att förståelsen och kunskapen att folk fungerar olika ger massa andra positiva effekter på arbetsplatsen.


Och förutom att lura sig själv så tycker jag att man tar någon annans arbete och försörjningsmöjlighet om man gratisjobbar.

Alltså, jag har inga svårigheter att utföra jobbet. Bor i en kommun med väldigt hög arbetslöshet och arbetsgivarna kräver i princip bidrag för att anställa fullt friska personer.

Låter inget bra det där, men man får ju i någon mån anpassa sig till verkligheten och göra det man behöver göra för att klara sig.

Fast tycker ändå att du ska försvara dina rättigheter och inte bara vara gratis arbetskraft

petrus skrev:
...
Något som alla borde reflektera över, framför allt vi, är att en genomsnittlig neurotypisk heltidsarbetare använder typ 30-40% av sin "energikapacitet" på sitt arbete och 60-70% på fritidsintressen, familj och vänner, sommarstugor hobbys föreningsliv politik osv.
Vi har lätt för att gå igång och överproducera när vi hittar saker vi gillar och är bra på, men det går oftast ut över annat, och andra.


Jag tycker att det är logiskt och rimligt att tänka att en funktionshindrad person bara ska behöva investera fysisk och psykisk energi som motsvarar energin som andra på arbetsplatsen investerar.

...

Det borde alla verkligen reflektera över!
Hur vet du det där och har du någon bra länk där man kan läsa mer om det hela med så specifika siffror? Det känns ju verkligen att jag alltid lägger närmare 100% på jobbet och sedan försöker lägga ner ytterligare 100% på övriga livsplan, vilket ofelbart leder till utmattning.

Men har folk utan funktionshinder så pass mycket mer energi?
Eller har vi nästan samma energikapacitet men att autismen tar så enormt mycket mer resurser att leva och fungera med?
Och så klart det där att vi ofta tenderar att vilja prestera så bra det bara går och gärna till och med överprestera...

Jag har ju läst om allt det här men när det dyker upp specifika procenttal (jo, det är såklart en grov uppskattning och inte skrivet i sten ) så blir det plötsligt väldigt påtagligt. Samt chockerande.


Bra inlägg i övrigt också (kortade ner lite för att få fram det jag blev intresserad av men hela inlägget var bra skrivet och tankeväckande)!

Det va jag som spånade på det bara, räknade på att folk jobbar ungefär en tredjedel av sin vakna tid, och jag tycker att folk orkar med allt möjligt utöver jobbet också.


Tänker att det är ett bra tankesätt, och min uppskattning av hur det är för mig, alla är ju olika och har olika styrkor och svårigheter så man får uppskatta sin egen situation själv.

Är nog bra att prata om och jämföra hur mycket andra orkar göra utöver jobbet och hur mycket av sin energi dom lägger på arbetet så man får en uppfattning om vad som är rimligt.

Jag fick jobb med lönebidrag trots att företaget inte hade planer på att anställa någon. Nu är jag inne på sjunde året där.

Zirre skrev:Jag fick jobb med lönebidrag trots att företaget inte hade planer på att anställa någon. Nu är jag inne på sjunde året där.

Har nivån på bidraget varit samma hela tiden?

barracuber skrev:

Zirre skrev:Jag fick jobb med lönebidrag trots att företaget inte hade planer på att anställa någon. Nu är jag inne på sjunden året där.

Har nivån på bidraget varit samma hela tiden?

Japp, 80% från företaget och 20% från staten.

Fuska innebär att man ljuger eller lurar till sig ersättning som man har rätt till. Ansöker man om en ersättning utan att ljuga och får ansökan beviljad har man knappast fuskat.

Själv har jag aktivitetsersättning och haft det mestadels till i fem år. Att det inte skulle finnas något arbete som jag inte klarar på arbetsmarknaden är absurt att påstå, det betyder inte att jag har fuskat. Jag har skickat in en lapp och skrivit mina diagnoser under orsak om varför jag ansöker, inget annat subjektivt av något slag och jag får ersättning beviljad. Det betyder inte att jag fuskar, det betyder att jag nyttjar de ersättningar som vi demokratiskt bestämt att jag har rätt till.

Får man ersättning beviljad utan att ljuga har man knappast utnyttjat utan nyttjat.

Azo85 skrev:Fuska innebär att man ljuger eller lurar till.

Du glömde visst ett inte...

LILITH_ skrev:Det känns ju verkligen att jag alltid lägger närmare 100% på jobbet och sedan försöker lägga ner ytterligare 100% på övriga livsplan, vilket ofelbart leder till utmattning.

Många neurotyper är inte så engagerade i något de gör och tänker inte till. Då är det klart att man har energi över.

För många med asperger kan väl problemet vara att veta när man gjort bra nog ifrån sig.

Många av de reaktioner på vardagssvårigheter som beskrivs här på forumet påminner starkt om det jag själv fick uppleva från det att jag var på väg in i en stressreaktion. Så jag uppfattar det som många av er aspergare konstant får använda väldigt mycket energi i vardagslivet till sådant som andra människor inte reflekterar över eller ser som petitesser. Det här ständiga medvetna funderandet över hur man ska yttra sig agera i sociala situationer som många med AS tycks ägna sig åt måste ju ta en enorm energi!

Så nej jag tror inte folk med AS har mindre energi men har fått intrycket av att ni förbrukar mer mental energi för sånt som för neurotypiska inte är lika energikrävande.

Det är ju inte så att du som arbetsgivare inte märker vad personen kan och inte kan efter ett tag och lyfter bort de tjänsterna från personen. Det vore ju ganska idiotiskt att låta personen arbeta med det den har problem med för att du som arbetsgivare får ersättning för att personen har en funktionsnedsättning, vilket förmodligen bara skulle skapa en dålig arbetsmiljö där den anställde vantrivdes och arbetsgivaren inte fick ut det den förväntade sig. Men det innebär ju att någon annan får göra de bitarna som lyfts bort.

Ofta handlar det om att organisera jobbet på mer genomtänkt sätt. Där kan man ibland fundera på om det finns mentala hinder hos många chefer..

En sak är att det börjar bli så många som kan få det här att arbetsgivarna kan vara kräsna även i vilka dom vill ha på såna här jobb. Företagen vet att dom har lätt att få såna här anställda så att viljan till att anställa blir liten.

Jodå jag vet, ringer jag AF och frågar om jag kan få anställa någon med lönebidrag får jag flera förslag inom några veckor…

Bjäbbmonstret skrev:Så jag uppfattar det som många av er aspergare konstant får använda väldigt mycket energi i vardagslivet till sådant som andra människor inte reflekterar över eller ser som petitesser. Det här ständiga medvetna funderandet över hur man ska yttra sig agera i sociala situationer som många med AS tycks ägna sig åt måste ju ta en enorm energi!

Så nej jag tror inte folk med AS har mindre energi men har fått intrycket av att ni förbrukar mer mental energi för sånt som för neurotypiska inte är lika energikrävande.

Du har uppfattat saken helt rätt.
Att vara vaksam på sociala signaler och verka i grupp 8 timmar om dan är enastående krävande för oss, iaf för mig.
Det är ett ständigt pågående merarbete.
Det går helt enkelt inte och det finns inga tricks som råder bot på det heller.

Bjäbbmonstret skrev:Många av de reaktioner på vardagssvårigheter som beskrivs här på forumet påminner starkt om det jag själv fick uppleva från det att jag var på väg in i en stressreaktion. Så jag uppfattar det som många av er aspergare konstant får använda väldigt mycket energi i vardagslivet till sådant som andra människor inte reflekterar över eller ser som petitesser. Det här ständiga medvetna funderandet över hur man ska yttra sig agera i sociala situationer som många med AS tycks ägna sig åt måste ju ta en enorm energi!

Så nej jag tror inte folk med AS har mindre energi men har fått intrycket av att ni förbrukar mer mental energi för sånt som för neurotypiska inte är lika energikrävande.

Det är självklart olika det där.
Jag använder inte så mycket mer energi vad man bör. Många aspergare blir trötta efter sociala sammankomster osv. Men jag blir inte så trött av det, blir bara normaltrött så som man blir ändå.

För vissa krävs det massa energi, för andra inte.

Ett alternativ är helt enkelt att strunta i sociala signaler och framföra att man är koncentrerad i arbetet.

plåtmonster skrev:Ett alternativ är helt enkelt att strunta i sociala signaler och framföra att man är koncentrerad i arbetet.

Då väljer vissa arbetsgivare att inte anställa en för man är socialt inkompetent. Man ska ju ha större social kompetens än yrkesrelaterad kompetens i dag. Är man inte medlem i golfklubben behöver man inte söka jobbet. Lite så är det idag tyvärr.