Jag oroar mig rätt ofta, det tar väldigt mycket energi så nu för tiden så nu för tiden försöker jag se om tanken är realistisk eller inte. När man märker att den inte är realistisk och känslan tar över så får man se till att förnuftet kan ta över och det är verkligen tufft att hantera oron.

Oftast så försöker jag fråga andra om det är en realistisk oro eller om det bara är jag som är överdrivet orolig för en sak. När man får kontroll över känslan och använder förnuftet så brukar det bli bättre.

Jag oroar mig intensivt kanske en vecka i förväg för lite större grejer (resor, att flytta etc.) och en dag innan för smärre orosmoment (myndighetsbesök, telefonsamtal etc.). Jag försöker att hantera det dels genom att se på det logiskt, att det inte hjälper att oroa sig, och genom att öppna upp för andra upplevelser genom att slappna av fysiskt, andas och meditera. Om jag får riktig panik ber jag till Gud att ta hela min personliga identitet ifrån mig, haha. Works every time. Vad är oro utan en person som oroar sig? Bara en känsla som flyter runt utan fäste.
Att skriva hjälper mig också. Att komma ihåg att det här är att leva och låta tacksamhet för alla upplevelser, även dom jobbiga, flöda in. Det känns lite töntigt när jag sätter ord på hur jag gör men jag antar att det är för att det är personligt. Var och en hittar nog sina sätt att möta livet på.

Och hej förresten, jag är ny

Ärad. Hej!

1. Ja.
En del triviala saker som byråkrati och papper som ska in genererar ångest och jag målar fan på väggen.
Men det här med att måla fan på väggen är för mig ett sätt att hitta strategier inför worst case scenario.
Att slappna av från början och tänka att allt löser sig till det bästa är en mer tveksam metod då den inte täcker upp för obehagliga överraskningar.
Med andra ord, jag är pessimist och trivs med det.
Anser också att naivitet är en egenskap som inte bör uppmuntras.

2. Mina intressen är mig en stor borg.

Jag har lyckats med den bedriften att fokusera på mina intressen igen, det är riktigt skönt.
Som KS skriver "Mina intressen är mig en stor borg."

Jag har även ställt in mig på worst case scenario och lösningar därefter, känns mycket bättre.


Tack till alla er som har svarat och delat med er!
Det är mycket uppskattat från min sida.

Får rätta mig själv; en väldig borg ska det stå.

Jag försöker släppa oron och bara slappna av, ta det lugnt.

alixha skrev:Jag har ett litet problem så jag tänkte se hur det är för er och se om jag kunde få några tips!

Ett beslut ska fattas om ungefär en månad om jag ska få sjukersättning samt bostadstillägg istället för aktivitetsersättning och bostadstillägg.
Jag har gått och tänkt på detta till och från sedan innan jul men nu med en månad kvar så tänker jag på det nästan hela tiden.
Detta gäller med nästan allting annat också, besök till tandläkaren, habiliteringen och så vidare men just detta med beslutet tär på mig något enormt, att inte veta hur det blir.

Jag försöker göra saker för att tänka på annat men det fungerar ju bara för stunden.
Jag försöker tänka att det inte finns någonting jag kan göra åt detta just nu men det fungerar inte riktigt heller.

:: Brukar ni oroa er för saker som ska hända? (möten, beslut och så vidare).
:: Hur lång tid i förväg oroar ni er för saker som ska hända och vad brukar ni göra för att slappna av?

Ovisshet och den eviga väntan är hur jobbigt som helst.
Jag oroar mig också väldigt långt innan möten och planerade händelser. Går igenom samtal med människor jag tvingas möta på nätterna, det lugnar mig lite ibland. Min planerade dialog brukar dock inte hålla eftersom jag inte är synsk. Tränar in så mycket gester och kroppsspråk jag kan för att verka så normal som möjligt. När det väl kommer till kritan brukar jag dock bli för nervös och få ett svart hål i hjärnan. Minns inte vad som hänt och känner mig dum.

Det bästa är väl att försöka avleda tankarna när det känns för jobbigt med vad du nu tycker om att göra. Hålla sig sysselsätt så det inte blir för mycket grubblande. Meditera kanske? Mindfulness!

KrigarSjäl skrev:Får rätta mig själv; en väldig borg ska det stå.

Fast jag tyckte att det lät väldigt poetiskt och något gammaldags med "Mina intressen är mig en stor borg." Kanske ett nytt citat att hålla fast vid. Det var fint tyckte jag.

@Triangel

Jag brukar också försöka förutse vad som kommer sägas på mötena, alltså dialogerna, oftast slår det fel då det inte alls blir som jag har diskuterat med mig själv, det är också lite jobbigt ibland, jag måste sluta med det.

Triangel skrev:Minns inte vad som hänt och känner mig dum.

Detta känner jag mycket väl igen!


Oj, jag är riktigt dålig på mindfulness, jag har försökt många gånger samt gått på diverse möten om mindfulness men jag tror inte att det passar mig. Tack för förslaget dock!
Meditera har jag aldrig provat så det kanske jag skulle försöka mig på.
Jag får läsa på lite om det först för jag har bara ett hum om hur man faktiskt går tillväga.

Moderator Gripandekylig - satte in rätt källnamn till citatet

alixha skrev:Jag brukar också försöka förutse vad som kommer sägas på mötena, alltså dialogerna, oftast slår det fel då det inte alls blir som jag har diskuterat med mig själv, det är också lite jobbigt ibland, jag måste sluta med det.

Tror det är en dålig sak för mig att göra. För det första tar det mycket energi och för det andra har jag slutat veta vem jag själv är. Varje gång någon pratar med mig blir det en stor teater. Får en löjligt trevlig, ljus röst och verkar väldigt intresserad trots att jag bara vill därifrån. Det går verkligen på automatik och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur situationen. Jag är inte närvarande, som om en annan slags personlighet går in och pratar åt mig. Sen blir det ångest-pannkaka!

Man borde hitta en balans mellan normala, riktiga, svar och lite inövat så det ändå kan kännas lite tryggare.

hmm, korsord eller något annat som kräver lite tankeverksamhet? : ) Löser nästan alltid soduko när jag åker buss för att slippa tänka på allt jobbigt runt om. Vanligtvis blir det ett mellanting. Jag kan varken tänka på hur jobbigt det är att åka buss eller passa in siffror.

Japp! Mina oroligheter går till överdrifter! Jag överanalyserar sönder situationen och kommer på alla möjliga katastrofer som kan hända!

Sen i efterhand, när allt ordnat upp sig, som det brukar, så skrattar jag åt mitt katastroftänk som jag drabbades av för tillfället

Oroar mig inte så mycket före. Saker blir som det blir, och med tiden har jag lärt mig att se vilka saker jag verkligen vill göra och vilka saker som man gör för nåt slags tryck.

Däremot efteråt, om jag sagt nåt dumt, gjort något fel eller så, kan jag oroa mig otroligt mycket dagarna efter.

Väntar själv på besked om sjukersättning, är nog två tre veckor som allt blev färdigt och jag skickade in ansökningarna om sjukersättning och bostadstillägg. Tog en vecka sedan fick jag avslag på bostadstillägget.

Känns inte positivt. Är inte orolig utan mer kroniskt deprimerad, hade en läkare som skrev en annan massa skit som han skickade in som underlag till fk för lite över ett år sedan, något liknande, att jag vägrade medicinering kunde bli hjälpt med samtalskontakt och med tiden kunde gå ut på praktik som skulle leda till arbete. Sedan fick jag avslag på avslag och de andra kunde inte förtydliga vad som skrivits. Dessutom hade han gett mig flera nya diagnoser på olika personlighetsstörningar, trots att jag två år tidigare blivit ordentligt utredd och då konstaterat inte ha några personlighetsstörningar.

Så nu har jag gjort en ny utredning och det är konstaterat vad psykologen på arbetsförmedlingen sa för sju år sedan Så bara närmre åtta år av utredningar och depressioner mellan har gått för mig och om jag får sjukersättning den här gången har det bara gått närmare två år sedan aktivitetsersättningen upphörde. Men glad att jag blivit av med diagnoserna som den där läkaren bara kastade på mig.

Väntar mig troligtvis avslag, det står stadigvarande nedsatt förmåga till arbete i det nya underlaget. Låter som om jag kan gå ut och arbeta lite grann med den meningen. Och inte som det är, oförmögen till arbete.

Jag ska på polisförhör på fredag, o igår (tisdag) började jag oroa mig. Men jag oroade mig också lång tid innan det skulle beslutas om jag fick sjukersättning.

Richard skrev:Jag ska på polisförhör på fredag, o igår (tisdag)

Vad har du hittat på för skit nu då?

KrigarSjäl skrev:

Richard skrev:Jag ska på polisförhör på fredag, o igår (tisdag)

Vad har du hittat på för skit nu då?

Säkert försöket att bygga en kärnreaktorn i köket. Så det är säkert något brott kopplat till det.

@hoppsan

Jag skickade in både ansökan om bostadstillägg och sjukersättning precis som du.
Hittills har jag bara fått ett brev från försäkringskassan där det står:

För att få bostadstillägg från försäkringskassan måste man vara beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning. Försäkringskassan måste därför först pröva din rätt till sjukersättning innan du kan få bostadstillägg.
Du får beslut om bostadstillägg inom en vecka efter att du har fått beslut om sjukersättning.


Jag har haft bostadstillägg i cirka fyra år redan men nu ska dom börja krångla.
Det var Försäkringskassan som skickade ut blanketten om att jag skulle ansöka igen nu.

Allting kommer verkligen på en och samma gång, just nu har jag ansökan om sjukersättning, ansökan om vidare bostadstillägg, ansökan om vidare nedsättning av CSN lån samt ansökan om vidare hemvård.
Det jobbigaste är att vänta, att allting hänger i luften som dom säger.
Allt detta plus vanliga saker som att handla, gå till tandläkaren, doktorn, habiliteringen ...
Man kan ju bli knäpp för mindre! Phu!


Det blev lite virrigt ovan men jag behövde klaga lite! Jag tror ni hänger med ändå!

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:

Richard skrev:Jag ska på polisförhör på fredag, o igår (tisdag)

Vad har du hittat på för skit nu då?

Säkert försöket att bygga en kärnreaktorn i köket. Så det är säkert något brott kopplat till det.

Jo, ett annat brott som uppdagades i samband med det, polisen kallar det;
Brott mot EU's konvention om kemiska stridsmedel.

Detta för att jag framställt bl.a ricin hemma.

alixha skrev:@hoppsan

Jag skickade in både ansökan om bostadstillägg och sjukersättning precis som du.
Hittills har jag bara fått ett brev från försäkringskassan där det står:

För att få bostadstillägg från försäkringskassan måste man vara beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning. Försäkringskassan måste därför först pröva din rätt till sjukersättning innan du kan få bostadstillägg.
Du får beslut om bostadstillägg inom en vecka efter att du har fått beslut om sjukersättning.


Jag har haft bostadstillägg i cirka fyra år redan men nu ska dom börja krångla.
Det var Försäkringskassan som skickade ut blanketten om att jag skulle ansöka igen nu.

Allting kommer verkligen på en och samma gång, just nu har jag ansökan om sjukersättning, ansökan om vidare bostadstillägg, ansökan om vidare nedsättning av CSN lån samt ansökan om vidare hemvård.
Det jobbigaste är att vänta, att allting hänger i luften som dom säger.
Allt detta plus vanliga saker som att handla, gå till tandläkaren, doktorn, habiliteringen ...
Man kan ju bli knäpp för mindre! Phu!


Det blev lite virrigt ovan men jag behövde klaga lite! Jag tror ni hänger med ändå!

Nej jag fick direkt avslag, min sjukersättningsansökan går inte heller att se på försäkringskassans hemsida, efter att jag ringt och kollat så finns den iaf fick också senare brev om det. De sa att jag får skicka en ny ansökan om bostadstillägg om jag vill.

Ändå skickade de hem ansökan om sjukpenning vilket också fanns på min sida på fk en uppmaning att söka sjukpenning. Skickade in den eftersom de verkade propsa på och fick så klart avslag. Men fick idag papper om att de samordningsmöte med af, som jag inte ens har kontakt med.

Känns som strulet med dem inte kommer bli så mycket bättre... Ska ringa här på morgonen till dem.

Ja känner igen det med att det hänger i luften medan man väntar, har hållit på med det här i två år nu, började i god tid innan aktivitetsersättningen skulle ta slut

Richard skrev:

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Vad har du hittat på för skit nu då?

Säkert försöket att bygga en kärnreaktorn i köket. Så det är säkert något brott kopplat till det.

Jo, ett annat brott som uppdagades i samband med det, polisen kallar det;
Brott mot EU's konvention om kemiska stridsmedel.

Detta för att jag framställt bl.a ricin hemma.

Då var det ingenting nytt i alla all och tur är väl det.

Lycka till och se till att använda sunda förnuftet i fortsättningen!
Dina upplagda klipp där du fumlar med livsvådliga ämnen i glasbehållare samtidigt som en katt springer omkring på bordet må äga en viss komik, men som sagt, använd sunda förnuftet.
Vissa saker är det kanske bäst att bara läsa om, exempelvis ämnet tallium.

Jag har slutat oroa mig i livet vilket innebär inte att jag har hamnat i positivt tänkande - fällan .

elle skrev:Jag har slutat oroa mig i livet vilket innebär inte att jag har hamnat i positivt tänkande - fällan .

Hur har du lyckats med det?

Själv försöker jag distrahera mig när oron dyker upp genom att köra lekar i huvudet t.ex. "hur många röda objekt finns i min omgivning?" m.m.

Det jobbiga är att det tar mig skitlång tid innan jag agerar, jag liksom tappar mig i oro-momentet.

Hettan skrev:

elle skrev:Jag har slutat oroa mig i livet vilket innebär inte att jag har hamnat i positivt tänkande - fällan .

Hur har du lyckats med det?

Själv försöker jag distrahera mig när oron dyker upp genom att köra lekar i huvudet t.ex. "hur många röda objekt finns i min omgivning?" m.m.

Det jobbiga är att det tar mig skitlång tid innan jag agerar, jag liksom tappar mig i oro-momentet.

Jag har lätt att bli orkeslös och tappar snabbt energi i olika sammanhang och tycker det är inte värd att satsa ytterligare energi på att oroa sig oftast helt i onödan .
Din övning låter bra med att distrahera oro , man kan också föra en inre dialog varför man oroar sig och att det ger ingenting utom att man förlorar energi man skulle kanske behöva till annat .