Nu har jag tydligt sagt ifrån att jag inte tål Metylfenidat. Har lidit nog av de helvetiska biverkningarna. Nu är det upp till läkaren om hon vill skriva ut Metamina. Vägrar hon det så tycker jag det är stor skandal

Jag har sagt att Concerta fungerar okej, och alltså får jag inte byta medicin eftersom jag en gång sagt det. Om jag äter Concerta så får jag inte vredesutbrott för småsaker. Jag känner att humöret blir jämnare. Däremot har jag lika svårt att fokusera och planera som tidigare, det måste jag själv jobba med konstant för det sätter sig inte i ryggmärgen.

Så länge jag inte har biverkningar, och det hjälper mig det allra minsta, så får jag käka Concerta. Nu äter jag 72 mg på morgonen och 36 mg på eftermiddagen. Det är max vad jag kan få, oavsett vad jag behöver.

Lilla Gumman skrev:Jag har sagt att Concerta fungerar okej, och alltså får jag inte byta medicin eftersom jag en gång sagt det. Om jag äter Concerta så får jag inte vredesutbrott för småsaker. Jag känner att humöret blir jämnare. Däremot har jag lika svårt att fokusera och planera som tidigare, det måste jag själv jobba med konstant för det sätter sig inte i ryggmärgen.

Så länge jag inte har biverkningar, och det hjälper mig det allra minsta, så får jag käka Concerta. Nu äter jag 72 mg på morgonen och 36 mg på eftermiddagen. Det är max vad jag kan få, oavsett vad jag behöver.

Mitt humör svänger som en berg och dalbana av Concerta, och den gör mig deprimerad och jag får ångest när den går ur kroppen, dessutom är 36mg max det jag tål eftersom jag får en kraftig blodtrycksstegring

Jag får vätskande, kliande utslag av Metylfenidat. Främst på armar och axelpartiet men även på ben och bål om jag fortsätter ta det. Väntar på licens på Metamina.

marcooleo skrev:

Lilla Gumman skrev:Jag har sagt att Concerta fungerar okej, och alltså får jag inte byta medicin eftersom jag en gång sagt det. Om jag äter Concerta så får jag inte vredesutbrott för småsaker. Jag känner att humöret blir jämnare. Däremot har jag lika svårt att fokusera och planera som tidigare, det måste jag själv jobba med konstant för det sätter sig inte i ryggmärgen.

Så länge jag inte har biverkningar, och det hjälper mig det allra minsta, så får jag käka Concerta. Nu äter jag 72 mg på morgonen och 36 mg på eftermiddagen. Det är max vad jag kan få, oavsett vad jag behöver.

Mitt humör svänger som en berg och dalbana av Concerta, och den gör mig deprimerad och jag får ångest när den går ur kroppen, dessutom är 36mg max det jag tål eftersom jag får en kraftig blodtrycksstegring

När Concertan går ur kroppen blir jag lika lättirriterad och arg för småsaker som förut.
Innan jag tog Concerta, kunde någon säga att jeansjackan var trasig, och jag blev förbannad och arg och sparkade på ett bordsben. Såna saker. Nu är jag mer lugn.

Många här som fått Metamina för ADHD-problematik, men märkt att den hjälper
rätt bra mot att inte bli så förbannat trött av att socialisera?
Tyckte den funkade fint på det området med.
Slutade med den i slutet av september dock och har inte pallat söka ny licens.

Metylfenidat är en riktig skitmedicin, en "smutsig" medicin med en massa biverkningar. Jag kan inte begripa varför inte läkare kan skriva ut det bättre preparatet Metamina på en gång, utan istället måste man genomlida helvetets kval med Metylfenidat innan man får den bästa medicinen. Känns lite som tortyr

Synd att du fått en så restriktiv läkare. Jag fick Metamina relativt fort.
Fick lida igenom Strattera, Ritalin och sen Concerta före jag fick Metamina.
Om man redan lider av ångest så är ju Metylfenidat rena tortyren, som du säger.
För mig så gav Metamina inget ökat ångestpåslag när det gick ur.
Mest bara seghet, noll aptit och grova problem att somna,
men jag är överkänslig mot dexamfetamin också, så det drabbar nog inte alla.

Hej!
(Jag är ny här, borde jag presentera mig någonstans först?)

Är snart 30, fick diagnos AS + ADHD i juni förra året, första februari (en månad sen) började jag med Concerta. Åt 18 mg i två veckor, sedan 36 mg sedan dess. Skall tillbaka till läkaren nu på torsdag, men jag vet inte alls vad jag skall säga.. Hoppas att hen skall ställa rätt frågor, men när jag var där på första besöket frågade hen typ ingenting, bara satte sig och skrev ut recept på Concerta (visserligen hade hen ju min utredning, men jag kände mig ändå lite som en vara på ett löpande band) - så jag tror att jag måste lista ut själv vad som är viktigt att jag får fram..

Mår faktiskt inte bra. Men för ungefär två veckor sedan slutade jag med Venlafaxin (som jag ätit i nästan fyra år fast jag inte varit deprimerad, trappade ut under ett halvår), samtidigt fick jag slutligt avslag på min överklagan från CSN och tvingades söka försörjningsstöd och så vidare. Brukar motionera 6 gånger i veckan, (plus sex ,) men har mått så himla dåligt så det har inte funkat alls på senaste (försökt springa, fick ont precis överallt), har promenerat mellan en och ett par timmar om dagen istället. Jag är långrandig, förlåt, kan lista symptom istället:

* Fryser (men jag vet inte vad som är normalt, har så himla ont om pengar så jag har inte råd att värma upp mitt hem ordentligt, dock har jag haft det kallt hemma länge och upplever inte att det varit ett sånt problem tidigare som det är nu)
* Svettas floder ett par tillfällen om dagen (men nu tror jag att det sammanfaller med om jag dricker kaffe, skall sluta)
* Känner mig upp-och-ner, orolig/nervös inuti men har inte samma behov av att röra på mig/hålla på med saker jämt
* Konstig syn? Kan inte riktigt förklara mer än så, men lite dubbelt fast inte egentligen, eeeeh...
* Ignorerar fullständigt alla mina timers och alarm och scheman som skall hjälpa mig att hålla rutiner, mattider, går aldrig och lägger mig i tid osv. Dvs ännu sämre än förut.
* Hjärnstötar, börjar bli bättre, inte lika intensiva/frekventa som förut, kan blinka nu utan att få dem, till och med röra huvudet (hjärnstötarna kom alltså sen jag slutade med venlafaxin)
* Lättare att "bara göra" - dvs inte lika mycket igångsättningsproblematik, vissa saker går mycket fortare att utföra = "less dawdling". Dock blivit ännu sämre på att sluta med saker, fastnar svinlänge, särskilt vid datorn, och glömmer ta pauser, äta, dricka, osv. "lättare att bara göra" funkar också i sociala situationer - har inte ångest över att t ex skicka ett sms och formulerar inte om hur många gånger som helst innan jag skickar. Lättare att tänka "skitsamma" och bara säga saker. Upplever inte heller att jag spelar upp (och ältar) alla dagens samtal (om jag haft några) på samma sätt innan jag skall sova.
* Upplever att katten tittar förebrående/anklagande på mig hela tiden. Känner mig som världens sämsta matte.
* Mår fullständigt uselt varje kväll, ångest, gråter, ingenting känns värt, vill bara att allt skall gå över. Pratar jag med min bäste vän/ex blir jag irriterad och ledsen, gör jag inte det känner jag mig ännu mer disconnectad från allt/alla/världen.
* Kvällsångesten ger rädsla för att inte kunna sova -> har tagit Oxascand, vilket gjort att jag somnat inom rimlig tid och sovit bra. Nu kom jag dock på att jag tagit Oxascand varje kväll som jag sovit ensam och i och med att jag skall tillbaka till läkaren snart så tänkte jag att det kanske är bäst att se hur det är utan den. De två nätter jag varit utan har jag sovit ca fyra timmar. Innan jag började med concerta sov jag kanske 10-12 h per natt, med concerta +oxcascand 7-9h.
* Har slutat med cigaretter efter 15 år som rökare. (Tre veckor sen.) Inte rökt cb på nästan lika länge.
* Är mycket mer emotionell. Har varit helt van vid att vara ganska "känslokall" (såvida det inte rör illabehandlande av djur), nu blir jag rörd så det bränner i ögonen av typ ingenting. Första veckan efter jag slutade med venlafaxin grät jag massor. Brukade ytterligt sällan gråta förut.
* Inte lika noga med städningen.
* Inte lika kreativ, har knappt skrivit något sen jag började med concerta, eller målat, sytt, broderat osv. Lyckades få in en hemtenta som var akut (försökte i tre dagar när det bara kändes helt omöjligt och gav ångest, gav upp, sen skrev jag alltihop två timmar innan deadline), men i övrigt fattar jag inte ens vad jag gjort de senaste veckorna. Mått dåligt, iofs.
* Gått ner några kilo, bör nog verkligen inte gå ner mer.
* Tycker inte alls lika mycket om att vara själv längre. Bor ensam i hus och har älskat det, tyckt det räcker bra med katten och att träffa vänner/kursare ytterst sporadiskt. Har i och för sig varit ledsen över att jag har så svårt att få kontakt med människor, för det har ju verkat så roligt för andra, men mest tyckt det varit jobbigt när jag väl varit social, plus sociala baksmällan då. Numera känner jag mig ensam och övergiven, tycker det känns poänglöst att sitta här hemma ensam i mitt hus. Har börjat umgås mycket mer med några kursare, men även om jag gjort det en kväll så känner jag mig som sagt ensam och övergiven dagen efter, istället för att som förut tycka det är asskönt att få vara själv igen.
* Ökad sexlust
* Minskad "koll". Alltså typ på vad jag borde göra, räkningar, osv. Glömmer katten ute många timmar i taget, när jag förut brukade kolla ofta om han vill in.
* Tror jag har lite lättare att inte avbryta folk, men jag träffar ganska få människor så det är svårt att säga.
* Ännu sämre tidsuppfattning. Finns bara NU, och det kommer alltid vara såhär. Typ.

Över huvud taget så önskar jag att jag hade min f.d. sambo kvar så jag slapp vara ensam, (tecken på hur emotionell jag är, började bränna bakom ögonen bara jag skrev det där, har fram tills typ nu varit hur nöjd som helst med uppbrottet som var åtta månader sen), någon att förhålla sig till, någon som ser vad det egentligen är för förändringar som sker hos mig..

Summan: Känner att jag inte har någon aning om vad som är vad i soppan av hur jag mår, vilken medicin som gör vad, vad som är stress från att inte kunnat försörja mig/varit tvungen att hoppa av studierna (som jag iofs redan kommit efter i), vad som är 30-års-kris, vad som är för att jag inte håller motion- och matrutinerna som förr, vad som är gamla trauman och obearbetat från uppväxten som kommer fram och stör. Ibland känner jag att det vore helt rimligt att bara sitta och gråta, ut i skogen och skrika, typ "må dåligt på heltid och komma över skiten", men har varit deprimerad nästan hela livet, sen utbränd, och är less, vill göra saker, ta mig vidare! Är inte deprimerad, vill inte dö, vill leva, men varför skall det vara så himla krångligt?

Känner mig också dum som delvis själv orsakat att allt kommer på en gång, t ex att jag slutade med venlafaxin, men nu har jag varit helt utan den sedan den 18 februari och jag vill verkligen verkligen inte tillbaka på den. Är rädd för att läkaren skall vara oförstående/tycka att jag är dum/missförstå/misstro.. Har också en rädsla att jag inte alls har AS och ADHD, bland annat eftersom jag internaliserat så himla mycket och varit bra på att kompensera på olika sätt är det många som inte tror mig, och fast de som verkligen känner mig tycker det är självklart att jag har dessa diagnoser, och jag är utredd, så tar det hårdare och djupare varje gång jag blir misstrodd. T ex att CSN inte beviljade mig extra veckor med studiemedel så jag kan gå klart min utbildning. De som ser min akademiska förmåga tycker det är självklart att jag skall kunna jobba samtidigt som jag gör klart utbildningen, men jag fattar inte hur det skall gå till.
(Ens att få ett jobb, eller behålla det.)

Ok, om någon orkade läsa igenom allting och dessutom orkar skriva någonting så blir jag nog jätteglad, fast jag fattar förstår om ingen orkar heller. Det kanske var bra för mig att bara skriva ur mig det här. Funderar på om det ens är värt att posta, men om inte annat kanske någon annan läser det och känner igen sig och därmed känner sig mindre ensam.

Dette er litt off-topic, men jeg lurer litt på hvordan det er å ha både AS og ADHD samtidig? Jeg lurer fordi jeg har AS, jeg har bodd sammen med noen som hadde ADHD og vi var totalt ulike, som vann og ild. Hun var veldig urolig og veldig sosial og jeg var stikk motsatt. Så stusser litt på hvordan det fungerer når noen har begge deler, det høres stressende ut.

Jag har både As och AD/HD. Känner mej väldigt splittrad inuti. Krockar med mej själv. Är ordningssam men lägger ribban så högt att jag aldrig når den. Äter Ritalin, orkar lite mer men är ändå tveksam till om det är bra. Känns som konstgjord andning. Det jag vill bli av med är klumpen i bröstet, grubbleriet, ständigt malande oro men det tar ingen tablett bort.
Och vården förklarar diagnoserna men inte hur det yttrar sig när man har båda.

flisan skrev:Jag har både As och AD/HD. Känner mej väldigt splittrad inuti. Krockar med mej själv. Är ordningssam men lägger ribban så högt att jag aldrig når den. Äter Ritalin, orkar lite mer men är ändå tveksam till om det är bra. Känns som konstgjord andning. Det jag vill bli av med är klumpen i bröstet, grubbleriet, ständigt malande oro men det tar ingen tablett bort.
Och vården förklarar diagnoserna men inte hur det yttrar sig när man har båda.

Takk for svar, høres ut som det er litt slik jeg trodde, motstridende eller splittet, høres vanskelig ut. Jeg spiste ritalin èn gang for mange år siden og det skulle jeg aldri ha gjort, jeg var våken i 48 timer, klarte ikke å spise, klarte såvidt å prate, skalv hele tiden og hadde ca. 50,000 forskjellige tanker i minuttet. Heldigvis gikk det over. Utrolig å tenke på at andre kan bli mer rolige når de tar det, det er jo medisin for mange men jeg ble helt sprø.

Ja, samma här. Splittrad, krockar, motarbetar mig själv hela tiden. Är jättebra på att planera, strukturera, organisera, och har stort behov av det, men sen kan jag inte hålla något, och så blir jag arg, besviken och ledsen på mig själv för att jag inte kan göra det jag såväl vet att jag borde.

Garambozia skrev:Många här som fått Metamina för ADHD-problematik, men märkt att den hjälper
rätt bra mot att inte bli så förbannat trött av att socialisera?
Tyckte den funkade fint på det området med.
Slutade med den i slutet av september dock och har inte pallat söka ny licens.

Ja nu har jag fått Medikinet, 20 Mg kapslar med modifierad frisättning. Fungerar snabbare än Concerta märker jag, men effekten mer kortvarig. Noterar att jag mår precis lika dåligt som när Concerta lämnar kroppen. Varför är det meningen man ska behöva gå igenom hela registret av Metylfenidat-mediciner, ska det vara så förbannat svårt för en läkare att förstå att man är överkänslig mot ämnet? Detta är inte klokt att man ska behöva lida så, och sen löpa risken att bli beroende av lugnande medicin jag måste ta till när Metylfenidat går ur. Det är helt sjukt och oansvarigt av läkare att utsätta en patient för denna tortyr när läkaren är fullt medveten om en svår ångestproblematik.

Jag har provat Concerta och fick hemska biverkningar när det höll på att gå ur kroppen. Min läkare ville därför inte ge mig Ritalin för att "det är samma sak". Därför föreslog hon Strattera som jag nu provat (i olika doser) i över ett halvår.

Jag är inte nöjd med Strattran då jag efter intag kan börja må illa, bli varm och väldigt trött.

Vid ett tillfälle sa jag att jag inte ville ha den dos Strattera hon skrivit ut och då sa hon direkt att då finns det inget mer hon kan göra för mig. Jag blev livrädd för jag vet hur mycket sämre jag fungerar utan den, och sa att jag ville gå tillbaka till en lägre dos istället. (Den högre dosen gjorde att mådde ännu mer illa och jag blev lättare mycket, mycket trött.) Så hon skrev ut en lägre dos igen.


Här kommer mitt dilemma:
Hon har alltså sagt att om Concertan inte fungerar gör inte heller Ritalin det. Detta trots att jag nämnt att man tydligen kan reagera olika på de två preparaten då de inte fungerar precis likadant. Samt att om jag inte är nöjd med Stratteran heller kan hon inte hjälpa mig längre.

Vad ska jag göra?! Jag har funderat på att byta läkare, men är rädd för vilka konsekvenser det kan få - vilket också stressar mig sjukt mycket.

Någon som kan dela med sig av sina erfarenheter?

anakronism skrev:Ja, samma här. Splittrad, krockar, motarbetar mig själv hela tiden. Är jättebra på att planera, strukturera, organisera, och har stort behov av det, men sen kan jag inte hålla något, och så blir jag arg, besviken och ledsen på mig själv för att jag inte kan göra det jag såväl vet att jag borde.

Det låter lite ungefär som min situation.

Jag är osäker på om jag strider mot något ont också, samtidigt, för jag är osäker på hjälpen som jag får. Vården hjälper mig, men jag är osäker på vad som hände runt Aspergerdiagnosen?! För schizofrenisymtomen är jobbiga som dom är...

Det är väldigt skärrande att bo i ett boende där jag har försökt hålla sams med dom, fast jag vet att jag blir "lurad". Förstår inte vad som händer, men i viss mån, så är ju det ett halvok boende, men just nu så är det frågan.

Jag längtar till att läget reder ut sig. Förstår inte i denna medicintråd exakt vad jag själv, som redan äter medicin, kan sikta på, veta vad jag möter?!

Har någon upplevt att medicintrasslen har kommit i samband med diagnosen?

Ska tydligen få Elvanse frampå, krävs ingen licens från Socialstyrelsen utan läkaren kan skriva ut den direkt, hoppas den funkar bättre.

turtle skrev:Jag har provat Concerta och fick hemska biverkningar när det höll på att gå ur kroppen. Min läkare ville därför inte ge mig Ritalin för att "det är samma sak". Därför föreslog hon Strattera som jag nu provat (i olika doser) i över ett halvår.

Jag är inte nöjd med Strattran då jag efter intag kan börja må illa, bli varm och väldigt trött.

Vid ett tillfälle sa jag att jag inte ville ha den dos Strattera hon skrivit ut och då sa hon direkt att då finns det inget mer hon kan göra för mig. Jag blev livrädd för jag vet hur mycket sämre jag fungerar utan den, och sa att jag ville gå tillbaka till en lägre dos istället. (Den högre dosen gjorde att mådde ännu mer illa och jag blev lättare mycket, mycket trött.) Så hon skrev ut en lägre dos igen.


Här kommer mitt dilemma:
Hon har alltså sagt att om Concertan inte fungerar gör inte heller Ritalin det. Detta trots att jag nämnt att man tydligen kan reagera olika på de två preparaten då de inte fungerar precis likadant. Samt att om jag inte är nöjd med Stratteran heller kan hon inte hjälpa mig längre.

Vad ska jag göra?! Jag har funderat på att byta läkare, men är rädd för vilka konsekvenser det kan få - vilket också stressar mig sjukt mycket.

Någon som kan dela med sig av sina erfarenheter?

Hon begår tjänstefel, fungerar inte metylfenidat ska hon skriva ut antingen Elvanse eller Metamina. Säg att du får gå till högre ort om hon inte kan hjälpa dig

marcooleo skrev:Ska tydligen få Elvanse frampå, krävs ingen licens från Socialstyrelsen utan läkaren kan skriva ut den direkt, hoppas den funkar bättre.

Jag har den numera. Hade Metamina innan. Skulle vilja säga att denna är som Metamina fast med fördelen att jag bara behöver ta den 1-2 gånger per dag. Istället för 3-4 gånger.

slackern skrev:

marcooleo skrev:Ska tydligen få Elvanse frampå, krävs ingen licens från Socialstyrelsen utan läkaren kan skriva ut den direkt, hoppas den funkar bättre.

Jag har den numera. Hade Metamina innan. Skulle vilja säga att denna är som Metamina fast med fördelen att jag bara behöver ta den 1-2 gånger per dag. Istället för 3-4 gånger.

Ok, har du upplevt några obehagliga biverkningar av den?

marcooleo skrev:

slackern skrev:

marcooleo skrev:Ska tydligen få Elvanse frampå, krävs ingen licens från Socialstyrelsen utan läkaren kan skriva ut den direkt, hoppas den funkar bättre.

Jag har den numera. Hade Metamina innan. Skulle vilja säga att denna är som Metamina fast med fördelen att jag bara behöver ta den 1-2 gånger per dag. Istället för 3-4 gånger.

Ok, har du upplevt några obehagliga biverkningar av den?

Nej inga alls. Eller när jag började med Metamina svettades jag jävligt mycket så att det blev jobbigt. Så fick jag också extremt hårdmage. Men det har försvunnit. Ibland om jag tar uppehåll och sedan tar medicinen kan jag få mildångest. Fast aldrig lika stark som när jag tog Concerta och Ritalin.

slackern skrev:

marcooleo skrev:

slackern skrev:
Jag har den numera. Hade Metamina innan. Skulle vilja säga att denna är som Metamina fast med fördelen att jag bara behöver ta den 1-2 gånger per dag. Istället för 3-4 gånger.

Ok, har du upplevt några obehagliga biverkningar av den?

Nej inga alls. Eller när jag började med Metamina svettades jag jävligt mycket så att det blev jobbigt. Så fick jag också extremt hårdmage. Men det har försvunnit. Ibland om jag tar uppehåll och sedan tar medicinen kan jag få mildångest. Fast aldrig lika stark som när jag tog Concerta och Ritalin.

Tack det låter lovande!

marcooleo skrev:Hon begår tjänstefel, fungerar inte metylfenidat ska hon skriva ut antingen Elvanse eller Metamina. Säg att du får gå till högre ort om hon inte kan hjälpa dig

Först och främst, tack för svar! Har väntat otåligt på svar då jag ska träffa henne nästa vecka och inte riktigt vet vad jag ska säga till henne.

Jag är orolig över hon hon kan komma att reagera om jag ifrågasätter vilka mediciner hon vill skriva ut. (Har läst om skräckscenarion där läkaren har skrivit i journalen att patienten är jobbig och ifrågasätter allt och att man inte bör skriva ut vissa mediciner.) Hur menar du med "gå till högre ort"?

slackern skrev:Skulle vilja säga att denna är som Metamina fast med fördelen att jag bara behöver ta den 1-2 gånger per dag. Istället för 3-4 gånger.

Föreslog din läkare en massa andra mediciner innan Elvanse?


Jag ska nog läsa på lite mer om dessa mediciner innan mötet. Under tiden får ni gärna komma med förslag på hur jag ska göra och berätta hur det går för er med medicinerna.

turtle skrev:

slackern skrev:Skulle vilja säga att denna är som Metamina fast med fördelen att jag bara behöver ta den 1-2 gånger per dag. Istället för 3-4 gånger.

Föreslog din läkare en massa andra mediciner innan Elvanse?


Jag ska nog läsa på lite mer om dessa mediciner innan mötet. Under tiden får ni gärna komma med förslag på hur jag ska göra och berätta hur det går för er med medicinerna.

Nej jag prövade bara på Concerta och Ritalin innan jag fick Metamina. Sedan ville min nuvarande psykiatriker att jag skulle byta ut Metamina mot Elvanse. För Elvanse ombildas till samma verksamma substans som Metamina alltså dexamfetamin. Men fördelen med Elvanse är att det är långsam frisättning så jag behöver inte fylla på var tredje timme.