Jag har alltid lyssnat mer på melodin än på texter i musik.

Finns det fler som gör de samma? Eller är texten viktigare än melodin?

Jag tycker alltid melodin är mer avslappnad. Enkelt och lyssna på utan att "lyssna".
Men det kanske beror på att jag har add

Vad tycker ni?

Moderator Alien: Lade till omröstning enligt önskemål.

jag brukar göra detsamma, förr hände det ofta att jag inte registrerade ens vad dom sjöng ._.

Flawless skrev:Eller är texten viktigare än melodin?

Jag tycker helt klart att texten är viktigare än melodin, om jag inte gillar texten kan jag inte ens lyssna på låten hur bra melodin än är.

Det beror på vilken melodi det är.
Det finns många låtar där texten är mest betydelsefull t. ex. Metallicas Fade to black och Master of puppets samtidigt finns det låtar med nonsenstext men tillsammans med melodin blir bra typ exempel Ylvis What does the fox say? Men det finns även låtar utan text där melodin är allt t. ex. Bach Toccata and fugue in D minor.

Sadistic skrev:jag brukar göra detsamma, förr hände det ofta att jag inte registrerade ens vad dom sjöng ._.

Haha det hände mig också. Jag märkte det i unga tonåren när en kompis påpekade nånting i en låt. Och jag hade inte ens märkt vad låten handla om

Sadistic skrev:jag brukar göra detsamma, förr hände det ofta att jag inte registrerade ens vad dom sjöng ._.

Samma här.

Jag anmäler tråden och ber moderatorerna att lägga in en omröstning i den.

Lyssnar mer på texten än melodin.

Miche skrev:

Sadistic skrev:jag brukar göra detsamma, förr hände det ofta att jag inte registrerade ens vad dom sjöng ._.

Samma här.

Jag anmäler tråden och ber moderatorerna att lägga in en omröstning i den.

Bra idé. Tror det är mer vanligt att folk går efter texten.

vill-alltid-omge-mig-med-musik-t21850.html

En äldre tråd där ämnet berörs.

För mig är det fullständigt självklart att melodier (och klanger) är viktigare än eventuell text i musik. Jag lyssnar till stor del på instrumentell musik eller sång på språk jag inte förstår och det påverkar inte hur njutningsbart det är att lyssna. Det kan snarare vara en fördel att slippa lyssna till textens innehåll och en dålig text eller tvivelaktigt budskap påverkar definitivt negativt. Dock kan jag i vissa fall dras till artister som jag kan känner samhörighet med eller vars budskap tilltalar mig.

jag har adhd, och när jag var yngre kunde jag ingen text till någon musik.
Jag kunde det om jag lyssnat riktigt mycket på låten.

Men det är samma med att jag inte kan nästan något namn på någon skådespelare.
Om jag ser ansiktet vet jag exakt vilka fimer de spelar i.

Jag tror jag är mer att ser helheten lite och inte riktigt bryr mig om deras namn, men det går upp och ner.
Ibland kan jag alla namn på allt, sen kan det plötsligt försvinna.

Erika skrev:jag har adhd, och när jag var yngre kunde jag ingen text till någon musik.
Jag kunde det om jag lyssnat riktigt mycket på låten.

Men det är samma med att jag inte kan nästan något namn på någon skådespelare.
Om jag ser ansiktet vet jag exakt vilka fimer de spelar i.

Jag tror jag är mer att ser helheten lite och inte riktigt bryr mig om deras namn, men det går upp och ner.
Ibland kan jag alla namn på allt, sen kan det plötsligt försvinna.

precis samma här ^^
har både adhd/AS så vet inte om det finns nån conncetion mellan dem? ( handikappen sinsemellan tänkte jag )

Sadistic skrev:

Erika skrev:jag har adhd, och när jag var yngre kunde jag ingen text till någon musik.
Jag kunde det om jag lyssnat riktigt mycket på låten.

Men det är samma med att jag inte kan nästan något namn på någon skådespelare.
Om jag ser ansiktet vet jag exakt vilka fimer de spelar i.

Jag tror jag är mer att ser helheten lite och inte riktigt bryr mig om deras namn, men det går upp och ner.
Ibland kan jag alla namn på allt, sen kan det plötsligt försvinna.

precis samma här ^^
har både adhd/AS så vet inte om det finns nån conncetion mellan dem? ( handikappen sinsemellan tänkte jag )

Jag har inte ADHD, men kommer likväl inte ihåg några texter (möjligtvis någon kort fras) och har ofta mycket svårt att komma ihåg namn (siffror är enklare).

Melodin går före texten för mig.
Är också en sådan som aldrig riktigt lyssnat på texterna och inte fattat hur folk orkar bry sig om vissa artister pga. deras texter när låtarna i övrigt mer eller mindre suger...
Men så är jag lite extrem också när det kommer till musik och har alltid loopat melodier och delar av melodier som är extra bra. Förut kunde jag lyssna på samma låt eller på samma lilla del av en låt i timmar i sträck och i veckor/månader innan jag slutligen tröttnade.

Texten är alltså inte viktig i sig men rösten och den melodin som sjungs är jätteviktig, dock. Eller texten är viktig men inte för innehållets skull men för att orden ska följa melodin, det får inte bli för stötigt eller orytmiskt.

Fast på senare år har jag börjat kunna uppskatta texter i samband med melodierna, det medges. Men jag tycker att det är lite larvigt på något sätt. Musik är musik och text är text. Jag älskar att läsa också men gillar av någon anledning inte att blanda dessa två.

Kontentan blir att jag ofta gör upptempo låtar där texten/budskapet i a capellan som jag använder och det instrumentala inte riktigt går ihop.
=>*glad housetrudelutt* (I fell in love for...all the wrong reasons, I'm bout to shatter your heart, I'm bout to tear it a part... ) *glad housetrudelutt*

LILITH_ skrev:Melodin går före texten för mig.
Är också en sådan som aldrig riktigt lyssnat på texterna och inte fattat hur folk orkar bry sig om vissa artister pga. deras texter när låtarna i övrigt mer eller mindre suger...
Men så är jag lite extrem också när det kommer till musik och har alltid loopat melodier och delar av melodier som är extra bra. Förut kunde jag lyssna på samma låt eller på samma lilla del av en låt i timmar i sträck och i veckor/månader innan jag slutligen tröttnade.

Texten är alltså inte viktig i sig men rösten och den melodin som sjungs är jätteviktig, dock. Eller texten är viktig men inte för innehållets skull men för att orden ska följa melodin, det får inte bli för stötigt eller orytmiskt.

Fast på senare år har jag börjat kunna uppskatta texter i samband med melodierna, det medges. Men jag tycker att det är lite larvigt på något sätt. Musik är musik och text är text. Jag älskar att läsa också men gillar av någon anledning inte att blanda dessa två.

Kontentan blir att jag ofta gör upptempo låtar där texten/budskapet i a capellan som jag använder och det instrumentala inte riktigt går ihop.
=>*glad housetrudelutt* (I fell in love for...all the wrong reasons, I'm bout to shatter your heart, I'm bout to tear it a part... ) *glad housetrudelutt*

Kan också lyssna om och om igen på en speciell låt. Höra alla toner och fascineras om och om igen. Fastnat just nu för http://www.youtube.com/watch?v=jLnL63cXmD8
Drömmer att nån gång kunna spela fiol. aldrig prövat men tycker det är ett underbart instrument

I somras i princip bara melodin (bakom)av vissa orsaker, men nu mer som jag alltid gjort. Dv.s mycket mer "melodin i rösterna"

Jag bryr mig nästan inte alls om texten. Om den inte är på svenska är det ju svårt att höra vad de sjunger också. I mycket sällsynta fall är texten viktigast, t ex i Cornelis Vreeswijks Brev Från Kolonien.

Ja, fast ibland kan texten också få mig att gilla en låt mer.
Men jag gillar inte för beskrivande texter, det är mest distraherande.

Först lyssnar jag definitivt mer på melodin än texten. Till en början kan det vara så att jag knappt hör vad dom sjunger mer än eventuellt refrängen för att efter ett tag höra texten, eller till och med ha kollat upp texten. Jag får ofta en känsla i kropp o själ av melodin och det är ofta den känslan som avgör om jag tycker om musiken eller ej. Eller alltså kombinationen av melodin och känslan den skapar, och ibland även texten såklart. Flummig förklaring men min huvudpoäng är att melodin är väldigt viktig för mig och att jag lyssnar mest på den

Sadistic skrev:jag brukar göra detsamma, förr hände det ofta att jag inte registrerade ens vad dom sjöng ._.

Haha, samma här, och då lyssnar jag ändå mest på singer-songwriters!
Jag lär mig texter fort om jag får dem på papper, men annars hör jag alltid fel. Sedan har jag kommit på mig själv med att inte ens reflektera över texten. Jag gillar gamla brittiska folkvisor, sådana där om kvinnor som råkar i olycka när de lämnar Skottland för att söka arbete i London, t.ex. En gång gick jag och sjöng högt om att "I'm selling men my bodyyy..." innan det gick upp för mig vad jag gick och trallade! Oops.

Men jag kan några av Joni Mitchells texter och tycker hemskt mycket om dem.
Jag lyssnar inte så gärna på låtar på svenska, för det går liksom så rätt in i själen. Det gör mindre ont på engelska på något vis.

Jag lyssnar mer på melodi än på text. Det händer också alltsomoftast att jag lär mig låttexter, men inte ens vet vad låten handlar om, då jag inte visualiserar det jag sjunger om. Orden är inte ord när de sjungs; de är bara ljud.

Jag lyssnar både på melodin och texten, om melodin är urbra så diggar jag den. Om texten är Japansk och inte har några kompletta lyriker framställda än, så skriver jag dem själv om jag vill.

Jag visualiserar inte vad sången handlar om förrns jag läser texten med den rätta översättningen.

Melodin är alltid det viktigaste för mig, har aldrig reflekterat över det så mycket förrän nu, men jag bryr mig aldrig om låttexterna. Ofta bryr jag mig inte ens om att ta reda på vad de sjunger om jag inte hör.

Ja, melodin är viktigast. Det är lite olika, ibland lyssnar jag på texten men är det en dålig melodi så funkar det inte att lyssna på låten. Så ljud har alltid varit en viktig del för mig.