Undrar om någon har erfarenhet av att få beviljat studielån/bidrag efter att samtliga 6 år man kan få låna till redan använts upp? Min psykiater (som är väldigt optimistiskt lagd) samt min handläggare på fk (som också är optimist, och för övrigt en mycket trevlig och vettig människa) tror att det ska gå att ordna, trots att csn inte brukar vara alltför medgörliga. Jag har varit sjukskriven sedan i april 2012 då jag rasade ihop totalt, ska vara fortsatt sjukskriven augusti ut, varefter jag kommer att få sjukersättning på 50 %, resterande 50 % hoppas jag kunna studera vidare om jag blir beviljad ytterligare lån.

Förlåt om det inte är okej att bumpa gamla trådar på det här forumet, men har egentligen precis samma fråga.

Finns det NÅGON som fått extra veckor med studiemedel? Den som har hand om oss störda studenter på universitetet skulle försöka få reda på det, men har inte hört nåt än.

För min egen del är det redan kört, har fått avslag på min överklagan, och får inte överklaga igen.
"Alla" (universitetet, försäkringskassan, psykolog, psykiater, socionom) var övertygade om att jag skulle få förlängt.. ..har 16 veckor kvar till masterexamen, vill doktorera, har förmodligen kapacitet för det också. Fast nu måste jag delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället. Heja samhället.

Vilket ämne skall du ta examen i?
Ta banklån?

anakronism skrev:Förlåt om det inte är okej att bumpa gamla trådar på det här forumet, men har egentligen precis samma fråga.

Finns det NÅGON som fått extra veckor med studiemedel? Den som har hand om oss störda studenter på universitetet skulle försöka få reda på det, men har inte hört nåt än.

För min egen del är det redan kört, har fått avslag på min överklagan, och får inte överklaga igen.
"Alla" (universitetet, försäkringskassan, psykolog, psykiater, socionom) var övertygade om att jag skulle få förlängt.. ..har 16 veckor kvar till masterexamen, vill doktorera, har förmodligen kapacitet för det också. Fast nu måste jag delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället. Heja samhället.

Varför går det inte att ansöka igen/överklaga? Om du har klarat samtliga kurser som ligger till grund för din masterexamen, så vore det ju underligt att inte tillåta ytterligare veckor - åtminstone till den examen är avklarad.

Om universitetet anser att du mycket väl kan fortsätta studierna, så har du rätt att genomgå utbildningen - om en har betydande svårigheter, så är högskolorna skyldiga att anpassa - CSN kan anpassa studiemedel också - detta vet du säkert redan om.

CSN är en myndighet, så mycket väl går det att anmäla myndigheten (om en anser det finns skäl) till JO.

Förr gick det i alla fall att få extra för att avsluta en utbildning om det inte var så mycket kvar. Jag har fått 13 terminer på universitetet. Reglerna kan ha ändrats, det är omkring tjugo år sedan.

dasunbedingte skrev:
Varför går det inte att ansöka igen/överklaga? Om du har klarat samtliga kurser som ligger till grund för din masterexamen, så vore det ju underligt att inte tillåta ytterligare veckor - åtminstone till den examen är avklarad.

Om universitetet anser att du mycket väl kan fortsätta studierna, så har du rätt att genomgå utbildningen - om en har betydande svårigheter, så är högskolorna skyldiga att anpassa - CSN kan anpassa studiemedel också - detta vet du säkert redan om.

CSN är en myndighet, så mycket väl går det att anmäla myndigheten (om en anser det finns skäl) till JO.

Jag ansökte om sexton veckor extra - fick avslag - överklagade - fick min överklagan avslagen. Det står specifikt att enligt den och den paragrafen "får inte nämndens beslut överklagas". Ja, du har säkert rätt att jag kan JO-anmäla, men jag orkar inte.

Jag är inte klar med alla mina masterkurser, har tre olika mindre uppsatser kvar att skriva, och ex-jobbet, som jag inte börjat på. Har fått ok från program/kursansvariga att ta tid på mig för mig att få in de sista, och har anpassad studietakt som innebär att jag skall vara klar i augusti istället för i juni. CSN bryr sig inte, jag har fått mina 240 veckor med studiemedel, att jag sen gått och läst massa skitkurser bara för att överleva innan jag blev diagnosticerad, fast jag egentligen borde fått aktivitetsersättning då, bryr de sig inte om. Inte heller att jag när jag väl började må bra och hittade rätt utbildning läste kandidatprogrammet på två år istället för tre år, att högskolan intygar att jag är en av de bästa studenterna och skulle kunna få en karriär som forskare. Nu har jag mått så dåligt senaste månaderna att jag kommit efter. Det hjälper väl inte.

Jag har funderat på banklån, men jag har inga möjligheter att få något. Skulle vara om någon gick i borgen antar jag, men all den här stressen och pressen gör att jag får panik vid tanken på att ta ett banklån som någon annan har ansvaret för, tänk om jag inte klarar av examen inom den tiden ändå, tänk om jag inte klarar att jobba och inte kan betala tillbaka, tänk om jag bara lurar mig själv som tror att jag skall kunna bli en produktiv samhällsmedborgare.

Titti: Ja, förr var det inga större problem att få någon termin extra, det har ändrats sedan BIG SURPRISE moderaterna tog makten.
Känner till läkarstudenter som inte får en termins extra studiemedel för att bli klara. Med akut läkarbrist i landet. Rimligt?

Ta ett sidojobb så att du får ihop det? beror lite på studieort och ämne.

Ja, det är det jag försöker nu. Men jag fattar inte hur jag skall orka både jobba och plugga.

Jag kanske ska ta och svara i tråden jag startade...!

Nä, det var tvärkört för mig också vad gällde fler veckor.

Lite nyfiken på vad det är för Master du läser? Off topic iofs, så bättre att svara i pm om du vill berätta...

Prata med högskolan, jobba ett tag, och spara ihop pengar som du kan leva på medan du studerar färdigt. Alternativt kan du kanske få ett banklån på egen hand om du väl har ett jobb och slå ihop det med de pengar du lyckats spara från jobbet. Allt detta förutsätter att du verkligen får ett jobb vilket inte är det lättaste.