Hej är ny på forumet!

Jag blev diagnostiserad när jag var 12 år med asperger. Problemen har dock kommit på senare år. Under gymnasiet och även nu i 20 års åldern.

Jag har inte fått någon hjälp efter jag fått diagnosen och jag vet inte om jag kan söka hjälp? För jag antar att det inte går att fixa. Jag blir väldigt utmattad efter att jag träffat en kompis nån timme. Efter det måste jag vila länge. Jag blir verkligen utmattad. Detta var bara ett exempel. Ni vet ju säkert alla asperger symptom så behöver inte rada upp alla. Men ni som kan de här. Vad är det för hjälp man får? Psykologsnack så man känner sig mer värdelös? Medicinering? Isåfall vad för medicinering? Eller är det något annat?

Mvh gregor

Hej och välkommen!

Det är väl olika. Du kan ju börja med att skriva in dig på Habiliteringen, om du inte redan är det.

Vad man kan få hjälp med är att prata med en kurator först. Sedan kanske en arbetsterapeut för att få ev hjälpmedel.

Kanske en samtalsgrupp med andra aspergare, så man får dela erfarenheter och ev få tips?

Rent generellt så gäller väl att anpassa sitt liv efter sina förutsättningar. Dvs om du har mycket annat som kräver din energi, så ransonera det sociala umgänget. Åas så kan ju det ge mycket att träffa en kompis också, så man ska väl i första hand ransonera umgänge med folk som inte ger en något utan bara tar energi.

När det gäller medicinering så är det ju en läkare du måste ha kontakt med. T ex om du vill ha medicin för depression. Depression kan nämligen göra en extra trött. Sedan finns det ju mediciner mot ADHD/ADD, men du kanske inte har någon sådan diagnos?

Gregor skrev:För jag antar att det inte går att fixa.

Korrekt, det går inte att fixa. Däremot kan man lära sig vissa saker som kan underlätta livet och det brukar vara Habiliteringen i länet som ger kurser som kan hjälpa dig med hur just du ska ordna ditt liv för att få bättre ork.

Grunden är att du måste lära dig att inte försöka anpassa dig till hur andra fungerar, varje sådan anpassning stjäl väldigt mycket energi och du måste dessutom hitta saker som ger dig energi för att orka ta itu med energikrävande delar som du faktiskt måste göra.

Går det inte att läsa sig till hur man ska anpassa sig?
Jag var påväg till ett ställe för kanske 5 år sen. Där jag skulle prata med andra som hade samma diagnos. Men jag kände mig som ett missfoster då och vägrade prata med dom. Vet inte om jag klarar att söka hjälp själv. På utsidan ser jag helt normal ut och jag tror inte så många andra misstänker att jag har något fel. Men allt är väldigt påfrestande för mig, men jag döljer det bra. Ingen utom min familj vet om det här.

Några snabba svar:
* Ransonera umgänget
* Se om du kan hitta umgänge som ger mer och därmed inte är lika energikrävande totalt sett
* Hitta strategier. Tony Attwood har en bok "The complete guide to Asperger's syndrome" (kanske finns på svenska?), kika i gamla trådar här och på wrongplanet.net
* Inse att många inom vården psykiatriker, psykologer, kuratorer, BUP mm inte kan detta med asperger ordentligt och ofta varken har råd eller ger felaktiga sådana. De är fast i neurotypiska modeller av psyket.
* Våga prova nya aktiviteter och skippa sådana som inte ger något så att du kan hitta några som gör att du orkar mer.
* Inse att standardflosker om hur människor är kanske inte applicerar på dig och att du måste utgå från dig själv. Hör du sådant som "Alla måste.." osv. Så var kritisk.

Sökte mig själv till att diagnostiseras mycket på grund utav att man blir socialt utmattad och behöver minst dubbelt så mycket egentid som man socialiserar sig typ. Att liksom få det validerat att det är inget du kan påverka och att jag inte ska behöva ändra mig, utan förklara för dom som bör veta hur det ligger till. Vill själv inte ha någon "hjälp" direkt eftersom det bara är jobbigt för det är antagligen bara samtalsgrupper och sådant. Medicinering vet jag inte något om, tror jag sa nej till mediciner innan det ens var på tal eftersom jag redan tar så mycket mediciner och jag tycker inte om att inte känna igen mig själv som jag en gång kände när jag tog anti-depressiva.

Andra grejer är ju sömnstörningar, att man inte hör av sig till folk och spenderar i stort sätt all vaken tid på datorn. Gäller typ att acceptera sig själv först och sen försöka få andra att acceptera det.