Ja, detta är att leva med AS, eftersom det ofta är vi med AS som är ofina nog att först påpeka missförhållanden typiska för NT.

Min mor åkte in med tarmvred och sköterskan sa att en passageröntgen nog skulle få det att släppa. Så när läkaren kom sa min mor att sköterskan sa att en passageröntgen skulle hjälpa. - Ja-ja-ja! sa läkaren. Ingen passageröntgen. Det gick två hela dygn utan förbättring. Till sist gjorde man ändå en passageröntgen - och då släppte det...

Min mors skolkamrats mor lades in en gång i tiden för magproblem. Sköterskan sa till läkaren att det är ju inklämt bråck som måste opereras. Nej, nej, nej. Ingen operation. Patienten dog - av inklämt bråck...

Jag sökte för depression och minns läkarens ord: "Jag tror inte att du har en depression". Jag visade ju inte vad jag kände - eftersom jag har AS (vilket ingen visste då) och jag verkade snarare upprymd än nedstämd - eftersom jag har snabbpendlande bipolär sjukdom (vilket heller ingen visste då)... Flera år senare sökte jag ännu en gång för depression och föreslog att jag skulle få SSRI, men läkaren - annars en av de bättre jag träffat - ville vänta och se. Tre veckor senare fick jag SSRI - tre veckor av helvetiskt lidande varje minut helt i onödan...

Senare samma år konstaterade jag att jag har AS - klockrent, oavsett om någon tror att jag inte kunde veta det. Sökte så småningom för utredning och läkarna föreslog andra diagnoser som inte stämde. Efter fyra år fick jag diagnosen AS på papper. Överläkaren hade ryggrad nog att medge: - Vi är inte så bra på det här...

Tio år senare samma sak med bipolär sjukdom typ 2 - förlöjligad i journalen av den tokigaste läkare jag träffat, mina vetenskapligt grundade påpekanden kallade han "övervärdiga idéer"(sic!). Efter ytterligare fyra år av obehandlad bipolär sjukdom - livsfarligt brukar det kallas - fick jag diagnosen inskriven i journalen, av en överläkare vid en annan klinik... När jag skulle få litium - förstahandsval med i stort sett bara lindriga biverkningar - i stället för lamotrigin som jag fick svår klåda av, så kom en läkare från den gamla kliniken och skulle utreda igen! Då gav jag upp och nöjde mig med att ha fått diagnosen erkänd - men åter obehandlad. Sånär som på litiumorotat som jag själv importerar och som KANSKE hjälper.

Undantag som bekräftar regeln? Nej, snarare regel än undantag. Hur sannolikt är det att bara jag och närstående till mig skulle ha drabbats? Lyckligtvis börjar detta förhärskande mönster sakta luckras upp och alltfler inser att läkarens roll inte är att bestämma utan att bidra tillsammans med sköterskor och andra människor. Det märks också på att yngre läkare typiskt sett har en mycket mer rationell attityd än äldre läkare.

Såg just på TV om ett modernt fall som åtminstone kom att utredas. Läkarna var så upptagna med att förgäves försöka ordna fri luftväg så att de inte tänkte på att det gick 25 minuter och patienten till sist avled av syrebrist - de kommenterade inte ens en sjuksköterskas förslag under tiden, att det kanske behövdes utrustning för en trakeotomi... Redan i början av inslaget tänkte jag på just trakeotomi - ja, jag vill på intet vis framhäva mig själv ... - själv skulle jag lägga en koniotomi i stället fast helst av allt lyder jag läkarnas råd att inte skära folk i halsen om det inte är nödvändigt...

Japp ...
Förstår hur du menar - och tycker det är rent F Ö R J Ä V L I G T.
Speciellt när patienten DÖR - eller blir permanent skadad, pga. att läkarejäveln vägrar ta någon annans råd.
Det är nästan som om de skiter i att deras egen idé är sämre än den någon annan erbjuder, och kör på ändå, för att fortsätta få ha makten. Måste ju vara så att de känner sig förnedrade/underlägsna - om ex en sköterska visar sig ha ett bättre förslag.

Jag ser samma skit när man går till läkaren - och ger ett FÖRSLAG på vad man tror man lider av, för att typ underlätta deras arbete, och underlätta för sig själv. Man tror att ens egna förslag ska hjälpa en - att det ska ta kortare tid att få diagnos - att man ska slippa skickas till typ 10 personer innan man får behandling .... men nej.
Det man säger är alltid fel - och istället får man höra helt absurda påståenden om vad ens problem beror på.
Dom vill helst bli av med en snabbt också.

Det är som att komma dit med ett fett shotgun-sår, och bli avfärdad med "nejdå, det är bara ett litet köttsår, JAG HAR RÄTT NU HÅLL KÄFTEN!!!!!!!".

Underbart ...

Tyvärr vet jag hur det är. Är man NT (OK jag kör stereotyper nu) är man inte bra på att se mönster och den sista att förstå att vården var dålig. Man vill vara till lags och "blir frisk" för att doktorn begär det. Kan man inte tänka sig frisk på de råd eller mediciner de får... synd för dem.

Är man AS uppvisar man fysiskt inte rätt signaler vad gäller t ex smärta eller stämningsläge. Man konstaterar att man sa rätt med orden men inte blev trodd.

Båda blir illa behandlade av olika anledningar.

Tyvärr känner jag till flera historier som slutat väldigt olyckligt där patienterna avlidit för att vården uteblivit.Det känns bara som ett svart hål i mig när jag tänker på hur dessa blivit behandlade och hur det gick..... att inte läkarna ens verkar FATTA att dessa var verkliga människor med ett enda liv.

Läkarmisstag är vanliga. Inte sällan pga att de har gör höga tankar om sig själva/sin kunskap & slutledningsförmåga.
Fler borde våga ifrågasätta.
Själv hade jag varit död/mer eller mindre en grönsak flera gånger om ifall jag litat på läkarna och/eller inte behandlat mig själv..(vill inte gå in på det..)

Ett NT perspektiv att tänka är att läkarens social roll är att veta bäst så måste det vara så. Istället för att strikt se till fakta. Att ta in synpunkter från andra kan också försvaga ens sociala status. Som ju är mycket viktigt i NT kontext.

Jag har fått en kronisk mätbar fysisk funktionsnedsättning på grund av en enskild läkares felbedömning. Den läkaren blev dock av med jobbet enbart på grund av hur han behandlade mig som jag förstått det.

Psykiatrin ger jag inte mycket för. Psykiatrin sysslar bara med symtombeskrivning och inte symtomförklaring. Ungefär som att gå till doktorn och doktorn säger att man har feber. Att jag har feber kan jag räkna ut med halva rövhålet, orsaken till febern som är intressant. Mina diagnoser tycker jag att de kan stoppa upp i lämplig anatomisk öppning. Skall man hålla någon inlåst ett halvår måste man kluttra dit en orsak det förstår jag med, fortfarande hittepå.

Vad var det för felbedömning som läkaren gjorde?

Tack för svar!! Och bekräftelse på att jag inte är ensam!

Så här kan det gå när läkaren nekar kejsarsnitt trots patientens önskan:
Dagensmedicin: Förlossningsläkare ställs inför rätta

Väldigt många naturvetare som tyvärr ser naturvetenskapens stora namn (för mig som är intresserad av fysik är det främst Newton och Galilei) som gudar och inte som människor. Då blir det fel.

Denna syn förs över på många läkare. Svenska läkare är också europasämst eller bra nära på att ta till sig att ibland har naturmedicinarna rätt.

Jag hoppas på fler kristna läkare, så kan man bara påminna dem om att högmod är en dödssynd. I fallet med läkaren kan det ju till och med bi så rent bokstavligt...

FolkanJr skrev:Jag hoppas på fler kristna läkare, så kan man bara påminna dem om att högmod är en dödssynd. I fallet med läkaren kan det ju till och med bi så rent bokstavligt...

Den artikeln var verkligen inte kul att läsa. Så hemskt att sådant får ske...

Moderator Gripandekylig - rättade ett felaktigt källhänvisat citat

Shir92 skrev:

FolkanJr skrev:Jag hoppas på fler kristna läkare, så kan man bara påminna dem om att högmod är en dödssynd. I fallet med läkaren kan det ju till och med bi så rent bokstavligt...

Den artikeln var verkligen inte kul att läsa. Så hemskt att sådant får ske...

Det får ju inte ske, det är därför de hamnar inför domstol.

Men som sagt: Borde ingå i läkarutbildningen att visa lite ödmjukhet, eftersom en läkare som är styv i korken kan ställa till så vansinnigt med skada.

Moderator Gripandekylig - korrigerade ett citat

För att bli läkare så krävs maximalt i betyg i alla ämnen. Dessutom krävs det hårda studier i primärt memorering, ej analys. Utöver det så ger det hög social status och god ekonomi. Det drar lätt till sig personer som vill visa att de minsann är en viktig person och kamma hem en stor lön. Att ta hand om människor och förkovra sig kan lätt bli ett nödvändligt ont.

Men var inte så säker på att de existerande läkarna är så bra heller:

dagensmedicin.se: ”Kontroller av kunskaperna skulle göra vården säkrare”

Vad krävs av en läkare för specialistkompetens? Jo, om man ska spetsa till det, att man kan visa att man kan fylla i blanketter. Det svenska systemet för specialistkompetens är inriktat på procedurfrågor:
.
.
Kanske för att många av dagens ledande läkare formats och deformerats av den flummiga och kravlösa 60-tals­pedagogiken. Man kan inte heller frigöra sig från tanken att det också kan finnas en rädsla för att bli genomlyst och bedömd.

Kanske kan förklara en del "goddag yxskaft" i behandlingshänseende som en del verkar ha erfarit.

Jag själv är lite kluven till att hur man skall sätta utländska läkare i arbete effektivast.

Jag har för mig att det stod något i Text-TV-nyheterna för några år sedan, om hur det inte fungerar riktigt bra med läkare som t.ex inom psykvårde, som jag själv associerar till, inte förstår ens förklaringar, undermeningar, samt "svenskt" kroppsspråk, kulturellt, m.m.

Men dom skall självklart inte jobba i kök eller som städare!

Jag har fått för mig att utländska läkare kan ha klart gedigna kunskaper.

Tog tre år för min läkare att förstå att det handlar om npf i mitt fall. När jag väl kom till psykiatrin sa överläkaren till mig att hon tyckte att det va mycket bra gjort att inte ge upp. Hon såg direkt att det handlar om dystymi i mitt fall och inte vanlig depression där SSRI inte hjälper. Första gången jag fick höra det. Får min utredning inom 7 mån ca 1 års kö.

Ända sen jag själv diagnostiserade mig med AS har mycket av min magkatarr försvunnit. Varit medicinerad mot det sen 17års ålder. Förstått min stresskänslighet bättre och mig själv. Lärarkonsten är inga a och o. Speciellt inte inom psykiatri.

Ursäktar ev fel skriver på telefonen som har en förmåga att ändra en hel del.