KrigarSjäl skrev:Likhetsfeminismen har blivit något av en statsreligion, - - - Enligt mig har likhetsfeminismen blivit statsreligion, och det märks i både stort och smått.

Wow känns skönt att någon talar i klartext! Tack KrigarSjäl!
T

KrigarSjäl skrev:Aggression är en kemisk reaktion, kort sagt. Eftersom män & kvinnor har olika hormoner, hjärnstruktur etc är det bara naturligt att vi beter oss olika.

Vad du just har sagt vännen är att det är något fel på mina hormoner om jag inte beter mig tillräckligt kvinnligt. Jag köper inte det.!

Bjäbbmonstret skrev:

KrigarSjäl skrev:Aggression är en kemisk reaktion, kort sagt. Eftersom män & kvinnor har olika hormoner, hjärnstruktur etc är det bara naturligt att vi beter oss olika.

Vad du just har sagt vännen är att det är något fel på mina hormoner om jag inte beter mig tillräckligt kvinnligt. Jag köper inte det.!

Nej, inte fel. Möjligen annorlunda. Det finns inget "fel" eller "rätt" sätt att vara; det är inte mer fel att vara butchig kvinna än vad det är att vara feminin kvinna, fjollig snubbe eller macho snubbe. Det är bara olikheter, variationer.

Jag är inte rädd för olikheter. Är du?

KrigarSjäl skrev:
Jag är inte rädd för olikheter. Är du?

Nej. Men jag blir ibland lätt aggressiv av besserwissers.

De sällsynta gånger jag blir riktigt arg så är det vanligen av yttre orsaker och då brukar jag gallskrika, svära så det osar och banka nävarna i bordet. Sen känns det bättre.

Det är något annat än PMS-irritation för då går man och är lite småfrustrerad i största allmänhet utan någon yttre orsak alls. Som att något skaver inifrån, liksom.

Jag är väldigt medveten om mina hormonnivåer och känner direkt när det är övervägande östrogen eller testosteron.

* När den kvinnliga energin överväger blir jag introvert, sensibel & kreativ; kanske målar, skriver eller syr.

* När den manliga överväger blir jag mindre överkänslig och passar då på att göra lite mer ansträngande grejer; åka till stan, träna, snacka, renovera, vaxa bilen, storstäda o dyl. Också den perfekta energin för att tjafsa på forum och ta dryga typer i örat.

Inger skrev: Också den perfekta energin för att tjafsa på forum och ta dryga typer i örat.

Hej Inger - det sista du skrev (citerat ovan!) var bara SÅÅÅÅ BRRRRAA formulerat! Du gav mig ett riktigt gott skratt!
Tack Inger!T

Jag fick våldsamma utbrott nästan varje vecka från jag var 8 till jag var 15, kastade och slog allt, om det var saker eller människor var ingen skillnad, det var inte så att jag tänkte någonting när det hände, det bara hände, kände mig inte ens arg, bara panikslagen och extremt rädd, som ett jagat djur. Om det är på något sätt liknande det jag hade som liten så är nog att gömma knivarna bästa strategin, för inget prat eller så hjälpte på mig, när jag var utflippad var det bästa någon kunde göra att lämna mig ifred tills jag blivit lugn igen, även om vissa lärare i skolan, upprepade gånger försökte med "kan vi inte ta och prata om det här..." mitt under pågående utbrott, vilket resulterade i mer förödelse. En del försökte till och med brotta ner mig eller hålla fast mig, men det var ju det värsta de kunde göra, orsakade ju bara ännu mer panik och förstörelse och efter att någon hållt fast mig så vågade jag inte gå till skolan igen på kanske en månad eller mer.
När jag var 15 slutade jag väldigt tvärt få såna utbrott, det var inget speciellt som hände, det blev bara så.

Det triggades oftast av att någon började prata om tidigare utbrott eller anklaga mig för saker jag inte kunde göra något åt, mentala "fällor" att genom frågor eller samtal bli fast i ett hörn där jag inte kunde annat än att flippa ur. Min mosters familj anklagade ofta min mamma för att tolerera det här och att jag var helt enkelt ouppfostrad, en gång höll de på och pratade om det framför mina ögon vilket resulterade i ett sådant utbrott hos deras familj, efter det har jag alltid hatat dem, och de mig, de tycks tro att man alltid har kontroll över sig själv eller så.

Det värsta som hände var i en hemkunskapslektion i högstadiet, då kom studierektor in i hemkunskapssalen och gick fram till just mig, och bara frågade "har du hållt dig lugn på siståne Johan?" varpå jag kastade en stekpanna genom fönstret och när han sprungit iväg en big kastade jag en stor kniv som missade honom med några cm, bara tur inte skicklighet, fast i just det fallet hade han nästan förtjänat det om den råkat träffa. Efter det fick jag ha en "speciallärare" som åtföljde mig var jag än gick under det återstående halvåret av grundskolan. Det här var för 11 år sedan, om det hade skett idag hade jag antagligen polisanmälts och mitt liv förstörts för alltid och mycket sannolikt hade jag tagit livet av mig, något som jag redan funderat mycket på vid den tiden, och en polisanmälan hade säkert räckt för att knuffa mig över gränsen.

Det där som någon skrev om thaiboxning, jag vet inte exakt vad thaiboxning är, men man brukar nuförtiden INTE rekommendera "venting" alltså slå på kuddar eller att "få utlopp" för sina agressioner, då det tydligen faktiskt ökar aggressivt beteende, och inte alls hjälper. Fast om poängen med thaiboxning inte är att få utlopp för aggressioner utan snarare att lära sig fokusering och disciplin så kanske det kan vara bra för en del personer.

Man kan väl säga att jag hade aggressionsproblem när jag var yngre, bara att mitt problem var att jag inte var aggresiv nog.

Lyckligtvis har jag lyckats arbeta mig genom det.

Prins Palinor skrev:---klipp---

Det där som någon skrev om thaiboxning, jag vet inte exakt vad thaiboxning är, men man brukar nuförtiden INTE rekommendera "venting" alltså slå på kuddar eller att "få utlopp" för sina agressioner, då det tydligen faktiskt ökar aggressivt beteende, och inte alls hjälper. Fast om poängen med thaiboxning inte är att få utlopp för aggressioner utan snarare att lära sig fokusering och disciplin så kanske det kan vara bra för en del personer.

kampsport brukar oftast (dock finns det enskilda klubba som anser annorlunda) gå ut på respekt, kontroll, självdiceplin, (mental)uthållihet, fokusering etc (<--- hur mycket av varje och om det är andra saker också skiljer sig mellan stilarna), men om problemet är att andra inte låter en va så vet jag inte då kommer väl självdiceplinen in men det är ju inte bara en själv som måste jobba på det då.

själv har jag alldrig varit våldsam däremot kan jag få panikattacker där jag tex skriker (kan däremot vara våldsam mot mig själv dock) det är när det blir för mkt.

alfapetsmamma skrev:Men hur var det nu, får du centralstimulantia eller ej? Jag har ju läst alla trådarna om det, men nu minns jag ändå inte...

Ja, jag äter Concerta. Den kan ha med saken att göra delvis, man kan ju tydligen bli mer aggressiv av den bland annat. Jag har dock haft omväxlande humör även tidigare, även om jag varit extra instabil sista halvåret eller så.

KrigarSjäl skrev:När jag blir riktigt arg känner jag ett oerhört starkt behov av att slå på saker, en djurisk drift att slåss. Lyckligtvis händer det sällan, i princip aldrig. Jag blir en bärsärk som får tunnelseende, jag fullkomligt skiter i konsekvenserna, bara jag får tag på den fan...!

Jag är aggressiv både inåt och utåt, ibland endera ibland båda samtidigt. Jag känner exakt så som du skrivit om blind svart vrede. Jag drar slutsatsen att min bisexualitet är biologiskt betingad; jag hittade en gammal dagbok idag där jag beskrivit mig som en "häst galen flicka på 10 år" skrev att jag ville ha "vackra flickor (och pojkar)" på färjan på min drömsemester.