Ni som pratar om positivt tänkande är bra eller dåligt, läs den här studien om riskorn. http://www.positive-thinking-principles.com/positive-thinking-power.html

plåtmonster skrev:@petrus, Intressant inlägg! ett av de bättre på länge.

Har själv varit inne på spåret att en aspergerhjärna består av flera kluster som behöver koordineras. Men just det senare är komplicerat. Därför finns också behovet av att slippa störande brus från omgivningen.

Hjärnbilderna ger en hint om att med rätt tanketeknik finns det en enorm potential. Gissningsvis är det att i lugn och ro sätta igång de olika centra och låta de jobba utan yttre störningar. Vilket gör att stökiga klassrum och trakasserier går fetbort.

Apropå att vara som NT. Det kan man visst vara. Problemet är att det kostar på vilket gör att alla sådana möten måste ge mycket tillbaks för att vara värt insatsen.

Tack, kände att jag behövde få fram det jag suttit och tänkt och försökt förklara tidigare, och behövde vara mer allmänt och inte riktat till någon enskild.



Jag vill inte på något sätt förminska någons svårigheter och lidande, men vill försöka ge alla en chans att förändra sin självbild eftersom jag tror att tankar om att man är sjuk/skadad/handikappad blir självuppfyllande.

Att det man utsatts för hade skadat vem som helst lika mycket och att det är omständigheterna man ska kämpa mot, inte sig själv.


Är väl lite det jag menar med att vara som "NT", att man kan studera dom lite på avstånd, det är också en typ av "system" som inte är så svårt att kartlägga och lära sig, och då slipper man lägga ner massa energi på att analysera precis allt hela tiden, många kan nog bli så bra på det att det funkar av sig själv, men det kräver hur som helst mycket mer energi av oss så man behöver lära sig använda sin energi smart sätta gränser (tillexempel kan det ju finnas arbetsuppgifter som är extremt krävande för mig men jätteenkla för andra, då är det ju väldigt onödigt om jag gör just det, särskilt som jag kanske är mycket bättre än alla andra på något annat)

Men det är där att försöka "vara" NT är destruktivt, jag har till exempel lagt ner mer energi på fikaraster än hela resten av arbetet i flera månader bara för att till slut ändå inte orka sitta i fikarummet ändå vilket lädde till att jag vart utfryst på arbetsplatsen vilket lätt till djupa depressioner och förlorat jobb, sådär höll jag på i 7 år på 6 olika arbeten.

Så här i efterhand känns det ju jättedumt att jag inte bara förklarade att jag inte förstår "småprat" och behöver ta en promenad för att rensa hjärnan på rasten, men jag förstod inte själv och försökte bara vara som alla andra.

petrus skrev:Lösningen är att säga ifrån och vägra delta på andras villkor, gå inåt och bygga upp sin självkänsla, lära sig hur man själv fungerar och sedan lära sig hur andra fungerar utifrån det, då blir världen begriplig och förutsägbar.

Det här låter ju bra i teorin men det fungerar inte för mig.

1. Jag kan inte bygga upp någon självkänsla eftersom mitt handikapp gör att jag hela tiden misslyckas med det som är väsentligt för ett bra liv.

2. Jag kan inte lära mig hur andra fungerar. Jag är för obegåvad för att kunna räkna ut det själv och jag kan inte hitta någon som kan berätta det för mig heller. Jag har försökt läsa böcker i ämnet men det är för svårt för mig. Jag förstår helt enkelt inte.

Man kan ju faktiskt överväga att testa ett råd man fått av någon även om dess verkan tycks obefintlig. Märker man ingen skillnad kan man återgå till att analysera själv eller fråga vidare bland andra. Allt är inte svart och vitt. Se eventuella möjligheter för att minska problem. Vår inställning till problem och lösningar gör faktiskt skillnad.

Mats skrev:

petrus skrev:Lösningen är att säga ifrån och vägra delta på andras villkor, gå inåt och bygga upp sin självkänsla, lära sig hur man själv fungerar och sedan lära sig hur andra fungerar utifrån det, då blir världen begriplig och förutsägbar.

Det här låter ju bra i teorin men det fungerar inte för mig.

1. Jag kan inte bygga upp någon självkänsla eftersom mitt handikapp gör att jag hela tiden misslyckas med det som är väsentligt för ett bra liv.

2. Jag kan inte lära mig hur andra fungerar. Jag är för obegåvad för att kunna räkna ut det själv och jag kan inte hitta någon som kan berätta det för mig heller. Jag har försökt läsa böcker i ämnet men det är för svårt för mig. Jag förstår helt enkelt inte.

Det jag beskrivet är hur man hantera att man fungerar annorlunda och utsätts för stigma.

Om man lider av post traumatic stress från tidigare trauman, depressioner rädslor tvångstankar ångest eller liknande är det ytterligare problem som inte jag har någon kompetens att ge råd om, även om jag vart i liknande situationer är det saker som är så knytet till sina unika erfarenheter att det känns direkt fel att ge råd bara sådär



Man måste faktiskt inte fatta.....

BloodyPirate skrev:Man kan ju faktiskt överväga att testa ett råd man fått av någon även om dess verkan tycks obefintlig. Märker man ingen skillnad kan man återgå till att analysera själv eller fråga vidare bland andra. Allt är inte svart och vitt. Se eventuella möjligheter för att minska problem. Vår inställning till problem och lösningar gör faktiskt skillnad.

Ja man kan överväga att testa råd, men en del råd är av den arten att det kostar oerhört mycket energi att testa dem och resultatet är mycket osäkert. Exempel på ett sådant råd är: "flytta till en annan stad så kanske det blir bättre". Ett sådant råd är lätt att haspla ur sig men att genomföra det kan kräva mer energi än man kan uppbringa. Och om man trots allt testar så visar det sig oftast att problemen följer med flytten. All energi man då har lagt ner på och förlorat på flytten kan leda till att man hamnar i en djup depression. Den som hasplade ur sig rådet bryr sig naturligtvis inte om det utan nästa råd blir väl: "Ryck upp dig!"

Jag håller på att lösa ett problem. Jag ska flytta till ett lugnare ställe vilket kanske får mig att sova bättre. Där är en lösning. Dock sker denna flytt inte föränn i april.

petrus skrev:Om man lider av post traumatic stress från tidigare trauman, depressioner rädslor tvångstankar ångest eller liknande är det ytterligare problem som inte jag har någon kompetens att ge råd om, även om jag vart i liknande situationer är det saker som är så knytet till sina unika erfarenheter att det känns direkt fel att ge råd bara sådär

Tack för de orden. Det här är svåra frågor som inte har enkla svar. Det jag vänder mig mot är rådet: "tänk positivt så ska du se att det löser sig" och andra liknande enkla lösningar på svåra problem. Jag märker att du har en betydligt mer nyanserad inställning än så.

Mats skrev:

BloodyPirate skrev:Man kan ju faktiskt överväga att testa ett råd man fått av någon även om dess verkan tycks obefintlig. Märker man ingen skillnad kan man återgå till att analysera själv eller fråga vidare bland andra. Allt är inte svart och vitt. Se eventuella möjligheter för att minska problem. Vår inställning till problem och lösningar gör faktiskt skillnad.

Ja man kan överväga att testa råd, men en del råd är av den arten att det kostar oerhört mycket energi att testa dem och resultatet är mycket osäkert. Exempel på ett sådant råd är: "flytta till en annan stad så kanske det blir bättre". Ett sådant råd är lätt att haspla ur sig men att genomföra det kan kräva mer energi än man kan uppbringa. Och om man trots allt testar så visar det sig oftast att problemen följer med flytten. All energi man då har lagt ner på och förlorat på flytten kan leda till att man hamnar i en djup depression. Den som hasplade ur sig rådet bryr sig naturligtvis inte om det utan nästa råd blir väl: "Ryck upp dig!"

Nu syftade jag inte på så otroligt övergripande råd som att flytta eller göra något som påverkar ekonomin negativt. Tänkte mer på enklare kostråd, inställningar för att komma igång med träning, att skriva dagbok över enbart positiva saker som hänt under en dag för att avskärma negativa saker eller kanske hur man kan hantera konflikter som lätt blir gapiga genom att sitta i varsitt rum och sms:a/chatta med vederbörande istället t.ex.

BloodyPirate skrev:Tänkte mer på enklare kostråd, inställningar för att komma igång med träning, att skriva dagbok över enbart positiva saker som hänt under en dag för att avskärma negativa saker

Sådant har jag prövat till leda. Det hjälper inte för mig. Mina problem är så påträngande att de inte kan undertryckas med att äta annan mat, träna eller skriva positiva dagböcker.

Jag gick 3 km till jobbet idag. Det var riktigt härligt.

petrus skrev:Jag vill förtydliga hur jag ser på "Autism".....

Ett mycket intressant inlägg. Tack så mycket!

Även den positiva har sina svackor...

Asperger kan vara både ett problem och en möjlighet, personligen vill jag ha en flickvän och ett jobb, det är väldigt höga ambitioner men jag vill nå dit och kommer kämpa för det.

cc33314 skrev:Asperger kan vara både ett problem och en möjlighet, personligen vill jag ha en flickvän och ett jobb, det är väldigt höga ambitioner men jag vill nå dit och kommer kämpa för det.

Instämmer, som 'newbie'.

Jag behöver ingen flickvän - det är 30 år försent.

Jag fick jobb igen efter min psykvårdskvadd på 1980-talet. Tack!
Det höll tills jag började jobba för 'de kristna', då blev jag 'satt ut i skogen' och det som höll...

Jag har inte många ambitioner alls, gruppboendet som jag bodde på förut var så vansinnigt p.g.a en ond massa saker som jag fick fly från, flyttade från Kommunen.

Jag har inte mycket som jag vill, jag är tacksam för allt som hjälp mig!

Jag måste kämpa varje dag, men jag måste ha någon som hjälper mig dit jag behöver.

Och 'hallucinos' säger läkarna om Andevärlden. Men de kristna är med mig, vi har rätt att ha vår tro! Religionsfrihet, för psykiskt problematiska, också.

/notwoodstock