Mats skrev:

Zirre skrev:

Mats skrev:Jag kan tyvärr inte berätta här vad det är jag saknar. Att du inte förstår varför dina råd inte fungerar för mig får jag försöka leva med. Du är långt ifrån den ende som inte förstår mig. Jag är van vid att inte bli förstådd och att inte bli tagen på allvar.

Är svårt att ge relevanta råd/tips om man inte vet vad som är problemet.

Se detta inlägg: post1126257.html#p1126257

Inget av problemen beskrivs så det är som sagt svårt att ge relevanta tips/råd.

Den här tråden är inte en lämplig plats att försöka lösa mina problem på.

Mina bekymmer är inte av den arten att de går att lösa med tips/råd. Det krävs handling - inte bara prat - för att det ska finnas någon chans alls att få bukt med problemen.

Både och, det är allt jag kan säga.

"Schizofreni ökar möjligheterna ytterligare". Man behöver Gud/Jesus för att klara hela baletten.

Ta dagen som den kommer

Jag tror du behöver koma fram till vad grunden till problemet är och varför omgivningen reagerar som den gör.

Kan ju vara något dom skulle kunna hjälpa till med bara ni förstod varandra.


Om det gäller sådant som ömsesidig vänskap närhet kärlek och sex så är det för att det är sådant man helt enkelt inte kan ge till någon på det sättet.

Om det gäller spegelneuroner så är det helt enkelt fysiskt omöjligt.

Mats skrev:Den här tråden är inte en lämplig plats att försöka lösa mina problem på.

Mina bekymmer är inte av den arten att de går att lösa med tips/råd. Det krävs handling - inte bara prat - för att det ska finnas någon chans alls att få bukt med problemen.

Är ju inte frågan om att någon här vill prata bort dina problem utan mer om någon annan haft exakt samma problem eller liknande och fått hjälp så kan dom ju tipsa dig om var du kanske kan få hjälp.

Det är ju också frågan om hur man väljer att se på saker och ting själv. Väljer man att se sig själv som handikappad då är man det men väljer man att se möjligheterna då kanske man kan komma en bit på väg. Sedan får man leta nya möjligheter när man väl kommit dit osv....

Jag tror det är väldigt viktigt att man tar reda på vad man själv tycker är roligt samt vad man är väldigt bra på. Detta behöver ju givetvis inte gå hand i hand men för en del gör det så och då är det ju lite enklare.

Många säger att "det är lika för alla" men det stämmer ju inte alls enligt mig, alla har vi olika förutsättningar vare sig vi har diagnos eller ej annars hade ju alla gått på till exempel Friskis & Svettis och alla andra träningshallar och koncept hade varit onödiga. Man skulle kunna bjuda alla på nötkakor men det finns ju faktiskt dom som är allergiska eller som helt enkelt inte tycker om nötter. Eller så skulle alla ha hund men så är det inte heller för en del är återigen allergiska eller tycker inte om hundar eller har andra prioriteringar i sitt liv.

Det är ingen som kan gå till något ställe och säga fixa utan man får oavsett om man har diagnos eller inte leta å leta å leta efter det som är bra för dig och det som får dig att må bra. Min DV kanske inte är så väldans rolig men det finns fördelar med den som jag väljer att se som det positiva istället för att grotta ner mig i hur tråkig den är.

petrus skrev:Jag tror du behöver koma fram till vad grunden till problemet är och varför omgivningen reagerar som den gör.

Jag vet vad grunden till problemet är. Det är min asperger som ställer till det. Jag är alltför aspig och det handikappar mig och gör mig sjuk. Aspergrer är ett problem, inte en möjlighet, för mig.

petrus skrev:Kan ju vara något dom skulle kunna hjälpa till med bara ni förstod varandra.

Ingenting tyder på det. Jag gör mitt bästa för att förklara problemet för alla som orkar lyssna, men ingen kan hjälpa mig. Dock som jag har skrivit tidigare är den här tråden ingen lämplig plats att ta upp problemen på.

Tiblan skrev:Det är ju också frågan om hur man väljer att se på saker och ting själv. Väljer man att se sig själv som handikappad då är man det men väljer man att se möjligheterna då kanske man kan komma en bit på väg. Sedan får man leta nya möjligheter när man väl kommit dit osv....

Det som har hänt varje gång jag på egen hand har försökt "se möjligheterna" (någon hjälp kan jag inte få) är att jag inte kommer någonstans alls. Efter en tid har den lilla livsenergi jag har tagit helt slut och jag har hamnat på en låst avdelning på psyket. Du kanske kan förstå att jag helst vill undvika att hamna där igen?

@mats Du har vänner. Finns många som önskar de hade det.

Hur lyckas du?

Zirre skrev:@mats Du har vänner. Finns många som önskar de hade det.

Hur lyckas du?

Den frågan borde väl du ha svar på? Du har ju pojkvän. Eller räknar du inte din pojkvän som en vän?

Mats skrev:

Zirre skrev:@mats Du har vänner. Finns många som önskar de hade det.

Hur lyckas du?

Den frågan borde väl du ha svar på? Du har ju pojkvän. Eller räknar du inte din pojkvän som en vän?

Det är två helt olika typer av relationer.
En ppjk- flickvän har man oftast kontakt med på ett helt annat sätt än med en vän.

Zirre skrev:Det är två helt olika typer av relationer.
En ppjk- flickvän har man oftast kontakt med på ett helt annat sätt än med en vän.

Kan du utveckla det? Särskilt undrar jag vad du förväntar dig av en vän som du inte förväntar dig av en pojkvän.

Jag behöver inte förklara mig.

För mig innebär min Asperger enbart problem. Kan in te se någon fördel alls. Jag mår enbart dåligt.

Jag tror levnadsförhållanden kan spela roll.

Jag mådde mycket sämre innan jag fick mer social kontakt och innan jag började träna.

notwoodstock skrev:"Schizofreni ökar möjligheterna ytterligare". Man behöver Gud/Jesus för att klara hela baletten.

Aspergerdiagnosen kom som en befrielse!

/notwoodstock

Asperger visar sig väldigt olika på olika personer. Finns även vissa grader av syndromet vilket också påverkar.
Så svaret måste utebli, ty det är olika beroende på vem det gäller (samt vem du frågar).

Motion och träna är iaf ett bra råd.

Alltså det passar inte alla att träna. Själv har jag inte fallit för den urjobbiga träningshetsen som finns överallt.

Träning kan ge mer energi emellanåt. Alla reagerar olika.

kullan skrev:Alltså det passar inte alla att träna. Själv har jag inte fallit för den urjobbiga träningshetsen som finns överallt.

Vanliga promemader är också att träna.

En promenad varje helg kan man ha som mål.

Håller med Zirre att träna är jättebra. Träna innebär INTE att du ska hålla på tills du får blodsmak i munnen om du inte vill. Träna kan innebära att du går långa promenader, du skaffar stavar som gör det lite jobbigare eller sätter tyngder runt anklar och/eller handleder och gör det till en sport att oavsett väder ska jag ut och röra på mig.

Det finns någon form av träning som passar alla, det gäller bara att hitta den som passar en själv. Att komma ihåg är att det är en tröskel att ta sig över när man börjar som kan hålla på 1-2 månader så det gäller bara att vara lite envis. Att se vad alternativet är som att sitta hemma hela dagarna och uggla så kanske det blir mindre tråkigt. Att börja med att bara gå runt kvarteret är ett bra mål och sedan utöka det sakta men säkert. Ut och kolla olika andra aktiviteter är också bra. Själv avskyr jag promenader men med hund är det ok. Så kanske att "lura" dig själv och vara dagmatte/daghusse är en bra grej. Fundera och titta på vad som gör andra glada och försök härma.

Det är vidrigt jobbigt att börja men när man väl kommit igång så är det såååå skööönt tycker jag. Och det är det sköna jag fokuserar på när det är vidrigt. Ska nå det sköna....