Hej allihopa!

Jag fick nu i September 2013 diagnoserna Aspergers och ADD. Jag äter concerta för att få hjälp med koncentrationen, och jag har ätit sertralin sedan december 2012. Sertralinet håller jag just nu på och trappar ner.

Nu kanske ni undrar vad min rubrik betyder, och det ska jag förklara nu.
Jag är 17 år, fyller 18 senare i år. Jag har en pojkvän som jag har varit med i snart ett år, och jag älskar honom så otroligt mycket.
Men det finns ett problem. Jag. Jag är problemet.

Jag vet inte hur många gånger jag har pratat om att göra slut, trots att det är något jag verkligen inte vill. Jag är konstant på min vakt och tror att han ska lämna mig vilken sekund som helt, och jag kan inte låta bli att tänka att han bara är ute efter att såra mig.

Jag blir svartsjuk otroligt lätt, och nu börjar jag bli orolig för mig själv. Jag vet att skulle jag och min kille träffa en tjej ute på stan, och hon skulle vara "lite för trevlig" enligt mig, så skulle jag slå till henne. Och det är helt sjukt, tanken skrämmer mig.

Jag har pratat med min kille om det här, och han blev såklart orolig då han märkte på mig att jag blir otroligt trött över att vara på min vakt hela tiden, och att jag skäms över att bli svartsjuk och paranoid så lätt.

Det är inte bara när det kommer till mitt förhållande som jag är paranoid. Jag går hela tiden runt och tror att folk vill skada mig. Jag är på min vakt hela tiden när jag är ute. Kollar mig över axeln konstant för att försäkra mig om att ingen förföljer mig. Får jag ögonkontakt med någon som jag möter på gatan tror jag att personen "tar sikte" på mig och att han/hon ska göra något mot mig.

Det här har bara blivit värre och värre på senaste tiden, och jag vet inte vad jag ska göra.

Sedan är jag otroligt trött på mina extrema humörsvängningar. Större delen av tiden så känner jag mig helt tom. Men samtidigt som jag känner mig tom, så kan jag t.ex. känna mig paranoid (som jag beskrev). Jag kan hålla uppe en neutral fasad i skolan, men på kvällarna? Jag är en bomb. Minsta lilla grej här hemma kan få mig att explodera totalt och jag bara skriker och/eller gråter.
Min familj börjar ruttna rejält på mig, och jag vet inte hur många gånger min mamma sagt att det skulle vara så skönt att få ur mig hur lägenheten. Och jag vet inte hur många gånger min bror bett mig att dra åt pipsvängen och sagt till mig att jag bara förstör och att jag måste ta och växa upp.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har okej dagar, men jag känner en konstant tomhet inom mig. Jag kan känna saker, det kan jag. Men jag hatar att vara en bomb. Jag hatar att kunna explodera bara sådär, jag kan verkligen inte kontrollera det.

För någon månad sedan hamnade jag i ett litet bråk med en klasskamrat. Han sa saker som sårade mig rejält, och jag kände att jag var på gränsen till tårar. Så jag reste mig upp och gick. Han sa en onödig kommentar, och jag bara brast och vrålade "Håll käften din jävla idiot!" och insåg direkt efter vad jag gjorde, och sprang bort. Fick en extrem panikattack och kunde knappt andas.

Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har varit fri från min självskadebeteende i snart 1 år, men tankarna har kommit igen då och då.

Ska jag prata med mina kontakter om det här? Eller ska jag bara låta det vara? Hur ska jag göra för att inte explodera och skrika? Jag är trött på alla bråk, och jag är trött på att bli nertryckt av min familj gång på gång, bara för att jag inte kan styra mitt humör eller mina känslor.

Tacksam för svar....

Hej!

En spontan tanke: Min dotter är ungefär som du. Hon svänger också extremt i humöret och exploderar så där. Och har självskadande beteende och diagnos ADHD och ätstörning. Hon är också 18, och äter också Sertralin. Och vad jag tänkte på var det här: Sedan hon har ätit Sertralin har det blivit bättre. Och ännu bättre blev det när hon också började med Concerta. Hon försöker också trappa ner Sertralinet - eller i alla fall har hon sänkt dosen - och det blir lite sämre igen av det.

Antidepressiva minskar ju humörsvängingar. Förutom förstås om man är bipolär. Men det ser egentligen inte ut som om du är det. Då hade du antagligen blivit manisk av Sertralinet. Så jag funderar om det inte skulle kunna vara en bra ide att fortsätta med medicinen? Eller att prova ett annat preparat. Man kan få bort det här grubblandet bort också med medicin ibland. Men det är svårt att hitta rätt. De flesta antidepressiva hjälper ju även mot tvång och det låter lite tvångsmässigt att du blir så fixerad på det. Kanske kan du höra med din läkare hur man kan medicinera så att du få bästa resultatet?

Annars kan man eventuellt träna bort sånt med kognitiv beteendeterapi. Dialektisk beteendeterapi är också något som många med ADHD eller Asperger gör numera, det ska vara bra också. Förresten - det låter som om du är stressad på kvällarna, och det är ju inte förvånade. Det tar så mycket kraft att umgås med folk hela dagarna, alla ljud, alla intryck. Antagligen är det bara lite för mycket för dig. Kan du dra dig tillbaka emellanåt under dagarna? Du kanske behöver pauser.

Hej!

Otroligt tacksam över ditt svar!

Saken med sertralinet när det kommer till mig är att jag aldrig har märkt någon skillnad av att ta den. Jag exploderade såhär innan jag började med den också, men det senaste året har det blivit enormt mycket värre.

Jag gick på KBT när jag gick i årskurs 8, men fick inga direkta resultat av det.

På kvällarna är jag inte direkt stressad, utan jag är mer utmattad och trött. Jag tvingar mig själv upp till skolan på morgonen, och anstränger mig för att vara iaf lite social. Samt att jag behöver anstränga mig något enormt för att kunna fokusera i skolan. Min skola är väldigt högljudd, och det är väldigt dålig arbetsro. Bytte till den här skolan nu efter sommarlovet, så har inte lust att byta igen.

Har dock pratat med SYV på skolan, så nästa år så kommer jag få ha en dag i veckan då jag studerar hemma, vilket känns otroligt skönt.

Just för att jag är så utmattad under kvällarna så är det ofta då som jag kan explodera. Det kan hända under dagarna ibland också, men jag försöker så gott jag kan att inte stå och skrika i skolan (för det tycker jag är ytterst pinsamt att göra....).

Något jag missade att nämna i inlägget var också att jag kan gå från att vara rätt glad, till hur ledsen och arg som helst, på en halv sekund. Ett enda litet ord kan få mig från ett humör till ett annat. Det är sällan mina känslor yttrar sig "neutralt". Är jag arg, då är jag riktigt riktigt arg. Är jag ledsen, då är jag verkligen ledsen. Och är jag glad brukar jag hoppa omkring och göra konstiga ljud och bara vara allmänt skum. Kan sitta och hoppa i min säng och sjunga på någon random "uppig" låt osv.
Och tillslut så försvinner allting och jag blir hur trött och nere som helst och brukar somna rätt fort.

Jag äter Setraling själv och vet att man kan bli paronid av dem. Vet också att om man trappar ner Setralin så påverkas humöret.

FrizzleBird skrev:Hej!

Otroligt tacksam över ditt svar!

Saken med sertralinet när det kommer till mig är att jag aldrig har märkt någon skillnad av att ta den. Jag exploderade såhär innan jag började med den också, men det senaste året har det blivit enormt mycket värre.

Jag gick på KBT när jag gick i årskurs 8, men fick inga direkta resultat av det.

På kvällarna är jag inte direkt stressad, utan jag är mer utmattad och trött. Jag tvingar mig själv upp till skolan på morgonen, och anstränger mig för att vara iaf lite social. Samt att jag behöver anstränga mig något enormt för att kunna fokusera i skolan. Min skola är väldigt högljudd, och det är väldigt dålig arbetsro. Bytte till den här skolan nu efter sommarlovet, så har inte lust att byta igen.

Har dock pratat med SYV på skolan, så nästa år så kommer jag få ha en dag i veckan då jag studerar hemma, vilket känns otroligt skönt.

Just för att jag är så utmattad under kvällarna så är det ofta då som jag kan explodera. Det kan hända under dagarna ibland också, men jag försöker så gott jag kan att inte stå och skrika i skolan (för det tycker jag är ytterst pinsamt att göra....).

Något jag missade att nämna i inlägget var också att jag kan gå från att vara rätt glad, till hur ledsen och arg som helst, på en halv sekund. Ett enda litet ord kan få mig från ett humör till ett annat. Det är sällan mina känslor yttrar sig "neutralt". Är jag arg, då är jag riktigt riktigt arg. Är jag ledsen, då är jag verkligen ledsen. Och är jag glad brukar jag hoppa omkring och göra konstiga ljud och bara vara allmänt skum. Kan sitta och hoppa i min säng och sjunga på någon random "uppig" låt osv.
Och tillslut så försvinner allting och jag blir hur trött och nere som helst och brukar somna rätt fort.

Ja, det var precis så jag trodde - att du måste anstränga sig så mycket under dagarna i skolan att du är helt slut på kvällarna. Det är en jättebra ide att studera hemma en dag i veckan. Varför först nästa år (nästa läsår?)? Testa om det ger något eller om du snarare behöver lite lugn och ro varje dag. Det kan ju vara så att det vore en bättre lösning - att ha lite egen arbetstid varje dag. T.ex. att vara med på genomgångar och sedan jobba själv. Finns det något grupprum eller liknande där du kan vara?

Vad man t.ex. kan göra är att alla lärare funderar vilka moment du kan få jobba med själv och gå ifrån klassen. Det kan ju se mycket olika ut i olika ämnen. Om det inte finns grupprum, så finns det kanske en speciallärarrum eller något rum där nån personal sitter och där du inte skulle störa.Det är ju inte så dumt heller att ha någon att fråga ifall man inte begriper sig på någon uppgift eller liknande. Jag är själv lärare, så jag utgår ifrån egen erfarenhet här.

Om du kan komma med konkreta förslag - t.ex. var du kan sitta och jobba och (om du känner att det kan passa dig) be din mentor att be dem andra lärarna att tänka ut vilka delar du kan få jobba själv med - då får du det där fixat ganska snabbt. Lärare har ju ofta mycket att göra och då kan förändringar ta tid, men om du kommer med ett konkret förslag, så går det i regel mycket snabbare.

Medicin: Om Sertralin inte hjälper så är det ingen ide att äta det. Humörsvängingar kan ha olika orsaker:

1. Hormoner. Men du bör ju snart vara genom pubertäten. Det borde i så fall bli bättre snart.

2. Utmattning. Du behöver i alla fall mer lugn och ro under dagarna. Kan hända att det hjälper ganska mycket.

3. Depression. Medicin om lugn och ro inte hjälper tillräckligt mycket.

4. Bipolaritet. Det märker man så smångingom om inte antidepressiva ger någon effekt och framför allt om man blir manisk då.Då kan man börja misstänka det.