Jag är en sån som inte alls vill ut i rymden ens för en liten tur så nej ajg skulle definitivt inte vilja fara till mars permanent.

Jag tycker man kan ju utforsta hela jorden innan man beger sig till en ny planet.

Över 200.000 har ansökt om att få emigrera till Mars. Ca 1.000 är utvalda att gå vidare till nästa omgång. Max 40 blir utvalda till emigrationen till Mars, och bland dem ska 4 skickas iväg år 2024. Själva resan till Mars tar sju månader. Tycker man skulle ha tröttnat på sina tre medemigranter redan under resan.

UNT skrev:Århundradets dokusåpa kan snart vara här. Om tio år kan de första människorna komma att bygga bo, odla mat och kämpa för överlevnad på Mars, medan hela världen tittar på.

Bland de uttagna finns tio svenskar som söker en enkel biljett till den röda planeten.

- Jag tror att det här blir det största som kommer att hända min generation. Jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen, säger 22-åriga Moova Spennare från Kumla.

Tillsammans med drygt tusen kandidater, varav tio svenska, väntar hon på sitt livs viktigaste besked. Mer än 200 000 personer har ansökt om att få flytta till Mars. Det nederländska projektet Mars One ska nu välja ut max 40 deltagare bland de kandidater som är kvar. Deras uppdrag blir att kolonisera planeten. De fyra första bosättarna ska skickas iväg redan år 2024. Utan returbiljett.

http://www.unt.se/uppsala/uppsalabor-vi ... 96194.aspx

Jag kan visst tänka mig att de som är specialintresserade av rymden vore intresserade att besöka Mars. Men att aldrig få återvända till jorden, nej, det fattar jag inte att man vill.

- Naturligtvis är jag rädd, men önskan om att delta i äventyret är större än rädslan, säger Katarina Stark, kandidat från Ösmo.

Med sina 47 år i bagaget är hon den äldsta bland svenskarna. Om hon slutligen får resa blir hon dessutom en nära 60 år gammal astronaut. Åldern är en fördel, tycker hon.

- Eftersom det inte finns någon återvändo så tror jag att uppoffringen att lämna jorden kan bli större för de som är yngre.

När de första emigranterna eventuellt fått ner sina bopålar så ska kolonin fyllas på med nya invånare vartannat år. Från jorden ska tv-tittare kunna följa hur de flyttar in i specialanpassade hus och odlar sin egen mat. Att leva ett liv framför tv-kameran är inget som skrämmer 22-årige kandidaten Harald Frendin från Uppsala.

- Nej, det har jag inget emot. Tv-sändningar är ju ett bra sätt att få in pengar till projektet. Sedan kan livet där borta bli svårt, man ska ju överleva och få maten att växa.

Nästa omgång Marsemigranter ska resa iväg år 2026. Nybyggarna ska ägna sig åt odling av svamp och alger. Vatten får de genom att tina is. På fritiden får de ägna sig åt film, internet och social samvaro. Så internet funkar från Mars, de kan alltså ha kontakt med anhöriga och vänner? Eller så har man kontakt via radio:

Den som drabbas av längtan efter sin familj på jorden bör också vara beredd på att kommunikationen inte kan bli som förr.
- Även om man kan ha radiokontakt med jorden så kan det ju ta upp till en halvtimme att bara få svar, säger 28-åriga kandidaten Carl Nettelblad från Uppsala.

Nettelblad forskar i molekylär biofysik på BMC och är politiskt engagerad (fp).

"- Jag har alltid varit intresserad av rymden. De vore intressant att se hur det är att lämna det man tar för givet, som att andas luft som vanligt eller se natur omkring sig, säger Carl Nettelbad som för några år sedan sökte till en astronaututbildning.

Han har en treårig son som enligt planerna inte skulle följa med i rymdkapseln. Att lämna sonen på Jorden är för Carl Nettelblad den enskilt svåraste frågan att hantera.

- Min fru stöder mig, hon vet att det här är en dröm för mig.

Är du inte rädd att dö?

- Jag ser det inte som ett självmordsuppdrag. Jag räknar med att det ska gå att klara 20-25 år på Mars, chansen är över 50 procent att man kan leva länge där.

Trivs du inte på den här planeten?

- Det är inte att jag vill bort fårn Jorden, utan jag vill att människan ska till Mars."

Vilken förstående fru han har, så förstående skulle inte jag vara. När han åker iväg kommer sonen bara att vara 13 år, han kommer att behöva sin far några år till. Frun kan hitta en ny man, men sonen kan knappast hitta en ny far.

Att åka iväg till Mars blir ungefär som att åka till Amerika förr i tiden. Få återvände, det var att ta avsked för alltid. Men de som reste visste iaf att de skulle komma till något som liknade hemlandet och det redan fanns andra där.

När människan har förstört Jorden så emigrerar hon (el snarare en liten del av mänskligheten) till Mars för att börja om där.

Alien skrev:
Jag kan visst tänka mig att de som är specialintresserade av rymden vore intresserade att besöka Mars. Men att aldrig få återvända till jorden, nej, det fattar jag inte att man vill.

Nej det är klart. Det är väll bara entreprenörer och visionärer som kan tänka sig det. Tänk dig conquistadorer som erövrade Sydamerika. Många utav dom återsåg nog inte Spanien igen. Eller Engelsmännen som seglade över Atlanten ombord Mayflower.

Jag skulle kunna tänka mig att lämna Jorden för Mars för evigt. Och jag skulle ha följt med Mayflower. Men det beror nog på att min ADHD gör sig gällande med "undrar om gräset är grönare på andra sidan?".

Jag undrar hur många som egentligen riskerat allt och lämnat allt av ren äventyrslusta och vetgirighet? Conquistadorerna vare ute efter guld, de ville återvända som rika män till Spanien. De puritaner som reste med Mayflower flydde religiöst förtryck. Darwin reste i fem år med Beagle för att undersöka världen vetenskapligt. (Men när han väl kommit hem till England stannade han hemma sedan.) Även om många vetat att de riskerade att aldrig återvända, så är det här väl första gången några reser som vet att de aldrig kommer att återvända. Undrar om en del också flyr, från kommande krig och naturkatastrofer på Jorden.

Jag tycker förstås det skulle vara intressant att få läsa om deras liv på Mars. Men att se en dokusåpa däremot skulle jag tycka vara rent plågsamt. Att se folk bråka och irritera sig på varandra (sådant brukar ju uppmuntras i dokusåpor) och veta att de aldrig kan slippa ifrån varann.

Jag kommer att tänka på myteriet på Bounty och de myterister som slog sig ned på Pitcain. Ett paradis i Söderhavet. Men det är klart att det aldrig blir något paradis där människor finns. 9 myterister, 6 tahitiska män och 11 tahitiska kvinnor, man kan ju räkna ut att det inte går jämnt ut. När ett brittiskt skepp angjorde ön efter 18 år levde bara en man John Adams, tillsammans med 9 kvinnor. Undrar hur de tänkt sig könsfördelningen på Mars?

Alien skrev:Jag undrar hur många som egentligen riskerat allt och lämnat allt av ren äventyrslusta och vetgirighet? Conquistadorerna vare ute efter guld, de ville återvända som rika män till Spanien.

Så vilka är dom med spanskt ursprung i Sydamerika?

slackern skrev:

Alien skrev:Jag undrar hur många som egentligen riskerat allt och lämnat allt av ren äventyrslusta och vetgirighet? Conquistadorerna vare ute efter guld, de ville återvända som rika män till Spanien.

Så vilka är dom med spanskt ursprung i Sydamerika?

Tja, de som inte har portugisiskt ursprung (eller från andra europeiska länder), finns även några med indianskt ursprung kvar...

Miche skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Jag undrar hur många som egentligen riskerat allt och lämnat allt av ren äventyrslusta och vetgirighet? Conquistadorerna vare ute efter guld, de ville återvända som rika män till Spanien.

Så vilka är dom med spanskt ursprung i Sydamerika?

Tja, de som inte har portugisiskt ursprung (eller från andra europeiska länder), finns även några med indianskt ursprung kvar...

Jag ställde specifikt efter dom med spanskt ursprung. Finns ju även dom med franskt, nederländskt och brittiskt från deras kolonier i Sydamerika. Men du har rätt i att Amerika är en mångkulturell kontinent. Men i det här fallet om du läser det jag har skrivit så efterfrågar jag spanskt ursprung.

För övrigt, vad är det som säger att de säkert inte kan komma hem igen, utvecklingen går framåt, om tjugo år eller mer så kanske folk pendlar till Mars...

Miche skrev:För övrigt, vad är det som säger att de säkert inte kan komma hem igen, utvecklingen går framåt, om tjugo år eller mer så kanske folk pendlar till Mars...

Det har du alldeles rätt i. Jag tror att det handlar om att produktionsbolaget inte garanterar att dom kan räkna med att komma hem. Måste ju vara öken att bli gammal där ingen som tar hand om en. Utan när man inte orkar arbeta lägre så dör man mer eller mindre utmärglad i sin sunkiga säng.

De får säkert med sig en del mediciner och förbandsmaterial för att kunna kurera sig, en del mediciner är dock färskvara och håller knappast 2 år tills nästa gäng kommer (om de nu kommer till samma plats...)

Om jag vore deltagare skulle jag nog kräva en cyanidkapsel att ta när man känner att det är kört, jag är dock inte intresserad men hade kanske varit det för drygt 20 år sen...

Om man bryter sitt ben eller får cancer är det rätt jobbigt att vara på Mars utan sjukhus..

Dessutom måste de som åker samarbeta till skillnad från de vanliga dokusåporna. Annars lär de bli extremt kortlivade. Det går inte heller att ordna spritfest istället för att fixa syreanläggningen osv.

Jag förstår inte hur man kan vilja tillbringa resten av sitt liv på Mars. Ryser bara jag tänker på det. Fatta att aldrig mer ens få gå över en äng eller bada i en sjö. Att aldrig ens få göra sådana triviala saker som att åka buss eller gå och handla.
Men det jag förstår minst av allt är de där stollarna som t.o.m. vill åka ifrån make/maka och barn! Hur kan man göra så!?

Tänker samma sak men förstår även de som åker.

Å andra sidan är det en stor stenklump med sand på man åker till. Vill man verkligen bo sådär resten av sitt liv?

Aftonbladet skrev:Enligt planerna ska de fyra första människorna flytta till Mars i november 2022.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17277417.ab

Detta skrevs i augusti men nu har första resan skjutits upp till 2024. Det kanske kommer att flyttas fram vartefter.

Inte för att det låter så lockande, kan tänka mig att många hoppar av när det verkar bli av:

För resten av ditt liv kommer du leva på en planet där det enligt nationalencyklopedin kan vara minus 130 grader kallt - och där ogenomträngliga stoftstormar kan vara under flera månader.
---
– Det är det mest naturliga av mänskliga instinkter. Människor har alltid satt sig i båtar och korsat hav för bosätta sig på nya platser, säger göteborg­aren Richard Feiff, 39.

Men de som gett sig av har antingen inte haft något val el trott på en bättre framtid. Vart de än kommit så har de iaf kunnat gå ut i naturen.

Fakta om Mars:

• Den yttersta av de jordliknande planeterna, även kallad "den röda planeten".
• Mars har omloppstiden 687 dygn.
• När planeten är som närmast jorden kan den lysa starkare än natthimlens ljusaste stjärnor.
• Mars radie är hälften av jordens och dess massa endast tiondelen, vilket medför att endast en tunn atmosfär kan kvarhållas.
• Den består av främst koldioxid, och trycket vid ytan är knappt 1 % av lufttrycket vid jordytan, ca 6 hPa.
• Temperaturen växlar dramatiskt mellan dag och natt; extremvärdena är ca -130 °C och +20 °C.
Källa: Nationalencyklopedin.

Nej, ett sådant experiment skulle jag aldrig ställa upp på, varken med eller utan tv-kameror som filmar det hela. När jag lämnar det jordiska vill jag längre bort än så;



Admin må ta bort detta inlägget om texten till melodin uppfattas stötande.

Hanna Fahl skriver i en krönika:

DN Kultur skrev:Det blir inte någon dans på rosor. Vi kommer bara att vara fyra personer de första åren och vi kommer att avsky varandras påtvingade närhet, vi luktar smuts och stresshormonig svett och går varandra på nerverna där vi deprimerat sitter och spelar yatzy om den sista flaskan sponsrad Absolut Vodka.

Vi kommer att kunna prata med jorden. I början sitter jag vid datorn i timtal, mejlar och väntar på svaren, begär en ny uppladdning av Facebook. Men så småningom bleknar allt det där. Till slut kommer vi alla att ge upp och inse att vi bara har varandra. Jag antar att det begränsade umgängesutbudet slutar med att man irritationsligger med någon lönnfet rymdbotaniker i sin bunker och blundar och tänker på något mysigt typ Ryan Philippe i ”Gosford park”.

En dag glöms vi ofrånkomligen bort. Mars One går i konkurs ---
tredje världskriget utbryter, eller så tröttnar jorden bara helt odramatiskt så som man tröttnar på den där hamstern som piper och bajsar och kostar foderpengar hela tiden. Någon enstaka debattör kommer att höja rösten och påtala ansvaret ni har för oss, vi sitter i ett sista tidsfördröjt videosamtal med en administratör med flackande blick som lovar att det bara tillstött vissa komplikationer, och sedan blir det tyst för alltid.

Vi kommer att slicka plastförpackningarna rena på frystorksrester, tugga barken på de taniga träd vi lyckats odla, anordna ett offerlotteri och tillaga den förlorande kolonisatörens kropp över öppen eld.

http://www.dn.se/kultur-noje/hanna-fahl ... nautfoten/

Det värsta är att det låter helt troligt.

”Var det värt det?” kommer jag att fråga mig själv medan jag eftertänksamt gnager på den sista återstående astronautfoten och önskar att jag hade en våtservett.

Hell yes. För jag tycker, helt allvarligt, att mänsklighetens förbannade plikt är att drömma stort och fortsätta utforska rymden, att det är större och djupare och mer sinnesutvidgande än någon religion någonsin kan vara, att det är svaret på frågan varför.

Men inte håller jag om slutsatsen att det är värt det. Låt rymden utforskas av satelliter och robotar. Men om jorden riskerar gå under, som i Aniara? Fast då blir det ju inte bara några stycken som vill iväg.

Nej tack, jag stannar kvar här på jorden. Har en rätt så ljus framtid framöver, det tar bara en lång tid.

När jag tänker på den där Mars-kolonin får jag hemska bilder av hur någon av invånarna går totalt bananas och har ihjäl alla de andra...

Undra hur det blir med sömnen. Dygnsrytmen går väl helt haywire...

Marsdygnet är bara knappt 40 minuter längre än vårt dygn vilket passar många rätt bra, många människor som isoleras från solljus och klockor tenderar att få en dygnsrytm på 25 timmar...

Wine skrev:Kanske ett alternativ för dem som har tröttnat på att leva i Sverige eller på jordelivet:

Om tio år börjar människan bosätta grannplaneten Mars. Det nederländska företaget Mars One har seriösa planer på projektet och på måndagen efterlystes frivilliga för vad som sannolikt skulle vara en enkelresa.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/soke ... -till-mars

Jag skulle definitivt åka om jag fick chansen.

Maradeur Shields!

"Mars One nya ägare vill öka tittarsiffrorna genom att minska matransonerna och se vad deltagarna hittar på i en trängd situation"

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sakr ... n-pa-mars/

Det var salt dom hade hittat på Mars. Viss besvekelse...

Upptäckten, som presenteras i Nature Geoscience, gjordes med en speciell spektrometer på den amerikanska rymdstyrelsen Nasas rymdsond Mars Reconnaissance Orbiter som ligger i omloppsbana runt den röda planeten.

Med spektrometern har man granskat vad som ser ut som mörka linjer längs de branta sluttningarna på fyra platser på Mars.

Linjerna liknar bäckfåror, och spektrometern, som delar upp ljus i olika våglängder, visar att de består av tre olika typer av saltlake.

– Däremot säger upptäckten ingenting om hur stora mängder det rör sig om, eller varifrån vattnet kommer, om det bildas på ytan, eller är av underjordiskt ursprung.

Alla fyra fyndplatserna ligger på södra halvklotet på planeten. Tre av dem är kratrar, den fjärde en djup sänka i berggrunden. De mörka linjerna – bäckfårorna – uppstår på varma sluttningar med stark solstrålning, och utvidgas tydligt under sommaren. Temperaturerna varierar då mellan 23 minusgrader och 27 plusgrader.