Enligt min uppfattning är det mycket möjligt att du har AS, det där om att stereotypdragen inte stämmer behöver inte alls betyda att du inte har AS för ingen har alla drag precis i det utförande som står i diagnoskriterierna.

Jag känner igen mig i rätt så mycket av vad du skriver, men om du vill ha en lista så får det bli en annan gång för klockan är mycket och jag borde sova snart.

Angående specialintressen så kanske du finner svar i den här tråden om du har något/några.
vad-kannetecknar-ett-specialintresse-t5779.html

Om det inte är något problem för dig så ser jag ingen anledning att söka hjälp, det vore om du verkligen vill ha ett definitivt svar på frågan eller inte.
Sen vet jag tyvärr inte vilken effekt en diagnos kan ha på det framtida arbetslivet.

Zat skrev:Det här är något jag funderat på länge, men undvikt att dyka djupare i på grund av en viss motvilja om att dela med mig om mitt privatliv med utomstående, men jag känner nu att det är något jag skulle vilja ta itu med. Först och främst, jag gjorde ett test om det hela, och fick då resultatet "Stor sannorlikhet att du har Aspie" (135 av 200 möjliga "poäng").

Problemet, det som får mig att tvivla, är att visa av de mest stereotypa Aspie-syndromen inte stämmer in på mig, såsom brist på empati för andra.

Till saken måste också tillläggas att detta är ett ganska litet handikapp i mitt sociala liv - som förvisso är ganska litet, då jag gärna isolerar mig med min dator - och då min ålder, 18. Mycket insperation till att faktiskt få ner det här hittade jag på http://www.rdos.net/Aspie-quiz/.

Vad tror ni? Är det möjligt att jag faktiskt har Aspergers Syndrom? Borde jag söka hjälp; vart? Jag bor i Gävle. Har jag postat det här rätt nu? Har ni liknande erfarenheter? Mycket tacksam för svar!

Hej och välkommen hit! Men måste du skriva med sån liten stil?

Jag tror att det är mkt möjligt att du har AS. Alla aspergare har inte alla symtom.

Om du inte tycker du behöver nån hjälp, varför söka hjälp? En diagnos kan vara till hjälp om man behöver LSS-åtgärder el om det inte funkar att jobba. Men annars vet jag inte varför det skulle behövas.

Om du absolut vill veta om du har AS, så måste du genomgå en neuropsysikatrisk utredning. Men då måste du ha en remiss, som du väl får av husläkare på vårdcentralen. Eller kanske via en psykolog, om du har/haft kontakt med en.

Fast personligen tycker jag det är bättre att du på egen hand lär dig så mycket som möjligt om AS (t ex här på Aspergerforum) och utarbetar en en strategi för att leva med de svaga sidor som den innebär.

Hej och mycket varmt välkommen till forumet!

Det brukar ofta lyftas fram som oerhört typiskt aspie-drag att "inte ha empati", men här på forumet kommer du att möta många synnerligen empatiska och omtänksamma människor med stora hjärtan. Med denna diagnos.

Välkommen till forumet!

Zat, välkommen.

Även jag har stora svårigheter att läsa när du skriver så litet och så mycket kompakt text med få mellanrader. Vill du bli läst och förstådd av flera så rekommenderas att du använder standardstorlek på texten och gärna lite kortare stycken. Spammat har du dock inte gjort.

Av det jag lyckades läsa så tycker även jag att det ju som om du har många AS-drag, men det kan som sagt bara en neuropsykiatrisk utvärdering ge något definitivt svar på. Instämmer med Alien att du gärna kan stanna här om du har lust och se om du känner igen dig i det vi skackar om.

Att AS är har annan färg i loggan är nog för att få med både "Asperger" och "AS" i samma ord. (Lite småfyndigt tycker jag, även om jag också kan störa mig på det.)

Hej!

Välkommen till forumet!

Instämmer dock i detta med liten text, det blir jobbigt att läsa. Men du skriver bra. Så fortsätt skriva.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tyckte det var rätt elegant att "sticka ut" på det sättet, och ett ganska långt inlägg tog därmed mindre plats.

En väldigt snabb och enkel metod att få texten konverterad till annan form och fason om man har väldigt svårt att läsa så här liten text är att trycka på citera-knappen.

Skriv med större bokstäver och i kortare stycken. Försök att vara kortfattad och rakt på sak. Undvik att skriva alltför kryptiskt & flummigt, det är redan för många här som gör det.

I övrigt är du välkommen!

Zat skrev:Vad tror ni? Är det möjligt att jag faktiskt har Aspergers Syndrom? Borde jag söka hjälp; vart? Jag bor i Gävle. Har jag postat det här rätt nu? Har ni liknande erfarenheter? Mycket tacksam för svar!

HEJ ZAT varmt välkommen till detta forum!

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver och jag har inte heller i allt ett "klassiskt" rekvista av typiska Aspie egenheter! Men förvisso - egenheter!
Det var en fantastisk fin läsning det du skrivit! TACK!
Du kan ju fråga dig - ifall du verkligen VILL få veta om du har något inom det autistiska spectrat! Själv ville jag det och gjorde en egenanmälan till neuropsykiatrin i november 2006 och fick komma till en specialicerad psyklog och psyikiater först efter ca 1.5 år dvs. i mars 2008 och utredning är inte riktigt klar ännu...(semesterperioden pågår!) men du kanske inte är supernyfiken på hur det ligger till med dig?
Jag vet inte om du hittar specialmottagning (utredningsenhet) i Gävle kanske du kan få komma till Uppsala och Akademiska Sjukhuset där - jag känner inte till ditt landsting med det kan du säkert få veta via Vårdupplysningen!
Må fortsatt riktigt riktigt bra!

T

Zat skrev:Det här är något jag funderat på länge, men undvikt att dyka djupare [...] Är det möjligt att jag faktiskt har Aspergers Syndrom? Borde jag söka hjälp; vart? Jag bor i Gävle. Har jag postat det här rätt nu? Har ni liknande erfarenheter? Mycket tacksam för svar!

Välkommen hit! Först en fråga, menade din familj att du var apatisk eller patetisk? Ingetdera lät särskilt trevligt.. Du berättar om många drag som kan höra till AS, men som också kan vara personlighetsdrag.

Anser du att du uppfyller de tre grundkriterierna?

1. påtagligt nedsatt förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, så du t ex hamnar i missförstånd, tolkar saker konkret (fastnar i att andra använder ord "fel" t ex), inte märker att andra tröttnat på att prata med dig osv osv.

2. påtagligt nedsatt förmåga till social interaktion, så att du t ex har svårt att behålla kompisar, eller inte riktigt ser vitsen med att umgås, eller mkt hellre är själv, eller är distanslös så du går på folk och inte märker att de inte är intresserade av dig på det vis du själv är det av dem osv osv..

3. begränsade intressen och rutinbundenhet, att du t ex blir arg om saker eller planer plötsligt ändras, om du inte får göra saker på ditt sätt eller i den ordning du vill, att du tycker saker helt emot all bevisning och skiter i andras tankar om det, att du helst vill syssla med dina projekt och intressen oavsett om det är lämpligt just då eller inte osv osv.

Läs mer om Asperger och se om du känner igen dig i mer nyanserade skildringar, så ser du om du tror du har nån glädje av att gå vidare med att försöka få en utredning. Vill du ha lästips så ger jag dig det gärna, jag har läst otroligt mycket, då jag har två barn med misstänkt AS (de är 10 och 15) och själv väntar på utredning.

Tycker du är modig som skriver och tänker det här.

Zat skrev: Dessutom så har jag ett aningen trassligt familjeliv just nu, på grund av att ingen av mina familjemedlemmar står ut med mitt bristande ansvar, sväningar i humör eller andra säregenheter. Vet någon om det kostar pengar att kontakta en psykolog? I egenhet av en fattig student så är jag så gott som barskarpad på den varan.

Jag ska försöka hålla mig kvar här ett tag, men jag har en tendens att fort tappa intresset.

Bristande ansvar, svängningar i humör och tendens att fort tappa intresset får mig mer att tänka på ADHD och/eller bipolaritet än AS, faktiskt. OM man nu har nåt från det rika neuropsykiatriska funktionshinder-smörgåsbordet så har man ofta fler...

(Ta det jag säger med ett lastbilsflak med salt, jag säger INTE att du har nåt överhuvudtaget, bara vad det du skriver får mig att tänka på.)

Zat skrev:Oh? Min ser mig som apatisk. Angående grundkriterierna, alla stämmer in på en viss mån, men ingen går riktigt fullt ut.

Hur jag tolkar saker är också varierande - till exempel, när jag ombads att hämta ett ljus som låg i skåpet, så hämtade jag det enda ljus som var ensam i sin storleksklass och låg ner, trots att jag tyckte det verkade underligt stort - hon hade naturligtvis menat ett av de andra ljusen, men jag hade reagerat på "det ska ligga ett ljus i skåpet", och gjort så.

Extremt bra exempel på att tolka bokstavligt, fast på ett subtilare, mer osynligt sätt än att säga Ja till Kan du öppna fönstret men inte göra det. Det du berättar är precis det jag menar med lite mindre påtagliga bokstavstolkningar.

Min lilla kan t ex fastna på sin förståelse eller betydelse av ett ord. Säger du Vad kul att ni ska på utflykt fast man ska på utställning säger hon Vi ska inte på utflykt, utflykt betyder gå i skogen med ryggsäck. Hon missar helt POÄNGEN med samtalet, som var att säga Vad kul att du och mamma ska göra nåt roligt ihop..

Ovanstående med min lilla är ett bra exempel på såväl bristande kommunikation som interaktion. I de värre fallen blir det ett bråk för att man tjafsar om definitioner, uttal eller nåt annat språkbruk. Tidigare, när jag hade noll kunskap om neuropsykiatri, har jag trott de var språkpoliser, efter mig. Nu inser jag att det är en subtilare form av konkret språkförståelse. Lillan har AS och ADHD-diagnos nu.

Förresten tänker jag på bristande motor, som det sägs, när jag hör apatisk. Det är ett drag som kan vara aspigt, och som också kan vara ADHD med h för hypoaktivitet. Givetvis under förutsättning att man uppfyller andra kriterier. Man har ju inte nåt bokstavigt för att man är apatisk... (Garderar mig lite där.)

Zat skrev:Och för nummer tre - jag är faktiskt inte särskilt fäst vid rutiner, då de tråkar ut mig, men jag kan bli märkbart uppstressad och och irriterad om saker inte följer mina "tider", bussar som går fel tider gör mig närmast vansinnig.

Att använda ordet rutiner är egentligen fel, för det handlar inte alls bara om vanor och saker man alltid gör. Jag hade själv problem med att förstå det först. Det som avses med att vara rutinbunden kan vara att man vill att saker ska vara som de SKA vara (oavsett omständigheterna), och att de är som man själv vill, fast nu uttrycker jag mig dåligt, ska ta exempel istället.

Det är DINA rutiner och din världsuppfattning som du går efter, kanske med mindre flexibilitet än vad som skulle gagna dig. Bussen ska gå när den ska gå, för du har tänkt ta den, och därmed basta. Att bussen kört i diket, att det är busstrejk, att det inte finns förare den dagen för alla ligger sjuka i flunsa, pyttsan, bussen SKA ju gå!! Nu hårddrar jag lite, men jag gör det för att visa hur jag menar, även om inte DU är just sån (sån är min stora, helt oemottaglig för resonerande, fast hon är supersmart samtidigt.).

Tar ett annat exempel från mina ungar. Jag låg på sjukan häromveckan. Min stora tös ringde. När hon hörde jag var där säger hon, som det FÖRSTA hon säger Men mamma, du kan ju inte vara på sjukhus, jag ska ju pierca tungan på tisdag? (Jag skulle följa med henne dit, och behövdes alltså. Oro för mig FANNS inte på hennes karta.)

Och på tal om bussar och bristande förmåga att ta in andras perspektiv finns en bok som heter Varför stannar bussen när jag inte ska gå av? Det säger ungefär allt...

Jag skulle läsa Nördsyndromet, av Inger Jalakas. Det är en lättbegriplig, föredömligt kort och sympatisk bok som dessutom är ny. Inger Jalakas är journalist och har en son med AS. Vill du ha nåt ännu kortare så förslagvis Det är bra att fråga och Aspergers syndrom - och sedan? av Gunilla Gerland, som själv har AS. Sen finns Jag är ändå jag, av Oskar Ekman och några andra tonårskillar med AS. En bra ungdomsroman om en kille med AS är Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon.

http://www.alfamedia.se/data/prodbig_12030.asp

http://www.cura.se/eshop/default.asp?pr ... ductID=338

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=2073

http://www.npf.nu/?r=bok&kat=asperger&b ... ch%20sedan

ADHD-h:et står numera för såväl hypo- som hyperaktivitet, så det som förr kallades ADD täcks numera av ADHD-termen. Dessutom är man som vuxen inte nödvändigtvis farig och "på", hyperaktiviteten kan yttra sig som en INRE rastlöshet, aggressivitet, impulsivitet eller att man trummar på låren med fingrarna och sånt.

Det du kallar grundkriterierna är de tre delarna i den så kallade symtomtriaden, nåt som Lorna Wing som är en stor AS-auktoritet först formulerade. Diagnoskriterierna ser annars lite olika ut i de diagnosmanualer som finns, men allt faller in under dessa, även om det kan se väldigt olika ut. Somliga har mkt bekymmer med allt medan andra har mkt svårt med en del och inte särskilt svårt med annat, och ytterligare andra närmar sig det neurotypiska.

Det här är inget binärt, svart eller vitt, nåt som går att kolla med blodprov (Ja, du har AS eller Nej, du har det inte) utan ett kontinuum... Om du anses funktionshindrad, av andra eller dig, handlar mycket om i vilket sammanhang du lever, om dina förmågor får komma till sin rätt, om folk omkring dig gillar att man är lite excentrisk osv..

Så, nu ska jag sluta föreläsa... Hoppas du får nån glädje av det.

Zat skrev:[size=11]Tack för alla snälla, och snabba, svar! Man blev glad av att läsa dem! Är denna teckenstorlek mer läsbar? Jag tycker standaren ser helt enorm ut, så jag försöker med en kompromiss. Men jag håller med, det där var väldigt litet och dåligt styckeindelat, jag var så orolig att missa något, så jag la till saker hela tiden - förlåt för de plågor jag utsatt era stackars ögon för!

Ingen fara, du är inte den första som försöker få med "allt" i första posten, nästan alla gör det.

Denna storlek syns men är fortfarande rätt liten. Varför måste du fibbla med storleken ö h t? Om du låter bli den knappen helt och hållet så blir det ännu mer läsbart för ännu fler. Om standardstorleken ser för stor ut på din skärm så har du kanske teckenstorleken felinställd? (Går att ändra under Verktyg/tools -> Intenetalternativ/options i din webläsare, eller genom att hålla ner Ctrl-knappen och skrolla.)

Zat skrev:Oh? Min ser mig som apatisk. Angående grundkriterierna, alla stämmer in på en viss mån, men ingen går riktigt fullt ut.

---klipp---

ADHD har jag svårt att tänka mig att jag har, då jag saknar hyperaktiviten, men jag ska defenitivt se över bipolariten.

---klipp---!

jag tyckte samma sak att de stämde lite men inte fullt ut
tex specintressen, när dom pratade om specintressen nämdes (nästan) alltid tågtidtabeller, jag tänkte då "men jag bryr ju mig inte ett skit om tågtidtabeller" etc etc


(ADHD utan hyperaktivitet kallas ADD det var det jag utreddes för när jag fick AS diagnos)

Nej, de är normalt inställda annars - jag är bara van vid mindre fonter, och har svårigheter med att läsa era stora. Ska låta bli, huvudsaken är väl egentligen att ni ska kunna läsa mina inlägg, inte att jag ska kunna läsa dem själv.

alfapetsmamma, tack en en gång (det var då ett hiskeligt tackande här, men jag menar det verkligen!) för dina exempel och analyser. Har stor glädje av det! Jag kan defenitivt se mig själv i din Lillas tänkande, även om jag inte är lika på med att anmärka om det - då jag ofta säger fel ord själv, och min lillasyster har en vana att retas för det, så jag mer eller mindre vant mig av vid det. Men jag fastnar gärna på defenitioner av ord, särskilt på ord som är sammansatta av andra ord, som "ringklocka" och "Stockholm".

Det där med sjukhuset lät grymt i mina öron, men sen skiljer det sig från fall till fall och med ålder - varför var du på sjukhuset, föressten? Är du bättre nu?

Det var faktiskt du som kallade dem grundkriterierna till att börja med, måste jag få påpeka. Känns som att jag har en del läsning att gå igenom, särskilt om man inkluderar ADHD och Bipolaritet också. Jag är lite förvirrad över att så många människor får flera diagnoser. Kanske borde uppsöka en psykolog trots allt. Och ett bibliotek.

Zat skrev:Nej, de är normalt inställda annars - jag är bara van vid mindre fonter, och har svårigheter med att läsa era stora. Ska låta bli, huvudsaken är väl egentligen att ni ska kunna läsa mina inlägg, inte att jag ska kunna läsa dem själv.

alfapetsmamma, tack en en gång (det var då ett hiskeligt tackande här, men jag menar det verkligen!) för dina exempel och analyser. Har stor glädje av det! Jag kan defenitivt se mig själv i din Lillas tänkande, även om jag inte är lika på med att anmärka om det - då jag ofta säger fel ord själv, och min lillasyster har en vana att retas för det, så jag mer eller mindre vant mig av vid det. Men jag fastnar gärna på defenitioner av ord, särskilt på ord som är sammansatta av andra ord, som "ringklocka" och "Stockholm".

Det där med sjukhuset lät grymt i mina öron, men sen skiljer det sig från fall till fall och med ålder - varför var du på sjukhuset, föressten? Är du bättre nu?

Det var faktiskt du som kallade dem grundkriterierna till att börja med, måste jag få påpeka. Känns som att jag har en del läsning att gå igenom, särskilt om man inkluderar ADHD och Bipolaritet också. Jag är lite förvirrad över att så många människor får flera diagnoser. Kanske borde uppsöka en psykolog trots allt. Och ett bibliotek.

Det du kallar definitioner av ord är det jag menar med att fastna, och missa själva vitsen, funktionen, med uttalandet. Form före funkion kan man säga. Själv kan jag bli hemskt störd av konstiga uttryck där folk t ex blandat två talesätt. fast inte på skoj utan för att de inte kan. Jag kanske inte säger till, men jag tänker så mkt på det att jag missar det som menades. Jag kan inte läsa inlägg med för dåligt språk, och jag ser ALLTID stavfel, så pass mkt så det stör min läsförståelse. Det finns matställen jag inte kan gå till för att jag störs för mkt av att de särskriver i menyn!

Sjukhuset var jag på för att jag var yr som om jag var fjortisfull. Gräsligt var det. Det är nog stress... Tack för omtanken!

Jo, det var nog jag som sa grundkriterier, det har du rätt i. Jag har guldfiskminne!

Vill du läsa om ADHD kan du läsa en jättebra ungdomsroman som heter Jag vill ha ett liv, av Sofia Hedman. Den handlar visserligen om en tjej, men skitsamma, den är bra, och informativ ändå. En bra och kort bok om alla möjliga psykiatriska tillstånd, såväl sjukdomar som medfödda funktionshinder är Vem var det du sa var normal? av Susanne Bejerot.

Ska du söka till psykolog så är det bra att veta att många psykologer vill förklara ALLT med hur man hade det som liten. Många är fruktansvärt emot att förklara saker med medfödda olikheter. Så går man till fel psykolog kan de börja jiddra om att din mamma inte ville ha dig och din pappa var frånvarande, istället för att titta på om du uppfyller kriterierna för nåt medfött funktionshinder.

Detta gäller givetvis för psykologer på vårdcentral osv, inte såna som JOBBAR med neuropsykiatri. Sen kanske jag måste säga att det inte ALLTID är så, men tillräckligt ofta för att man kan varna folk...

Zat skrev:...

...

Jag känner mig manlig nu, men Zat är inte ett manligt namn-

Men det fick mig åtminstående att skratta. Och ledsen, jag klarar inte normalstor text. Det är som att hålla en partidebatt åt fel parti.

Det är bra, för min stavning är inte den bästa. Jag har en medfödd tro till psykologer, min pappa är en - men han vägrar envist se mig med någon slags diagnos, och har under en längre tid varit - just det - frånvarande från mitt liv - så jag vill söka mig till någon annan.

Ojdå. Hoppas du blir bättre, då!

INTE min mening att racka ner på psykologer i allmänhet, bara påtala att många, och inte bara psykologer och psykoterapeuter, utan socialarbetare, kuratorer osv, har en enögd tilltro till den psykodynamiska förklaringsmodellen, och en OVILJA till biologiska eller t o m naturvetenskapliga förklaringsmodeller (inte bara en okunskap).

Har sett det i mitt liv och har läst väldigt många exempel på det, på nätet och i böcker. En terapeut- som förövrigt var jättebra- gav superkonstiga förklaringar till allt möjligt jag tog upp (som jag senare insett är bokstavsdrag) och jag har insett först långt senare att det här är ack så vanligt.

För mig får du jättegärna skriva med liten text förövrigt.

Och angående kön så hade jag en föreställning om att du var kille, men jag vet inte varför, om det var för att nån skrev nåt som lät som det, eller vad. Är du INTE det så desto större anledning att läsa den sistnämnda boken...

Och då kan du också tänka på att alla kriterier utgår ifrån BARN, och barn av manligt kön. Saker och ting ser annorlunda ut för vuxna, samt för flickor/kvinnor. Man ser över kriterier, men har inte kommit såå långt med det ännu.

Det svåraste som finns att diagnosticera är smarta flickor, och särskilt om de gått i vanlig psykodynamisk terapi... Lär man sig en massa strategier för att dölja och balansera för sitt "handikapp" så blir man också svårare att diagnosticera, det är ju inte så konstigt egentligen.

Zat skrev:Nej, de är normalt inställda annars - jag är bara van vid mindre fonter, och har svårigheter med att läsa era stora. Ska låta bli, huvudsaken är väl egentligen att ni ska kunna läsa mina inlägg, inte att jag ska kunna läsa dem själv.

Förlåt om jag tar upp detta igen men om även våra normalbokstäver är för stora för dig så behöver du ju bara förminska dem på din egen webläsare (Ctrl + scroll). Då blir alla bokstäver lika små för dig som du är van vid, och lika normalstora för oss andra som vi är vana vid. För självklart ska ju du kunna läsa dina egna inlägg också.

Inte nåt jätteviktigt, huvudsaken är ju innehållet i dina inlägg, men det verkar som om du missat att du kan ändra storleken lokalt på din egen dator så att även våra inlägg blir mindre och därmed mer läsbara för dig.