Tycker du att det finns ett onödigt stort fokus på tävlingar i alla möjliga avseenden? Njutningen av att bara bli duktigare än man var förut i något man tycker om räcker inte till. Utan det skall visas upp och jämföras i absurdum.
Nyfikenhet och vetgirighet är ingen större drivkraft hos dessa individer utan mest att visa att de vunnit.

Om man tar idrott som exempel, så intervjuades en idrottspsykolog i Kropp och Själ igår. Han pratade om yttre och inre bekräftelser, att visa upp sig, jämföra sig osv är exempel på det yttre.

Kropp och Själ - Hitta motivationen

Programmet handlade eg om motivation och var både bra och dåligt. I början mycket om arbetslöshet vilket var intressant. Även idrottspsykologen var intressant. Men de inringade samtalen gav mig inte ett skit.

Tror att tävlingshysterin ökar i takt med individualiseringen av samhället. Se t ex på Mästerkocken, Arga kocken, Idol, Talang, Biggest Looser, osv osv osv. Fanns ett där man tävlade i entreprenörsskap.......

Vi är flockdjur. I flockar tävlar man om att vara lite bättre, lite mer attraktiv osv för att kunna imponera på sina flockmedlemmar och på så vis kunna höja sin status. Så vi har tävlingsandan i oss. Men jag håller med, tycker det är alldeles för mycket jämförelse och avundsjuka bland människor och att de alla har en strävan av att alltid nå lite längre bara för att kunna skryta med det.

Att tävla mot andra kan bli en stötesten istället för en sporre. Bara en kan ju vinna. Och hälften hamnar per definition under medel. Risken är att man ger upp eller aldrig kommer igång.

Det viktiga är inte var man befinner sig utan i vilken riktning man går. Så mer realistiskt att jämföra med sitt förra egna resultat.

Verkar som i dessa program som bygger på tävling har de roligare medan de har andra med sig om det är lag t ex. Sedan när det blir person mot person verkar vissa bli lite ledsna verkar det som. Så i mina ögon verkar nästan driften att samarbeta större.

Jag undrar om min barndom med överdrivet tävlande, kan ha med Asperger att göra? Jag började tävla redan i första klass. Och jag blev visserligen lite mer "normal" så småningom, men skolan är ju/var ju "gjord" för att prestera så bra man kan/kunde.

Jag trodde att jag slutat tävla, men insåg för ca. ett år sedan, att jag som kristen fortfarande vill "prestera".

/notwoodstock

/hittade ett bibelord:/

Det bästa består och resten förgås. Tävling är ett sätt att förutspå saker och tings öde, bra eller dåligt? Vet ej. Intressant att studera tävlingsresultat? Oftast ja.

Jag bryr mig inte. Vill någon tävla (sönder?) sin kropp - varsågod. Så länge det är personens egna och åter e g n n a beslut.

Sköter mitt och försöker låta andra sköta sitt..det är sällan jag lägger mig i något.