Hej
Jag ligger numera i en vårdnadstvist. Jag har fått del av tingsrättspapprena
så står det framförallt att jag inte borde ha vårdnad om barnen på grund av att jag har asperger. Hela utredningen är bifogat från mitt ex, och jag är osäker hur hon fick tag på den. Får man skicka in andras journaler till en domstol?
Hur kan man vara en olämlig förälder baserat på att man har aspberger, min åsikt är att man hittar både dom bästa och sämsta föräldrarna som har aspberger.
Vad tycker ni? Jag föreställer mig att det finns mycket kunskap bland forum användarna. Några bra råd?

Moderator Gripandekylig - förtydligade rubriken
Moderator Gripandekylig - flyttade tråden från avd. Att leva som Aspergare

Diagnosen asperger bör i sig inte säga något om förmågan till omvårdnad. Låter mest som en taktik för att motparten inte kan förlora något på att försöka iaf.

Kan du få Gillberg att såga diagnosen som grund för vårdnastvistn så är det nog värt mycket. Sedan kanske man kan slänga in en anmälan om brott mot tystnadsplikt efter koll med jurist.

(ännu en anledning till att inte säga något om sin ev diagnos)

Socialen kommer att göra en utredning hur du är som förälder. Om du behöver stöd för att klara av din föräldrar roll kommer du att bli erbjuden t.ex boendestöd för att förenkla din vardag. Eller så var det för mig när mitt ex ansökte om enskild vårdnad och dom som satt i rättssalen sa att dom helst ser att bägge föräldrarna är delaktiga och om jag skulle förlora vårdnaden så skulle jag alltid ha umgängesrätt utav sonen.

Så i slutändan fick jag boendestöd och vi har fortfarande gemensam vårdnad utav vår son. Kanske är en solskenshistoria att jag hade tur.

Så boendestödet är ett villkor för vårdnaden? eller vad är dennes uppgift egentligen?

plåtmonster skrev:Så boendestödet är ett villkor för vårdnaden? eller vad är dennes uppgift egentligen?

Nej absolut inget villkor, jag kan avsäga mig det när jag vill. Hjälpa och stötta mig i hemmet så att det inte blir ett diskberg och andra saker så att det inte blir sunkigt.

Jag ser fram emot socialens undersökning, Jag har bra ordning för det mesta.
Men är väl fundersam att dom bara ser till diagnosen i papprerna och inte mig som persson.

Men får man göra så med någon annans utredning? måste man inte ha godkänt det?

Leonard skrev:Jag ser fram emot socialens undersökning, Jag har bra ordning för det mesta.
Men är väl fundersam att dom bara ser till diagnosen i papprerna och inte mig som persson.

Men får man göra så med någon annans utredning? måste man inte ha godkänt det?

Jag tror att ett samtal med en socialsekreterare och eventuellt ett hembesök är obligatoriskt. Men jag är inte helt hundra på det. Så bäst att du tar kontakt med en familjejurist för att få ett så korrekt svar som möjligt.

Fruktansvärt! Ge dig inte där! Jag kan inte mycket om ämnet, men jag kan inte tänka mig att diagnosen skulle vara ett problem i sig. Det finns hur många familjer som helst, där en eller båda föräldrar har AS. Min ex-man försökte i alla fall hota lite med det att använda min diagnos (då bara ADHD) mot mig, men jag sa direkt till honom att han kan vara glad om inte jag drar upp hans depression och alkoholproblem, så jag oroade mig inte där. Och han gjorde aldrig nåt heller.

Tycker du bör tala med Autism och aspergerförbundet likväl som Attention. En dom som säger du skulle vara olämplig pga. Asperger skulle beröra alla med diagnosen och således bör intresseorganisationerna vara intresserade att kolla på det.

Leonard skrev:Hej
Jag ligger numera i en vårdnadstvist. Jag har fått del av tingsrättspapprena
så står det framförallt att jag inte borde ha vårdnad om barnen på grund av att jag har asperger. Hela utredningen är bifogat från mitt ex, och jag är osäker hur hon fick tag på den. Får man skicka in andras journaler till en domstol?
Hur kan man vara en olämlig förälder baserat på att man har aspberger, min åsikt är att man hittar både dom bästa och sämsta föräldrarna som har aspberger.
Vad tycker ni? Jag föreställer mig att det finns mycket kunskap bland forum användarna. Några bra råd?

Nej gud nej! Det ska verkligen inte påverka alls. Det som barnet mår bäst av är ha båda föräldrarna.
Jag tvivlar starkt på att du kommer bli av med vårdnaden pgr av asperger. Det vore ju helt sjukt!
Så länge du inte är till skada för ditt barn så finns det ingen anledning att ta vårdnaden ifrån dig och barnet förlorar en pappa.

Jag har själv varit i vårdnadstvist. Det var en extremt jobbig tid. Ungefär som att banka pannan blodig..
Jag sökte svar på internet. Kom fram till att väldigt många fäder har extremt svårt när det kommer till myndigheter. Dom går hela tiden på mammans spår.

Som tur var orkade jag driva igenom det och förlorade inte vårdnaden om min son.
Den tiden för mig var den värsta tiden i mitt liv

Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra!

Flawless skrev:Jag tvivlar starkt på att du kommer bli av med vårdnaden pgr av asperger. Det vore ju helt sjukt!
Så länge du inte är skada för ditt barn så finns det ingen anledning att ta vårdnaden ifrån dig

Rättsväsen och myndigheter är sjuka och det är inte bara frånvaro av skada utan även att man aktivt gör gott för att det ska fungera bra.

Hoppas dock att en aspergerdiagnos i sig inte utgör något argument i vårdnadstvist.

"Sekretessen och tystnadsplikten kan brytas om patienten själv går med på det eller om det står klart att patienten eller någon närstående inte lider men av att uppgifterna lämnas ut. Därutöver får uppgifter av det slaget bara röjas om det enligt lag eller förordning finns en skyldighet att lämna ut uppgifter, t.ex. på begäran av domstol och vissa tillsynsmyndigheter (bl.a. Socialstyrelsen) samt i vissa fall då personalen har en skyldighet att göra anmälan till annan myndighet, t.ex. om ett barn riskerar att fara illa."

http://www.socialstyrelsen.se/fragoroch ... s#anchor_1

Att ta hand om ett barn handlar inte bara om att klara av
Vardagssysslorna runt barnet rent praktiskt, och att ha ett städat o rent hem. Det handlar om att klara av att bemöta barnet känslomässigt/emotionellt.
Det kan vara där som vissa med stark Asperger brister. Så nej , alla med Asperger är nog inte lämpliga föräldrar, men å andra sidan finns det NT-människor som av andra skäl inte heller är lämpliga föräldrar.

Om mamman anser att du inte är helt lämplig, kanske hon tycker du är känslomässigt omogen? Så är det klart att hon tar hjälp av din diagnos, som ett hjälpmedel för att försöka få dig förklarad olämplig. Det är Trots allt ett funktionshinder , som anspelar på sociala ofärdigheter. Och social förmåga spelar trots att stor roll i vardagen när man har barn, kontakter med personal på dagis/förskola, andras barns föräldrar, vad man ska säga till barnen när de kommer i konflikt med andra barn, lära barnen varför andra människor reagerar som de gör i olika situationer och vilken inverkan det man själv sade i situationen hade, etc.

ullstrumpan skrev:Om mamman anser att du inte är helt lämplig, kanske hon tycker du är känslomässigt omogen? Så är det klart att hon tar hjälp av din diagnos, som ett hjälpmedel för att försöka få dig förklarad olämplig.

Är nog just detta med olämplig som är det som gör att man ev blir fråntagen vårdnaden, samtidigt måste de ju kunna peka på orsaken till att ett barn blir omhändertaget mer än bara "vi på socialnämden tror barnet far illa".
Det har ju varit en del uppmärksammade fall där barn blivit omhändertagna på väldigt lösa grunder som när man börjat ifrågasätta givit myndigheten "kalla fötter".

Blir ditt barn omhändetaget så stå på dig!

Ser nu att det gällde tingsrätten, en annan sak då gissar jag, vad jag har hört ryktesvägen så försöker alltid rätten om möjligt att övertala föräldrarna att ha gemensam vårdnad men går jag bara på rykten.

Handikapp, det finns många sorters handikapp, det finns de som aldrig kunnat gå en enda dag i sitt liv och vars kropp är alldeles förvrängd men som ändå är förälder.
De med hjärnskador lyckas också få barn och att ta hand om dem.

Det bästa med asperger är att ha intelligens nog att förstå skillnaden i att mestadels kommunicera med ord och att kommunicera med ansiktsuttryck och gester också.
Du kommer sannolikt att kunna förklara saker för barnet på ett exemplariskt sätt men inte nödvändigtvis förstå vad barnets kompis menade med en grimash (btw hur stavas grimash?).