Hur ska jag tänka för att lägga det här till handlingarna, bakom mig. Jag är tacksam för alla svar! Jag blev mobbad, något jag trott bara andra drabbas av..

Jag fick två månaders praktik, aktivitetsbidrag på ett ställe med ungdomsverksamhet. Jag har långt tillbaka i tiden erfarenhet från liknande arbete.

Jag jobbade på bra där, framför allt skötte jag köket, lagade mat och diskade för många personer. Jag höll mig till stor del för mig själv. Hade inga längre samtal under praktiken, varken med chefen eller kollegorna. Jag fick ingen handledning utan fick leta rätt på arbetsuppgifter själv.

De andra som jobbar där är yngre kvinnor, de flesta nyexade socionomer. Jag kände mig utfryst från början. När några personal stått och pratat och jag gått dit har de omedelbart tystnat och gått därifrån – jag fick aldrig någon information. Jag tog upp det här med några av dem. Nu förstår jag att det borde jag aldrig gjort. Jag fick höra att det jag sagt var konstigt och otrevlig. Men så är det väl, en mobbares vanliga reaktion när den konfronteras med sanningen.

Idag var min näst sista dag där. Jag pratade med chefen och trodde jag skulle få ett litet tack eller så. Istället drog han på och berättade att jag inte uppfört mig som förväntat, att jag sagt saker till de andra som de blivit arga på. Så där gick han på. Jag förstod att de diskuterat mig i personalgruppen när jag inte var med. Tårarna började rinna, jag drog därifrån.

Nu när jag sitter hemma inser jag att jag blivit utsatt för mobbning rakt igenom. Jag har sparat massor av pengar åt det privata företaget genom att jag mer eller mindre lagat mat varje vardag i två månader. Att inte kunna ge mig en eloge för det är sjukt! Jag fick höra att jag inte gjort något som ingen annan kunnat göra och att de inte gick att känna något värde i det jag gjort, det var de som var jyssta som givit mig en plats och jag som inte uppfyllt deras förväntningar.

Jag är ledsen men mest skitförbannad. Jag undrar varför de inte avbröt praktiken om de tyckte så illa om mig? Måndag är min sista dag där. Måste gå dit så de inte jävlas med mig och anmäler frånvaro. Jag ska köpa tårta till ungdomarna. Jag får inte bli arg, jag tjänar inget på ett mer gräl.

Moderator Gripandekylig - tråd flyttad från avd. Att leva som Aspergare

Då forumet numera är så stort att jag inte vill berätta min historia så avstår jag. Men. Jag vill ändå att du ska veta att du inte är ensam om att ha upplevt sådant här.

De är väl fega för de som inte följer deras norm.

När det gäller mobbning så är ju chefen ansvarig för att stoppa sådant. Den här chefen klarar inte ett sånt ansvar. Han följer minsta motståndets lag. Egentligen borde du sista dagen säga rent ut till honom att DU är besviken på honom. Varför inte säga vad du gör för fel, om du gjort något fel utan vänta tills det är för sent? Varför tror han helt på vad de andra säger när de snackar skit om dig utan att prata med dig också? Genom sitt sätt uppmuntrar han de andras mobbning, inte bara av dig utan av alla andra som kommer dit och avviker. Och du har givetvis rätt att fråga varför de andra fryser ut dig, det är inte fel på dig utan på deras handlande. Chefen borde också ha gett dig ordentlig handledning el gett någon annan i uppdrag att göra det.

Berätta vad som hänt för den som håller i praktiken på Af. Det där är ingen bra arbetsplats.

Sedan är det förstås alltid så att de som mobbar aldrig erkänner att de gör det utan alltid skyller på offret som är konstig och avvikande. Säkert skyller de på att du inte ville vara med i gruppen genom att prata med dem. Samtidigt misstänker jag att de inte släppte in dig.

Hoppas du inte låter dig nedslås av de här människorna. Du är som sagt inte ensam.

Det här har sagts förut och tål att sägas igen, det är inte den mobbades fel att hen blir mobbad, det är ALLTID mobbarens/mobbarnas. Att skylla ifrån sig är bara så fruktansvärt fegt.

Du borde definitivt prata med chefen på måndag och förklara hur du känner. Om hen varit missnöjd borde det ha sagts tidigare, inte när det är två dagar kvar.

Hoppas det löser sig!

Varför påbörjade du praktiken övh?

@Shir92, Chefen verkar vara lika mycket skitstövel som resten av gänget.

Tack, tack för alla medkännande och upplyftande svar. Orden ”det är inte den mobbades fel att hen blir mobbad, det är ALLTID mobbarens/mobbarnas” har jag sagt till andra, men har svårt att tänka när det gäller mig själv. Det var mycket bra att få läsa dem!

Praktiken letade jag reda på själv. Jag ville testa att arbeta med barn och ungdomar igen för att se om det var något för mig efter många år i en annan bransch. Jag hade inga problem med ungdomarna jag arbetade med, flera slank in i köket, hjälpte till eller bara var där. Det var chefen och kollegorna som trackade och frös ut mig.

Min arbetsförmedlare gjorde sig omöjlig att få tag i. Jag försökte i flera veckor. Antingen har jag otur eller så finns det allt för många inkompetenta (eller kanske till och med onda människor).

Igår gick jag till AF:s kontor och mötte någon i mottagardisken som tog mig på allvar. På kvällen ringde min arbetsförmedlares chef och ville höra exakt vad som hänt i min kontakt med AF:s handläggare. Jag berättade om det och också om praktiken. Nästa vecka, när praktiken är slut, skriver jag in mig igen på AF. Hoppas jag får tala med en vettig person då.

Så tack för era ord igen. Jag mår bättre efter att ha läst dem!!!

jojomamma skrev:Min arbetsförmedlare gjorde sig omöjlig att få tag i. Jag försökte i flera veckor. Antingen har jag otur eller så finns det allt för många inkompetenta (eller kanske till och med onda människor).

Igår gick jag till AF:s kontor och mötte någon i mottagardisken som tog mig på allvar. På kvällen ringde min arbetsförmedlares chef och ville höra exakt vad som hänt i min kontakt med AF:s handläggare. Jag berättade om det och också om praktiken. Nästa vecka, när praktiken är slut, skriver jag in mig igen på AF. Hoppas jag får tala med en vettig person då.

1. Såna personer borde få sparken omedelbart.

2. Jag önskar dig lycka till, jag vill att du ska ha en bra framtid och att du slipper träffa sådana där hemskisar.

Troligen hamnade du i kläm mellan olika intressen på arbetsplatsen. Kanske hade man hellre velat ha resurser till att anställa fler på riktigt eller var allmänt utmattade och trötta på att ha ett antal praktikanter som kom och gick och lät det gå ut över dig. Det är också väldigt svårt att säga vad arbetsförmedlaren hade berättat på arbetsplatsen om din problematik och hur det påverkade hur du blev behandlad. Folk är väl inte heller vana att någon säger ifrån i den positionen.

Du är inte ensam om detta. Så fort en verksamhet får mer krav på sig, exempelvis erbjuda den som går där på bidrag en anställning alternativt motsvarande möjlighet till förbättra sina chanser till anställning, så börjar det träta. Vissa verksamheter sköter sig som de ska - de flesta, oavsett vilken bransch eller företag, skiter i detta. Jag har hört skräckhistorier där arbetsgivare och andra med arbetsledande roller attackerar personen efter dennes diagnoser (om framkommit), racka ned på arbetet (som gjorts väl), påstå att denne har stulit, hotat eller på andra sätt misskött sin tid på verksamheten.

Stå på dig! Anmäl till DO:

Diskrimineringslagen skyddar dig mot diskriminering på jobbet, i skolan, på högskolan, i affären och när du köper eller hyr bostad. Skyddet gäller också inom en rad andra viktiga samhällsområden, till exempel hälso- och sjukvård, socialtjänst och socialförsäkringssystemet. Könsskillnader i försäkringar är förbjudna i avtal som tecknas efter den 21 december 2012.

Om du har blivit diskriminerad kan du anmäla det till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Det kostar ingenting.

Du kan anmäla till DO om du upplever att du har blivit diskriminerad och det har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Du kan också anmäla om en arbetsgivare har missgynnat dig i samband med din föräldraledighet.

dasunbedingte skrev:
Om du har blivit diskriminerad kan du anmäla det till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Det kostar ingenting.

Tack för det tipset, det tror jag kommer till användning!!

Vet någon om det finns en anmälan man kan titta på?

Har du tittat på DO's sida?

Det finns blanketter att fylla i (de kan du antingen skriva ut och posta eller använda som mall när du mailar DO) och beskrivningen kan bestå av bl.a. det du har skrivit i den här tråden (men komplettera givetvis med detaljer om vilka som diskriminerat, sånt som du knappast kan skriva här). Läs mer här.

Känner tyvärr igen mig själv i denna beskrivning!!!!
Detta har gjort att jag skyr den vanliga arbetsmarknaden p.g.a.
för många misslyckande som resulterat i långa depressionsperioder & isolering
känslan av att dom bara kan ersätta dig om det inte funkar gör så fruktansvärt ont i själen istället för att uppskattas att du är unik & värdefull för det du tillför.
Sen att många dagliga verksamheter har så dålig kvalitet när man är högfungerande gör det inte lättare precis.

DO:s sida med färdiga blanketter är jättebra. Tack för tipset.

Jag ska väl inte skriva att det är roligt att höra andra med samma erfarenheter, men för mig känns det lite mindre dramatiskt när jag vet att jag inte är ensam om upplevelsen. Då vaknar lite kämpaglöd och depp och ågren får gå och gömma sig!

påminner mig lite om min andra praktik på gymnasiet fast ungefär tvärtom

jag var i datasal tillsamans med 3 tuffa tjejer som jag knappt kände och en lärare som ledde praktiken. av ren misstag så stirrade jag i riktning mot en av tjejerna men jag var helt borta och tänkte på något helt annat

tjejen skrek på mig och frågade mig vad jag glor på. då sa jag inget och då börjar tjejen och hennes kompisar reta mig och kalla mig hemska saker som pedofil och våldtäcksman.
jag blev otroligt ledsen men fröken skyddade mig och sa att hon kommer meddela deras lärare för att ha kränkt mig. hon sa också att det är vanligt att killar och tjejer tittar på varandra.

men jag var knappast kär i henne.

nästa gång så hamnade dem i bråk med en annan kille och sen så sa dem till mig att jag är snäll och trevlig men jag visste att dem fjäskade. dem sa inte ens förlåt för vad dem kallade mig.

det är tur att dessa 3 bortskämda huliganer inte valde att gå i min gymnasium

Kanske är det tvärtom, du var helt enkelt för duktig.
Du jobbar självständigt - tar tag i saker utan att behöva få direktiv, du har öga för vad som behövs göras - stort plus
Du behöver inte underhållas, du håller för dig för dig själv och jobbar ständigt - mycket ekonomiskt!
Är det praktikplats och du kostar inte arbetsgivaren något, så kanske han inte kan ge dig för mycket beröm, för då kanske han måste erbjuda dig någon form av tjänst - här var det ekonomin som styrde.
Kanske är det så att arbetsförmedlaren som har förmedlat platsen har sagt saker om dig som skrämmer NT världen och de ser på dig med förutfattade negativa åsikter - typ asperger = mördare eller något ditåt. Och när du kommer och säger saker så kommer allt att bli fel pga av deras förutfattade meningar.

Jag tycker att du ska kontakta chefen och förklara att du är hemskt ledsen för att det blev som det blev, och tacka för att du fick praktisera och fråga om det är möjligt att få ett intyg på din praktiktid som du kan använda i framtiden. Fråga vad chefen skulle ge dig för referenser för den tiden som du har varit där. Vad var bra och vad var dåligt, kom ihåg att inte försvara dig, utan du vet redan vad du tycker om stället och du vill förmodligen inte arbeta där ändå. Men du vill bara höra vad han har att säga. Det hela är ett spel, så det är bara att spela med. Förhoppningsvis så får du ett intyg och en ny referens.

Sen hade jag tagit kontakt med arbetsförmedlaren och bett han eller hon förklara exakt hur han eller hon presenterar dig....jag tror det är där bekymret ligger.

Hej Hustomten,

Du gav mig en hel del att tänka på. Kanske bäst att tiga och lida så man får bra referenser. Jag har gjort det förut, men jag känner inte för att göra det den här gången. Det rör sig om två månader, ingen kommer märka en eventuell brist i CV:n.

Varför bry jag mig? I dag lever vi i det narcissistiska samhället. Satsa på dig själv och skit i andra är en vanlig slogan som många, många lever efter. Jag vill inte vara sådan. Jag kan fortfarande stava till orden solidaritet, demokrati och rättvisa.

Lite vill jag som Anna Odell i filmen Återträffen konfrontera. Jag fick höra några extremt kränkande uttalanden.

Det verkar knappast som den chefen vill ge dig några bra referenser ändå. Och som du skriver var det bara två månader. Visst vore det skönt att få ge honom en läxa, så han förstår att kränkningar faktiskt inte är tillåtna, inte ens mot praktikanter.

Problemet är bara om han inte visste om din AS, då kanske det inte räknas som diskriminering? Men förutom att skriva till DO går det ju att ringa dit och prata med någon också och fråga lite hur det diskrimineringslagen fungerar i praktiken.

Tycker det är hemskt att sånt här sker även på arbetsplatser. :/
Tycker det är ännu mera hemskt att det är socionomer som beter sig så här! De ska ju ha hand om människors "liv" och hjälpa dem, de borde vara mer förstående och inte bete sig som de gjorde. Hoppas du kan lägga det bakom dig snart!

Nu vet vi ju bara ts version.

Zirre skrev:Nu vet vi ju bara ts version.

Ja, men mobbning är ju subjektivt också så det är TS version vi får gå efter.

Att utbildningen till socionom eller yrket skulle göra människor särskilt omtänksamma tror jag inte. Det är bara en titel.och inte en själsligt utvecklande episod.

plåtmonster skrev:Att utbildningen till socionom eller yrket skulle göra människor särskilt omtänksamma tror jag inte. Det är bara en titel.och inte en själsligt utvecklande episod.

Det är väl snarare så att man tänker sig att de som går den utbildningen vill hjälpa människor. Men det är ingen garanti. Mobbning är inte ovanligt bland sjukvårds- och hemtjänstpersonal el inom kyrkan och diverse hjälporganisationer. De som mobbar ser sig säkert som goda och mobboffret som den som förtjänar att frysas ut. De medger väl inte ens för sig själva att de ägnar sig åt utfrysning och mobbning utan ser bara att offret får bära konsekvenserna av sitt avvikande uppförande. Det är väl sådant som kallas gruppdynamik.