gadas skrev:

KourosGould skrev:Aspergare kan bli extremt duktiga på att manipulera andra människor.

I undantagsfall möjligen, det typiska är att man inte alls försöker manipulera eller kanske gör ihärdiga men tafatta försök.

Det verkar som att du vill misskreditera människor med AS, "Hitler var en självklar aspergare, allt talar för det." Inte någonting talar för det, och om det gjorde det så vore det fortfarande mycket vanskligt att uttala sig om någon som man aldrig ens kunnat undersöka.

Ska man spekulera så är det om han var psykopat, närmast motsatsen till AS, de kan vara väldigt skickliga på att manipulera. Den sammanblandningen lever vi dagligen med och det är inget som behöver späs på ytterligare.

Misskreditera? Jag anser att Hitler var ett geni på att kontrollera massorna och på att följa sina idéer till punkt och pricka vilket innebar ta livet av så många som möjligt. Han var sjukt duktig på det han gjorde. Det är väldigt aspigt. Det är inte att misskreditera aspergare att säga att en så skicklig person som Hitler hade asperger.

En aspergare har specialintressen och blir oftast väldigt duktig på det specialintresset. Om en aspergare råkar ha specialintresset att manipulera eller ta livet av människor så kan den bli väldigt duktig på det.
Ett av Hitlers största specialintressen var evolutionslära. Han hade en tolkning av evolutionsteorin som var en på den tiden utbredd missuppfattning av grundidén. Han trodde att den starkaste överlevde och de svagaste gick under. Det är ju fel, det är de bäst anpassade som överlever, det kan i många sammanhang vara mer anpassat att t.ex vara fysiskt svag och därför finns det många fysiskt svaga människor (väldigt förenklat, kroppen anpassar sig ju till omständigheterna på lång sikt).

Om man inberäknar hans missuppfattning av evolutionsteorin så blir hans handlande i allra högsta grad rationellt och logiskt. Om jag ser till att så många människor som möjligt dör så påskyndar jag evolutionen så mycket som möjligt bara inte alla dör men nästan alla. Då är de starkaste kvar och kan föröka sig. När han insåg att kriget var förlorat så sa han att det bara var bra om ryssarna dödade så många tyskar som möjligt eftersom ryssarna visat sig vara den verkliga härskarrasen, den starkare rasen.

Ur hans synvinkel hade han bara hjälpt evolutionen på traven genom att starta krig och förintelse.
Han hade en idé, han trodde på den och han slutförde den. Väldigt aspigt. Vissa aspergare har mycket empati och andra har mindre. Bara för att man saknar empati så betyder det inte att man är en psykopat. Det mesta tyder på att han var aspergare och väldigt lite tyder på att han var psykopat.

HGJ skrev:

KourosGould skrev:Hitler var väldigt teatralisk i sin manipulation och lärde sig väldigt mycket av sin talekonst genom att se på opera.

Han sägs ha sovit sig igenom Wagners operor:

http://www.aspergerforum.se/post1056828.html#p1056828

Det är svårt att inte somna under en wagneropera hur mycket man än tycker om dem. De kan vara 4 timmar plus exklusive paus. Dessutom hade han sett de flesta av Wagners operor en väldig massa gånger om och om igen så när han på ålderns skulle lyssna ännu en gång så var det kanske inte så konstigt att han somnade. Det finns många källor på att han var som besatt av Wagner och flera av karaktärerna i hans operor.

gadas skrev:Det verkar som att du vill misskreditera människor med AS, "Hitler var en självklar aspergare, allt talar för det." Inte någonting talar för det, och om det gjorde det så vore det fortfarande mycket vanskligt att uttala sig om någon som man aldrig ens kunnat undersöka.

Jag förhåller mig till sannolikheten. Om det i allra högsta grad är sannolikt att en person är aspergare så kommer jag säga att det är en självklar aspergare eftersom det då är i allra högsta grad osannolikt att jag skulle ha fel.

Om man vill vara riktigt intellektuell så kan man ju annars säga att det ända jag vet är att jag inte vet något, inte så klyftigt, kunskap handlar i grunden om sannolikhet, inget kan bevisas, vi kan inte ens bevisa att vi har samma definition av ett ord men vi förutsätter att vi har det för att det är högst sannolikt. Man kan ju aldrig definiera ens definitions definition in absurdum.

Det är svårt att hitta en så övertydlig aspergare som Hitler. Läs Bengt Liljegrens nyligen utkomna biografi om Hitler, var och varannan sida säger något som kan tyda på AS men som var för sig inte är ett bevis, som sammantaget blir om inte ett bevis så i alla fall en hint om sannolikhetsgraden i att han hade AS. (Högst sannolikt)

KourosGould skrev:Jag anser att Hitler var ett geni på att kontrollera massorna och på att följa sina idéer till punkt och pricka vilket innebar ta livet av så många som möjligt.

Jag anser bestämt att han - av alla historiska fakta att döma - var minst sagt en komplett idiot som inte begrep att alla människors liv är så mycket mer värda än hans drömmar om ett tredje rike.

Du är i gott(?) sällskap om du betraktar det som smart, men det är ett farligt missförstånd. Att man är kall och hård och ibland förefaller rationell eller intelligent, är inte att vara smart!

KourosGould skrev:Han hade en tolkning av evolutionsteorin som var en på den tiden utbredd missuppfattning av grundidén.

Redan det... typiskt ointelligent.

KourosGould skrev:Han hade en idé, han trodde på den och han slutförde den. Väldigt aspigt.

Tvärtom - det visar på skillnaden mellan aspergere och idioter (som många betraktar AS som, vilket späds på av såna här resonemang).

KourosGould skrev:Det mesta tyder på att han var aspergare och väldigt lite tyder på att han var psykopat.

Du upprepar det, men det är ju fortfarande helt gripet ur luften.

Problemet med Hitler är att både hans anhängare och motståndare har haft motiv att odla myter om honom och framställa honom som mer annorlunda. Tycker följande artikel är bra som handlar om hur obehagligt normal han var:

https://www.svd.se/monstret-hitler-kom- ... llets-mitt

Hitler hade ingen särskilt svår barndom, han utsattes inte för ”svart pedagogik” à la Alice Miller. Han var ingen asket – nyupptäckta kvitton på privata utgifter visar redan tidigt i karriären en utvecklad smak för gourmetrestauranger, lyxhotell, fina skräddare och snabba bilar. Hitler sov gärna länge och många arbetsdagar präglades av lättja.

Inte heller var han asexuell eller asocial. Partiledaren på uppgång hade ett konventionellt kärleksliv, ett aktivt kulturintresse, läste mycket, kunde konversera och umgås belevat. Likaså är bilden av den okontrollerat skrikande Hitler à la Chaplins ”Diktatorn” missvisande. Retoriken var noggrant utstuderad och koreograferad av en man med stor skådespelartalang, mästare i att uppträda i passande mask för ett brett spektrum av roller.

Sammantaget beskriver Ullrichs första volym en Adolf Hitler som är obehagligt normal – bortsett från den redan tidigt i livet fanatiska antisemitismen. Ett intryck som träffande sammanfattas i Frankfurter Allgemeines recensionsrubrik: ”Monstret kom ur samhällets mitt”.

Ointressant fråga egentligen.
Mer intressant är varför det tyska folket valde att följa denne lille uppenbart galne mustasch prydde man ända tills Berlin låg i ruiner?

Flawed skrev:Ointressant fråga egentligen.
Mer intressant är varför det tyska folket valde att följa denne lille uppenbart galne mustasch prydde man ända tills Berlin låg i ruiner?

Helt rätt! Och då hör AS de minst sannolika av alla upptänkliga förklaringar. Och då måste man fråga sig vad de, som tydligen desperat försöker göra gällande att Hitler måste ha haft AS, egentligen har för syfte.

KourosGould skrev:Det är svårt att hitta en så övertydlig aspergare som Hitler.

Dina svårigheter består i att du blandar ihop och krånglar till begreppen empati och sympati.

Det handlar inte om olika slags empati utan om olika användning av ordet, i egentlig eller fritt överförd betydelse, ett bra exempel på att det kan vara farligt att acceptera betydelseglidningar som något slags naturligt och beundransvärt drag i språkets utveckling.

Typiskt för AS är inte att man saknar sympati, vilket Hitler uppenbarligen gjorde då han satte sina planer framför miljoners överlevnad. Tvärtom har aspergare, som vi sett egenhändigt beskrivas på forumet, många gånger en plågsamt hög grad av sympati.

Typiskt för AS är att man har begränsad empati i den ursprungliga och alltjämt urskiljbara betydelsen "inkännande" - redan detta tycks utesluta att Hitler hade AS, eftersom han lyckades känna in precis vad det tyska folket kände och var beredda att ta sig till - och uppenbarligen inte hade något medkännande med de miljoner han mördade, även om han naturligtvis påstod sig ha tagit hänsyn till dem, ungefär som Breivik sa att det var förfärligt att det blev nödvändigt att skjuta så många.

Men låt oss gå till botten med diagnostiken. Jag citerar från sidan 22 i Gillbergs bok (ISBN 91-972641-6-4):

"Nedsatt förmåga till kontakt med jämnåriga"
Jag tror inte ens du kan få det till att stämma in på Hitler, möjligen vad gäller jämnåriga judar.
"Likgiltighet i fråga om kontakt med jämnåriga"
Samma där. Han var uppenbarligen oerhört intresserad av kontakt, där kan du tala om sannolikhet.
"Nedsatt förmåga att uppfatta sociala umgängessignaler."
Det kanske beror på vad man menar med "umgänge", men hela hans verk byggde ju på att han uppfattade signaler från det tyska folket.
"Socialt och emotionellt opassande beteende".
Jo, visst må "opassande" vara ett understatement, men han lyckades uppenbarligen få det att passa in på det tyska folkets förväntningar.

Minst två av dessa kriterier skall vara uppfyllda för att diagnosen AS ska kunna ställas. Det räcker för att utesluta att Hitler hade AS. Pannkaka!

Du har desto lättare att få ihop din syn på Hitler med din syn på AS, vilket för tankarna till Hitlers utnyttjande av folks föreställningsförmåga. Hört talas om revisionism? Det enda råd jag kan ge dig är att söka anställning på TV3. Eller du kanske redan är deras utsände?

gadas skrev:

KourosGould skrev:Det är svårt att hitta en så övertydlig aspergare som Hitler.

Dina svårigheter består i att du blandar ihop och krånglar till begreppen empati och sympati.

Det handlar inte om olika slags empati utan om olika användning av ordet, i egentlig eller fritt överförd betydelse, ett bra exempel på att det kan vara farligt att acceptera betydelseglidningar som något slags naturligt och beundransvärt drag i språkets utveckling.

Typiskt för AS är inte att man saknar sympati, vilket Hitler uppenbarligen gjorde då han satte sina planer framför miljoners överlevnad. Tvärtom har aspergare, som vi sett egenhändigt beskrivas på forumet, många gånger en plågsamt hög grad av sympati.

Typiskt för AS är att man har begränsad empati i den ursprungliga och alltjämt urskiljbara betydelsen "inkännande" - redan detta tycks utesluta att Hitler hade AS, eftersom han lyckades känna in precis vad det tyska folket kände och var beredda att ta sig till - och uppenbarligen inte hade något medkännande med de miljoner han mördade, även om han naturligtvis påstod sig ha tagit hänsyn till dem, ungefär som Breivik sa att det var förfärligt att det blev nödvändigt att skjuta så många.

Men låt oss gå till botten med diagnostiken. Jag citerar från sidan 22 i Gillbergs bok (ISBN 91-972641-6-4):

"Nedsatt förmåga till kontakt med jämnåriga"
Jag tror inte ens du kan få det till att stämma in på Hitler, möjligen vad gäller jämnåriga judar.
"Likgiltighet i fråga om kontakt med jämnåriga"
Samma där. Han var uppenbarligen oerhört intresserad av kontakt, där kan du tala om sannolikhet.
"Nedsatt förmåga att uppfatta sociala umgängessignaler."
Det kanske beror på vad man menar med "umgänge", men hela hans verk byggde ju på att han uppfattade signaler från det tyska folket.
"Socialt och emotionellt opassande beteende".
Jo, visst må "opassande" vara ett understatement, men han lyckades uppenbarligen få det att passa in på det tyska folkets förväntningar.

Minst två av dessa kriterier skall vara uppfyllda för att diagnosen AS ska kunna ställas. Det räcker för att utesluta att Hitler hade AS. Pannkaka!

Du har desto lättare att få ihop din syn på Hitler med din syn på AS, vilket för tankarna till Hitlers utnyttjande av folks föreställningsförmåga. Hört talas om revisionism? Det enda råd jag kan ge dig är att söka anställning på TV3. Eller du kanske redan är deras utsände?

Tyvärr är det som sagt inte så enkelt att sätta en diagnos på någon eftersom många aspergare kan kompensera för en hel del "brister". Det kräver stor erfarenhet och kunskap för att kunna utesluta så kallade gränsfall. Hitler är ett gränsfall i den meningen att han hade kompensatoriska strategier men i grunden så har man inte mindre AS bara för att man kan kompensera för den. Du har rätt i att många aspergare lider av "för mycket" empati men det är också sant att många har extremt lite. AS präglas av kontraster och extremer, extremerna inom AS skiljer sig mer åt än extremerna inom NT. Gemensamt för alla aspergare är att de är excentriska, det betyder inte att excentrism är ett kriterie förstås.

På tal om empati så hävdar jag fortfarande att det är en stor skillnad mellan att inte förstå sig på en person och att inte bry sig om en person. Både psykopater och vissa aspergare har väldigt lite empati men av helt olika anledningar, den ene bryr sig inte om andra och den andre förstår sig inte på andra. Stor skillnad som inom psykiatrin hamnat under samma etiket "brist på empati". Jag håller med dig i den meningen att jag tycker det är fel att samma ord används för då helt skilda saker, men faktum är att psykiatrin använder ordet empati på detta slarviga sätt. Kort sagt: klaga inte på mitt ordval, det är nämligen inte mitt utan psykiatrins.

Jag ska sammanställa åt de som läser den här tråden en massa olika saker som tyder på aspergers syndrom hos Hitler och koppla det till saker som Tony Attwood skrivit i sin bok: Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. Det kan ta ett tag eftersom det blir mycket att skriva, ha tålamod.

Nej, jag är inte anställd på tv3, tittar inte på tv över huvud taget så jag fattar inte vad du menar. Revisionism? Det får du anklaga Bengt Liljegren med flera som har skrivit biografier om Hitler. Eller så kan du anklaga Tony Attwood för att han breddat AS till att även inkludera dem som kan kompensera för en del av sina så kallade brister. Själv sammanställer jag bara fakta som jag fått från bland annat Bengt Liljegren och Tony Attwood.

gadas skrev:

KourosGould skrev:Jag anser att Hitler var ett geni på att kontrollera massorna och på att följa sina idéer till punkt och pricka vilket innebar ta livet av så många som möjligt.

Jag anser bestämt att han - av alla historiska fakta att döma - var minst sagt en komplett idiot som inte begrep att alla människors liv är så mycket mer värda än hans drömmar om ett tredje rike.

Du är i gott(?) sällskap om du betraktar det som smart, men det är ett farligt missförstånd. Att man är kall och hård och ibland förefaller rationell eller intelligent, är inte att vara smart!

KourosGould skrev:Han hade en tolkning av evolutionsteorin som var en på den tiden utbredd missuppfattning av grundidén.

Redan det... typiskt ointelligent.

KourosGould skrev:Han hade en idé, han trodde på den och han slutförde den. Väldigt aspigt.

Tvärtom - det visar på skillnaden mellan aspergere och idioter(som många betraktar AS som, vilket späds på av såna här resonemang).

KourosGould skrev:Det mesta tyder på att han var aspergare och väldigt lite tyder på att han var psykopat.

Du upprepar det, men det är ju fortfarande helt gripet ur luften.

Det beror ju på hur man definierar ordet smart och ordet intelligens. När jag pratar om intelligens så menar jag IQ. Han hade troligen en mycket hög IQ precis som de flesta av de män han omgärdade sig av. Det sistnämnda är bevisat eftersom de gjorde många IQ-tester i samband med Nurnberg-rättegångarna.
Om jag använt ordet smart i samband med Hitler (vilket jag inte tror att jag har gjort) så menade jag smart som i princip synonymt med listig. Om du fortsätter anta att vi definierar alla ord exakt lika så kommer vi inte långt i denna intressanta diskussion. Gör som jag, anta den definition som ställer din diskussionskamrat i bästa dager och inte i sämsta dager, det blir mer konstruktivt på det sättet.

När det kommer till moral så finns det ingen objektiv. Jag tror mycket väl att Hitler och Breivik trodde på det dom gjorde och de trodde att det var moraliskt. Dessutom så tenderar de flesta människor att inte känna empati så fort de ser våld i en situation där de ser ett syfte med våldet. Vi känner t.ex. sällan empati med nazister när nazister blir ihjälskjutna i filmer, snarare tänker vi "Yes!, på dom bara!". Det beror på sammanhanget och när människor (även icke psykopater) ser en mening och ett syfte med att använda våld så försvinner den mesta empatin, därför kunde han motivera ett helt folk att utföra sådana illdåd, genom idéer.

Om det är typiskt ointelligent att missuppfatta evolutionsteorin så var de flesta i Tyskland och resten av världen ointelligenta på den tiden. De flesta idag vet inte heller så mycket om evoultionsteorin, är de också ointelligenta? Evolutionsteorin är ju komplicerad... Alla kanske inte har försökt tillräckligt mycket helt enkelt. Åter igen är det en fråga om definition av ordet intelligens men jag tror att en sådan definition som du gör skiljer sig rejält åt från den gängse antagna.

På tal om psykopati eller asperger så ska jag återkomma med en mängd citat ut olika böcker som tydligt talar för min ståndpunkt.

Jag hoppas du kan visa din mest aspiga sida och hålla dina känslor utanför vårt samtal trots att det är ett känsligt ämne. Det blir mer rationell, objektivt, sanningssökande och trevligt i så fall.

gadas skrev:Jag anser bestämt att han - av alla historiska fakta att döma - var minst sagt en komplett idiot som inte begrep att alla människors liv är så mycket mer värda än hans drömmar om ett tredje rike.

Ja, han var en idiot. Det finns många NT som är idioter, det finns många aspergare som är idioter. Att han hade AS utesluter inte att han är en idiot. Men jag håller inte med att det skulle vara en objektiv värdering att alla människors liv är lika mycket värda eller mer värda än hans drömmar om ett tredje rike. Det är snarare en subjektiv värdering. Om våra subjektiva värderingar avgör vår intelligens så är din definition av intelligens väldigt ovanlig.

Nargil skrev:Problemet med Hitler är att både hans anhängare och motståndare har haft motiv att odla myter om honom och framställa honom som mer annorlunda. Tycker följande artikel är bra som handlar om hur obehagligt normal han var:

https://www.svd.se/monstret-hitler-kom- ... llets-mitt

Hitler hade ingen särskilt svår barndom, han utsattes inte för ”svart pedagogik” à la Alice Miller. Han var ingen asket – nyupptäckta kvitton på privata utgifter visar redan tidigt i karriären en utvecklad smak för gourmetrestauranger, lyxhotell, fina skräddare och snabba bilar. Hitler sov gärna länge och många arbetsdagar präglades av lättja.

Inte heller var han asexuell eller asocial. Partiledaren på uppgång hade ett konventionellt kärleksliv, ett aktivt kulturintresse, läste mycket, kunde konversera och umgås belevat. Likaså är bilden av den okontrollerat skrikande Hitler à la Chaplins ”Diktatorn” missvisande. Retoriken var noggrant utstuderad och koreograferad av en man med stor skådespelartalang, mästare i att uppträda i passande mask för ett brett spektrum av roller.

Sammantaget beskriver Ullrichs första volym en Adolf Hitler som är obehagligt normal – bortsett från den redan tidigt i livet fanatiska antisemitismen. Ett intryck som träffande sammanfattas i Frankfurter Allgemeines recensionsrubrik: ”Monstret kom ur samhällets mitt”.

Hitler var uppenbarligen en ovanlig människa. Monstret kom ur samhällets mitt? Visst han föddes i medelklass men levde under många år innan första världskriget under en extrem fattigdom. Men ja, allt kring Hitler var ju inte ovanligt, han var ju trots allt en människa.

KourosGould skrev:

Nargil skrev:Problemet med Hitler är att både hans anhängare och motståndare har haft motiv att odla myter om honom och framställa honom som mer annorlunda. Tycker följande artikel är bra som handlar om hur obehagligt normal han var:

https://www.svd.se/monstret-hitler-kom- ... llets-mitt

Hitler hade ingen särskilt svår barndom, han utsattes inte för ”svart pedagogik” à la Alice Miller. Han var ingen asket – nyupptäckta kvitton på privata utgifter visar redan tidigt i karriären en utvecklad smak för gourmetrestauranger, lyxhotell, fina skräddare och snabba bilar. Hitler sov gärna länge och många arbetsdagar präglades av lättja.

Inte heller var han asexuell eller asocial. Partiledaren på uppgång hade ett konventionellt kärleksliv, ett aktivt kulturintresse, läste mycket, kunde konversera och umgås belevat. Likaså är bilden av den okontrollerat skrikande Hitler à la Chaplins ”Diktatorn” missvisande. Retoriken var noggrant utstuderad och koreograferad av en man med stor skådespelartalang, mästare i att uppträda i passande mask för ett brett spektrum av roller.

Sammantaget beskriver Ullrichs första volym en Adolf Hitler som är obehagligt normal – bortsett från den redan tidigt i livet fanatiska antisemitismen. Ett intryck som träffande sammanfattas i Frankfurter Allgemeines recensionsrubrik: ”Monstret kom ur samhällets mitt”.

Hitler var uppenbarligen en ovanlig människa. Monstret kom ur samhällets mitt? Visst han föddes i medelklass men levde under många år innan första världskriget under en extrem fattigdom. Men ja, allt kring Hitler var ju inte ovanligt, ihan var ju trots allt en människa.

Vanlig = NT kanske . På samma sätt som många med AS här förfasas över teorier om att Hitler ev har AS är det intressant med denna artikel skriven av en NT som förfasas över hur "normal" han är. Såklart, ingen som kommer i sådan maktposition och utnyttjar makten som han är vilken vanlig människa som helst. Men han kan ju vara normal på så sätt att han inte var psykiskt sjuk eller hade neuropsykiatriskt funktionshinder (personlighetsstörningar utvecklade han dock med stor sannolikhet). Sen att han blev galen, psykotisk när krigslyckan vände är väl ganska naturligt för personer som han.

Vi vet ju att AS är en funktionsnedsättning (alltså man fungerar inte så optimalt som man skulle ha kunnat utan AS), och det bör också ge utslag i det vardagliga livet.

En ny biografi på SVENSKA om Adolf Hitler (1889–1945) kom ut i fjol [1], skriven av författaren och historikern Bengt Liljegren. Under läsningen av boken slås man av hur många exempel som ges på autistisk problematik i Hitlers liv. Bilden av en man med Aspergers syndrom (AS) växer allt starkare fram. Tanken är inte ny och har översiktligt presenterats i bokform tidigare [2]. Föreliggande artikel argumenterar för att Adolf Hitler kan ha haft Aspergers syndrom.

http://www.lakartidningen.se/Functions/ ... leId=11854

Jag har läst lite Mein Kampf och lite av Anders Behring Breiviks manifest och det monotona tugget i bägge böckerna är slående (har också läst Annie Franks dagbok, och ja den var jävligt hemsk. Jag gillar inte nazister.). Skulle kanske kunna ligga nåt i att den Tyske kanslern hade AS?

Moderator Alien: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Nej, vad det handlar om är fanatism.

KrigarSjäl skrev:vad det handlar om är fanatism.

Som kanske genererats av AS?

Kända personer med AS: Newton, Hitler, Anders Behring Breivik, David Sjöblom, Peter Mangs m.f.l.

Pikachu skrev:

KrigarSjäl skrev:vad det handlar om är fanatism.

Som kanske genererats av AS?

Eller nåt annat. Hat, exempelvis.

Pikachu skrev:Kända personer med AS: Hitler, Anders Behring Breivik, David Sjöblom, Peter Mangs m.f.l.

Ingen av de är representativa för gruppen aspergare.
Tvärtom är de tragiska undantag.
Sjöblom är diagnosticerad psykopat, vilket sannolikt betyder mer för de brott han begått än en AS-diagnos.

Vad fan vill du med den här tråden, trolla?
Eller har du ett självförakt du känner att du måste utöva?

KrigarSjäl skrev:Vad fan vill du med den här tråden, trolla?

Nope

KrigarSjäl skrev:Eller har du ett självförakt du känner att du måste utöva?

Nej, men att acceptera sina svagheter gör en starkare. Jag vet att jag har stora brister men har gett mig f*n på att inte låta de gå ut över andra. Det var jättetufft att acceptera min AS diagnos den första månaden efter beskedet. Men att säga att man har AS och att det gör mig till en mera funktionell människa är ju ganska sjukt.

Så varför vill du jämföra dig själv med de allra värsta, ett litet fåtal tragiska mördare?

KrigarSjäl skrev:Så varför vill du jämföra dig själv med de allra värsta, ett litet fåtal tragiska mördare?

För att det är nog med inlindningar här på forumet gällande AS (och jag gillar inte insinuerings tonen du har.)

Pikachu skrev:

KrigarSjäl skrev:Så varför vill du jämföra dig själv med de allra värsta, ett litet fåtal tragiska mördare?

För att det är nog med inlindningar här på forumet gällande AS (och jag gillar inte insinuerings tonen du har.)

Jag vare sig inlindar eller insinuerar.

Det finns gott om bättre förebilder bland aspergare att identifiera sig med.

Men du väljer ett försvinnande litet fåtal destruktiva framför alla vettiga och inspirerande människor som råkar ha AS.

Det finns fortfarande inga likhetstecken mellan AS och mördare.

KrigarSjäl skrev:Men du väljer ett försvinnande litet fåtal framför alla vettiga och inspirerande människor.

Det finns fortfarande inga likhetstecken mellan AS och mördare.

Vi har tidigare haft en diskussion om kriminalitet och AS, och statistiken verkar ju tydlig tyvärr: finns-ondska-eller-ar-det-en-fraga-om-brist-t43383.html