Jag sover vanligtvis minst 9-12 timmar, och dom dagar jag är ledig så vilar jag någon timme innan jag kliver ur sängen. Det hör dessutom till vanligheten att jag vilar någon timme dagtid också uppå detta. Mår jag dessutom psykiskt dåligt kan jag ligga hela dagar i sängen och växla kontinuerligt mellan sömn och knapp vakenhet i totalt mörker - snudd på apati vissa gånger det sker. Att klara av att sova enbart 4 timmar kan jag bli lite avundsjuk på.

Sover 10 timmar oftast per dygn. För att bli riktigt utvilad kan jag sova 12 timmar. Om jag har sovit väldigt lite en natt typ 6 tim då kan jag lätt sova 15 tim nästa natt. Under 10 timmars sömn gör att jag går runt som en zombie hela dagen och allt känns som en enda dimma.

Sover också upp till 12 timmar många dagar. Känns då som att jag kan sova tills nästa dag också.. Nästan som jag gått i idé.

Kanske är så enkelt att alla stressmoment i vardagen ökar sömnbehovet?

Om man avlägsnar nrgitjuvarna så kanske också sömnbehovet minskar.

Jag går och lägger mig ungefär vid 23:30 - 24:00 tiden och jag vaknar antingen på grund av att klockan ringer eller att jag har stängt den omedvetet och kliver själv upp ibland runt 05:30 - 07:40 tiden.

plåtmonster skrev:Kanske är så enkelt att alla stressmoment i vardagen ökar sömnbehovet?

Om man avlägsnar nrgitjuvarna så kanske också sömnbehovet minskar.

Självklart är det så (skrev jag inte något liknande högre upp i tråden?)

Zuumaester skrev:Jag går och lägger mig ungefär vid 23:30 - 24:00 tiden och jag vaknar antingen på grund av att klockan ringer eller att jag har stängt den omedvetet och kliver själv upp ibland runt 05:30 - 07:40 tiden.

Alla har inte större sömnbehov, det kan även vara så att det fungerar med mindre sömn en kortare eller längre period tills man bränt ut den överskottsenergi som man ex.vis kan ha om man har en ADHD-diagnos (så verkar det ha varit för min egna del).

Jag kunde ju sova 12 timmar tidigare, för att ta igen under helgen vad jag förlorat under veckan. Men tror att det optimala var 9-10 tim/natt.

Nu är det svårare, eftersom jag ofta vaknar efter 4 timmars sömn. För tidigt att stiga upp, det blir till att ligga vaken tills jag somnar om. Och eftersom jag inte vet när jag äntligen lyckades somna har jag ingen koll på hur mycket jag sovit totalt.

Jag kanske behöver sova i 4-timmars intervall. Sova 4 timmar, gå upp och vara vaken i 8 timmar, sova 4 timmar igen etc.

Jag kan sova hur mycket som helst!

Jag sover inte så mycket, är för hyperaktiv. + lättstörd/lättväckt av alla ljud

Jag är lite antingen eller, kan sova som djupt och länge, men det var nog mer förr, innan barnen.
Nu kan jag lika gärna gå med 2-3 timmars sömn och hamna i någon stressturbo i kroppen.

Dock slutar det ju alltid i krasch och att jag behöver sova rejält på dagarna också en period.
Fungerar lite mer balanserat sen jag fick Imovane av en läkare, kan somna nu utan att ligga hur länge som helst. Behöver barnen mig på natten vaknar jag utan problem och kan hjälpa, men kan sen när dom sover lungt igen även själv somna om, det var uteslutet förut.

Alien skrev:Jag kunde ju sova 12 timmar tidigare, för att ta igen under helgen vad jag förlorat under veckan. Men tror att det optimala var 9-10 tim/natt.

Jag har sällan sovit så mycket. Men det har varierat över tiden. Och alla är olika.

Alien skrev:Nu är det svårare, eftersom jag ofta vaknar efter 4 timmars sömn. För tidigt att stiga upp, det blir till att ligga vaken tills jag somnar om. Och eftersom jag inte vet .. jag äntligen lyckades somna har jag ingen koll på hur mycket jag sovit totalt.

Precis så är det för mig också. Är det något du oroar dig för? Att oroa sig för sin sömn är ofta ett sätt att få sämre sömn - själva oron i sig försämrar sömnen. Jag oroar mig sällan för min sömn utom de dagar jag känner mig trött eller sömnig dagtid, vilket tack o lov är ganska sällan.

Vanligt är att folk tror att de sover mindre än de gör. Bästa sättet om man vill veta är att mäta hur mycket man verkligen sover. Tror dock sällan det är värt besväret. Kroppen brukar själv försöka kompensera för sömnbrist. Om man sovit för lite en natt försöker kroppen nästa natt komprimera sömnen till att bli mer effektiv.

Alla klarar en natt med för lite sömn exempelvis efter en sen fest. Men om det blir mer än så ska man försöka normalisera sin sömn. Läste nyligen att efter två dagar av sömnbrist har man lika högt blodsocker som en diabetier (vet ej hur pass säker uppgiften är). Men helt klart påverkar kronisk sömnbrist hela kroppen, alla organen, negativt.

Undersökningar från USA visar att vi aldrig sovit mindre än idag. Mätningar från 1900 och 1960 visar att vi då sov runt 8,5 timmar på vardagar. Efter 1960 har det stadigt sjunkigt. Idag ligger USAs genomsnitt på 5,5 timmar vardagar och cirka 7 timmar på helgen.

Alien skrev:Jag kanske behöver sova i 4-timmars intervall. Sova 4 timmar, gå upp och vara vaken i 8 timmar, sova 4 timmar igen etc.

Periodvis kanske människor har sovit på det sättet eftersom vi förr i tiden levde mer efter årstiderna (både med sömn och kost) än vi gör idag. Exempelvis i Sverige jobbade man mer under de ljusa årstiderna och mindre under den mörka vintern. idag gör vi närmast tvärtom - vi jobbar minst lika mycket eller mer under vintern för att vi vill kunna vara mer lediga på sommaren. Inget av sätten behöver vara någon katastrof - vi är flexibla. Som exempel se på det isländska folket: trots nästan evigt mörker är de friskare och lyckligare än de flesta andra folk (frånsett att de blivit sjukare sedan den västerländska kosten introducerades på Island).

Så även om tidvis ryckiga somnvanor inte är någon katastrof så är det ändå ett faktum att den karkadiska rytmen som alla organismer följer - från bakterier och växter till jordsvin och människor - är inbyggda i oss ända sedan evolutionen startade.

EDIT: ursäkta OT inte mycket autism/asperger i det här inlägget

Själv sover jag ofta väldigt dåligt. Det är en välsignelse de dagar man sover bra!

De bäst att jag skriver här för det finns redan en tråd som handlar om sömn.

Har nån gått på en sömn behandling en sorts KBT-behandling?
Jag funderar på att gå och se om det skulle hjälpa. Sömnen är jätteviktigt, om man mår dålig på dagarna så påverka det sömnen oehört mycket. Min Fitbit visar att jag sover mellan 2-4h varje dag, det har pågått hela mitt liv att jag alltid har sovit så lite och somnar alltid sent.

Min fråga är; finns det lösning på hur man kan bota sömn problem genom nån behandling?
Det verka som sömnproblem är vanligt bland autism.

Min hyrläkare påstod att KBT hjälper bra mot alla sömnstörningar. Själv är jag tveksam. En av grundpelarna verkar vara att man inte får lägga sig förrän man är vet att man kan somna och sedan gå upp tidigt på morgonen. Det kan leda till absurda saker som att man ska gå upp fast man redan är uppe, men de verkar inte riktigt tänkt på det. Och att man ska hoppa ur sängen direkt när man vaknar om man vaknar för tidigt, och sedan gå och lägga sig och "bara sova". Asså.. jag fattar inte hur det funkar... men är nog så fel att det är fel på mina problem med...

Men skulle vara intressant att höra någon som verkligen gått i KBT för detta. Jag tackade nej.

Jag behöver sova minst 8 timmar dör att kunna fungera nästa dag. Och ibland sover jag mer än så dock tycker min läkare att jag sover alldeles för mycket när jag sa att jag sov 13 timmar per natt och fortfarande var trött.

Kiddie du pratar ofta om att det är fel på dig och det låter olyckligt att höra!
Du har nog inte träffat en bra psykolog än.
För mig hjälper fysisk aktivitet sjukt bra mot sömnproblem då man blir trött i kroppen.
Sen att inte oroa sig om det blir en sömnlös natt har hjälpt mig för vi klarar av en natt utan sömn men att vi försöker vila kroppen och hjärnan.

Det är ofta oron som gör att man är ett vrak nästa dag.

Behöver oftast mycket sömn jämfört med många andra verkar det som.
Helst nån timme dagtid med.
Det var hemskt ett tag när jag blev väckt efter 20 min sömn i flera veckor..

Fretshi skrev:Kiddie du pratar ofta om att det är fel på dig och det låter olyckligt att höra!
Du har nog inte träffat en bra psykolog än.

Egentligen är jag ganska nöjd med den person jag är, men det är jobbigt att vara patient inom vården när det är "fel" på en på ett ovanligt sätt. Ibland blir man hånad, ibland blir man inte trodd och ofta säger de bara att de inte kan hjälpa en. Tycker de borde vara mer lyhörda mot patienter som inte funkar som de flesta för det kan ju inte bara vara jag som reagerar "bakvänt" på saker. Som exempel blir jäkligt speedad av Stesolid (Valium) som de ville byta ut min medicin mot och som de tyckte skulle lugna mig. När man är konstig på många olika saker så blir läkarna less på en till sist. Precis som man själv valt dessa reaktioner. De kan ibland låta som de har mer problem med mig än vad jag har med mig... Sedan så kan det bli fel med goda råd från snälla människor med om man reagerar udda på saker. Vilket inte direkt är någons fel, men slutresultatet blir jobbigt.

Nio timmar känns OK för mig och om jag sover många timmar är det för att jag somnar tidigt. Det är som sömnen före kl 6 på morgonen knappt räknas. Jag upplever inte själv att det är en ytlig sömnkvalitet. Men om jag sover från kl 23 till 8 så rasar jag ihop redan kl 11 och får hålla mig vaken med mentalt tvång sedan till kvällen.

Sover jag däremot från kl 5 på morgonen och får sova under förmiddagen då min kropp verkar återhämta sig, ja då kan jag sova samma tid till kl 14 och sedan inte känna av att jag skulle vilja gå och lägga mig under dagen sedan. Så spelar jättestor roll NÄR jag sover. Om jag somnar kl 2 kan jag lätt sova till kl 14 för att kroppen verkar bara räkna sömntimmarna på morgonen och förmiddagen.

Har alltid behövt mer sömn än andra. Klarar mig inte på mindre än 9 timmar per natt.

Fretshi skrev:Det är ofta oron som gör att man är ett vrak nästa dag.

Det är väl också en av hörnstenarna i KBT mot sömnproblem att man ska lära sig att det inte gör något om man missar sömn så man ska sluta oroa sig. Om man oroar sig kanske man inte somnar.

Kanske en till anledning varför jag tackade nej. Jag oroar mig inte för det. Men det är kanske jättebra om grundproblemet är någonslags överdriven hälsooro vad som kan hända om man inte sover ut. Något liknande hypokondri.

I vissa fall känns det som KBT är till för människor som har mindre än allvarliga psykiska problem, de som mest har lite oro och ovanor. Och de som inte kan tänka ut enkla strategier själva. Men i dagens samhälle botas ju allt med KBT, t o m magproblem och ryggont.

Verkar vara det ena eller det andra. Var glad att ni kan sova. Jag själv snittar 6 h ytligt per natt med minst 2 uppvaknanden.

Jag behöver också mycket sömn. Framförallt har jag svårt att somna på natten och svårt att vakna på morgonen.

Hur kommer det sig at autister ofta behöver mycket sömn? Visst, vi blir väl trötta av alla intryck, men det känns som om vi är allmänt känsliga och svaga också...?

Karamell skrev:Jag behöver också mycket sömn. Framförallt har jag svårt att somna på natten och svårt att vakna på morgonen.

Hur kommer det sig at autister ofta behöver mycket sömn? Visst, vi blir väl trötta av alla intryck, men det känns som om vi är allmänt känsliga och svaga också...?

Det är väl den annorlunda perceptionen, att vi tar in mycket information samtidigt, som ökar sömn- och vilobehovet.
Jag fäster ofta uppmärksamhet på detaljer, som jag tror inte de flesta gör, men har tränat upp en helhetssyn i stort.
Men efter aktivitet behövs verkligen vila.