Undrar lite om det är någon som känner igen sig ...

Om en person gör mig arg - och detta händer flera gånger, med ett "förlåt" efter varje gång, som om det skulle fixa allt - får jag väldigt svårt att ha en fortsatt relation med personen.
Det där "förlåtet" är liksom inte effektivt längre - utan jag blir på något sätt ANTI personen i fråga.

Jag vill inte se personen, inte höra dens röst, inte kommunicera med personen alls mera.
Jag klipper, på något sätt, relationen mellan personen och mig .... Jag "fryser ut" personen från mitt liv, då jag anser att personen är dålig för mig/får mig att må skit.

Det verkar dock - enligt andra - som om man är helt jävla störd i huvudet om man reagerar såhär.... om man "klipper" människor ur sitt liv, för man inte orkar med deras skit mera.

Jag undrar: är det någon som reagerar likadant ? Kan ni också bli anti vissa människor - och aldrig vilja se dom mer/prata med dom mer ? Även om personen vill ha en relation med er - och kämpar för detta ?

Personligen skiter jag i om personen, i mitt fall, är ångerfull och ber om ursäkt 100 ggr till.
Personens beteende, har efter alla gånger man utsatts, lämnat en "bad taste in my mouth"... en bitter eftersmak, eller vad man ska säga ...

Allt kan inte vara som vanligt igen ... Det blir stelt, dåligt och fult..

Ibland finns det personer som man helt enkelt är tvungen att klippa kontakten med på alla sätt. Har du asperger så borde det vara ännu enklare genom att helt enkelt vara socialt passiv och nobba allt som stör detta läge från personen ifråga.

Det är en rationell reaktion att klippa bort människor på detta sätt när det finns skäl att göra så.

Är du beroende av personen på något sätt så får du helt enkelt beskära alla delar som inte är relaterade till denna koppling.

Jag var sådan förr när jag var konstant deprimerad, numera kan jag hantera människor mycket bättre, det är väl en hel del livserfarenhet som tillkommit...

Det är dock en väldigt klok strategi att göra sig av med energitjuvar och sådana människor som du beskriver är helt klart uppenbara energitjuvar...

Det viktiga är att förlåta och gå vidare, känn inget hat, det skadar bara dig själv, förlåt och älska dig själv och personen, bryt kontakten men ha förlåtelse och kärlek, det är bättre än hämnd och hat.

För mig låter det som det enda vettiga om en person ideligen gör fel mot dig. Som du skriver förlåtet blir verkningslöst. Om andra inte kan förstå så är det väl deras problem. Man kan kanske jämför hur det skulle vara att vara en hin (se jag använder ordet jag lovat) i ett förhållande där våld förekommer och se hur denne känner sig. Oftast är det en kvinna men det kan ju vara en man också. I dessa förhållanden är det ju oftast, i alla fall vad jag har hört och läst, att den part som utövar våldet hela tiden ber om förlåtelse och lovar att inte göra så igen men vi vet ju hur det brukar sluta.

Det är bättre om du säger till personen: Jag vill inte ha något med dig att göra, du får mig att må dåligt.

Det är bättre än att ignorera, om personen inte fattar eller glömmer bort efter ett tag så kan du bara upprepa samma mening igen.

Varför säga något övh?

plåtmonster skrev:Varför säga något övh?

Jag tror det är bättre att säga som det är, då ger man folk en chans att förstå varför man inte vill ha med dem att göra. Då blir sannolikheten mindre att folk börjar tycka att man är helt jävla störd i huvudet:

Plasticfck skrev:Det verkar dock - enligt andra - som om man är helt jävla störd i huvudet om man reagerar såhär.... om man "klipper" människor ur sitt liv, för man inte orkar med deras skit mera.

Jag har varit med om det där. Stängt av en person (vän) som jag ansåg svek mig på ett oförsvarligt/oförlåtligt sätt. Nåt decennium och en aspergerdiagnos senare har jag insett att den personens perspektiv var ett annat än mitt. Det sitter kvar en tagg i mitt hjärta efter 20 år.
Jag hoppas och tror att jag lärt mig nåt av detta.

Eftersom jag blev mobbad under hela min grundskoletid så har jag totalt klippt av alla kontakter som jag hade där. Vill aldrig mer träffa "dem" igen någonsin! Men trots det så kommer min arbetshandläggare och jag under den här månaden eller den nästa, att ta ett besök till skolan och göra en liten intervju med lärarna enligt om några frågor. (typ så blir det liksom att jag måste troligen möta mina demoner igen på något sett)

Innan ett förlåt kan vara värt något måste personens bra sidor väga upp det dåliga den gjort. Har du sedan ett bagage fullt av brustna löften och dåliga upplevelser behöver personen vara mer än bara bra eller så behöver man själv skaffa lite mer livserfarenhet och återkomma när man är bättre på att hantera andra människors brister.

Kort och gott sluta oroa dig och lev livet så som känns bäst och dumpa dem som inte känns värda och ta kontakt med dem du tror kan vara något bra. Det blir inget bättre av att gå runt o vara martyr vid din späda ålder

Jag känner igen att jag stör mig väldigt mycket på folk som missbrukar ordet förlåt, typ gör samma fel alltid sen är det bara att säga förlåt. Men jag tror att det spelar lite roll hur och när, hur gammal man är och i vilka situationer. Jag vet att när jag var yngre så var det alltid en kompis som skulle göra sig lustig över mig, typ samla "cool" poäng så fort det var killar som kom i närheten som hon var intresserad av. Och dagen efter eller så snart vi var ensamma igen så var det "förlåt, du vet att jag inte menar det" etc. Helt uppenbart att hon var så osäker i sig själv. Det värsta är att jag hör min dotter berätta samma sak idag om vissa av hennes kompisar, så om du inte känner att de ger dig något utbyte tillbaka trots sina egendomliga brister, så stäng ute dem, livet är för kort för att slösa bort på idioter.

DIProgan skrev:Innan ett förlåt kan vara värt något måste personens bra sidor väga upp det dåliga den gjort. Har du sedan ett bagage fullt av brustna löften och dåliga upplevelser behöver personen vara mer än bara bra eller så behöver man själv skaffa lite mer livserfarenhet och återkomma när man är bättre på att hantera andra människors brister.

Kort och gott sluta oroa dig och lev livet så som känns bäst och dumpa dem som inte känns värda och ta kontakt med dem du tror kan vara något bra. Det blir inget bättre av att gå runt o vara martyr vid din späda ålder

Fast man kan ju förlåta någon och sluta känna hat eller illvilja även om man väljer att sluta umgås med personen ifråga. Det är stor skillnad på förlåtelse och att man accepterar hur någon beter sig som jag ser det.

För all del. Man kan se det som en skala från hat och illvilja till välvilja, vänskap och kärlek där en ursäkt som känns uppriktig förflyttar känslan i positiv riktning men att det kan stanna i mer av ett neutralt läge så att det inte blir någon vänskap men heller ingen illvilja.

Tänker inte ge några goda råd eller tips om bot eller förändring för att "bättra på" vad du känner, @plasticfick.

Jag fungerar likadant, det är allt jag säger. Och jag upplever inte att jag är störd för den skull.

@Plasticfck skulle det vara. Undrar off topic varför autocorrect tycker att plasticfick är bättre. Menar inte att det ska bli en tråd off topic för den skull.

Zuumaester skrev:trots det så kommer min arbetshandläggare och jag under den här månaden eller den nästa, att ta ett besök till skolan och göra en liten intervju med lärarna enligt om några frågor.

Vad får du ut av att medgörlig med arbetshandläggaren?

hustomten skrev:livet är för kort för att slösa bort på idioter

Hadraniel skrev:Fast man kan ju förlåta någon och sluta känna hat eller illvilja även om man väljer att sluta umgås med personen ifråga. Det är stor skillnad på förlåtelse och att man accepterar hur någon beter sig som jag ser det.

Detta är väl lite vad det handlar om. Det har inte att göra med illvilja, elakhet eller hämd eller annat emotionellt drivet. Det är helt enkelt om att göra val som gör att man mår bra i på lång sikt. I det ingår att undvika sådant som skadar ens själ.

Om man lägger sin tid på "vänner" som får en att må dåligt så har man i princip mindre tid att vara med personer som får en att må bra. Eller för den delen att göra saker på egen hand som man gillar.

plåtmonster skrev:Detta är väl lite vad det handlar om. Det har inte att göra med illvilja, elakhet eller hämd eller annat emotionellt drivet. Det är helt enkelt om att göra val som gör att man mår bra i på lång sikt. I det ingår att undvika sådant som skadar ens själ.

Om man lägger sin tid på "vänner" som får en att må dåligt så har man i princip mindre tid att vara med personer som får en att må bra. Eller för den delen att göra saker på egen hand som man gillar.

Du har förstått precis vad det handlar om!!
Alltså - att i princip - kasta människor som får en att må dåligt "i soptunnan" ... Man rensar dom ur ens liv, för att dom ändå inte bidrar med något vettigt.

Märker att jag kanske behöver förtydliga lite, för andra:
- Det är ej något fysiskt våld det handlar om - utan oftast om personer som är passivt aggressiva/tar ut sin ilska mot sig själva - på en.
- Det är inte människorna jag "slänger bort" som tycker att jag är störd, oftast - utan ANDRA runtomkring. Om jag exempelvis skulle "kasta bort" ett syskon - så skulle resten av min familj vara oförstående och tycka jag var dum i huvudet.


Tack så mkt för era reflektioner!
Skönt att några känner igen sig...

Ja, jag gör på precis samma sätt när/om jag märker att andra inte "lyssnar in mig" när jag försöker skapa/upprätthålla dialog. Det finns ett antal personer jag till slut brutit kontakten med, både "nätkontakter" och personer jag haft kontakt med i verkliga livet, i vissa fall i flera år. Sumpar de chansen att "återuppta konversationen" med mig som jag gett de så ger jag de inte någon mer chans. Och om någon skulle anse mig "störd" för att jag reagerar så, så gör jag som den blöta hunden; "skakar av mig" och går min väg.

Plasticfck skrev:- Det är inte människorna jag "slänger bort" som tycker att jag är störd, oftast - utan ANDRA runtomkring. Om jag exempelvis skulle "kasta bort" ett syskon - så skulle resten av min familj vara oförstående och tycka jag var dum i huvudet.

I det fallet så får man skaffa "bevisning" så att man kan visa hur omöjlig denna person är. Eller säga att man inte hinner med för att man har så mycket annat att göra. Insistera på sitt favoritämne kan också fungera som blockering. Tills skillnad från omedvetet prat som kan vara handikappande för en själv.

Äh pallar inte förklara skiten på enklare vis. Det finns ingen motsättning. Känslor och "själ" är i det här fallet samma sak och huruvida det skett något fysiskt har ingen betydelse för vad jag skrivit. Andra kan tycka man är dum i huvudet bäst de vill och ta o leva sina egna jävla liv istället. Ett förlåt räcker inte alltid och det är upp till en själv om det gör det.

DIProgan skrev:Äh pallar inte förklara skiten på enklare vis. Det finns ingen motsättning. Känslor och "själ" är i det här fallet samma sak och huruvida det skett något fysiskt har ingen betydelse för vad jag skrivit. Andra kan tycka man är dum i huvudet bäst de vill och ta o leva sina egna jävla liv istället. Ett förlåt räcker inte alltid och det är upp till en själv om det gör det.

Tyckte ditt startinlägg var mkt bra och höll med!
Tror ej du hade fått uppfattningen om fysiskt våld - men kändes som andra trodde det handlade om något misshandelsförhållande, och så är det ej!
Talar bara rent allmänt om alla typer av relationer man kan tänkas ha - och vilka typer av människor som går bort...

Jag har avslutat en del bekantskaper, jag tycker det inte är något konstigt eller 'fel'.
Vissa har jag 'långsamt utfasat' ur mitt liv, andra som varit mer personliga och nära inpå har jag bett kort och gott att dra åt helvete.

Det är ens liv, man bestämmer vilka man vill lägga tid och energi på. Jag har varit med om så många 'energi tjuvar' som bara tar, tar och tar. Att jag fått nog, jag säger ju självklart först att det inte är ok. Och ger dom en chans att ändra sig, ibland ger jag dom för många chanser om det är nära relationer. Sedan om det inte går, ser jag INGEN orsak att vara vän med dom. Det är lite som att se vänner som affärer, och ens energi som pengar. jag vill inte sätta in massor med pengar på något som kanske bara kostar mer och mer, och ger inte något tillbaka annat än ett ' I-O-U ' lapp.

Man har ju vänner för att det ger en saker, att man får ett utbyte. Det behöver inte vara i 'föremål' eller pengar, det kan vara en person man pratar med, spelar ett spel med en gång i månaden, eller intensiv umgås med varje dag.

Jag har avslutat vänskapen med 3 bästa vänner, visst det låter säkerligen hemskt. Men det var det bästa jag gjort, för dom fick mig att må riktigt dåligt för dom tog mer än vad dom gav. En av dem är jag vän/bekant med idag vilket funkar bra för mig nu, men då så gjorde han något som jag inte kunde stötta. Min andra var min FÖRSTA kvinnliga kompis, som också hade AS men förstog inte hur viktigt det var för mig att faktis umgås. Dom gångerna hon kontakta mig i slutet var för att berätta hur synd det var om henne, och lämnade mig som ett oroligt vrak då hon inte hörde av sig sedan. tredje utnyttjade mig som psykolog, höll aldrig vad han lovade, lyssnade ALDRIG på mina råd fast han var TVUNGET att höra dem iafl, samt att han började leecha ekonomiskt också.

Efter det har jag haft lättare att hantera andra relationer som visat sig mycket bättre och viktigare, jag kunde helt enkelt inte se dom innan pga energi skurkarna. Dom ville ju ha så mycket energi, uppmärksamhet, så tiden fanns inte.

Så nej, inte konstigt alls. Visst folk kan tycka att det är det, men ofta om dom tänker efter lite så har dom säkerligen gjort det själva någon gång. Sedan stoppar det ju inte heller att man blir vän igen senare, då båda personer kanske vuxit lite .

Bra skrivet Sadistic. Folk blir ofta förfasade när man pratar om vänskap i matematiska termer men vi är inte mer än varelser med begränsad energi och det behöver speciellt vi med Asperger uppmärksamma för att inte gå sönder. Det betyder inte att det finns en steril uträkning där bakom bara en mer eller mindre logisk känsla för vad som fungerar eller ej. En självkännedom.