Är det typiskt aspergare att känna mer för djur än för människor eller är det bara jag som råkar känna så 044

I viss mån känner jag igen det du säger. Åtminstone är djur och människor på samma skala för min del. Exempelvis värderar jag min hund mer än en person jag aldrigträffat. Samhället kallar mig ond därför. Undrar hur jag skulle gjort i krissituation? Räddat den främmande människan, för samhällsstigmat vore för högt annars?

Djur är enklare att förstå, dom har inga dolda motiv eller gömmer sina känslor pga uppfostran. Om man inser det och slutar se/behandla djur som om dom vore människor så har man tagit första steget till att förstå djur mycket bättre.

EDIT: Glömde nämna att primater är ett undantag, dom är mer sociala som människor.

MsTibbs skrev:I viss mån känner jag igen det du säger. Åtminstone är djur och människor på samma skala för min del. Exempelvis värderar jag min hund mer än en person jag aldrigträffat. Samhället kallar mig ond därför. Undrar hur jag skulle gjort i krissituation? Räddat den främmande människan, för samhällsstigmat vore för högt annars?

Jag har oxå undrat många gånger om jag skulle rädda mina hundar före en människa i nöd. Vet faktiskt inte. Hade valet varit mellan mina hundar och min dotter däremot så skulle jag rädda min dotter först.

Saninaé skrev:Djur är enklare att förstå, dom har inga dolda motiv eller gömmer sina känslor pga uppfostran. Om man inser det och slutar se/behandla djur som om dom vore människor så har man tagit första steget till att förstå djur mycket bättre.

EDIT: Glömde nämna att primater är ett undantag, dom är mer sociala som människor.

Håller med!

DJUR absolut..

Hmmmm....
Det börjar faktiskt se ut som detta kanske är typiskt aspergare

Hej!

Människor är viktigare än djur. Men jag skulle inte kunna klara mig utan våra tre katter. Djur är viktigt, helt klart. Men om lägenheten började brinna skulle jag nog rädda min man först och därefter katterna. Men våra tre katter är ju känslomässigt ungefär som våra barn, eftersom vi inte har några barn ihop.

Hälsningar

Lilla Gumman

Fin bok:

[img]http://ecx.images-amazon.com/images/I/513NAQQ22NL._SL500_BO2,204,203,200_PIsitb-dp-500-arrow,TopRight,45,-64_OU01_AA240_SH20_.jpg[/img]

Jag tycker bättre om djur än människor och det har jag alltid gjort. Undantaget några favoritmänniskor som tex sambon och familjen.

Savanten Svante skrev:Fin bok:

[img]http://ecx.images-amazon.com/images/I/513NAQQ22NL._SL500_BO2,204,203,200_PIsitb-dp-500-arrow,TopRight,45,-64_OU01_AA240_SH20_.jpg[/img]

Det ser ut att vara en kul intressant bok . Har du läst den?

Djur är inge roliga! Dom kan man ju inte prata med!

Bjäbbmonstret skrev:Djur är inge roliga! Dom kan man ju inte prata med!

Jodå, det går visst att prata med dom, åtminstone kan jag det med mina hundar. Min dotter papegoja är helskön och han kan man prata mycket med

Bjäbbmonstret skrev:Djur är inge roliga! Dom kan man ju inte prata med!

Nu förstår jag inte? Det går hur bra som helst att prata med djur, men de brukar inte svara något begripligt däremot.

Kvasir skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Djur är inge roliga! Dom kan man ju inte prata med!

Nu förstår jag inte? Det går hur bra som helst att prata med djur, men de brukar inte svara något begripligt däremot.

MsTibbs skrev:I viss mån känner jag igen det du säger. Åtminstone är djur och människor på samma skala för min del. Exempelvis värderar jag min hund mer än en person jag aldrigträffat. Samhället kallar mig ond därför. Undrar hur jag skulle gjort i krissituation? Räddat den främmande människan, för samhällsstigmat vore för högt annars?

Känner igen mig precis och för mig är det självklart att jag skulle rädda en hund eller annat husdjur i vänskapskrets före en främmande människa. I nödsituationer följer man väl impulser och hinner inte tänka på eventuella samhällsstigman.

Det ena behöver inte utesluta det andra men för mig kommer människan i första hand helt klart.

Jag värdesätter mina djur mer än något annat här på jorden.
Dom är alltid ärliga och mkt lättare att läsa av än människor.
Och desutom så är dom svåra att missförstå då dom oftast "talar" i klar språk.
Dom förstår mig och jag dom. Mitt liv skulle inte fungera utan mina hundar och katter, det är dom som gör dagen värd att leva och att min vardag går i hop..

Jag har mitt liv att tacka mina djur för..

Jag känner också mer för djur.

min katt kommunicerar mycket till mig även om det inte är svenska språket.Kattiskan är väldigt uttryckfull ett jamande är minnsann inte bara ett mjau. Kroppsspråket är tydligt och visst får man svar av honom.Han är min närmaste familj

EF skrev:

Savanten Svante skrev:Fin bok:

[img]http://ecx.images-amazon.com/images/I/513NAQQ22NL._SL500_BO2,204,203,200_PIsitb-dp-500-arrow,TopRight,45,-64_OU01_AA240_SH20_.jpg[/img]

Det ser ut att vara en kul intressant bok . Har du läst den?

Nix, men jag har läst två andra böcker av henne - Mysteriet med den blå flaskan : ett aspergeräventyr och Möss och utomjordingar : ett aspergeräventyr.

Utomjordingarna är bäst!



Mer ONtopic - hon har skrivit att All dogs have adhd oxå!

Man bör kanske kolla upp dessa verk!

Det verkar faktiskt vara väldigt vanligt att aspergare föredrar djurs umgänge före människors, föredrar är kanske ett kasst ordval men det får duga för tillfället.

Jag är inte intresserad av djur. Särskilt små fluffiga husdjur förvandlar folk till lallande fånar.