Hejsan!

Jag har sedan barnsben varit tjock, rund, knubbig, vilket ord ni än väljer har jag alltid varit överviktig. Då jag samtidigt var rödhårig och hade glasögon kan ni lätt lista ut att jag var ett lätt mobboffer.

Tonåren var jag tjock med, men precis som en jojo gick jag upp och ned i vikt men höll mig oftast på tjockis-hållet. Dock nu när jag är vuxen har det blivit som värst. Expandera som en ballong finns det som uttryck och så kan man lugnt beskriva mig när jag flyttade hemifrån. Det kom också två depressioner (två olika tillfällen) vilket ledde till mer mat som tröst. Nu väger jag ca. 160 kg med mina 196 cm. För många låter det som med min längd borde det vara hyfsat lugnt med vikten, men så är det inte.

Även om BMI inte är en korrekt och detaljerad uträkning av vikt kontra längd så är det ändå en indikation på hur mycket övervikt/undervikt man har. 46,1 är mitt bmi och 30+ är kraftig fetma... Hoppas ni förstår att det är illa.

I flera år har jag velat kontakta en läkare om min övervikt. Dock blev jag rädd då jag en gång gjorde det och de skickade mig till en dietist... flera gånger... Jag har tappat räkningen i antalet dietister jag träffat och alla de säger samma sak: Samtidigt som de printar ut ett papper med kostcirkeln så säger de att jag måste följa den och motionera. Sedan smilar de och tror att de har räddat ännu ett liv mot fetmans djävulska grepp. Detta hände mig säkert 6-7 gånger. No joke, jag hade kvar alla papper som låg på hög tills de kastades under en städning. De var alla samma sorts papper med samma sorts information och såg likadana ut... Vilket får mig sucka djupt.

Som ni förstår fick jag ingen vidare hjälp av dietister. Jag följde naturligtvis dieter som de rekommenderade och dieter de ville jag skulle undvika. Men att följa dieter är som att följa en riktigt dålig tv-serie. Till en början är det kul för hur jobbig den är men till slut tröttnar man och lägger av. Jag har provat alla, atkins, melon-dieten, LCHF, svältkur, powerbar-dieten, dieten där man bara drack soppa och flera andra jag inte ens visste fanns förrän jag testade dom.

Motion har varit min stora nemesis. Jag hatar det. Hur mycket viktigt det än är för kroppen, jag avsyr motion. Promenader, gym, sporter och dylikt, allting tycker jag är astråkigt och ja, jag testade det mesta. BORING! Det enda jag typ tolererade lite grann var simning. Dock mer "fri simning" ungefär som man badar och leker. Eller ja, lite grann kunde jag gilla typisk motionssimmning. Dock vilket badhus jag än valde så kunde jag inte undvika att känna att folk stirrade på tjockisen (mig). Även folk som hade mage, var runda eller folk som var normala eller magra... Alla stirrade på mig. Jag minns även en gång då jag försökte jogga och jag var tvungen att jogga kort förbi en gata där många bilar kör, stannade två bilar för att stirra på tjockisen som sprang. När jag gick fram till dom för att fråga vad fasen de höll på med, så stampade de ned gasen och körde all världens väg. Där gav jag upp jogging. Även om jag kunde ta upp motion igen så är jag för tjock för att orka. Det är verkligen så illa. Det gör även ont i knäna när jag gör det.

Nu har jag äntligen lyckats få kontakt med en läkare och nu kommer jag få tid till att träffa en sjuksköterska som specialiserar på fetmaoperationer vilket kommer eventuellt leda till en möjlig operation i framtiden. Jag kommer eventuellt göra en blogg eller en vlog när jag får det bekräftat. Jag ville bara skriva ned min historia då jag som kille med Aspergers och adhd haft problem med vikten och haft svårigheter med det i hela livet. Att ta detta beslut att kontakta och att äntligen få tid är en milstolpe i mitt liv. Jag hoppas verkligen jag får en operation och att jag äntligen lär mig att ta rätt och röra på mig mer (så mycket som jag hatar det, men kanske tar upp simning som min typ av motion, eller kanske vattengympa! )

Jag hopaps jag inte utråkade er och jag hoppas ni kommer att stötta mig, mina aspergerssyskon!

MVH
Viktor aka Memoria

Jag skulle gärna läsa hur det går för dig om du hade en blogg där du berättade.
Lycka till!

Nä då inte tråkar du ut oss. Det är roligt och se att du accepterar dig som dig.

Motion är inte min fovorit sak heller (kanske något som är typiskt AS?). Jag hoppas du får di operation och att du får ett långt liv oavsett viktminskning eller ej.

Alla tjatar om än det ena än det andra - skölj med flour, använd dit och dat, träna mer... Dock har jag alltid funnit det svårt att finna motevation med nya saker och hitta rutiner för allt. Har kommit på att man kan ta flour efter tandborstningen på kvällen så har börjat med det. Har använt eltandborste som tallar om när det är dax att byta sida och när man borstat i 2 min - annars skulle det aldrig funka för mig.

Har du kollat så du inte har någon fysisk defekt som orsakar sådan extrem viktuppgång? Sköldkörtel, PCO, diabetes, hormonstörningar med mera bör du få kolla upp. Även om du gör operation tycker jag du ska göra en ordentlig hälsoundersökning.

Själv har jag knatat runt med PCO hela livet utan att veta om det, men mina viktproblem började först efter gymnasiet. (Fick diagnosen för några år sedan).

Härligt när du kommit till ett beslut. Simning och vattengympa är ju toppen om du kan komma igång med. Om du går in på badklader.se så har dom tidigare i år i alla fall haft lite rea på baddräkter och det finns även några i stora storlekar. Skäm bort dig med en ny baddräkt så kanske du får en sporre att gå till simhallen. Om du tycker det känns obekvämt att visa upp dig i baddräkt så är det ju många som lindar ett badlakan runt kroppen. Eller varför inte ta en badrock.

Håller tummarna för dig stenhårt!!!

Hoppas det går bra med den eventuella operationen och att hitta ett roligt och njutbart sätt att byta livsstil.
Mitt bästa tips ang fysisk träning till vem som helst av vilken orsak som helst är yoga. Det har spelat en väldigt stor roll i mitt liv för att kunna ändra vanor och bli stark och frisk, både fysiskt och psykiskt. Och när man kommit en bit och märker hur mycket bättre man mår så är det lättare och lättare att välja att fortsätta med det.
Lycka till!

Tiblan skrev:Om du tycker det känns obekvämt att visa upp dig i baddräkt

Obekväm vet jag inte, men att en kille går runt i baddräkt kommer verkligen få folk att stirra på en!

trémula skrev:Mitt bästa tips ang fysisk träning till vem som helst av vilken orsak som helst är yoga

Tack för tipset men det var också något jag prövade ett tag. Också svett-yoga där det var varmt som i eb bastu och man skulle svetta ut fettet bl.a. Det funkade inte för jag är lika vigt som ett kylskåp och jag tappade hela tiden balansen att yogainstruktören gav upp. (No joke).

För övrigt är jag tacksam för allt stöd. Jag inväntar tid hos sköterskan ännu, men jag lovar att uppdatera när det har skett!

Du är medveten om att träning inte gör att du minskar i vikt? Ät mindre kalorier än vad du gör av med på en dag så minskar du - ganska enkelt i teorin. Men nog så jobbigt i verkligheten. Skulle iallafall rekommendera att du skär ner matintaget och går ner lite innan du får för dig att träna aktivt. Det känns mycket lättare att träna när du redan har tappat lite kilon och motiveringen är lättare att vidhålla när man ser resultat.

Det viktiga är att först acceptera dig själv och ditt liv, ge kärlek till dig själv allt och alla, förlåta dig själv allt och alla, jag är också överviktig, har lindrig fetma(85-90 kg) och det som gjort att jag slutat tröstäta är att jag har gett mig själv allt och alla kärlek acceptans förlåtelse allt positivt, tänker positivt, tar det extremt lugnt och slappnar av i hela kroppen, gör armhävningar, cyklar motionscykel + cykel, joggar osv.

Mitt tips till dig är att skaffa en motionscykel, ge kärlek och tänk känn fantisera kärlek och allt positivt, strunta i allt jobbigt alla jobbiga tankar känslor fantasier minnen osv, bry dig inte om vad andra tycker, var beredd på kommentarer om din vikt så länge du har så hög vikt och sätt motionscykeln vid datorn/tvn och titta på tv/datorn medan du motionscyklar! Gör lite i början och fortsätt efter hand. DU ÄR EN BRA MÄNNISKA VÄRDIG KÄRLEK!!!!

Lycka till!

Jag är redan i full gång på att få mina fettreserver att försvinna.

Tycker det skulle vara bra om det fanns en mötesplats för oss funktionshindrade med övervikt där man kan ses IRL & ta del av varandras tips & erfarenheter mycket lättare tillsammans.

AseA87 skrev:Tycker det skulle vara bra om det fanns en mötesplats för oss funktionshindrade med övervikt där man kan ses IRL & ta del av varandras tips & erfarenheter mycket lättare tillsammans.

Bra idé! Utanförskap på grund av de hinder som neurofobikerna sätter ut är en grogrund för ohälsa, fetma en av de.

Jag kollar gärna din blogg. Min son har nämligen ungefär samma problem. Och jag skulle verkligen vilja veta, vad som kan hjälpa honom. Han har dock inte varit överviktig som barn, utan började äta alldeles för mycket när han fick en depression/kris.

Härligt att någon ger respons iaf:)

Just det, fettet är kroppens "bankkonto", där den "sätter in" överskottet när vi inte gör av med all energi vi äter. Men jag tycker också att du ska kolla noga att det inte är sköldkörteln eller något av de andra förslagen, innan du ger dig in på något så genomgripande som operation. De lär ju inte vara helt säkra, de operationerna.

Jag vrålbantade en gång, och jag är jättenoga nu att inte behöva göra om det. Gjorde mig av med 15 kilo på 18 månader, det var tufft. Men jag var fast besluten att om ett hekto var borta, så skulle det förbli borta, hellre sakta och definitivt än fort och sen jo-jo-bantning.

Några av mina hjälpmedel var att äta pyttelite av det godaste jag kunde hitta. Om jag nu skulle äta så lite, så skulle det vara gott! Om jag var sugen på gräddbakelse, så åt jag gräddbakelse! Men bara en liten, liten bit, resten fick gå i frysen! Och så skaffade jag ett bälte, som jag fortfarande har på mig dygnet runt. När det gick att dra åt ett hål utan större obehag, så gjorde jag det. Sakta, sakta minskade mitt midjemått, och bältet hjälper mig än idag att inte äta alltför mycket. Skulle det kunna vara en idé för dig?

Men att röra på mig varje dag är viktigt för mitt välbefinnande. För mig känns det inte bra att promenera för promenadens skull. Jag behöver ett ärende, som ska uträttas vid promenadens slut. Jag har bil, men låter den stå om jag känner att jag KAN gå eller cykla.

För din del har du provat många sorters motion, men du nämner inte dans? Att röra sig till musik tillsammans med andra tycker jag är väldigt angenämt. Om motion ska komma in i den dagliga rutinen, så bör den ju vara rolig. Vad tycker du om att göra annars?

Du är inte ensam! Jag har också kämpat med min övervikt hela tonåren och nu även i vuxen ålder. Har även gått igenom samma saker som du att man blev skickad till en rad olika dietister och inget funkade,var en elitidrottar under ett par år tills jag förstörde mitt knä och gick upp från 72 kg till 125 kg på två år..så behöver du någon att bolla med så finns det många som du kan kontakta..även mig

Toblerone skrev:Jag kollar gärna din blogg. Min son har nämligen ungefär samma problem. Och jag skulle verkligen vilja veta, vad som kan hjälpa honom. Han har dock inte varit överviktig som barn, utan började äta alldeles för mycket när han fick en depression/kris.

Jag var spinkig som barn -och ungdom - tränade en del och kunde äta stora mängder utan att det hela blev till övervikt. Dessvärre hamnade en i ett upplösningstillstånd och vikten ökade snabbt därefter - sedan jag började ta tag i mig själv igen - genom att börja träna och undvika onödigt energiintag. Resan till att skapa och behålla motivationen var tung, dock inte omöjlig, jag mantrade för mig själv betydelsen av sisu - tänkte på andra erfarenheter jag kämpat mig igenom... det finns många olika sätt att kämpa - vad kan han tänka sig att ersätta maten med?

Minka skrev:Du är inte ensam! Jag har också kämpat med min övervikt hela tonåren och nu även i vuxen ålder. Har även gått igenom samma saker som du att man blev skickad till en rad olika dietister och inget funkade,var en elitidrottar under ett par år tills jag förstörde mitt knä och gick upp från 72 kg till 125 kg på två år..så behöver du någon att bolla med så finns det många som du kan kontakta..även mig

Skador kan verkligen ställa till det. Undvika skador och alltid ha en back-up om skada har uppstått, dessvärre är besvikelsen ett faktum när en kämpat så länge med sina mål.

Ja tyvärr så är de ett faktum..de vet jag även nu..har försökt träna å bli av med vikten..men så fort man har tagit de lungt i tre veckor över julen eller så..så har man gått upp allt man gått ner igen

Minka, TS och alla andra som vill gå ner i vikt.

Ett bra sätt är att sätta igång och lära sig mer om kost, rörelse och hälsa (fysiologisk och psykisk) genom att sätta sig in i aktuell debatt, forskning, vetenskap, litteratur mm. Räkna med att hela tiden stöta på motstridig information och åsikter (så är det inom all vetenskap). Läs böcker, artiklar, bloggar, gå på föreläsningar.

Kunskap är makt. Egenmakt. Förmåga att börja påverka sin situation. Inte vara i händerna på anonyma läkare, dietister, läkemedelsbolag och myndigheter.

Ni kommer att lära ett att mycket att det som intutats i folks medvetanden sedan 50-talet och framåt inte alltid stämmer. Många forskare och läkare var inkompetenta, omedvetna, korrupta, köpta. Många bra forskare blev nedtystade. Bra att kost och hälsa nu lever igen och att folk nu själva börjar vakna upp nu och inser att allas kroppar är olika. Man kan inte längre okritiskt låna knep från andra. Man måste söka sig fram till det som funkar ju för mig och min kropp, inte längre lita på generella råd som kostcirkeln. fettskrämsel, ät-mindre-rör-dig-mer.

Räkna ut hur mycket kalorier du behöver äta per dag, sedan drar du av 500 kalorier från det. Håller du dig till det så går du ner 0.5KG per vecka, dvs. 2KG per månad. Du ska vara försiktig med motion när du är så stor, du kan skada dig rejält även med relativt lätt motion. Testa gå runt kvarteret två gånger om dagen samt ät med 500 kalorier underskott så ska du nog se att du går ner i vikt ganska snabbt. Lycka till!

(Här är en bra sida för att räkna ut dina dagliga kalorier: http://iifym.com/tdee-calculator/ )

Tycker Viktväktarna har ett bra koncept som är att äta allt man vill man måste bara lära sig hur mycket av allt man kan äta. Jag och en väninna gick samtidigt och jag tränade massor (nästan varje dag) hon ingenting alls och vi gick ner lika mycket.

Det viktigaste är att man inser att när man gör detta så är det inte något man gör tills dess att man når sin målvikt utan något man gör i resten av livet. Det är ju dom dåliga vanorna som gjort att man gått upp i vikt dvs att om du återgår till ditt gamla liv när du gått ner allt du vill så är du snart där igen med massa extra kilon. Därför är det väldigt viktigt att när man väljer sätt att gå ner att det är något man kan göra resten av livet.