Hej alla,
den här gången undrar jag inte för min skull, utan för sonen som egentligen har ADHD och Tourette, men tror sig också ha Asperger. Han är 26 år, har bott själv i 2 år och det har gått bra hittills med lägenheten. Han bor visserligen i andra hand, men vad jag menar är att han har skött lägenheten, städat och betalat räkningar.

Nu har han fått ett jobb (förmedlad av arbetsförmedlingen, med lönebidrag), jobbar 3 dagar i veckan. Sedan dess - ungefär 2 månader - har han inte städat hemma. Så nu ser det ut som på en soptipp och jag är orolig. Han hade en sån fas en gång förut, när han bodde hemma. Då fick han till slut ohyra i rummet. Men inte släppte han in mig, jag fick inte hjälpa honom heller.

Och det är samma sak nu. Vi var där för att vi behövde ställa in några saker i hans lägenhet inför flytt. Han ställde sig i vägen så att jag inte kunde gå till köket eller ens se hur det ser ut. Jag funderar vad vi ska göra? Boendestödjare? Jag nämnde det för honom, men han säger förstås att det inte behövs. Synpunkter, andra idéer? Eller har någon upplevt liknande och vet vad som utlöser såna messie-faser och vad man kan göra? Jag misstänker ju att han har svårt att fokusera på mer än en sak i taget.Dvs. nu är det jobb och inget annat.

Moderator Gripandekylig - rättade och förtydligade rubriken

Nu har jag förgäves googlat uttrycket "Messi" i olika former men hamnar bara på någon fotbollsspelare hela tiden. Berätta vad du menar!

Mess? Att det blir en mess hemma hos honom?

Messy = stökig (a mess = stökigt) - gissar jag på.

Och funderar om det inte handlar om begränsad energi?

eller Messi(as).

Jag tror, oavsett uttrycket, att det handlar om att bara orka/kunna fokusera på en sak i taget. Priset för att kunna klara av att jobba är att mycket annat faller runt honom istället.

Stark igenkänning från min sida och ett evigt elände!

Titti skrev:Nu har jag förgäves googlat uttrycket "Messi" i olika former men hamnar bara på någon fotbollsspelare hela tiden. Berätta vad du menar!

http://de.wikipedia.org/wiki/Messie-Syndrom

Här ser jag ingen fotbollsspelare:

https://www.google.se/#q=%22messi-tendenzen%22
https://www.google.se/#q=%22messitendenzen%22
https://www.google.se/#q=%22messietendenzen%22
https://www.google.se/#q=%22messie-tendenzen%22

Jag har Aspergers syndrom.
För mig personligen handlar det mycket om energi.
Om jag skulle jobba 3 dagar i veckan då skulle jag helt enkelt inte ha energi till att städa hemma eller göra några andra aktiviteter heller för den delen.
All energi går åt till alla intryck och sociala koder man bör följa när man är bland folk.
Jag brukar vara helt slut i huvudet efter jag har gjort någonting utanför hemmet.

I början när jag bodde själv då skulle jag minsann inte ha hjälp heller och alla som föreslog någonting var ju helt korkade och fattade ingenting! Detta klarar jag ju själv!
Jag insåg efter ett tag att det inte fungerade och att jag faktiskt behövde lite hjälp med vissa saker. Jag tror det kan vara nyckeln, man måste inse det själv, desto mer andra "tjatar" om det, desto mer motsätter man sig hjälpen och råden, det får en motsatt effekt.

Berättar bara hur det är för mig personligen så kan du fundera på om din son eventuellt fungerar på liknande sätt.

LILITH_ skrev:Messy = stökig (a mess = stökigt) - gissar jag på.

http://de.wiktionary.org/wiki/Messie

Bedeutungen:

[1] eine Person, die zwanghaft nicht mehr benötigte Gegenstände sammelt und dadurch in ihrem Lebensbereich eine enorme Unordnung schafft
Beispiele:

[1] Messies haben schwerwiegende Probleme, die eigene Wohnung in Ordnung zu halten.

En parallell till Handy ("pseudoengelsk beteckning")?

HGJ skrev:

Titti skrev:Nu har jag förgäves googlat uttrycket "Messi" i olika former men hamnar bara på någon fotbollsspelare hela tiden. Berätta vad du menar!

http://de.wikipedia.org/wiki/Messie-Syndrom

Tack!

Jag sökte inte på tyska (och sökte via mobilen) och det står också tydligt i artikeln från Wikipedia att i engelskspråkliga sammanhang talar man sällan om Messie-syndrom utan om Compulsive Hoarding dvs tvångsmässigt samlande. Det finns en stark koppling till tvångssyndrom, ADHD och depression liksom personlighetsstörningar, dit väl Asperger kan räknas.

Det var en mycket intressant artikel hur som helst och det var mycket, mycket igenkänning för mig där. Den behandling som finns är enligt artikeln främst antidepressiva och centralstimulantia beroende på bakomliggande orsaker men också boendestöd som en hjälp att strukturera och "coacha" i att upprätthålla en ordning.

Problemet som jag ser det är att orka med både det och resten av livet samtidigt. Det har hänt mer än en gång att jag önskat mig en hemmamake eftersom boendestöd är så jobbigt - jag har svårt nog att orka med folk omkring mig och än värre orka göra något tillsammans med någon främmande.

Ett tips är att minska övrig last i livet. Ska det vara hjälp så måste det vara hjälp på mottagarens villkor. Hjälp som innebär mer frustration stjälper snarare.

Titti skrev:

HGJ skrev:

Titti skrev:Nu har jag förgäves googlat uttrycket "Messi" i olika former men hamnar bara på någon fotbollsspelare hela tiden. Berätta vad du menar!

http://de.wikipedia.org/wiki/Messie-Syndrom

Tack!

Jag sökte inte på tyska (och sökte via mobilen) och det står också tydligt i artikeln från Wikipedia att i engelskspråkliga sammanhang talar man sällan om Messie-syndrom utan om Compulsive Hoarding dvs tvångsmässigt samlande. Det finns en stark koppling till tvångssyndrom, ADHD och depression liksom personlighetsstörningar, dit väl Asperger kan räknas.

Det var en mycket intressant artikel hur som helst och det var mycket, mycket igenkänning för mig där. Den behandling som finns är enligt artikeln främst antidepressiva och centralstimulantia beroende på bakomliggande orsaker men också boendestöd som en hjälp att strukturera och "coacha" i att upprätthålla en ordning.

Problemet som jag ser det är att orka med både det och resten av livet samtidigt. Det har hänt mer än en gång att jag önskat mig en hemmamake eftersom boendestöd är så jobbigt - jag har svårt nog att orka med folk omkring mig och än värre orka göra något tillsammans med någon främmande.

Sonen har redan centralstimulerande och antidepressiva. Coach hade han förra gången, men det hjälpte inte så mycket heller. Men då var han deprimerad, och då verkar han liksom bara skita i allt och nästan tvångsmässigt låta allt bli värre och värre.

alixha skrev:Jag har Aspergers syndrom.
För mig personligen handlar det mycket om energi.
Om jag skulle jobba 3 dagar i veckan då skulle jag helt enkelt inte ha energi till att städa hemma eller göra några andra aktiviteter heller för den delen.
All energi går åt till alla intryck och sociala koder man bör följa när man är bland folk.
Jag brukar vara helt slut i huvudet efter jag har gjort någonting utanför hemmet.

I början när jag bodde själv då skulle jag minsann inte ha hjälp heller och alla som föreslog någonting var ju helt korkade och fattade ingenting! Detta klarar jag ju själv!
Jag insåg efter ett tag att det inte fungerade och att jag faktiskt behövde lite hjälp med vissa saker. Jag tror det kan vara nyckeln, man måste inse det själv, desto mer andra "tjatar" om det, desto mer motsätter man sig hjälpen och råden, det får en motsatt effekt.

Berättar bara hur det är för mig personligen så kan du fundera på om din son eventuellt fungerar på liknande sätt.

Hm, ja. Jag kanske jämför med mig själv som jobbar heltid, har skött om hushållet och tre barn.... och jag HAR Aspergerdiagnos (och ADHD), han har ADHD-diagnos. Iofs så kan han mycket väl ha lite Asperger också, men han har bättre social förmåga än jag. Kan hända förstås att han har fått bättre hjälp att lära sig. Och hans ADHD ÄR grav.

Men vad gör man, om man inte får säga något, om det bara gör saken värre? Då kan man ju inte hjälpa. Jag har ju också peppat honom när det gäller andra saker. Han skulle t.ex.gå ner i vikt (har mycket övervikt). Då tyckte jag också att han kanske bör göra det snart, innan han får jobb, för att han kanske inte orkar med flera saker..... Det var för två år sedan. Det har inte hänt mycket med vikten än heller.

plåtmonster skrev:Ett tips är att minska övrig last i livet. Ska det vara hjälp så måste det vara hjälp på mottagarens villkor. Hjälp som innebär mer frustration stjälper snarare.

Jag ser inte att han har nån last.... Det tog så många år tills han var någorlunda självständig, ibland känns det som om han går in i någon slags regression (heter det väl?), dvs. saker som han har klarat, klarar han plötsligt inte längre. Sedan kan det gå framåt igen, men det tar tid. Ungefär som folk som har sjukdomar som kommer i skov - känner några med MS och där är det ju så att man får något skov, blir sämre, och måste sedan lära sig på nytt. Ungefär så verkar det ibland vara.

Nä, jag är också tveksam om en boendestödjare inte orsakar ytterligare stress. Kanske okej om det verkligen är en lämplig person och över längre tid, inte nya hela tiden.

Toblerone skrev:Jag ser inte att han har nån last....

Kanske det är här problemet ligger?

Hmm, det där med skov, depression och att sonen ibland klarar av saker för att sedan inte alls klara av under en period får mig att tänka på bipolaritet.
Bara en tanke, möjligen inte relevant alls i sammanhanget.

Han har alltså bara jobbat i två månader och det är hans första jobb?

Ursäkta mig men det är faktiskt en jättestor omställning även om man inte har diagnos.

Att hemmet fallerar under sådana omständigheter är inte konstigt. Och det har bara gått två månader.
Att veta om det behövs någon hjälp utifrån då är för tidigt.

Däremot skäms han antagligen och vill inte visa det för er.

Din son är vuxen. Vill han inte ha hjälp så vill han inte. Det enda du kan göra är att erbjuda hjälp men tjata inte. Man dör inte av en skitig lägenhet men det kan förstås vara knepigt att ta sig ur det.

Och man kan aldrig utgå från att andra har samma kapacitet som en själv.

Toblerone skrev:Men vad gör man, om man inte får säga något, om det bara gör saken värre? Då kan man ju inte hjälpa.

Du får släppa det och hoppas att han inser själv att han kanske behöver hjälp med vissa saker, eller så kanske han fixar det själv så småningom om du ger honom tid att klura ut sina rutiner.
Du borde släppa kontrollen och acceptera att ibland får du bara vara åskådare

LILITH_ skrev:Hmm, det där med skov, depression och att sonen ibland klarar av saker för att sedan inte alls klara av under en period får mig att tänka på bipolaritet.
Bara en tanke, möjligen inte relevant alls i sammanhanget.

Tror inte det, men du gav mig en annan idé nu. Det är väldigt vanligt att man har såna "perioder" när man har Tourette. Och det har han ju också.

Bjäbbmonstret skrev:Han har alltså bara jobbat i två månader och det är hans första jobb?

Ursäkta mig men det är faktiskt en jättestor omställning även om man inte har diagnos.

Att hemmet fallerar under sådana omständigheter är inte konstigt. Och det har bara gått två månader.
Att veta om det behövs någon hjälp utifrån då är för tidigt.

Däremot skäms han antagligen och vill inte visa det för er.

Din son är vuxen. Vill han inte ha hjälp så vill han inte. Det enda du kan göra är att erbjuda hjälp men tjata inte. Man dör inte av en skitig lägenhet men det kan förstås vara knepigt att ta sig ur det.

Och man kan aldrig utgå från att andra har samma kapacitet som en själv.

Inte riktigt. Han har gjort praktik på samma ställe i minst fyra månader. Och sedan november får han lön nu. Så sammanlagd är det ungefär ett halvt år. Och det är inte hans första jobb. Han hade faktiskt ett kontorsjobb i tre månader för ungefär två år sedan. Det var inga såna problem då.

Det som hände för två månader sedan var att hans inneboende flyttade ut. Sedan dess bor han ensam i lägenheten. Sonen är dock egentligen glad att vara av med honom, den killen var en latmask som aldrig städade eller gjorde något överhuvudtaget. Kanske kände sonen då: "så här vill inte jag vara". Det sa han också. Ändå konstigt att han inte fortsätter att sköta det.

alixha skrev:

Toblerone skrev:Men vad gör man, om man inte får säga något, om det bara gör saken värre? Då kan man ju inte hjälpa.

Du får släppa det och hoppas att han inser själv att han kanske behöver hjälp med vissa saker, eller så kanske han fixar det själv så småningom om du ger honom tid att klura ut sina rutiner.
Du borde släppa kontrollen och acceptera att ibland får du bara vara åskådare

Jag vet, men det är så svårt. Han brukar så lätt ställa till för sig och krångla till så att det blir ännu jobbigare för honom. Jag var hos honom idag (vi skulle ju ställa in några saker hos honom). Då hade jag en ursäkt att först städa sovrummet där vi ställde sakerna. Men när jag såg badrummet, var jag bara tvungen att göra lite rent där också. Jag undrar om inte infektionen han fick på foten har något att göra med att det är så snuskigt i hans badrum.

plåtmonster skrev:

Toblerone skrev:Jag ser inte att han har nån last....

Kanske det är här problemet ligger?

Nja, det är svårt att veta eftersom hans förmåga att klara av saker varierar så pass mycket. Det han lätt klarar av en gång kanske inte alls går en annan gång.

alixha skrev:

Toblerone skrev:Men vad gör man, om man inte får säga något, om det bara gör saken värre? Då kan man ju inte hjälpa.

Du får släppa det och hoppas att han inser själv att han kanske behöver hjälp med vissa saker, eller så kanske han fixar det själv så småningom om du ger honom tid att klura ut sina rutiner.
Du borde släppa kontrollen och acceptera att ibland får du bara vara åskådare

Ja... jag vet. Det är antagligen ingen bra ide heller att städa lite grann, när jag hämtar saker (vi har ju en del saker där och jag har nyckel för att jag måste komma åt)? Jag tror inte att han skulle bråka om det, han skulle väl ignorera det. Men det är egentligen ingen lösning. Nu sa han att han ska ta itu med det under nästa veckan. Tja....