Aspkvinna skrev:Jag tog också länge fel på durkslag för jag kallade det för duschslag för jag tyckte att det såg ut som en duschstril...

Den var bra Durkslag och fogsvans är ju riktigt fåniga direktöversättningar, om än lite charmiga.

Jonte skrev:

Aspkvinna skrev:Jag tog också länge fel på durkslag för jag kallade det för duschslag för jag tyckte att det såg ut som en duschstril...

Den var bra Durkslag och fogsvans är ju riktigt fåniga direktöversättningar, om än lite charmiga.

Var typ 35 när jag kom på att jag sagt fel i hela mitt liv

Växlar och att inte dra för stora växlar handlar nog om att låna utpengar, och att inte ta stora risker. Dvs att inte låna ut större summor pengar utan bra säkerhet.

Talar man inte i böcker från Strindbergs tid om växlar i tid och otid och ständigt?

Ganesh skrev:Växlar och att inte dra för stora växlar handlar nog om att låna utpengar, och att inte ta stora risker. Dvs att inte låna ut större summor pengar utan bra säkerhet.

Talar man inte i böcker från Strindbergs tid om växlar i tid och otid och ständigt?

Ja, t ex i pjäsen Påsk. Ständigt dessa skamliga växlar och dessa hotfulla långivare/indrivare.

Och hos Ibsen också. Nora i Ett dockhem lånade ju pengar bakom makens rygg.

Sen har jag ett minne av att det talades mycket om växlar, särskilt förfallna sådana i pjäsen Swedenhielms av Hjalmar Bergman.

Alien skrev:Sen har jag ett minne av att det talades mycket om växlar, särskilt förfallna sådana i pjäsen Swedenhielms av Hjalmar Bergman.

Absolut, ockraren där är ju en ständig plåga för Swedenhielm, i alla fall till han får sitt Nobelpris.

Men växlar, är det inte tågväxlar som avses? De är ju stora. Och drar man fel så spårar tåget ur...?

Nej.

Jonte skrev: Durkslag och fogsvans är ju riktigt fåniga direktöversättningar, om än lite charmiga.

Direktöversättningar från vad? Tyska? Just fogsvans har jag alltid tyckt var märkligt.

Även bågfil har jag stört mig på eftersom det inte är en fil utan också en såg. Visst skulle det vara mer logiskt om det hette bågsåg? Eller möjligen minibågsåg för att skilja mot stora bågformade sågar? Vad heter de där stora förresten, har de också något lustigt namn?

Fogsvans är en försvenskning av ett platt-tyskt ord som borde ha översatts till rävsvans. Så det är en bildlig liknelse. Bågfil av att det finns en båge av metall eller trä som håller sågbladet spänt.

Om -fil och -såg vet jag inget.

Universitetet i Hanover är för övrigt det enda Universitet där man kan läsa platt-tyska.

Skulle tro durkslag kommer från det tyska Durchschlag. "Durch" betyder "genom".

Ganesh skrev:Fogsvans är en försvenskning av ett platt-tyskt ord som borde ha översatts till rävsvans. Så det är en bildlig liknelse.

Jaha. Tackar! Men vad är platt-tyska då?

Bågfil av att det finns en båge av metall eller trä som håller sågbladet spänt.

Jo, så mycket är uppenbart; det var inte bågen jag ifrågasatte, bara filen. För det är ju inget filblad utan är ett sågblad i miniatyr. Man sågar med den, man filar inte.

Alien skrev:Skulle tro durkslag kommer från det tyska Durchschlag. "Durch" betyder "genom".

Jo, jag tänkte också på det. Låter rimligt. Vad säger språkpanelen?

SAOB säger i alla fall att det är rätt. Intressant att notera är också att den betydelse som köksredskap som de flesta av oss förknippar med ordet kommer först som fjärde förklaring och att de andra tre faktiskt handlar om någon form av håltagning. Ordet har även stavats på ett antal olika sätt i svenska genom åren, t.ex. som durschlag.


Ur SAOB:

( durch- 1613–1904. dorch- 1643–1693. dourch- 1853–1869. dursch- 1888. durschlag 1879. dursk- 1897. durs- 1769–1818. dors- 1794. durslag 1887–1895. dor(r)slag 1563–1839. durk- 1681–1911. dor(c)k- 1794 -1849. – dörch- 1730. dörsch- 1889. dör(r)slag 1556 -1918. dört- 1880. – dörk- 1824. dörg- 1730. – -slägg (i bet. 3) 1862. – durehschlag 1788–1812)
[liksom d. durkslag (i bet. 3), dörslag (i bet. 3, 4), af t. durchschlag resp. nt. dörslag, i alla betydelserna, af durch (dör), genom (se DURK, adv.), o. schlag (slag), slag, till schlagen (slaan), slå]


[1]

1) (i fackspr.) abstr.: genomslående, hålslag­ning.
SCHEUTZ Bleckarb. 4 (1849).
[2]

2) (mindre br.) bergv. genombrott (genom väggen mellan tvenne schakt).
OxBr. 11: 287 (1643).
En ordentelig Grufvebygnad .. med pa­rallele Fältorter ock Durchslag på Flötzen. VetAH 1741, s. 244.
RINMAN (1788).
[3]

3) ( i fackspr., i sht skom., bleckslag. o. smed.) verktyg för hålslagning.
HFinlH 4: 296 (1556).
En flater .. en rund .. durchslag. ÅgerupArk. Bo­uppt. 1755.
SCHEUTZ Bleckarb. 4 (1849).
BERGMAN Hofbesl. 65 (1905).
jfr SKOMAKAR-DURKSLAG.
[4]

4) kok. (gröfre) sil af bleck l. koppar l. dyl.

En VÄXEL är en betalningsförbindelse (ser ut ungefär som en stor check). Utställaren (trassenten), t. ex. en säljare eller långivare, anmodar en person han har en fordran på (trassaten) t. ex. en kund eller låntagare, att på en viss dag betala ett visst belopp (vanligtvis till utställaren men det kan också vara till en tredje person utställaren har en skuld till). Detta kallas för att trassenten drar en växel på trassaten.

Den som skall betala beloppet (trassaten) accepterar växeln genom att skriva sitt namn tvärsöver på framsidan. Han blir då acceptant.

Växeln kan överlåtas (i princip obegränsat antal gånger) genom namnteckning(ar) på baksidan. Växel kan diskonteras i bank, d.v.s. innahavaren får pengar i förtid med avdrag för ränta. Betalas inte växeln på förfallodagen (och kommer man inte överens om att omsätta den), måste innehavaren anmäla protest hos notarius publicus inom två dagar för att kunna föra talan mot acceptanten (eller mot vem som helst av dem som skrivit på växeln).

Detta var iallafall vad som gällde för 50 år sedan. Och en trassent bör naturligtvis inte dra för stora växlar på någon som kan misstänkas inte kunna betala på förfallodagen.

Det finns också post- och bankväxlar. Då betalar man posten/banken en summa och får av den en växel på motsvarande belopp och den kan i princip användas som kontanter. Om jag minns rätt så skriver man dock på vem som ska vara mottagare, vilket gör att växeln till skillnad från kontanter inte är stöldbegärlig. Eftersom man i förväg har betalat för växeln och det är posten/banken som ställer ut den så är mottagaren också garanterad pengarna, förutsatt växeln är äkta. En sådan växel är användbar om man ska betala ett större belopp när mottagaren inte tar kreditkort och ingendera parten vill ta risken att pengarna överförs till mottagarens konto i före eller efter att varan leveraras (eller vad det nu gäller). Jag har själv använt den varianten när jag skulle köpa en dyrare sak i en butik som mest sålde till företag och därför inte tog kreditkort men inte heller ville fakturera privatpersoner.

Jag brukar kalla durkslag för genomslag numera. Bågfilen har jag också funderat på. Möjligen var bladen tidigare tillverkade på samma sätt som en fil dvs tänderna huggs ut. En ren gissning. Bågsåg är mycket riktigt något helt annat, en större såg för grövre arbeten än rävrumpan. Snälltåg är ju enklare men klart fånigt.

Kom på ett ord till som engelskan importerat från tyskan. Och kanske vi också? Doppleganger.

Inger skrev:Kom på ett ord till som engelskan importerat från tyskan. Och kanske vi också? Doppleganger.

Nu har jag inte hängt med på vilka tidigare exempel ni tagit upp, så ursäkta om jag inte är först, men här är några halvt anglifierade lån från tyskan.

gestalt therapy

eigenvalue, eigenvector, eigenspace (matematiska uttryck. På svenska säger vi förstås egenvärde, egenvektor etc.).

Inger skrev:Kom på ett ord till som engelskan importerat från tyskan. Och kanske vi också? Doppleganger.

Doppelgänger heter det. I engelskan försvinner prickarna ibland. Däremot tror jag inte att det anses korrekt att kasta om e och l.

Ett ord som engelskan lär ha importerat från holländskan är aardvark - jordsvin på svenska. Uppgiften kommer från en säker källa...

HGJ skrev:

Inger skrev:Kom på ett ord till som engelskan importerat från tyskan. Och kanske vi också? Doppleganger.

Doppelgänger heter det. I engelskan försvinner prickarna ibland. Däremot tror jag inte att det anses korrekt att kasta om e och l.

Jag tog ordet med den stavningen direkt från en amerikansk TV-serietitel jag råkade snubbla över. Fast det är mycket möjligt att det var dessa som hade stavat fel och inte fattat ursprunget utan trodde att det skulle stavas enligt samma princip som apple etc. Jag tyckte själv att det såg konstigt ut men tänkte att de kanske hade anglifierat ordet ytterligare.

Bildungsroman verkar vara ett annat ord som engelskan lånat från tyskan.

Och vårt ord bål (alltså varianten man dricker, inte eldar) kommer väl från engelskans punch-bowl (som sen bara kallas punch)?

Aspkvinna skrev:Råkade säga tack när jag beställde tid för besiktning av bilen via en datorröst och då sa datorn "Varsågod". Det tycker jag är humor

"Varsågod" EFTER ett "tack", när det borde heta "det var så lite" eller "ingen orsak"....

Där kan man snacka om betydelseglidning, "varsågod" betydde mycket specifikt "här får du" eller "vill du ha detta" och hängde ihop med att lämna fram exempelvis en present, men verkar på närmast komiska grunder ha förvandlats till "universalmotsats" till "tack" som används i alla sammanhang där det både kan följas och föregås av ett "tack".

Man kan i och för sig anföra att de flesta gånger någon blir tackad för hjälpen med något vad som helst och besvarar tacket med "varsågod" så hänger detta varsågod ihop med den hjälp man kom med före tacket, och det har bara tillkommit en viss tidsmässig fördröjning.

Men icke förty är det även här en smärre utarmning där det fanns ett uttryck i ett sammanhang, "varsågod", och ett otal andra i en annan sorts sammanhang, "det var så lite", "väl bekomme", "ingen orsak", "bara roligt att kunna hjälpa till" och man kan säkert tänka sig massor av fler.

Men genom ursprungligen en serie närmast barnsliga rena missförstånd flyttades "varsågod" över och är numera det i princip enda någon säger i det sistnämnda sammanhanget också.

Det förefaller ha börjat som ett skämt bland barn och ungdomar, troligen på 40- eller kanske redan på 30-talet att säga "varsågod" i stället för något mer adekvat efter att någon tackat för något. När det började förekomma sågs det som en oförskämd bjäbbighet av snarstuckkna vuxna som reagerade ungefär "Skulle det där vara roligt??? Lymmel!!"

Framåt 50/60-talet hade skämtet satt sig i det kollektiva medvetandet hos den uppväxande generationen, men sammanhanget att det var ett fånigt skämt börjat gå förlorat. Och så återuppstod detta användande av "varsågod" och blev något helt naturlligt.

Jag lärde mig under uppväxten också att säga så, men lärde om och säger naturligtvis alltid "ingen orsak" eller något annat sedan min styvfars gamla mamma reagerade på ett sådant "varsågod" och gav mig åtminstone delar av den ovanstående bakgrunden jag tror mig ha rekonstruerat utifrån det jag fick höra av gamla Alice.

På förekommen anledning: Finns det verkligen något som heter sexistiskt på svenska? Om vi mig ovetande nyligen importerat detta ord så betyder det i alla fall inte sexinriktat.

Sexist är ett engelskt ord som handlar om könsdiskriminering, motsvarande som i racist eller ageist. (Tror det kan användas både som substantiv och adjektiv.)