Nu här i Januari har jag chans att få en timanställning i en matvaruaffär.

Butikschefen och ledningen vet, men hur skall man förklara för sina andra kollegor att man Inte alltid är "fräsch" och pigg på att arbeta???

Börjar känna viss oro för att Dom skall fråga och hur mycket man i så fall skall berätta för dom???

Någon som har tanke/ideer????

Tacksam för lite råd ... !



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Övriga Aspergerfrågor.
Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Jag förstår inte riktigt frågan. När man jobbar så får man göra sitt bästa, man kan inte säga att man "inte är pigg på att arbeta".

Eller menar du att svara på frågan varför du inte har arbetat så mycket tidigare el varför du är timanställd?

Typ något i stil med -När dom frågar Varför jag har hög frånvaro?? (om jag har det) eller Varför jag inte jobbat på typ 8 år ...

Eller jag kanske frågar samma sak 211 gånger (helt enkelt för jag Inte kommer ihåg)... eller klantar till det ... typ .. ????

"Min föregående sysselsättning är tyvärr en lång historia som jag tyvärr inte orkar berätta" samt "ibland fungerar inte kroppen".

Någon annan kanske kommer på något bättre?

Om det är en anställning du tror att det finns mening att satsa på och stanna längre tid, bör du kanske vara lite försiktig, men är det bara ngt för en kortare tid är det lika bra och säga som det är och att dom får acceptera det

Har nyss avslutat en tillfällig anställning på sex månader.
Ledningen på det företaget jag arbetade vid hade ingen erfarenhet från sådana som jag.
Sedan var det i ärlighetens namn inte ett jobb jag egentligen ville ha.
För att göra en lång historia kort, det gick som det gick.
Utan att gå in på närmare detaljer.

Personligen har jag haft mest dåliga erfarenheter från att berätta om min AS-diagnos.
Antingen blir jag missförstådd eller så blir folk rädda och flyr/håller sig på avstånd.

Vad var det för typ av jobb?

I en livsmedelsbutik ... så det är problem nog att ibland ha med kunderna att göra ...

Jag tror att det är svårt att få andras förståelse. På de flesta arbetsplatser innebär sjukfrånvaro merarbete för resten av gruppen och det skapar irritation.

Om någon undrar varför du inte arbetat på 8 år, så fråga dem varför de jobbar på samma arbetsplats som dig.

De kan liksom inte se ner på dig för detta, du är där och du jobbar. Är du timanställd och sköter ditt jobb, så är du precis lika viktig som dem som är där för stunden.

Tänk på att alla inte går jämt på en arbetsplats, det är bara så det är. Är du en trevlig prick så kommer du att få bekanta som accepterar dig för den du är.

Intressant skrev:Om någon undrar varför du inte arbetat på 8 år, så fråga dem varför de jobbar på samma arbetsplats som dig.

De kan liksom inte se ner på dig för detta, du är där och du jobbar. Är du timanställd och sköter ditt jobb, så är du precis lika viktig som dem som är där för stunden.

Väldigt intressant tanke ...

TotteLin skrev:
Väldigt intressant tanke ...

Hoppas det ger dig lite lugn. Jag vet hur det är att känna oro över en ny jobb(ig) situation.

Jag har inte sagt ngt och kommer inte att göra. Jag är tämligen säker på att det bara skulle resultera i negativa resultat.
Samma tankar som flisan och AustenAnnie.

Vad de än frågar dig: le!

Klagar de på det du gör, be om ursäkt och säg att du har en dålig dag eller liknande.
Egentligen har inte alla på jobbet med att göra att du inte jobbat på så länge men frågar de så le och säg "det är en lång historia". Envisas de så le och säg "jag har inte lust/orkar inte berätta om det just nu.

Du är inte skyldig dem några förklaringar men om du orkar verka positiv retar du inte upp någon i onödan.

Vad det gäller svårigheter är det bättre att säga "jag har lite svårt för det och det" än att hänvisa till diagnos. Fräser de och tycker att det är något som man ska kunna om man jobbar där så le och säger "jag kommer att lära mig" eller "det tar lite extra tid innan jag lär mig". Eller ställ en motfråga "kan inte du visa mig".

Om det finns saker som verkligen inte funkar så säg ifrån. Du tjänar inte på att jobba dig sjuk.

Bjäbbmonstret skrev:Vad de än frågar dig: le!

Klagar de på det du gör, be om ursäkt och säg att du har en dålig dag eller liknande.
Egentligen har inte alla på jobbet med att göra att du inte jobbat på så länge men frågar de så le och säg "det är en lång historia". Envisas de så le och säg "jag har inte lust/orkar inte berätta om det just nu.

Du är inte skyldig dem några förklaringar men om du orkar verka positiv retar du inte upp någon i onödan.

Vad det gäller svårigheter är det bättre att säga "jag har lite svårt för det och det" än att hänvisa till diagnos. Fräser de och tycker att det är något som man ska kunna om man jobbar där så le och säger "jag kommer att lära mig" eller "det tar lite extra tid innan jag lär mig". Eller ställ en motfråga "kan inte du visa mig".

Om det finns saker som verkligen inte funkar så säg ifrån. Du tjänar inte på att jobba dig sjuk.

Tack Bjäbbmonster bästa fram till Nu ... Skall ta till mig av allas råd och försöka få ihop hur man skall "klara sig" utan att berätta allt ...

Att berätta eller inte berätta är inget lätt beslut.

Jag valde att berätta om resultatet av utredningen för chefen.
Ett par dagar efter detta fick jag veta att jag misskötte mitt arbete, sedan en längre tid.
Har varit anställd cirka 15 år utan att detta varit fallet tidigare.

För min del är detta en viktig erfarenhet vilken gör att jag framgent avstår från att upplysa andra personer om min personlighet. Min personlighet får de väl upptäcka med tiden.

Bristen på kunskap hos mottagaren kan leda till de mest märkliga reaktioner.

Detta är nog ingen hjälp för dig som funderar på hur du ska göra, men det kan vara en vägledning för dig.

Fraktal skrev:Ett par dagar efter detta fick jag veta att jag misskötte mitt arbete, sedan en längre tid.

Låter som påhittat skäl för att senare kunna använda detsamma för avsked.

Låter som påhittat skäl för att senare kunna använda detsamma för avsked.

Visst är det så, jag har kollat med berörda personer/uppdragsgivare.
Det som påstås stämmer inte med verkligheten.
Måhända är det en konspiration jag upplever?

Man kan blanda in någon jurist.
Skulle arbetsgivaren hitta på något så kan man ju nämna diskrimineringslagstiftningen om funktionsnedsättning.

Men det är väll ingen nyhet att man försöker göra sig av med folk man godtyckligt inte tycker passar, så har det alltid varit och när tiderna blir bara sämre och sämre med mindre marginaler så vill man ha så slimmade organisationer som möjligt. På min arbetsplats har dom satt i system att vara ständigt underbemannade samtidigt som det har hänt dödsfallsolyckor pga orutinerad personal och inhyrd bemanningspersonal med knapphändig utbildning dålig utrustning. Så visst det kan ha sina risker att berätta, men det beror som sagt på vad man har för befattning, eller är släkt med ngn i ledningen osv

Man ska kanske inte ljuga men att säga att man varit sjukskriven kanske kan vara en lösning om någon nu skulle undra.

plåtmonster skrev:Man kan blanda in någon jurist.
Skulle arbetsgivaren hitta på något så kan man ju nämna diskrimineringslagstiftningen om funktionsnedsättning.

Det är inte smart att "nämna" det. För då kan arbetsgivaren sopa igen alla spår! Jag förvarnade inte ens, min tidigare arbetsgivare var smart nog att förebygga. Jag anmälde henne, men de kunde inte bevisa något. Jag tror att DO egentligen trodde på min version, men den gick inte att bevisa.

Min erfarenhet säger mig att man skall vara tydlig i båda riktningarna. Efter en tid brukar det bli helt perfekt. Du kan utnyttja dina starka sidor samtidigt som du får en förståelse för dina svaga. Men det kräver ju att alla kan förstå vad det rör sig om utan att lägga in fördommar.